Il duce Mussolini , kulturskribent, socialist med mera

Den 28 april 1945 flydde Benito Amilcare Andrea Mussolini tillsammans med älskarinnan Claretta Petacci (samt en parifunktionär, livvakt) på flykt undan de allierade invasionsstyrkorna, på väg mot Schweiz, men stoppades i Giulino di ...

Av: Bo I. Cavefors | 07 juli, 2013
Övriga porträtt

Robert Halvarsson Kooperativet Mediagruppen Karlstad foto Robin Malmqvist

Bland granskogsdunkel och solskensfläckar

Jag läser Gunnar Ekelöfs samlade dikter och där stöter jag på Ordet.

Av: Robert Halvarsson | 13 juni, 2016
Gästkrönikör

Rashygien och vetenskap som religion: Humaniströrelsens historia

De svenska sekulära Humanisterna med Christer Sturmark i spetsen är del av International Humanist and Ethical Union (IHEU), i det följande kallad internationella humanistunionen. Företrädarna är kända för sin aggressiva ...

Av: Rickard Berghorn | 01 februari, 2012
Essäer om politiken

 Beatrice Månsdotter

2017 – ett nytt Kärlekens År?

Jag vet inte hur det är för er läsare, men jag har lovat mig själv att inte falla för fel man, igen. Ja ni vet det där med förälskelser som ...

Av: Beatrice Månsdotter | 02 januari, 2017
Gästkrönikör

Tanter – nu det trendigaste som finns!



Supertanten dansar löstDet är trendigt idag att vara händig, att göra saker själv, att återvinna, att vara miljövänlig, att spara och att inte slösa. Trendbloggare som Underbara Clara drar starkt på arvet från ”tanterna”, som nu har blivit trendigt. Debattörer funderar på om detta ska hyllas, för att det är bra för miljön, eller fördömas, för det glorifierar husmödrar/hemmafruar, en yrkesgrupp som i stort sett inte finns i Sverige idag. Vem hinner göra allt själv? Och hur ska det bedömas? Som pyssel, pynt, konst eller hemslöjd?

Underbara Claras bok Vintagepimp och hemmafix säljer som smör - första upplagan är redan slutsåld och det kommer en uppföljare i samma stil! Samtidigt som fansen applåderar finns det kritiker ... är det inte lite "hemmafruvibbar" att pynta och pyssla?

Hemmafru är i sig ett pejorativt ord (Clara kallar sig själv husmor, för att visa på att hon har ansvaret och kan reda sig själv) och pynt och pyssel kan låta lite tjejigt (därmed pejorativt) eller onödigt.

Men om man kallar vad Clara gör för Konst? Eller installation? Hemmet i bloggen är ju som en installation som ständigt förändrar sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Eller om man kallar hemmafixandet för HEMSLÖJD? Hemslöjden fyllde ju jämt år 2012 och hemslöjdsintresset har verkligen skjutit i höjden. En hemslöjdare kan man ju inte mucka med, de har ju hand om vårt KULTURARV!

På sätt och vis - det har även Clara. Att fixa upp ett 1930-tals hus och fylla det med gamla "fixade" grejer - det är väl både att rädda kulturarv och att vara miljövänlig och att använda sig av gamla hemslöjdstraditioner på ett nytt sätt?

Elsa Billgrens vintage

vintage?Just nu är Underbara Clara omslagsflicka på Erikshjälpens tidning. Hon ger bokstavligen den alternativa inredningen ett ansikte. Alla behöver inte handla nytt, alla behöver inte handla på IKEA och allt behöver inte se likadant ut. Del i Claras offentliga stil är även att klä sig i vintage klänningar, gärna med lite 1950-tals känsla, och hon är inte den enda trendsettaren som slår ett slag för vintage kläder.

Camilla Thulin i Stil med Thulin skriver om att spara, vårda och laga – fast en hel del av sina vintage kläder har hon haft sedan de var nya – och Elsa Billgren har blivit fashionistan med stort F när det gäller att göra reklam för att fynda vintage.

”Ett måste för alla vintagetokiga fashionistor. Elsa Billgrens vintage är en färgsprakande, personlig och förförisk guide till att shoppa, vårda och bära vintage. Elsa berättar initierat och kunnigt om vintagekläder och delar frikostigt med sig av sina bästa tips på hur du fyndar, vårdar och bär vintagekläder på bästa sätt ... Personliga anekdoter och tankar varvas med matnyttig modefakta och konkreta tips.” Så marknadsförs Elsa Billgrens nya bok Elsa Billgrens vintage, boken i sig är ett konstverk, ett samarbete mellan Lotta Kühlhorn och Elsa Billgren. En hel nation diskuterade Elsa Billgrens klänningar när hon var intervjuare under melodifestivalen för ett par år sedan. Elsa Billgren har gjort återvinning till en konst – och sig själv till ett konstverk som ständigt blir debatterat och diskuterat. Bloggen, boken, människan. Allt kan användas som material för att skapa konst. Och Elsa Billgrens föräldrar (Ernst och Helene Billgren) har ju även tidigare visat att allt går att använda för att skapa konst. Gamla hästböcker, mosaikskärvor, sockerbitar … och framför allt media.

Ta ingen skit”

Tanten i köketElin Ek, hon som var Grynet i SVT och som alltid sa ”Ta ingen skit”, har skrivit den roliga boken Supertanten, och hon inviger årets jubilerande köksalmanack: Köksalmanack 80 år på ett roligt och lättsamt och smart sätt. Det här är en bra bok med massor av information, kunniga skribenter, recept, bra tips och intressanta reportage. En sådan där må-bra-av-att-bläddra-i bok. Och man fördjupar sig gärna i reportagen, vare sig det handlar om att leva drömmen och flytta till Italien eller om att hitta pepparkakans huvudstad i Danmark. Eller om det handlar om Elin Ek. Som kommit på att det gamla kommer tillbaka igen. Med nya namn.

“Det mest moderna just nu är sådant som tanter alltid hållit på med, det tantiga har bara bytt namn. Och ansikte. Förr hette det långkok, nu heter det slow food. Förr hette det hemlagat, nu heter det närproducerat. Förr hette det bättre begagnat, nu heter det vintage. Förr var det muffins och skorpor, nu cupcakes och biscotti.” Så sant som det är sagt 

Listan kan göras längre - gröna bönor har blivit ”harricot verts” (för det låter ju bättre att säga ”bönor gröna” på franska) och den där gamla lantisgrönsaken låter mycket mer exotisk när den heter rucola sallad, men det äldre svenska namnet är det mycket mer prosaiska senapskål. Walk-in-closet låter Carrie Bradshaw, klädkammare låter Hemsöborna.

Med engelska, franska, italienska eller ibland spanska namn kommer ”gamla bonniga saker” tillbaka på nytt och säljs in igen.

Men boken Köksalmanack heter fortfarande Köksalmanack. Inte “Kitchen planner” eller ”Kitchen facilitator” eller "L’année du cuisine". Tveksamt om det skulle vara säljande, för Köksalmanackan är en sådan inarbetad kvalitetsprodukt att alla vet redan om att det är en bra bok. Olika från år till år, men intressant nog var surdegsbrödet inne när köksalmanackan startade - och förra året var det inne igen … så även köksalmanackan kan återvinna.

Mina favoritsaker i årets upplaga är: Elin Eks texter och hennes recept för januari månad, ett litet kåseri om blommor i februari, persiskt nyår i mars, Midsommar och sommardesserter, en italiensk husmors bekännelser, är glaset halvtomt - eller halvfullt - ett tänkvärt höstkåseri, på besök i pepparkakans huvudstad (som ligger i Danmark) och ”Är raka gurkor godare?”. Detta är en text vars titel låter som ett kåseri men är en miljömedveten artikel som påpekar att för mycket mat slängs för att den inte ser tillräckligt “vacker” ut för att säljas i affärerna. Sverige är tydligen världsbäst på att slänga.

I t.ex. England säljs saker billigare även om de har skönhetsfläckar - de slängs inte innan de kommer till butiken. “Great taste - less waste” är en bra slogan. Tyvärr okänd i Sverige. (till skillnad från begreppet “walk in closet”)

Det finns mycket annat spännande och läsvärt och tänkvärt och ätbart i boken … Men detta är alltså favoritlistan! Jag skulle rekommendera ett mycket godare nytt år till alla med Köksalmanackan. Kanske skulle titeln behöva vara coolare för att visa hur jättebra och jättegod och underhållande den här boken verkligen är … En verkligt god bok!

De sista tanterna

Slut TantI De sista tanterna – från husmor till modeikon – kartläggs de ”riktiga tanterna” de som håller på att dö ut just nu. Samtidigt som dessa tanter lite förvirrat ser hur deras utdöende livsstil i en upphottad version blivit trendigt.

Tanter och tantighet är långt ifrån töntighet. Vi går från att ha velat ha allting IKEA-vitt och sterilt som en obduktionssal, till att åter igen vilja ha det mysigt och ombonat.

Tant-saker som är inne: 1) Pyssel och pynt. 2) Sticka och virka. 3) Spetsar. Spetsdukar, spetsar på kuddar, gardiner ... spetsskålar! (stärkelse behövs för detta pyssel). 4) Korsstygn och andra broderier. 5) Ombonat! 6) Kuddar. 7) Knäppa prydnadssaker. 8) Vintage kläder. 9) Stora Handväskor. 10) Blommigt. 11) Återanvändning. 12) Sparsamhet och miljövänlighet.

Vi är alltså trötta på att vara Slösa och har börjat bli Spara.

Vi inser att jordens resurser är ändliga. Och samtidigt vill vi ha lite mysigt under tiden, jobba med händerna och inte vara uppkopplade jämt och ständigt.

Boken är jättebra, både för trendspanare och folk som är intresserade av (kvinno-) historia. För tanten är mer än en trend idag, hon är också historia. Och mycket som tanter gjorde, kommer aldrig att få en renässans. Visst, surdegen är tillbaka, men att göra ärtsoppa från scratch ... vissa saker tar till exempel för lång tid i vår hektiska vardag. Vi plockar gärna russinen ur kakan, men vill inte ha allt slit.

Vem vill tex. leva utan tvättmaskin idag? En tankfull bok full av nutidshistoria som passar alla generationer!

Äntligen Tant!

 Anna Ericsson är precis som tanten i bokenReklammakare och trendspanare världen över har unisont konstaterat: Tanten är den nya inne-grejen. Och inte bara i Damernas detektivbyrå … Även i modeindustrin, återvinningstrenden, Underbara Clara trenden, loppis och antikt trenden … Anna Ericsson, snart 50, har jobbat inom mode- och reklamindustrin i 30 år och har skrivit den här boken Äntligen tant! som hon har illustrerat med egna, roliga serier - bland annat en träffsäker analys om hur man lever sig in i Melodifestivalen. Dessutom listar hon viktiga traditioner (både nya och gamla), kommer med goda recept och tips på vardagsglamour… Med mycket humor och glimten i ögat!

Äntligen tant! är en bok att skratta gott åt. Författare är oftast inte som sina böcker, de som skriver de mest deprimerande böckerna som håvar in alla stora priser brukar ofta vara de godmodigaste gubbarna (det är bara de som läser böckerna som blir deprimerade på riktigt) kanske tänker de på prispengarna? Men i det här fallet inbillar jag mig att Anna Ericsson är precis som tanten i boken - med rödvin, chips och fjäderboa till Melodifestival-uppladdningen. Och med godisskålen uppäten INNAN ungarna ringer på dörren för att få Halloween godis …

När det gäller traditioner och hur man firar dem är det otroligt kul läsning!
Julfirartips: ha tomtarna framme året runt och kalla dem hustomtar.
Kanelbullens dag firartips (4 oktober): begränsa inte kanelbulleätande till en dag om året …
Trasmattans dag. Hur ska den egentligen firas? (Om man inte har några trasmattor alls?)

Fira Mårtensgiving- slå ihop Thanksgiving och skånska Mårtens gås och ha ett stort kalas så här i November … bara fantasin sätter gränser för hur kul du har. Man har inte roligare än man gör sig … Anna Ericsson är en supertalang när det gäller att rita roliga illustrationer!

Inte trendigt att bli gammal


  1. Den rådande tant-trenden innebär inte att det för den skull är trendigt att bli gammal. Något som många äldre författare filosoferar över – både i tjocka seriösa romaner och i korta, underhållande kåserande böcker. Och många skriver om det traumatiska i att bli pensionär. Innan dess kan man ju alltid låtsas att man inte är gammal.

  2. Merete Mazzarellas bok Det enda som egentligen händer oss undviker att bli en bok om pensionen, även om författaren har åldern inne, eftersom hon fortfarande reser och jobbar (och precis gjort en nystart med en ny man). Då är det svårt att svara på frågor i tidningen Veteranen om hur det känns att nu vara pensionär.

After Work

På Bokmässan 2012 kåserade Expressens Cecilia Hagen och författaren Dag Sebastian Ahlander om hur det är att vara pensionär idag. Ahlander är aktuell med Handbok för glada gubbar: 109 råd för att nå livets höjdpunkt. Fylld av massor av tips för att inte bli kvävd och isolerad av pensionen. Ahlander själv blev ”utstädad” från en internationell toppkarriär i UD i och med att det skulle satsas på unga män och kvinnor. Istället för att bli bitter valde han att satsa på sin författarkarriär – man ska inte klamra sig fast där man inte är önskad, menar han. Erfarenhet från t.ex. Nairobi, Genève, Leningrad och New York var inte värt något.

Ahlanders första tips är väldigt logiskt och mycket bra: man ska inte gå omkring och se tråkig ut! Detta behöver man inte vara "gubbe" för att uppskatta: varför går så många människor jämt runt i svart? Till och med modeskribenter som skriver att man ska våga annat än svart? (för de själva ska vara kvar och se coola ut?) Han har muntrat upp sitt eget utseende med en färgglad fluga. Ofta röd. Ett mode som spridit sig nedåt i åldrarna: Måns Zelmerlöw gav flugan ett yngre ansikte.

Cecilia Hagen funderar över om glad gumma har lika positiv klang som glad gubbe. Men hennes egen bok om pensionen, en ABC bok (där Döden avhandlas under bokstaven D) skulle kunna kallas Handbok för glada gummor. Eller glada tanter. Men heter istället Kulla Gullas Lilla Lila. Det handlar om hur man ska överleva att bli pensionär med allt vad det innebär av att inte vara behövd längre, inte få träffa folk (det sociala i Sverige är ju starkt knutet till arbetsplatsen) och inte räknas längre. Jo, och hennes bil, mobil och dator och support tillhör tydligen alla Expressen. Övergången till att bli självständig lär inte bli lätt.

För att vara en rolig kåserande bok är det i grund och botten en väldigt tragisk bok. Om de som räknas och om de som inte räknas.

En sak har Cecilia Hagens handbok gemensam med Dag Sebastian Ahlanders handbok: båda rekommenderar champagne och att fira vardagen i allmänhet. Även om det bara är en vanlig tisdag. Man vet ju inte hur många vardagar man har kvar att fira.

Även om det inte är trendigt att bli gammal, så är det ännu trendigt att fortfarande vara vid liv.'

Belinda Graham

Clara på nytt... Fakta

 

De sista tanterna : från husmor till modeikon

av Fatima Bremmer, Magnus Wennman

Bokförlaget Forum

 

Köksalmanack 2013

av Monica Sundberg

Bokförlaget Semic

 

Supertanten: för dig som redan är en och för dig som vill bli: sylt, småkakor, syjuntor och civilkurage

av Elin Ek

Bonnier Fakta

 

Gubben DagHandbok för glada gubbar : 109 glada råd för att nå livets höjdpunkt

av Dag Sebastian Ahlander

Bonnier Fakta

 

Kulla-Gullas lilla lila: en ABC-bok för livet efter jobbet

av Cecilia Hagen

Bonnier Fakta

 

Det enda som egentligen händer oss : ett år i livet

av Merete Mazzarella

Bokförlaget Forum

 

Merete!!!

Äntligen tant!

av Anna Eriksson

Bokförlaget Forum

 

Underbara Clara : vintagepimp och hemmafix

av Clara Lidström

Bonnier Fakta

 

Ur arkivet

view_module reorder

Rossini på hemmaplan – operafestivalen i Pesaro

Tidningen Kulturens operarecensent Ulf Stenberg har besökt årets Rossinifestival i Pesaro, och fick där ta del av en genomgående hög konstnärlig kvalitet i tre av Rossinis mindre kända, och i ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 23 augusti, 2013

Hans Memling. Den heliga  Ursula

Smittas av stillheten

Mathias Jansson uppmärksammar den pågående triennalen i Brygge i ett inlägg här på sidan med en bra början: tänk om befolkningen i denna medeltida stad skulle expandera under de kommande ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 21 juli, 2015

Om Radioteatern

Var finns Radioteaterns lyssnare? Så stod det i ett pressmeddelande jag fick nyligen i min hand, så jag bestämde mig för att gå ut på jakt för att finna svaret på ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 08 mars, 2012

Rödskinn och blekansikten

Häromdagen dök ur kökkenmöddingen upp en amerikansk barnbok från 1948, utgiven av Simon and Schuster som den gången höll till i Rockefeller Center i New York. Den är i stort ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2017

Gör Bologna-processen yrkesskolor av Europas universitet?

Bildning är i motsats till utbildning inte direkt kopplad till ekonomiska syften - så uttryckte sig Wilhelm von Humboldt, men ett visst perspektiv på arbetsmarknaden vill de flesta studenter ändå ...

Av: Lilian O. Montmar | Allmänna reportage | 28 mars, 2010

”Vi är skapta för varandra”Constanze Weber 250 år

Constanze Weber, Wolfgang Amadeus Mozarts gemål, hade rykte om sig att vara honom ovärdig. Ytlig, slösaktig och otrogen sägs hon ha varit. Omdömet om henne vacklar mellan beundran och förakt ...

Av: Lilian O. Montmar | Övriga porträtt | 04 juli, 2012

En avpolitiserad sanning från andra sidan muren

Redan innan resan till Mellanöstern visste jag att jag inte ville skriva en berättelse om politik. Jag ville inte skriva om mitt otvivelaktiga hat till orättvisa makthavare, jag ville inte ...

Av: Julia Thoresson Berkquist | Resereportage | 24 juli, 2012

Narkissus i Pompeji

Valsäng och Hälleviksstrand

I mitt universum överlappar alla kronologier och geografier varandra. I mitt universum, som i Modianos och Prousts, är varje minne förbundet med en plats. Och varje verklig plats förknippad med ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 16 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts