Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | 12 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Det var Martin Luther som räddade den katolska kyrkan. Intervju med Sebastiano Vassalli

En av de mest intressanta romanförfattarna och historikerna i Italien är Sebastiano Vassalli. Han har givit ut ett femtiotal böcker sedan början av 1960-talet men ingen av dem har översatts till ...

Av: Guido Zeccola | 19 november, 2014
Litteraturens porträtt

Indira med järn-näven eller med alltför mjuka händer?

Vid valet i Indien 2014 förlorade kongresspartiet stort, efter att, med famlijen Gandhi-Nehru i spetsen, ha dominerat indisk politik alltsedan frigörelsen från britterna1947. I bokhyllan hemma ligger 23 brev från Indira ...

Av: Annakarin Svedberg | 20 september, 2014
Kulturreportage

Musée de Montmartre. maison du Bel Air. Foto: Wikipedia

”Jag har bestämt mig för att vara lycklig, ty det är bra…

Alla konstälskare och konstnärssjälar i alla åldrar har just nu en rad möjligheter att förhöja livskänslan genom att bege sig till Paris. Eva-Karin Josefson skisserar för oss en kort historik ...

Av: Eva-Karin Josefson | 05 september, 2015
Essäer om konst

Slaget om Alger



La battaglia di Algeri, Gillo Pontecorvo, 1966Slaget om Alger är en film man bör se – men bara om man väljer att hänga av sig sin dogmatiska kappa i farstun. Låt oss blunda med våra västerländska ögon och se genom slöjan av ”rätt och fel” som indoktrinerats i våra vanor och hjärnor och framställer historien som svart eller vit. Slaget om Alger är en av de filmer som verkligen visar historien från andra sidan gränsen. En film som med offrens blod målar sanningen över lögnens duk.

Filmen berör perioden 1954–1962 som präglades av blodiga konflikter mellan ”rebellerna” FLN (Front de Liberation National) och Franska staten.

Den viktiga distinktionen som bör göras här är att de som innehar makten upprätthåller denna genom att 1) systematiskt förtrycka de svaga för att rättfärdiga exempelvis ockupationer av andra länder, 2) plundra, förstöra och underminera dem för egen vinning och 3) upprätthålla västvärldens falska ”ego eller nationalitet”. Det västerländska egot är likt Dorian Gray: en såld själ som gör lögnen vacker medan sanningen förblir brutal och blodig. Skogar skövlas och mänsklighetens vägar upptrampas av tusentals lik som spretar varnande med sina fingrar och gapar med tysta frusna skrik under europeiska städers ”civiliserade utveckling” i andra länder.

Viljan till makt, idealisering av nationer och nationalitet är alltid som sådan att den vill framställa sig själv som högre eller bättre än andra men det den egentligen gör är att skapa en falsk bild av människans natur och således bereds vägen för fördomar och hat. Genom kolonialisering har vi gjort oss skyldiga till oförlåtliga massakrer som för evigt kommer att eka i kommande generationers historia. Detta rättfärdigas oftast genom att utpeka ”de Andra” och framställa dem som terrorister och hot för en civiliserad utveckling, exempel som är aktuella än idag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

It isn’t the rebels who cause the troubles of the world; it is the trouble that causes the rebels.” – Carl Oglesby

Rasismen i filmen visas tydligt liksom alla ovanstående påståenden. Något som flitigt användes mot algerier var tortyr. Den franska befolkningen var väl medveten om detta, men dubbelmoralen var starkare.

The word ’torture’ isn’t used in our orders. We use interrogation as the only valid police method against clandestine activity. (…) The problem is this: The FLN wants to throw us out of Algeria, and we want to stay. Even with slight shades of opinion, you all agree that we must stay.” – ur Slaget om Alger, 1:34 minuter in i filmen.

Kvinnorna spelar en intressant roll, även om det i sig är ganska stereotypt att tala om “synen på kvinnor”. Hur synen än må vara så är det människors handlingar som definierar dem och inte deras kön, men vi som människor verkar ha lite svårt att överse det här med ”kön”. Men så fort kvinnor framställs som självständiga så skall det genast talas om hennes roll och synen på denna. Som om det vore ett sällsynt mirakel när en kvinna står upp för sig själv, sin familj, sina medmänniskor eller sitt land. Genast tycker männen att kvinnorna gjort något bra, och kvinnorna förvånas och förhåller sig till sig själva och varandra genom förhållandet till mannen (Det andra könet, Simone de Beauvoir). Kvinnorna ska genast hyllas och man förundras över denna ovanliga reaktion men detta är dock en stereotyp och alla människor är otroligt komplexa till sitt väsen; hursomhelst bör man försöka tänka sig ur dessa fördomsfulla stereotyper.

Ständigt aktuella Simone de BeauvoirHär spelar kvinnorna en stor roll för filmens budskap. Karikatyren av kvinnan visar på viktiga dikotomiska punkter i både dagens och gårdagens samhälle samt i konfliktens underliggande budskap. Dels har vi de ”franska” kvinnorna som framställs som polerade och ihåliga dockor, alternativt som mer civiliserade och fria kvinnor som befriat sig från ”religionens” dogmatism. Deras karaktärer är ganska begränsade och osympatiska. Frossa, lättja, högmod, girighet är några av egenskaperna som tillskrivs deras person. En grov generalisering av franska kvinnor då perspektiv ger tolkningar, och det finns ju som bekant lika många tolkningar av varje situation som det finns kvinnor… Men den ”banala” ondskan råder överallt genom sin civiliserade förklädnad av likgiltighet.

Ett exempel på detta är när tre algeriska kvinnor klär ut sig till fransyskor för att komma förbi militären med bomber. Den sexuella kvinnan framställs här; det är just sexualiteten som används som ett listigt knep av kvinnorna för att kunna genomföra våldshandlingar. Här återspeglas den största avgrunden mellan nationerna och kulturerna. Genom henne ser vi honom, genom honom ser vi henne.

Den ”algeriska” kvinnan framställs helt annorlunda i filmen än den franska. Ett tydligt tecken på att kvinnan och religionen är räddningen eller befrielsen är den vita slöjan. Den symboliserar såväl frihet som fred, och det är just detta som kvinnan symboliserar i denna film. De är självständiga och jämställda de algeriska männen. Många gånger under filmens gång visas detta på olika sätt. Den undertryckta kvinnan blir här istället den franska kvinnan som är blottad och ihålig, och inte den religiösa, täckta,algeriska kvinnan. Slöjan är en täckmantel, kvinnan är räddningen eftersom hon hjälper rebellerna att gömma sig; bakom slöjan gömmer hon sig inte, bakom kvinnan gömmer sig mannen.

Utan henne hade ingenting varit möjligt. Här i denna film finns det ingen beslöjad kvinna som gömmer sig, bara män.



Lejla Fazlic

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Minnesmedaljong över Jenny Lind i

Näktergalen från Norden

Vi är många – både vanliga musikälskare och yrkesutövande musiker – som innerligt skulle önska att det hade funnits bara ett par få takter inspelade med musik framförd av gångna ...

Av: Thomas Notini | Essäer om litteratur & böcker | 26 januari, 2016

Illustration: Hebriana Alainentalo

Fantasi och mening

Kärleken har behov av verklighet.

Av: Tidningen Kulturen | Melker Garay : Reflektioner | 15 september, 2015

Illustration av slaget om Kurukshetra.

Krigarens ljus

”Din omsorg gäller bara gärningen inte gärningens frukter, låt inte dessa förföra dig att handla eller kedja din höga själ i den icke-gärningens klumpighets band” (Bhagavad-Gita II, 47 )

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 oktober, 2016

Füssli, Riefenstahl och Nuba

  En bild ur Leni Riefenstahls bok om Nubafolket. Füssli, Riefenstahl och Nuba Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas ...

Av: Bo Cavefors | Essäer om konst | 29 Maj, 2007

Fritz Bauer

Fritz Bauer eller Auschwitz inför rätta

Vi känner alla till Eichmannrättegången i Jerusalem 1961, inte minst genom Hannah Arendts bok Den banala ondskan. Mindre känt är dock vem mänskligheten har att tacka för att denne folkmordsorganisatör kunde spåras upp och gripas ...

Av: Margareta Zetterström | Essäer om politiken | 05 mars, 2017

August och kvinnorna

Johan August Strindberg var sinnligt lagd med anlag för impotens. Impotensen kom sig av ett sedan barndomen inlärt dåligt självförtroende. I skuggan av fadern Carl Oscar, doktor Kapffs skrifter om ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 14 Maj, 2011

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.