Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | 07 juni, 2015
Reportage om scenkonst

Moraltalibaner ströp kvinnliga konstnärskap Om 1800 och 1900-talens fundamentalistiska människosyn. Del 1

Utställningen "De drogo till Paris" på Liljevalchs konsthall i Stockholm i slutet av 1980-talet visade verk av ett antal framgångsrika nordiska kvinnliga konstnärer som hundra år tidigare hade vågat utmana ...

Av: Lilian O. Montmar | 17 juni, 2011
Kulturreportage

Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten

Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten När Elfriede Jelinek fick Nobelpriset blev många antagligen ganska förvånade att det var första gången som litteraturpriset gick till Österrike, ett land som har frambringat ...

Av: Gregor Flakierski | 09 november, 2006
Litteraturens porträtt

diktandet är ett annat sätt att vara mor

Donna me prega, - per ch'eo voglio dire d'un accidente - che sovente - è fero ed è si altero - ch'è chiamato amore: sì chi lo nega - possa 'l ver sentire ...

Av: Gilda Melodia | 24 december, 2017
Utopiska geografier

I häxornas krets, om häxtron i Sverige



HäxjaktEn insändare på DN-debatt under titeln ”Religionsfriheten missbrukas” lyder:”… det är upprörande att Borås tingsrätt friade föräldrarna som bedrev djävulsutdrivning på sin flicka, som kallades häxa”. På säkerhetsavstånd från skärtorsdagsnatten och efter att ha läst nyheten om flickan som hade bränts med glödgad kniv och hållits isolerad för att inte smitta den övriga familjen, dristar jag mig till att erinra om den häxhysteri som nådde sin kulmen under senare hälften av 1600-talet, alltså strax före Upplysningstidens förnuftstro.

Mellan 1660 och 1670 hade häxkarusellen varit igång runt om i hela Sverige. Våren 1675 satte Satan igång ett djävla liv i Katarina församling på Södermalm i huvudstaden och det skulle dröja mer än ett års tid innan man sansade sig något så när åtminstone i Stockholmstrakten. Dessförinnan hade redan fyrtio häxor hunnit brännas på bål i Bohuslän efter det att de halshuggits. Efter att ha bränt nio häxor och halshuggit fyra vittnen i Stockholm upphörde häxdansen tillfälligt.

Satan hade slutit en pakt med skomakaränkan Karin Nilsdotter från Gävletrakten som tagit med sig sin 12 årige son Johan Johansson Griis flera gånger till Blåkulla. Genom sonens utförliga vittnesmål halshöggs modern och brändes på bål. Därefter skickades den nu föräldralöse pojken till Stockholm och togs omhand av släktingar där.

Han fotvandrade från Gävle till Stockholm och på vägen försörjde han sig genom att vittna i trolldomsprocesser, ja han blev till och med städslad av en speciell kommission i Uppsala som var intresserade av autentiska upplevelser i Blåkulla. Där berättade han och de visgossar som han slagit följde med för alla som ville höra på om hur det gick till i Blåkulla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han var så övertygande i sin framställningskonst att han även inspirerade andra barn till att berätta om vad deras egna föräldrar och vissa kärringar från trakten hade för sig på nätterna, hur de förde med sig sina egna och andras barn till Djävulens boning och bedrev allsköns otukt med både dem och satan själv.

Det fanns ju gott om kvinnor som kokade salvor mot åkommor och var allmänt kunniga i läkekonstens mysterier. Deras syfte ifrågasattes starkt. De blev även beskyllda för att ”sätta på sjukdomar” på sina medmänniskor som straff för oförrätter eller för att de sjuka sedan skulle bli beroende av kärringarnas läkekonster och köpa deras dekokter och salvor.


den nakna häxanIngen ifrågasätter tolvåringens berättelser; hade han inte själv vittnat mot sin egen mor och fått henne att brinna på bål? Han blir till och med tillfrågad om han inte ser några trollpackor i sin omedelbara omgivning. Och visst gör han det! Och det gör även avskedade pigor och många andra som känner sig orättvist behandlade. Elaka rykten och anklagelser om högfärd och ogudaktigt leverne, otukt med människor och djur haglar över huvudstadens fyrtiotusenhövdade befolkning. Man grupperar sig och tar parti. Borgmästare Thegner håller emot, manar till sans och vett, men kyrkans män kämpar vidare. De har visserligen inga bevis för sina beskyllningar, men man måste väl ändå tro på barnen …

Före detta ryttmästare Gråå organiserar vaknätter. Föräldrarlag bildas för att vaka över sina telningar. Men då stormen utanför tilltar, åskan dundrar, blixtrarna slår ned i backen, regn och hagel piskar mot fönsterruterna och vinden river med sig och raserar omgivning är man övertygad om att Satan arbetar med full kraft för att visa sin oövervinneliga styrka, den som ingen kan rå över. Den Onde förstör åkrarna, säden, välter fruktträden, han ser till att korna inte mjölkar annat än blod och vatten och får mask och dynt i köttet. Man skriker av förfäran, läser böner, beskyller häxorna för att ta sig in i rummen genom att föra in nålar i väggarna eller ta sig in skorstensvägen, man ser syner, övertygar varandra om häxornas svartkonster i Satans tjänst och plötsligt ser alla vad som händer runt omkring dem. Häxorna måste fångas in och oskadliggöras.

När stormen har bedarrat uppvaktas herrar i olika positioner av delegationer och med skrivelser. Överståthållare Rålamb ger äntligen order till Södra kämnärsrätten att ta itu med Saken. Kämnärsrätten förstärks med den starkt kritiske borgmästaren Thegner och två präster, varav en av dem är kyrkoherde Berelius i Katarina församling. Kämnärsrätten sammanträder den 26, 27 och 28 juni år 1675 i dagens Stadsmuseum, som på den tiden tjänade som Stockholms Stadshus. Cirka trettio barn hörs däribland Johan Johansson Griis, men när Johan hör att de andra barnen verkar ha ännu intressantare upplevelser att förtälja än han själv, späder han på med att han själv står i satans tjänst och det inte alls är häxorna som har fört barnen med sig till Blåkulla utan han själv. Här ska inga fjollor ta äran och levebrödet ifrån honom! Då blir det sådant tumult i rättssalen att borgmästaren måste kalla på vaktförstärkning och man låser in tolvåringen tillsammans med andra brottslingar i en fängelsehåla. Senare på dagen läser borgmästare Thegner upp domen. Han börjar med att hålla ett förmaningstal till barnen och till deras föräldrar att inte ljuga och i stället visa ansvar och inte sätta igång ryktesspridning, som kan medföra oanade följder för oskyldiga medmänniskor.

Hennes ansiktePojken Griis som vilselett dem alla, döms till att mista livet genom halshuggning och därefter brännas på bål. Borgmästare Thegner har nämligen beslutat att undanröja Johan Johansson Griis så att han inte ska kunna ställa till mer olycka, men är samtidigt förvissad om att hovrätten kommer att upphäva domen och förvandla dödsstraffet till kyrkoplikt, eftersom barn inte döms till döden. Barn ansågs och anses fortfarande oförmögna att begripa vad de ställer till med och därför utkrävde och utkräver man inte fullt ansvar av minderåriga. Borgmästaren är nöjd, men inte menigheten.

Nu börjar man skvallra om att borgmästaren själv står i förbund med den Lede. Och hur står det till med prästerna och då speciellt med kyrkoherde Berelius? Står han också på den Ondes sida? Mitt uppe i all röra kommer nyheten om att Sverige befinner sig i krig. Danmark, Holland och Tyskland har förklarat krig mot Sverige.

Under sommaren och hösten 1675 utbildade sig kyrkoherde Berelius till expert på häxor och trolldom. Han studerade boken ”Malleus Maleficarum” som fanns att läsa på tyska sedan den översatts från latin. Handledningen, som andades kvinnohat, besvarade de flesta frågor om häxkonsten och hjälpte samhället att förstå hur demoner och häxor rent praktiskt utförde sina ogärningar. I jämförelse med mannen sades kvinnan per se vara en lättrogen varelse och därför valde Djävulen att angripa henne för sina onda avsikter. Skapad av ett skevt revben hade hela hennes varelse blivit kurvig och full av finter. Dessutom sades hon vara skvallrig och impulsiv och av naturen hemfallen åt rent djävulskap. Hade Eva inte förlett Adam till synd och därmed drivit ut människan ur paradiset? På befallning av påven Innocentius VIII hade den första upplagan tryckts 1487 och fram till 1669 hade nästan trettio upplagor publicerats och tack vare den skulle hundratusentals häxor ha bränts på bål i Europa. Kyrkoherde Berelius kunde därefter lära ut kurer och medel mot häxornas framfart. Dessutom visste han nu hur häxor kunde fängslas och avslöjas.

Juristerna avfärdade Djävulens närvaro som inbillningar, något som de troende förklarade med Satans list att inte uppenbara sig för jurister och domare. I februari 1676, nio månader efter att de första förtalsoffren hade börjat föra barnen till Blåkulla, var den kyrkliga kommissionen färdig med sin rapport, som undertecknades i hela konsistoriets namn och överlämnades till riksdrotsen Per Brahe och hovrättens ledamöter. Kommissionen hade inte endast bestått av kyrkans män, utan även av observatörer och vanliga medborgare, så även av borgmästare Thegner, som dömt tolvårige Griis, pojken från Gävle som under tiden hade suttit fängslad i gäldstugan vid Hornsgatan. Thegner protesterade mot skrivningen, men kunde naturligtvis inte motbevisa vittnesmålen. Däremot ansåg han att ledamöterna hade ställt ledande frågor, som barnen bara hade behövt svara ja eller nej på. Riksdrotsen Per Brahe studerade rapporten, förde diskussioner med den unge kungen och rådet och uppmanade därefter hovrättspresidenten att ”ofördröjligen avdöma det beklagliga trolldomsväsendet i den kungliga huvudstaden”. Kung Karl XI, som höll på med krigsupprustningen, blev otålig av att allt drog ut på tiden och ville göra slag i saken. Han befallde hovrätten att slå till. Hovrätten avkunnade dem i de tre första häxmålen, de mot Anna Persdotter och systrarna Zippel, som befanns skyldiga till anklagelserna om häxeri och att ha fört barnen till Blåkulla. De tre skulle halshuggas och sedan brännas på bål. Som avrättningsplats valdes Hötorget på grund av det stora allmänintresset. Galgbacken på Södermalm var för liten för att rymma detta folkhav av skådelystna.

Goya CaprichosAlla de tre dömda förklarade sig oskyldiga. Anna Persdotter, bekant för sina läkande salvor och hälsobringande dekokter, satt i ensamcell. Hon lyckades med hjälp av en sönderslagen spritflaska skära upp handlederna. Smedjegårdshäktets föreståndare, kapten Grubb, hittade henne livlös, något som sägs ha upprört den okände, öronsnittade bödeln Heinrich Nagel. Denne hade tagit på sig tjänsten som bödel efter att ha blivit benådad från att hängas som lurendrejare tredje resan. Han hade ju redan förberett bålen och ville ha betalt för mödan. Enligt hovrättens beslut ”… skall häxan Anna Persdotters döda kropp av bödeln genom staden utsläpas till bålet vid Hötorget och där uppbrännas”.

Torsdagen den 26 april 1676 fördes de tre dömda kvinnorna till stupstocken och bålen på Hötorget. Gatorna från Smedjegårdshäktet i närheten av Drottninggatan var fyllda av åskådare, som tillsammans med beväpnade musketörer följde efter åken med systrarna Zippel i var sin av de två fångkärrorna. På Hötorget befann sig myndighetsrepresentanter.

En epidemi av självanklagelser utbröt. Dagen efter angav sig två pigor själva för häxeri och två veckor efter de första tre kvinnorna hade avrättats var det dags för fyra nya halshuggningar och bålbränder. Det var speciellt den trovärdiga pigan, 18-åriga Maja-Stina Larsdotter som kände sin makt. Hon behövde bara göra en antydning och vakterna rykte ut och fängslade de angivna häxorna.

Efter att sju häxor hade bränts på bål tillkom i juni månad trolldomskommissionen och förhandlingarna flyttades till Stadshuset ovanför Slussen. Den nya kommissionen kom att bestå av tolv medlemmar varav sex präster bland dem kyrkoherde Berelius, kaplanen Erik Noreus och läkaren Urban Hjärne, som i vetenskapliga kretsar hade ett gott namn.


Goyas  häxorNya förhör anställdes med barnen och de medgav snart att de hade hittat på alltsammans för att ha lite roligt. Kaplan Noreus kontaktade överståthållare Rålamb som sammankallade rådet. Den 26 augusti, samma dag som bålen skulle tändas på nytt berättade kaplan Noreus om bekännelserna. Han läste upp Gävlepojken Griis bekännelse att han ”på sig själv ljugit och lurat andra barn att fara med samma sorts bekännelser och lögner som han”.

Vid rättegången mot stadskaptenskan Brenner den elfte september berättar hennes egen piga att Maja-Stina Larsdotter flera gånger skrutit med att hon skulle ”knåga huvudet av stadskaptenskan”. Därmed förändras allt, och Maja-Stina Larsdotter kapitulerar. Satan har upphört att existera i Katarina församling. Men domstolarna har nu hamnat i ett dilemma, har skickat nio oskyldiga kvinnor i döden. Vad ska man nu ta sig till med Gävlepojken och de två Myrapigorna som tillsammans med Maja-Stina Larsdotter har kokat ihop Blåkullafärderna? De fyra döms till hängning, andra barn till spöstraff.

Doktor Urban Hjärne skriver vid denna tid en avhandling med titeln ”Oförgripligt betänkande om de anfäktade barnens nyliga bekännelse och något korteligen om deras Blåkulla-färd”. Med detta betänkande kommer han att ingå i den svenska historien som den ”upplyste karlakarlen som ensam satte stopp för häxeriprocesserna i Sverige”.

Lilian O. Montmar

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Dikten är min ständige följeslagare

"Snön föll och föll och hängde på alla grenar och gömde alla stigar." De här raderna ur läseboken "Svenskarna och deras hövdingar" av Verner von Heidenstam minns Astrid Lindgren. Hon ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 24 december, 2010

Tankens ambivalens III

22/1 Bakom mig är mina ögon slutna Den stora generaliseringen har låtit mig vakna kl 04.42. Klockan nu 04.49 och jag är redo i soffan. Vänta… kaffe… måttet, tre skedar…! 04.56. Redo!   Varje ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Charles Thévenin - La prise de la Bastille

Fransk revolution i tysk tappning

Franska revolutionen initierade större förändringar i Tyskland än i ursprungslandet. Naturligtvis är ett sådant antagande endast en hypotes, ett själviskt och odemokratiskt påstående. Men vem kan motbevisa att i ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 06 augusti, 2016

Bear Heart och den heliga pipan

Redan som religionsstuderande på 1970-talet var jag intresserad av shamanismen, då främst i form av samiska nåjder och deras användande av trummor, och på senare år har jag på lite ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | Kulturreportage | 09 juli, 2013

Den förbannade dumheten

Man slutar aldrig att förvånas, förvånas över människans dumhet. Men mänsklig dumhet har alltid funnits och kommer sannolikt så att göra även framöver. Vad som förvånar än mer och vad ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 25 februari, 2012

Nattvandrarens blick

Ögats anatomiskt grundläggande uppgift, att i nära samarbete med celler och synnerver omvandla ljus till nervimpulser, har varit densamma genom alla tider, vare sig det gäller de allra enklaste organismernas ...

Av: Niklas Eriksson | Essäer om konst | 24 augusti, 2017

100 år av Hannah Arendt

100 år av Hannah Arendt Under året som var inträffade ett av dessa jubileum som egentligen är pseudohändelser, men som ändå ger en hälsosam anledning att minnas folk och händelser som ...

Av: Anders Forsberg | Porträtt om politik & samhälle | 22 december, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.