MADE-festivalen, 6-9 maj 2009

Mitt i MADE Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance ...

Av: Nils Jernelius | 10 Maj, 2009
Reportage om scenkonst

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | 05 november, 2012
Essäer om musik

Amsterdam, strax till vänster om Spuistratt

Vi vänder runt hörnet på Spuistratt, och skyndar mot restaurangen vi ska träffa kollegorna på, och där, i ögonvrån, fångar mig omslaget på det senaste numret av den amerikanska kulturtidskriften ...

Av: Mikke Schirén | 15 november, 2014
Gästkrönikör

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | 09 december, 2010
Musikens porträtt

Wolfgang Amadeus Mozart mellan hopp och förtvivlan



Wiener MozarthausDet pågår en utställning bakom Stephansdomen i Wolfgang Amadeus Mozarts och Constanze Webers lägenhet i Wiener Mozarthaus, Domgasse 5. Lägenheten består av fyra rum och ger en intressant inramning till berättelsen om Mozarts liv, tiden och samhällsvillkoren som guiden skildrar.

Salzburg, som ligger mellan Österrike och Bayern, är i mitten av 1700-talet huvudstad för ett politiskt oberoende ärkebiskopssäte samtidigt som furstens och tillika ärkebiskopens hov är regionens musikaliska centrum. Här tjänstgör Leopold Mozart som andreviolinist och kammartjänare hos greve Thurn-Valsassina. Efter att ha blivit relegerad från universitetet på grund av stor frånvaro, har bokbindarsonen och filosofie- och rättsvetenskapsstudenten Leopold Mozart flyttat hit från Augsburg för att ägna sig åt musiken, hans egentliga talang.

År 1747 gifter han sig med tjänstemannadottern Anna Maria Pertl. Av deras sju barn överlever endast två, Maria Anna Walburga Ignatia och hennes fem år yngre bror, Johannes Chrysotomus Wolfgangus Theophilus, eller Wolfgang Amadé, som han själv kommer att kalla sig. Samma år som sonen föds, 1756, ger fadern ut ”Versuch einer Gründlichen Violinschule”, något som gör honom känd utöver landets gränser. Dessutom gör han karriär i Hovkapellet. Som sin huvuduppgift i livet ser han nu att utveckla sina barns musikaliska utbildning. Båda barnen uppvisar nämligen tidigt stor musikalisk talang, särskilt sonen som tidigt tillbringar mycket tid vid klaveret: ”Er unterhielte sich oft lange zeit bey dem Clavier mit zusammen suchen der Terzen … und sein Wohlgefallen verrieth dasz es wohl klang”.

Liksom sin syster går Wolfi genom alla stadier på sin väg till perfektion. Han spelar även violin och knappt fem år gammal, komponerar han sina första små verk; Andante och Allegro för klaver (KV 1 a/b). Omgivningen är förvånad över hans framsteg, till och med fader Leopold, som nu gör upp stora framtidsplaner. Salzburg är inte rätt plats för en sådan stor begåvning!

I januari 1762 reser familjen till München för att spela vid den bayerska furstens hov och i september går resan till Linz, där Wolfgang ger sin första offentliga konsert. Ryktet sprider sig som en löpeld – ända till Wien, det egentliga målet. Kejsaren och kejsarinnan ger dem audiens på slott Schönbrunn. Maria Theresia skänker barnen galakläder och 100 dukater och hoppas att familjen ska stanna kvar i Wien en tid, men så blir den ungerska adeln också nyfiken på ”underbarnen” och man reser till Pressburg för att konsertera. Året därpå börjar inte så bra. Wolfgangs hälsa är under hela barndomen ett problem, han får ständiga attacker av ledgångsreumatism. I februari 1763, Wolfgang har just fyllt sju år, framträder han tillsammans med systern Nannerl för första gången vid greve Schrattenbachs furstliga hov. Fursten är gynnsamt inställd, något som bekräftas av att Leopold Mozart alltid får tjänstledigt för de långa musikresorna med barnen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Madame de PompadourI juni 1763 går resan vidare, men denna gång till London och Paris. Men resan börjar med ett missöde, hjulet på ekipaget går sönder och familjen måste stanna till i Wasserburg, men fader Leopold utnyttjar genast avbrottet för att lära sonen pedalspel på orgeln i stadens kyrka. Även om han inte kan nå ned till pedalerna, lär han sig snabbt att spela stående. Nannerls stjärna faller allt mer, det blir tydligt att Wolfgang är familjens stora framtidshopp. För att kunna satsa helhjärtat på sonen, struntar Leopold i sin egen karriär och riskerar till och med avsked från hovkapellet genom att inte återgå till tjänsten inom överenskommen tid. Vid ankomsten till Bryssel den 4 oktober 1763 har barnen tjugo konserter bakom sig och har tjänat stora pengar. Till detta kommer alla värdefulla kontakter. Kända musikers och adelns rekommendationsbrev öppnar dörrarna på vid gavel i Paris.

Familjen får audiens hos Ludwig XV och Madame Pompadour i Versailles. Wolfgangs aura växer, speciellt när fadern publicerar hans sonater. Han skriver till Salzburg: ”Tänk er vilket uppseende det kommer att väcka, när det på titelbladet står att en sjuåring har komponerat verket … och att det dedicerats till ingen mindre än prinsessan Louise-Marie-Thérèse de Bourbon!” Det handlar om två sonater för klaver och violin (KV 6 och 7) och parallellt utkommer även opus 2 (KV 8 och 9).

Med denna framgång i ryggen följer nästa steg; London. I april 1764 går familjen ombord på en båt i Calais. Fem dagar senare konserterar barnen för första gången för kungaparet i Buckinghampalatset. Staden, där abonnemangskonserterna uppfanns, är vid den tiden en tummelplats för utländska operastjärnor och tonsättare, som inte bara finner sin publik på teatrarna och i privathusen, utan även i de offentliga parkerna. Grundaren av de mest framgångsrika abonnemangskonserterna, Johann Christian Bach (1735-1782), Johann Sebastian Bachs yngste son, komponerar inte bara italienska operor utan även symfonier och klaverkonserter och hans musik blir till inspirationskälla för den unge Wolfgang. I Spring Garden och Renelagh Garden har Mozartbarnen sina största framträdanden, den första konserten ger 800 gulden, mer än dubbelt så mycket som Leopolds årsinkomst.

Därefter falnar publikintresset och Leopold ser sig tvungen att annonsera i Public Advertiser: ” … Den som vill lyssna till de små underbarnen privat, kan göra detta dagligen på eftermiddagarna mellan ett och tre…” Inträdet blir också allt billigare, från fem shilling i maj sjunker biljettpriset till 2 shilling och sex pence i juli. I slutet av månaden ger sig familjen av, nu till Den Haag. Holland är musikförlagens centrum i Europa. Där trycks den nederländska utgåvan av Leopold Mozarts ” Versuch einer Gründlichen Violinschule” 1766 och unge Wolfgangs violinsonater opus 4 (KV 26-31), som han fått i uppdrag att komponera av det engelska kungahuset. Konsertresorna går vidare genom Europa, men den ettåriga resan avbryts i och med att Nannerl blir dödssjuk i tyfus, Wolfgang smittas också. Reumatismen, en sjukdom som kommer att förfölja honom under hans korta liv, plågar honom.

Versuch einer Gründlichen ViolinschuleTillbaka i Salzburg ägnar sig Wolfgang åt dramatisk musik. Enligt fadern har Wolfgang alltid en opera snurrande i huvudet som han talar om att han vill sätta upp tillsammans med ungdomar. Så blir det också. Det första verket efter ankomsten till Salzburg är ”Or che dover/Tali e cotanti sono” (KV 33), en tenoraria med inledande recitativ. Ett halvår senare följer ”Apollo et Hyacinthus” (KV 38), en latinsk skolkomedi, Mozarts första bidrag till opera-genret. I de första försöken i denna ovana terräng står Wien och Italien i blickpunkten. Det är där operans stjärnor strålar som mest och berömmelse, ära och inkomster väntar! Att få en ”scrittura”, ett operauppdrag är nästa stora mål. I Wien rustas till kejserligt bröllop i september 1767 och familjen Mozart rustar sig för resan. Men bröllopet ställs in, ärkehertiginnan Maria Josepha drabbas av smittkoppor. En epidemi raserar i Wien och Mozartfamiljen störtar iväg därifrån, men Wolfgang är redan smittad. I slutet av oktober bryter sjukdomen ut, först drabbas Wolfgang och sedan Nannerl. Deras ansikten ärras för livet.

När familjen återvänder till Wien 1768, ber Joseph II den tolvårige Wolfgang att komponera en komisk opera, men Wolfgang hindras av Burgtheaters direktör Giuseppe Affligio.”La finta semplice” KV 51 blir istället uruppförd till greve Schrattenbachs ära i Salzburg 1769. Greve Schrattenbach är förgrymmad, Leopold Mozart har inte skött sin tjänst, men när familjen Mozart ska resa till Italien, stödjer han ändå Leopold med 120 dukater ur sin privata förmögenhet. Under denna femtonmånaders långa resa verkar alla förhoppningar gå i uppfyllelse. I Milano får Wolfgang stora operauppdrag, i Vatikanen blir han adlad, i Bologna medlem i den ärofyllda ”Accademia filarmonica” och vid femtonårsålder står han på samma nivå som Johann Adolf Hasse eller Christoph Willibald Gluck. Men han erbjuds ingen anställning och återvänder till Salzburg. Hos greve Colloredo, som är Schrattenbachs efterföljare, erbjuds han en anställning för en ringa årsinkomst, 150 gulden.

När Mozart åter beger sig på resa efter fem års tråkig tjänst vid Salzburgs hov, kan hans far inte längre följa med honom, bunden vid sin tjänst som han är. Modern följer med sin Wolfgang, som hoppas på en bättre betald anställning i Tyskland. Men fursten Maximillian III Joseph råder honom att först försöka sin lycka i Italien, därefter kan han återkomma! Men Mozart förlänger sin vistelse i Tyskland, i Mannheim lär han nämligen känna den sjuttonåriga sångerskan Aloisia Weber i vars familj han hyr rum. När fadern får höra talas om detta blir han ursinnig och befaller:” Ge dig genast iväg till Paris!” Wolfgang och modern ger sig av, men resan blir en katastrof. Det är mars och vädret är dåligt, modern blir sjuk och avlider den 3 juli 58 år gammal. Wolfgang har inte mod att berätta om moderns död för fadern. Istället låter han en vän till familjen, abbé Bullinger, överbringa dödsbudet. Men Leopold har redan anat oråd och grälar på sonen för att ha utsatt sin mor för livsfara av egoistiska motiv. ”Hade din mor kommit tillbaka från Mannheim till Salzburg, hade hon inte dött!”

Nedstämd och med en låg självkänsla återvänder nu Wolfgang hem. Han förödmjukar sig och ber den förhatlige ärkebiskopen om återanställning i hovkapellet. Tyngdpunkten i hans åtaganden i Salzburg, där han nu får tjänsten som hovorganist med 450 gulden om året, är kyrkomusiken.

Kröningen av Maria de Medici av Peter Paul RubensMen hans ambitioner går i annan riktning, det skimrar också fram i hans mässkompositioner, som i ”Missa solemis” (KV 337) och ”Kröningsmässan” (KV 317), båda i c-Dur. Uppdragsgivaren önskar högstämd adekvat 30-minutersmusik för de högkyrkliga helgerna med stor orkesterbesättning. För Mozart är detta en balansakt. Han vill undvika en alltför världslig musik, men ändå inte frångå sina operaambitioner. Resultatet är extremt täta kompositioner med expressiv spänning, sammanlänkad med traditionell satsteknik (kontrapunkt, fuga), en stil som ger en omedelbar effekt och ögonblick av största innighet. Även på senare år uppskattade Mozart sina kyrkokompositioner. Detta kommer till uttryck i ”Agnus Dei” i både ”Figaros bröllop” och ”Cosi fan tutte”, men även när han år 1790 återkommer till dem med anledning av Leopold II kröningsfirande.

Tiden i Salzburg är en enda stor väntan på nästa operauppdrag. Kortspel blir en stor del av hans tillvaro. Först sommaren 1780 kommer ett uppdrag: ”Idomeneo, Rè di Creta” (KV 366) heter librettot som han ska tonsätta inför karnevalsäsongen i München 1781. Det blir en mycket traditionell opera med ett kastratparti för den andra manliga huvudrollen, även om kastratsångarnas och barockens tid är förbi. Framgången med ”Idomeneo” resulterar i en brytning med Salzburg. Han försöker bli av med sin tjänst och säger upp sig flera gånger, men avskedet beviljas först efter bråk med en greve Arco, som slutligen ”ger honom en spark i baken”.

Constanze MozartFadern blir ursinnig, sonen har provocerat greven till det yttersta och han blir ännu argare när Wolfgang vågar förlova sig med Constanze Weber, Aloisias yngre syster. Wolfgang återvänder till Salzburg en enda gång till, då för att uppföra den aldrig färdigskrivna c-moll-mässan (KV 427). Constanze sjunger en av sopran-solostämmorna. Vid ett besök i Wien övertygar sig sedan Leopold Mozart om att hans son har valt den riktiga vägen. Wolfgang simmar i pengar, favoriseras av kejsaren och beundras av Joseph Haydn: ”Jag intygar inför Gud att jag inte känner någon ärligare man och någon större kompositör än Er son; han har smak och därutöver äger han det största kunnandet vad gäller komposition”, skriver han till fader Leopold.

Efter beräkningar gjorda av Otto Jahn, som skrev den första Mozart-biografin, förfogade Mozart året 1783 över en årsinkomst som uppgick till 2000 gulden, 1000 gulden skulle gott ha räckt till för att försörja en familj. Huvudinkomstkällan är konserter, elever, förlagsinkomster och kejserliga pengagåvor. Men Wolfgangs flotta livsstil; de dyrbara möblerna, ridhästen, diligensen, de eleganta kläderna, (han ser för övrigt till att han får dyrbara kläder av de många beundrarinnorna) och inte minst hans kostsamma biljardspelande äter upp förmögenheten. Han är spelberoende och bryr sig inte om det av Joseph II utfärdade spelförbudet som bestraffas med 300 dukater. Han får gigantiska spelskulder. Familjen råkar illa ut. Han byter ständigt bostad, skriver sammanlagt 21 brev till vännen Johann Michael Puchberg och ber om lån. Summan av smålån som Puchberger ger honom överstiger 1400 gulden.

I tre år har han framgång, sedan tröttnar publiken på hans klaverkonserter. Han tvingas på knä, annonserar efter folk som vill teckna abonnemang. På det första abonnemanget för konsertserien (KV 449 och 450) sätter 176 personer upp sig på anmälningslistan år1784, för andra abonnemanget (KV 405, 515 och 516) finns endast en intressent på listan, vännen Gottfried baron van Swietten. Wolfgangs enda stadiga årliga inkomst som hovkompositör är 800 gulden. För denna lön är han förpliktad att skriva danser för hovets maskeradbaler. Mozart återvänder till att komponera operor. Ungefär hälften av de sammanlagt 18 scenverken har han komponerat före sin tjugonde födelsedag. Idag står endast hans senaste operor på repertoarerna, de övriga verken har hamnat i skymundan.

Lorenzo Da PonteMötet med Lorenzo Da Ponte, som i början av 1783 utses till poet vid det italienska hovets teater, resulterar i att Mozart komponerar ”Figaros bröllop” (KV 492). Han är den person som ska förverkliga Mozarts planer. Wolfgang har en inneboende frihetslängtan, han uppfattar samhället som krävande och kvävande. Komedin ”La folle journée ou Le marriage de Figaro” av Pierre Augustin Caron de Beaumarchais har förbjudits på grund av dess socialkritiska tendenser. Den första delen av Beaumarchais komediserie ”Barberaren från Sevilla” har undgått censuren och är genom Giovanni Paisellos tonsättning känd i Wien, men för att kunna uppföra den andra delen, behöver Mozart hjälp av likasinnade. Joseph II är en sådan. Kejsaren motarbetar adeln, förbjuder censur, vill att enkelt folk ska kunna uttrycka sina åsikter fritt, önskar sig en stat för folkets väl. För kejsaren är detta stycke, i vilket en greve måste böja sig för en slug tjänares vilja, ett välkommet tillfälle att visa sin reformvilja och att förebrå adeln privilegiemissbruk.

Mozart antar att orsaken till det avtagande intresset för hans musik ligger i det adelsfientliga innehållet i ”Figaros bröllop”. I operan handlar det ju också om den så kallade adelsmannens ”rätt” att tillbringa bröllopsnatten med sin tjänares brud. Mozart som är ny medlem i Frimurarorden år 1785 påstår: ”Det som i våra tider inte kan sägas, kan sjungas”. Lorenzo Da Ponte skriver librettot och omvandlar samhällskritiken till en konflikt mellan man och kvinna. I maj 1786 uppförs operan på Nationaltheater i Wien, men den får dåliga eller delade recensioner. Die Prager Post skriver emellertid mycket entusiastiskt om ”Figaros bröllop” och Mozart blir inbjuden till Prag. 1787 dirigerar han operan själv. Mozarts oerhört temporika komedi, som inte endast innehåller ett frö av revolution i sig, (betänk upprorstiden före den franska revolutionen två år senare,1789) utan även lämnar det bekanta schemat för den italienska ”opera buffa”bakom sig, stöter på den adliga publikens motstånd.

I Prag däremot jublar aristokratin och blandningen av recitativ och arier begeistrar den musikkunniga publiken. Mozart jublar också: ”Figaro!! En stor ära för mig! Här talas om inget annat än Figaro. Folk spelar, trumpetar, visslar; Figaro, Figaro, utbrister han stolt efter det lyckade framförandet i Prag. Tillbaka till Wien bär han med sig en ny operabeställning: ”Don Giovanni” (KV 527), som ska uruppföras påföljande vintersäsong på Prager Nationaltheater.

Don Giovanni  1788Den 28 maj 1787, mitt under det anspråksfulla arbetet med det nya verket, dör hans far. Mozart åker inte till begravningen, upplösningen av dödsboet sköter systern Nannerl. Det behövs inga djupt psykologiska insikter för att förstå, att förlusten av fadern påverkar mörkret i ”Don Giovanni”, inte endast i den spöklika kyrkogårdsscenen. Historien om en odåga som inte undgår sitt välförtjänta straff, är en makaber komedi, men även en spegling av den mänskliga själen. Lorenzo Da Ponte skriver: ”På nätterna skriver jag för Mozart och tänker samtidigt på Dantes ”Inferno”.

En kanske än bättre karaktärsteckning uppvisar ”Cosi fan tutte” (KV 588). Ytligt sett är detta en förväxlingskomedi av neapolitanskt snitt, men på en djupare nivå, liknar den ett modernt borgligt kammarspel. Det välbetalda uppdraget till denna opera får Mozart antagligen direkt av kejsaren. Den ”upplyste despoten” Josepf II dör emellertid redan i februari 1790, då endast fem föreställningar har spelats på Burgtheater. Han hinner aldrig se operan, som på grund av den utlysta nationella sorgetiden återupptas först i juni.

Efter kejsarens död tilltar skuldspiralen. Pengagåvorna från hovet uteblir. Mozart behåller visserligen tjänsten som hovkompositör, men får inga andra uppdrag. Under tiden som Constanze försöker hålla familjen på fötter, reser Wolfgang till Leopold II’s kejsarkröning i Frankfurt. Men eftersom han inte längre tillhör hovets kammarmusiker, måste han pantsätta bordssilvret för att ha råd att åka. Han får tillfälle att framföra sin D-dur-konsert (KV 537), men den ger honom långa applåder men ”ingen inkomst”. Vid återkomsten till Wien väntar honom bättre lycka, en inbjudan från en engelsk konsertagent, som erbjuder honom ett kontrakt för 2500 gulden för två operor och konserterande i London. Joseph Haydn får ett liknande erbjudande, men i motsats till sin 60-årige vän, avslår Mozart erbjudandet, antagligen med hänsyn till Constanzes dåliga hälsa. I slutet av 1789 har hon fött sitt femte barn, en flicka som dör efter en timme. 1791 är hon havande igen och måste bege sig till en kurort. Mozart stannar i Wien. Den 11 juni skriver han till henne: ”Av ren leda har jag idag skrivit en aria till min nya opera”. Han menar ”Trollflöjten”. Är denna opera, vars grundidé och text härstammar från Mozarts vän Emanuel Schikaneder, en publikfriare eller är ”Trollflöjten” ett av frimureriet inspirerat idédrama? Båda tolkningarna är möjliga.

Trollflöjtens scenografi bevarad på Operan i ParisUnder arbetet med ”Trollflöjten” får Mozart två nya lukrativa kompositonsuppdrag. Det första kommer från Prag, där man önskar sig en festlig opera. Librettot är av Pietro Metastasio (La clementa di Tito). Den ska uruppföras den 6 september på Nationaltheater i Prag med anledning av att Leopold II ska krönas med den bayerska kungakronan. Mozart behöver mindre än tre veckor för arbetet, men han låter sin elev Franz Xaver Süssmayer skriva ut recitativen. Men ”Titus” blir ingen succé. Härskarparet kommer för sent till konserten och visar alla tecken på avoghet ”una porcheria tedesca” ”ett tyskt svineri” ska den från Neapel härstammande kejsarinnan ha skrikit. Men i motsats till premiärpubliken uppskattar den borgliga publiken Mozarts opera med långa applåder.

Det andra stora uppdraget är ”Requiem” (KV 626) som blir liggande under arbetet med ”Titus”. Uppdragsgivaren heter Franz greve von Walsegg-Stuppach, en musikbegeistrad adelsman, som anonymt genom mellanhänder försöker köpa musikverk och sedan uppför dem som om han skrivit dem själv. Till minne av sin i februari bortgångna maka, tänker han beställa en själamässa. Mozart är nu 35 år gammal och har en familj att försörja. Han eftersträvar ett fast arbete.

Wolfgang får också ett erbjudande att ersätta Stephansdomens sjuke kapellmästare, som han assisterat ideellt sedan en tid tillbaka. Med 2000 gulden årligen är tjänsten en av de mest välavlönade i Wien. Wolfgang verkar nu vara villig att ändra sin livsstil och bli mer borglig. Han säljer sin ridhäst för 14 dukater. Han skriver till Constanze om dagens arbete: ”Jag har idag spelat två partier biljard, låtit mig serveras kaffe och rökt en härlig pipa tobak, sedan har jag tonsatt nästan hela rondot till klarinettkonserten KV 622”.

Hans sista fullbordade verk är ”en liten frimurarkantat” (KV 623) som sedermera kommer att utgöra temat för Österrikes nationalsång. Kantaten dirigerar han den 18 november i frimurarlogen. Två dagar senare blir han sängliggande. Mitt under arbetet med ”Requiem” får han plötsligt hög feber. Dagen före sin död, sjunger han själv en andrastämma i ”Requiem” i duet med Constanze. Hans tillstånd försämras raskt. Den 5 december dör han i närvaro av Constanze, sin svägerska Sophie och läkaren Dr. Closset.

Familjen Mozart sista vilaDödsorsaken har förblivit en gåta, men det finns inga bevis för ett giftmord. Inte heller är det sant att han begravs i en fattigmansgrav. Sanningen är att hans kropp begravdes på St. Marx-kyrkogården i enlighet med då gällande begravningsföreskrifter som inte medgav någon pompa och ståt. Då kyrkogården ligger någon mil utanför Wien, var det inte sed att följa kistan ut till graven. Kisttransporter fick ske först efter klockan 18.00, alltså efter mörkrets inbrott. Graven var vid den tiden anonym och kors fick inte sättas upp. Bisättningen föregicks av en sorgesund i Stephansdomen. I Prag hölls en minnesgudstjänst en vecka senare, varvid fyra tusen människor deltog.

Mozarts änka ber Franz Xaver Süssmayer skriva färdigt ”Requiem”, eftersom uppdragsgivaren redan har betalt i förskott. Süssmayer komponerar de delar som saknas (Sanctus, Benedictus, Agnus Dei), orkestrerar efter skisser som han hittar i skrivbordslådorna och använder material från Mozarts färdigställda delar.

När Constanze vill trycka verket kommer det till en kontrovers med greve Walsegg-Stuppach, som säger sig äga rättigheterna till partituret. Efter Mozarts död står Constanze ensam med de två små barnen och över 1000 gulden i skulder. Men genom välgörenhetskonserter till hennes förmån lyckas hon göra sig skuldfri. Dödsboet säljer flera musikverk och åtta av dem köper kungen av Preussen för 3600 gulden. Hovet i Wien beviljar henne en liten pension.

Om Constanze Webers vidare öden se min artikel ”Vi är skapta för varandra Constanze Weber 250 år

http://tidningenkulturen.se/artiklar/portr-mainmenu-51/riga-portr-mainmenu-100/12496-vi-aer-skapta-foer-varandraconstanze-weber-250-ar

 

Lilian O. Montmar

 

Källor

Audioguide och utställning i Mozarthaus, Wien, september 2012

Internationale Stiftung Mozarteum Salzburg

Solomon, Maynard: Mozart. A Life. (Harper Perennial, 1995.)

Jansen, Johannes: Wolfang Amadeus Mozart, Benedikt Taschen Verlag, Köln 1999 

Ur arkivet

view_module reorder

Från gatan till designavdelningen

Från gatan till designavdelningen Vad är subkulturen? Finns det fortfarande utrymme för en konst som inte låter sig inramas?

Av: David Cardell | Essäer om konst | 14 september, 2006

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe. Colosseum

Edgar Allan Poe (1809-1849) debuterade med diktsamlingen "Tamerlane and other poems" (1827). Flera av hans noveller och skådespel innehåller dikter, och han gav sitt sista verk, den kosmologiska "Eureka" (1848) ...

Av: Edgar Allan Poe | Gästkrönikör | 07 oktober, 2015

Intresset för Ibsen fortfarande högst levande i Frankrike. Hur väcktes det?

En vårdag 1887 släpade den unge amatörskådespelaren André Antoine i kraftigt motlut sin mors matsalsmöblemang på en dragkärra uppför de kullerstensbelagda gatorna i Montmartre för att slutligen sätta ner sin ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer | 08 juli, 2014

"Tror han på sig själv och sanningen, han som förtvivlar?"

Tänker en skiss, ett fragment av bild utan disposition: Jag förstod att jag tillintegjort dagen. Bortsett från denna missberäkning var det inte speciellt anmärkningsvärt. Jag var ju inte olycklig. Mitt enda ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 14 september, 2017

Norden nalkas, välkommen oreda - om Ragnar Josephsons bok om Carl August Ehrensvärd

Edle Einfalt und stille Grösse, på den slagkraftiga formeln sammanfattade den tyske konsthistoriken Johann Joachim Winckelmann sin syn på antiken. Han reste till Rom i flera vändor, första gången 1758 ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 juni, 2014

Diktandet och kriget

Diktandet är någonting som relateras alltid till diktarens själ.  Den psykosomatiska förnimmelsen, tillsammans med förmågan till en sinnesrörelse och reaktion mot det existerande - kan förvandlas i poetisk nödvändighet oavsett ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 mars, 2017

Exit Brexit?

”Olika metoder för ’objektiv upplysning’ vid folkomröstningar” är titeln på den skrift från 1921 som Herbert Tingsten blev docent på och senare professor i statskunskap vid Stockholms Högskola, som det ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 juni, 2016

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.