Den europeiska minimalismen

Den europeiska minimalismen Minimalismen i musiken har alltid anknyts till USA och därför till Terry Riley, LaMonte Young, Philip Glass, Steve Reich med flera. Men det har funnits och finns en ...

Av: Guido Zeccola | 14 november, 2009
Essäer om musik

Gilda Melodia

Postludium

Den yttersta olyckans ångest gäller jagets förintelse utifrån. Arnolphe, Phédre, Lykaon Man har allt skäl att kasta sig på knä att tigga om förbarmande när den våldsamma döden i färd med att slå ned måste ...

Av: Gilda Melodia | 25 februari, 2016
Gilda Melodia

Postemmakrönika 6 proEmmakrönika, Svenska folkskolans skitvänner

ökan för den goda statistiken mest.) Står här, stod här, visste inte min sanning bestå för, osar mer än sällan polaren dr Schön_ och stiger mer än rastplatsdårarnas ånga, den ...

Av: Stefan Hammarén | 29 april, 2010
Stefan Hammarén

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | 31 december, 2011
Lund har allt utom vatten

Resereportage

Ett stycke vardagsplock kryddat med paprika

Image
Budapest. Foto: Lotta Nylander
Som turist i Ungern möts man mest av varma bad med knepiga entrésystem, saluhallar med imponerade salamisamlingar, gulyás som den ska vara, den en gång blåa Donau, ståtliga byggnader i art nouveau. Jag möter en blandning av paprikafantaster, nostalgi över Storungern, gamla könsroller och mänsklig värme.

Den större delen av min släkt är ungrare och jag försöker få klarhet i hur dagens Ungern ser ut. På flygplatsen i Budapest välkomnas jag av stora leenden från reklamaffischer som tar emot mig istället för de buttra passkontrollanterna. Medlemskapet i EU banar för öppenhet. Järnridån är långt borta.

Andalusien, i toleransens namn

Image
Foto: Anne Edelstam
Den mest befolkade av Spaniens regioner med Sevilla som huvudstad, vackert belägen i den södra delen av landet, är ett smycke i morisk arkitektur sedan dess arabiska storhetstid från 700-talet fram till 1492 då katolikerna erövrade Granada.

Arabist som jag är, var jag speciellt intresserad av att komma till denna så arabiskinspirerade del av Spanien och jag blev inte besviken! Det var som att stiga in i paradiset självt som araberna hade tänkt sig det för flera hundra år sedan: prunkande trädgårdar, små kaklade innegårdar med fontäner i dess mitt med palmer placerade i vackra krukor runt omkring.

Jag flög in från ett vinterkallt Paris till en sommarnatt i denna Spaniens fjärde största stad och hamnade mitt i dess gamla del i ett - av flera palats omgjort - charmigt hotell. De smala snirklande gränderna påminde om Damaskus eller Kairos basarkvarter när de var som bäst för det var rent på gatorna och fasaderna var nyrestaurerade. Jag gick förbi stadens kulturcentrum där de visade Flamenco samma kväll: "riktigt bra" sa flickan i kassan, "inte alls turistiskt, dansösen har fått Spaniens nationella danspris".

Wien bortom turiststråken

Image
Burgtheater. Foto: Mats Olofsson
Käre läsare, följ med på en liten historisk och mycket personlig Wienbetraktelse!  Låt turistbroschyrerna informera om Schönbrunn och Belvedere, om Sachertorte och Hotel Sacher, Wiener Oper och den Spanska ridskolan. Det är lätt att hitta i Wien, eftersom innerstaden omgärdas av Ringstrasse, där den gamla fyra och en halv kilometer långa stadsmuren stod.

Julen 1857 befallde kejsaren Franz Joseph att muren skulle raseras, men det dröjde ända tills 1864 tills röjningsarbetet var klart. Här byggdes sedan alla de ståtliga byggnaderna i olika byggnadsstilar, parlamentet, rådhuset, Wiens universitet och efter ett misslyckat attentat på kejsaren byggdes Votivkirche, offerkyrkan med medel som befolkningen hade samlat in.

Caféer i Europa, en resa

Image
Van Gogh målade caféer
Hela den mångförgrenade kafékultur som vuxit fram i Europa sedan kaffet på 1600-talet blev allmänt ingår som en väsentlig del i vår civilisations allmänna utveckling. Engelska coffehouses och kontinentens salongsliknande kaféer blev viktiga fora för vetenskapsmän och konstnärer. De utvecklades till nyhets- och informationscentraler. Här uppstod kotterier; här formulerades och diskuterades tankar; här tog nya strömningar form.

Precis som vi människor härstammar kaffeträdet från Afrika. Men det är främst i Europa caféerna blivit en etablerad del av det kulturella kretsloppet. Från och med andra världskriget har emellertid den gamla cafékulturen i viss mån stagnerat. Många berömda caféer har under senare decennier förlorat något av sin attraktionskraft, åtskilliga har slagit igen eller byggts om - alternativt fortlevt på sparlåga, med en huvudsaklig publik bestående av tårtätande damer och äldre herrar. I kölvattnet av efterkrigstidens genomgripande stadssaneringar och brutala kommersialisering tycks dock caféerna på sista tiden åter ha kommit på modet. De är inte längre utrotningshotade miljöer utan drar till sig även ung publik.   I avsikt att empiriskt studera tillståndet för den klassiska europeiska cafékulturen begav jag mig på en studieresa. Första anhalten blir Berlin, som möter med kilometervida byggarbetsplatser och en skog av lyftkranar. I leran framför mig fanns en gång i världen det legendariska Romanisches Café.

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna
åter stiger upp för min syn

 faroarna1
Klipporna på Färöarna är otaligt många och
fantastiskt vackra.
Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt minns jag de färder jag gjort utan särskild förhandsplanering. De har inneburit en på flera vis nyttig erfarenhet. Man har tvingats till tålamod och kreativa lösningar.

En av mina tidigaste långresor gick till Färöarna. Dessa var vid denna tid, i slutet av 1970-talet, mina drömmars mål. Jag satte på mig en fullastad ryggsäck, ställde mig vid en påfart till E 18 och började lifta. Inom tio minuter hade jag fått lift med en förbipasserande egyptier. Han skulle till Oslo - det passade perfekt. Mindre lyckat var hans vurm för kappkörning. Varenda bil framför skulle prompt köras ikapp: den fartälskande egyptiern hade fullt upp tills han slutligen något dämpade farten när vi väl var inne i den norska huvudstaden.

Jag hade ingen särskilt stor reskassa. Men helst borde den räcka några månader. Jag var inte särskilt klar över hur länge jag skulle vara borta, det kunde bli både längre och kortare tid. För att spara pengar övernattade jag den första natten i ett skogsparti vid Holmenkollen. Följande dag gjorde jag välling på min lilla Trangia, innan jag så letade mig fram till europavägen mot Bergen och åter försökte få lift. Kom med en lastbil, men den skulle inte längre än till Hönefoss - det blev till att tälta i utkanten av samhället.

Följande dag bromsade en äldre man in. Han hade varit krigspilot under andra världskriget och jagat tyska ubåtar. Fortfarande avskydde han tyskar. När vi på de små fjällvägarna sedan fick sakta in för en tysk bil ökade han snabbt farten och körde om med en rad svordomar. Tyskar, de var för jävliga.

Ur arkivet

view_module reorder

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

”Ögat med vilket jag ser Gud är samma öga med vilket Gud ser…

Bangalore – 8,5 miljoner invånare; snudd på hela Sveriges befolkning koncentrerad i ett stadsområde. Bangalore är en av Asiens snabbast växande städer och utgör basen för Indiens IT-teknologi, varefter staden ...

Av: Pontus Bergmark | Essäer om religionen | 12 december, 2011

Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | Kulturreportage | 30 augusti, 2017

change itself Genesis Breyer P-Orridge film Carl Abrahamsson

Att förstå livet och att förändras, två konstnärsporträtt

Jag har svårt att tänka mig att det finns mer produktiva filmare och regissörer än Carl Abrahamsson. I synnerhet i ljuset av att han också sysslar med mycket annat inom ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om film | 23 september, 2016

Veckan från hyllan. Vecka 18-2013

Veckans pseudohändelse var utan tvekan publiceringen av årets ranking från Näringslivet. En intresseorganisation spider varje år en önskelista, son ängsliga kommunpolitiker i hela landet oavsett partifärg försöker helt hysteriskt uppfylla. Det ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 27 april, 2013

Augustinus

En essä om Augustinus med avstamp i Peter Browns Augustine of Hippo (1967), av Marcus Myrbäck.

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 01 Maj, 2017

Psykotexten, del 3

Innan jag somnar har det åtskilliga gånger drabbat mig. Klotblixtar lägger sig som en mullrande hinna och börjar viska minnen; ofta när vi besökte honom på rummet i den slutna avdelningen ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 16 oktober, 2013

Tone Brorsson avd. 54

Tone Brorsson är 23 år gammal. Född och uppvuxen i småländska Växjö, tyvärr utan att ha anammat de karaktäristiska r:en, som jag tycker har en viss charm. Efter gymnasiet flyttade ...

Av: Tone Brorsson | Utopiska geografier | 04 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.