Gilda Melodia

Glädjesmarta

En ny krönika av Gilda Melodia.

Av: Gilda Melodia | 05 april, 2016
Gilda Melodia

Etik inom äldreomsorgen

De äldre, sjuka och dementa är en stor grupp människor med varierande symptom och sjukdomsbild. Det gemensamma för alla är att de ofta kommer i kläm i dagens rationella produktionssamhälle ...

Av: Lena Månson | 02 september, 2010
Essäer om samhället

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 april, 2013
Agora - filosofiska essäer

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Vem kan segla förutan vind vem kan ro utan åror?



Laggarens folkskola 1925En av orsakerna till att lärarna inte får det stöd de verkligen behöver av sina rektorer är att de senare ofta inte är medvetna om de pedagogiska problem som läraren står inför. I frustration över att skolans rykte står på spel och att elevantalet därför sjunker, föreslår rektorerna räddningsmanövrar. Under mina trettio år som lärare i en kommun med olika kulturyttringar har jag bara en enda gång fått besök av rektor. Besöket kändes hotfullt. Vad hade jag gjort för fel? Rektorn ryckte ju bara ut om någon förälder eller elev hade besvärat sig, aldrig var det tal om att rektorn genomförde lektionsbesök av ett rent pedagogiskt intresse.

Orsaken till att rektorerna inte är ute i klassrummen beror mest på att deras arbete inte är pedagogiskt, utan för det mesta administrativt. Ofta är rektorerna inte ens pedagoger, utan ekonomer eller administratörer. Inte heller studierektorerna syns i klassrummen. De är fullt upptagna med annat.

När de bästa eleverna flyr, orsakar detta en ”brain drain”. Enligt uppgifter i DN den 31 oktober 2012 väljer var femte elev i Sundbybergs kommun en grundskola någon annanstans, i Botkyrka och Värmdö är det var tionde. Enligt Skolverkets statistik är det endast fem kommuner i Stockholms län som tar emot fler elever än som flyttar ut. Välutbildade föräldrar väljer mer framgångsrika skolor till sina barn. När kompisarna flyttar, följer deras kamrater efter. Det fria skolvalet medför att elever med högre förväntningar försvinner från skolor där gymnasiebehörigheten sjunkit. Att stanna kvar i en skola som fått sämre rykte, rubbar självkänslan. Det är en självklar status att gå i en bra skola, det är positivt för den enskilda individen. Och skolpengen följer med. I många skolor handlar konferenserna mest om att hålla budgeten, de pedagogiska frågorna har ersatts av frågor om gruppsammanslagningar och inköpsförbud. Kommunpolitikerna pressar rektorerna, rektorerna höjer sina varnande pekfingrar mot lärarna, som inte heller detta år får möjligheter att skaffa nya läromedel. De gamla är redan i upplösningstillstånd. Klippa och klistra. En likvärdig skola för alla kan inte uppnås om inte staten öronmärker medel för skolan. Med andra ord, återtar ansvaret för en god utbildning åt alla.

I en lärares arbete ingår förutom alla administrativa uppgifter att noga följa läroplanen och planera lektionerna. Tillsammans med eleven och elevens föräldrar planerar läraren delmål för att uppnå undervisningens slutmål, betyget godkänt.

Ju färre elever en klass består av desto större är tryggheten. För varje elev som klasstorleken utökas med, ökar även otryggheten och lärarens möjlighet att känna till och följa varje elevs inlärningsstatus och behov. Denna omständighet är en självklarhet, men delningstalet har ändå tagits bort i många skolor. En klass kan numera bestå av fler än 30 elever. Klasserna är för stora för att undervisningen ska kunna anpassas efter varje elevs behov.

Allt fler elever är numera sämre på att förstå, tolka och engagera sig i texter och allt färre elever når upp till en grundläggande läsförståelse. Dessutom har läslusten bland eleverna blivit sämre och de läser inte lika ofta för nöjes skull.

Det är orätt mot en elev att släppa upp honom eller henne från lågstadiet till mellanstadiet om han eller hon inte kan läsa och förstå.

Om man inte kan läsa, kan man naturligtvis inte heller förstå det skrivna. Eleven märker snart att han inte hänger med i samtalen och att inte känna delaktighet i undervisningen påverkar motivationen att lära sig läsa oftast negativt. En del elever triggas ändå att försöka tyda texten, men de flesta börjar prata med sina kompisar om annat och ju fler elever som inte är läskunniga i klassen, desto stökigare blir det.

John HottieJohn Hottie, professor i pedagogik vid Melbourns Universitet i Australien menar att det viktigaste för läraren är att kunna se undervisningen med elevernas ögon. Den respons en lärare får av eleverna är viktigare än den respons läraren ger dem. Dessutom visar statistiken att projektarbete är en mycket dålig metod, eftersom arbetet kräver så mycket kunskap och förståelse och verkliga experter till lärare. Faktum är ju också att många elever inte har med sig så mycket hjälpresurser hemifrån. Har man ingen läsförståelse kan man inte söka sig de källor man behöver och detta får stor betydelse för resultatet. Ett av hans huvudbudskap är att alltid avsätta tid för att hinna avsluta lektionen med att fråga eleverna: ”Vad har ni förstått, vad har ni lärt er denna lektion? Vad är det som jag ska förklara bättre och vi behöver arbeta mer med?”

Svårigheten med att ställa denna fråga och få ett ärligt svar består i att många elever inte vågar erkänna att de inte har förstått för att inte anses vara ”dumma”. De vill heller inte framstå som ”pluggisar”, för då blir de retade för att de är besvärliga och uppehåller klassen. Man vill ju gå på rast. Detta är ett problem, som jag själv har råkat ut för. Lärdomen för läraren blir att försöka arbeta på att tilliten ökar i gruppen så att man får ett öppet och tillåtet klimat i klassen.

När eleverna misslyckas, måste läraren förändra sitt sätt att undervisa. Bristerna i läsundervisningen beror till stor del på för små stödresurser och bristande pedagogiska kunskaper. Högstadielärare har dålig utbildning i lågstadielärarnas främsta kunskap, den att hjälpa elever knäcka läskoden, förstå och tolka en text. En stor förbättring har inletts i och med att barnen nu för tiden redan på förskolan lär sig läsa och skriva. När fem- och sexåringar kan tyda en text, har vi nått långt! Det är också rätt tid i livet, eftersom barnet av naturen då är som mest nyfiket och därmed motiverat. Tänk att kunna visa mamma och pappa att jag kan läsa!

Betygen har en tydlig funktion när det gäller urval av äldre elever till högre utbildning, som gymnasiet eller högskolan. Men det finns få studier som bekräftar det positiva värdet av betyg i sig. Nationalekonomen Anna Sjögren har tittat på de långsiktiga effekterna – exempelvis vidareutbildning och lön – för dem som fick betyg i låg- och mellanstadiet under sjuttiotalet respektive för de elever som inte fick betyg efter det att systemet ändrades. Hon kom fram till att betyg i princip inte hade haft någon betydelse alls. De elever som fått betyg tidigt, vidareutbildade sig i lika hög grad som de elever vars kunskaper inte betygsattes på låg- och mellanstadiet.

Christian Lundahl är docent vid Uppsala universitet och har skrivit flera böcker om betyg och bedömningsmetoder. Han anser att fördelen med betyg är att de klart och tydligt pekar på vad barnen ska lära sig. Men betyg förklarar inte hur eleven ska lära sig mer. Och nationalekonomen Jonas Vlachos är inne på samma spår; att betygens styrka också är deras svaghet. Det är svårt att sätta en enkel siffra eller bokstav på något som egentligen är ganska komplext, det vill säga elevernas kunskaper och färdigheter.

Elever på universitetetDet finns skillnader mellan undervisningsformerna på prestigefyllda skolor och skolor med sämre status. Naturligtvis har nyinflyttade elever från utlandet inte samma möjligheter att uppnå lika goda resultat som modersmålstalande svenska elever. Segregationen kommer därför att öka i kapp med att svenska elever väljer andra skolor för att inte sinkas och för att få bättre betyg. Dessutom riskerar lärare på skolor, där man förväntar sig få bättre betyg, att ge glädjebetyg, något som kommer att leda till svårigheter för eleverna senare, eftersom kunskapsbristerna blir uppenbara på högre stadier. Det är eleverna som drabbas.

Förslaget att ge lärare lön efter elevernas prestationer är ogenomtänkt. Om en brandman inte förmår släcka elden, om en läkare inte kan rädda livet på patienten trots ihärdiga försök, skulle man då kunna tänka sig att sänka deras löner? Förslaget borde formuleras om: De pedagogiskt duktigaste lärarna borde uppmuntras att arbeta på de skolor som har mest behov av dem. Det är en stor pedagogisk utmaning att arbeta under svåra förhållanden. Nu sker det omvända: De lärare som har minst yrkesutbildning blir de som stannar kvar i lågpresterande skolor.

I många skolor där elever med invandrarbakgrund undervisas, är lärarna obehöriga. En undersökning utförd av Tidningen Alfa, som Dagens Nyheter nyligen uppmärksammade, visar att på drygt hälften av skolorna endast en fjärdedel av lärarna har högskolepoäng i svenska som andra språk, SVA. Ämnet syftar till att förbättra möjligheterna att utveckla språkförmågan i ämnet svenska i tal och skrift för elever med annat modersmål än svenska, en förutsättning för att man med framgång ska kunna gå i en svensk skola, passa in i det svenska samhället och klara av vidare studier. I nio procent av skolorna finns ingen utbildad lärare alls.

Enligt statssekreteraren Bertil Östberg har utbildningsdepartementet tillsatt en utredning som ska se över insatserna för nyanlända elever, eftersom elever som kommer till Sverige efter skolstart klarar sig sämst. Detta kan ju heller inte vara någon överraskning. Tänk om man som svensk tolv-trettonåring tvingades invandra till Kina och sattes i samma klass som elever med kinesiska som modersmål!

Bertil ÖstbergMycket få av dem som börjar sent i svensk skola har möjligheter att ta sig in på ungdomsgymnasiets nationella program. Det krävs nämligen godkända betyg i tolv ämnen för de studieförberedande programmen mot tidigare tre. För att klara av den nivån krävs ett svenskt ordförråd på ca femtio tusen ord, något som det tar ungefär sex år att uppnå. För att bli antagen till ett yrkesprogram krävs numera godkänt i åtta ämnen.

Det är synd att yrkesprogrammen inte ger högskolebehörighet. Många elever skulle nog föredra att utbilda sig till elektriker, tekniker eller bilmekaniker och samhället behöver hantverkare. Bland svenska elever har intresset för yrkesprogrammen dalat kraftigt beroende på att dessa program inte ger högskolebehörighet. Elever som egentligen känner sig skoltrötta och omotiverade väljer nog ändå att anstränga sig och läsa in teoretiska ämnen, för att hålla vägen öppen för vidare studier senare i livet. De som inte klarar av inträdeskraven till gymnasielinjerna hoppar av, blir inte anställningsbara och får gå arbetslösa. Jag undrar vad som sker med dessa unga människors självkänsla.

För de lärare som stannat kvar i de sämst rangordnade skolorna vill man ju nu satsa på ”superlärarna”, fastän man nu hellre vill kalla dem för ”handledare”. Idén har väckt ramaskri inom professionen. Hur kan det kännas för en lärare att få in två vakande, kritiska ögon i klassrummet? Det säger ju två saker om den övervakade läraren. Först och främst undrar förstås vederbörande vad som är fel med den undervisning som han eller hon erbjuder. För det andra ger det signaler till eleverna att det är något fel på deras lärare, något som behöver rättas till. Det blir alltså lärarens fel att det är oordning i klassrummet och det är läraren och inte eleverna som behöver skärpa till sig. Metoden undergräver hela lärarens auktoritet. I klassrummet måste det vara helt klart vem det är som bestämmer och det är ett stort misstag att tvivla på lärarens kompetens inför eleverna. Satsa hellre på den pedagogiska delen av lärarutbildningen. Lärarfortbildning är nödvändig. Lärarprofessionen är beroende av ständig uppdatering. På åttio och nittiotalen fick vi varje år möjligheter till ämnes- och fortbildning i pedagogik, något som var mycket eftertraktansvärt.

För inte alltför många år sedan låg svensk skola i topp på den internationella utvärderingsskalan. Våra elevers inlärningsförmåga kan inte ha förändrats på så kort tid.

JuridikStaten, kommunerna och skolledningarna bär ett stort ansvar för att våra unga får en god utbildning och blir anställningsbara. Skolledningarna måste skapa ett klimat och ett förhållningssätt så att man som lärare vågar be om hjälp och inte blir sedd som någon som inte klarar av sitt jobb. Vid utvecklingssamtalen ska man kunna berätta om svårigheter i klassrummet utan att behöva vara rädd för att stämplas som en omöjlig, ovillig bakåtsträvare. Samtalet ska inte påverka lönesättningen negativt utan tvärtom, föras i en atmosfär av ömsesidig öppenhet. En lärares duglighet och kurage ska uppskattas.

Ibland kan arbetslaget ha bestämt gruppsammansättningarna. Men klassindelningen är studierektorernas arbete. Läraren blir satt att undervisa de klasser de får serverade på sitt undervisningsschema. Det gäller att klara av sin uppgift. Det gäller att kunna ro utan åror.

Lilian O. Montmar
Adjunkt och författare

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
William Blake  Inferno

Djuren har ingen talan

Djuren som vi gjort till våra slavar vill vi inte tänka på som våra jämlikar. (Charles Darwin 1838)

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 13 oktober, 2016

Post-Emmakrönika 2, Rastplatsen II

En enkel orak rastplats i omedelbarhet av en annan i avståndet knappt emellan övervunnet. De bevittnade vetgiriga, ställda råkat med fler sig rygg mot varann det aldrig pinsammare om än ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 25 februari, 2010

En ny röst åt konsten

Linda Aker är en av de kreativa ledarna för det till vintern årsgamla Galleri Vox, beläget i ett gårdshus i Sundsvalls stenstad. Hon är bildpedagog och har gått på utställningar ...

Av: Pernilla Andersson | Kulturreportage | 15 augusti, 2010

”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2012

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | Reportage om politik & samhälle | 14 augusti, 2008

Lily Tuck: Woman of Rome - A Life of Elsa Morante

För sin roman ”The News from Paraguay” fick amerikanskan Lily Tuck 2004 års National Book Award, inte alldeles oförtjänt. Det är en historia på faktiskt underlag om kärlek och politik ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 04 september, 2012

Nell Walden och Der Sturm

Kvinnliga konstnärer hade en aktiv roll i det svenska modernistiska projektet. De ifrågasatte den traditionella könsordningen och sökte nya estetiska uttryck men marginaliserades ofta av de samtida manliga kritikerna. Daniel ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 november, 2013

Serena Williams. Foto:  Flickrworker

Om Båstad och systrarna Williams

I dessa dagar besöks Båstads tennisarena av världsettan Serena Williams. Efter Wimbledonsegern, även detta år, tar hon sig till det avlägsna Båstad. Det är en ära att ha henne här ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 16 juli, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.