Veckan från Gregorius Magnus

Mer än hälften av riksdagsledamöterna som slutade efter valet i höstas försörjs fortfarande av riksdagen. En granskning som Svt har gjort visar att 77 av 122 tidigare riksdagsledamöter fortfarande nu ...

Av: Gregor Flakierski | 12 juni, 2011
Veckans titt i hyllan

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | 03 november, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | 01 mars, 2015
Stefan Whilde

Tre tusendelar

Vi har lagt ytterligare ett OS till handlingarna, 2012 i London. Rätteligen ska också Wales och Skottland nämnas, de olika sporterna har varit utspridda över olika delar av Storbritannien. Eller ...

Av: Per-Inge Planefors | 14 augusti, 2012
Gästkrönikör

Konstens eviga frågor tas upp på gatan



Den 25-årige arkitekturskribenten och graffitimålaren ”Wasafu” i Valparaiso. Rebecka BülowPå Kägelbanan i Stockholm har för tredje året i rad en helg ägnats åt konventet Art of the Streets. Förra gången blev det uppståndelse kring förbudet mot marknadsföring av gatukonstfestivalen via kulturtavlorna, men frågan om gatukonst är även i år, liksom alltid, aktuell. Enligt den chilenske graffitikonstnären Wasafu beror stor del av gatukonstdiskussionens attraktionskraft på att den grundar sig i den eviga frågan: ”Vad är konst?”

Wasafu och jag träffas i den chilenska hamnstaden Valparaiso, berömd för konstrikedom på väggar och murar. Med en kindpuss presenterar sig den 25 år gamla arkitekturstudenten från Santiago som Ignacio Espinoza. Han har kommit till Valparaiso under en ledig vecka för att pryda en vägg med sin grafiska och nästan kubistiska graffitistil. Den har han utvecklat under de tio år han har målat ”graffiti” – ett begrepp som tydligen är komplext.

- Det är en bara tunn skillnad mellan gatukonst och gallerikonst, medan graffiti till stor del görs av ungdomar som klottrar och sätter tags. Samtidigt är den typen av graffiti också en sorts gatukonst, och det finns vissa större gatukonstnärer som inte vill kalla det de gör för konst utan för graffiti.

Jag frågar Ignacio om hur han tycker att ungdomarna som klottrar förstör.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Javisst gör de det, men alla måste ju börja någonstans. Jag startade också där de är nu. Många hoppar av på vägen men jag fortsatte och lärde mig olika tekniker.

Att de som klottrar inte är särskilt populära är lätt att förstå, men hur bemöts en seriösare konstnär som Ignacio? Jo, det beror helt på i vilka kvarter det är han målar. Och han verkar vara säker på var i Santiago som det är okej och inte att göra det. I Valparaiso fungerar det annorlunda.

- Valparaiso är en unik plats i världen för denna typ av kultur. Det beror på flera saker och en är stadens naturliga utformning”, säger Ignacio.

Chiles största hamnstad består nämligen av en mängd kullar, och i branterna uppstår naturliga betongväggar som lämpar sig väl att måla på.

- En annan anledning är att vi inte har pengar till att bara använda spray, vilket man i många andra delar av världen ser ned på. Men i Valparaiso räknas allt: pensel, roller, spray, todo.”

Det är en bara tunn skillnad mellan gatukonst och gallerikonst, menar  Wasafu. Foto: Rebecka Bülow  Att det saknas pengar är också en orsak till att gatukonsten får sitta kvar när den väl har målats. Man har inte råd att sanera, utan att måla illegalt kan straffa sig på andra sätt än att verket tas bort. Ignacio pekar på en vägg som han skulle vilja måla olagligt, och jag frågar vad polisen skulle göra om de fick fatt på honom då.

- Böter, samt att de kan sätta mig i fängelse ett par månader, men det händer sällan. Vanligare är att de målar konstnären. Det hände en vän till mig som fick en hink färg över sig av polisen.

Men i Valparaiso och många andra delar av Chile uppskattas också gatukonsten till stor utsträckning av gemene man. Ibland när Ignacio målar blir han bjuden på mat och dryck. Ofta får han också jobberbjudanden av folk som vill att ”Wasafu” ska måla deras hem, eller kanske restaurangen de driver. Det är genom de jobben som Ignacio finansierar sin graffitiverksamhet.

Ignacio pratar om Los Angeles, om de nya lagarna som innebär nolltolerans mot gatukonst. De flesta stora gatukonstnärer i Los Angeles har därför flyttat till Detroit. Jag undrar för mig själv om konstnärsflykt är vad även Stockholms nolltolerans leder till. Det vore synd, för en stad behöver personer som vågar ta anspråk på offentliga rum trots att de saknar ekonomisk makt. Annars riskerar vi att gatan bara blir en sträcka med reklam till närmaste shoppinggalleria. Gatukonstens anspråk på det som tillhör alla gör det till en fråga som berör alla. Jag frågar Ignacio om vad han tänker om debatten.

- Vad som är konst är subjektivt. Toaletten som den där snubben ställde ut var konst”, svarar han och syftar på den franske konstnären Marcel Duchamps berömda pissoar.

- Gatukonsten är komplex. Den tillhör inte någon. När jag lämnar en vägg jag har målat så lämnar jag den till vildmarken. Nästa gång jag är i Valparaiso kommer jag att leta upp väggen jag målade. Kanske kommer en bit att saknas.

Rebecka Bülow

 

Ur arkivet

view_module reorder

Kulturmarxismen och staten

Kulturmarxism är ett ord som ständigt återkommer hos personer som intresserar sig för relationen mellan vänstern, den vänstervridna liberalismen och de senaste årtiondenas politiska utveckling. En utveckling som i allt ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2014

Rebellerna förstör Syriens kultur

Ända sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 11 januari, 2014

Jeremiah Karlsson

Akvariecaféet

En ny novell av författaren Jeremiah Karlsson

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 23 november, 2017

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Takfresk i Camera degli Sposi, detalj

Det är bara att lyssna i tystnad

Femhundratio år efter Andrea Mantegnas död - ett litet porträtt genom några av konstnärens verk. Den 13 september 1506 dog en av renässansen mest betydande konstnärer: Andrea Mantegna. Vem var ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 06 januari, 2016

Nätet. Foto: Sunna Nordgren

Papper eller skärm?

Ett fotografi från ett fullsatt persontåg på 1950-talet visar hur varenda passagerare läser dagstidningen. Bilden har nyligen spridits på så kallade sociala medier – under den ironiska titeln ”All den ...

Av: Tidningen Kulturen | Björn Gustavsson | 10 september, 2015

Elvis Graceland - i Danmark

Danmark har fått sitt eget Graceland. På en åker vid södra infarten till staden Randers på Jylland, knappt 15 mil söder om Fredrikshavn, har en kopia av Elvis Presleys legendariska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 19 Maj, 2011

Andalusien, i toleransens namn

Foto: Anne Edelstam Den mest befolkade av Spaniens regioner med Sevilla som huvudstad, vackert belägen i den södra delen av landet, är ett smycke i morisk arkitektur sedan dess arabiska ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 30 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.