Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | 21 april, 2013
Kulturreportage

Drömmen om autopoeten

Drömmen om den självskrivande poesimaskinen, autopoeten har länge varit en dröm för många poeter och konstnärer. Med dagens teknik kan den drömmen bli sann. Johannes Heldén & Håkan Jonsons digitala ...

Av: Mathias Jansson | 20 maj, 2014
Essäer om konst

"Fotografi är min kärlek och musiken min passion."

"Fotografi är min kärlek och musiken min passion." Ett samtal med Ralph Gibson. Text & foto: Carl Abrahamsson Att vara fotografisk poet med total integritet och dessutom framgångsrik på en krävande konstmarknad ...

Av: Carl Abrahamsson | 19 oktober, 2006
Konstens porträtt

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | 27 juni, 2010
Utopiska geografier

Från Gustav Vasa till Leonardo da Vinci i Loiredalen, En resa i tid och rum



altFrankrike är ett omfattande land i flera avseenden inte minst genom de multipla upptäcktsfärder man kan göra. Loiredalen är ett av de kulturellt sett rikaste områden. Det påminner om Sörmlands mjuka, böljande landskap med flera slott och herresäten samt vingårdar och tidstypiska byar.

Beauregard
Jag sökte mig denna gång till ett mindre och relativt okänt slott, Beauregard, eller "Den vackra blicken", byggt i början av femtonhundratalet (http://www.beauregard-loire.com/). Det var kung François I som köpte marken utmed Chambordskogen och lät uppföra detta jaktslott som sedan dess har byggts ut. För oss svenskar är det dess 26 meter långa porträttgalleri från första hälften av sextonhundratalet som är mest intressant av helt nationalistiska skäl: bland de 327 porträtt finns det nämligen två avmålade svenska storhetskonungar:

Den första är Gustav Vasa (kung av Sverige från 1523 fram till sin död 1560) som införde arvmonarki, ett starkt centralstyre och en effektiv byråkrati; han grundade den moderna nationalstaten och den 6 juni - vår nationaldag - är till minne av den dag då han valdes till kung av riksdagen i Strängnäs.

Den andra är Gustav II Adolf (döpt efter sin farfar Gustav Vasa och Sveriges regent mellan 1611-1632 då han stupade i slaget vid Lützen). Porträttsalen sträcker sig under en trehundraårsperiod i fransk historia och diplomati; det är den viktigaste europeiska porträttkollektionen i Europa. Denna vackra sal domineras av den blå färgen: den i taket är framställd av lapis-lazuli puder som på den tiden ansågs sju gånger så värdefullt som guld. Golvet är täckt av delftfajanser från sextonhundratalet, målade för hand och representerande en armé på marsch i Ludvig III:s kostymering. altDet är sällsynt att se delftfajanser på ett golv, då de brukade användas som vägg- eller kamindekorationer. Nämnas bör även slottets "bjällerkabinett": det är helt täckt med snidda ekpaneler och gömda bakom dessa är inbyggda skåp som diskret förvarade dokument och böcker. Även slottets mästerur bör ses: detta sjuttonhundratalsur reglerar alla andra ur i slottet och innefattar också en delikat byggd kalender. Parken är väl värd att strosa i med sina över fyrahundra olika perenner, klematis, cederträd, näckrosor och framförallt Loiredalens finaste rosensamling med mer än hundra sorters rosenbuskar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Loireviner och maträtter

Vägen till Amboise därifrån sträcker sig längs med floden och går via Bloise, en medieval stad, som är väl värd avvikelsen för dess kungliga slott (med ljus och ljudspel), ett magimuseum samt den idylliska promenaden i dess gamla del. Jag stannade sedan till på vägen i en av de många troglodytgrottorna som finns i regionen, omgjort till vinkällare med försäljning och provsmakning. Det var en mindre familjeägd vingård. Loiredalen är mest känt för sina vita viner och sina mousserande vita viner. Det röda vinet smakar lite väl strävt tycker jag. De vita vinerna är däremot utsökta och hittas i alla prisklasser och smaker. Det var sonen själv som visade oss altrunt och förklarade allt om vinets smak, söthet och torrhet; tillverkning och lagring; jorden (kalkig, lerig, kiselhaltig) druvorna har växt i, vad man ska äta till de olika vinerna mer mera. "Vinet hos oss behandlas ömmare än ett barn" försäkrade Philippe mig (Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.) och skickas hem till den som vill beställa av honom. Jag fastnade för ett halvsött vitt vin och ett mousserande torrt vin med små, delikata bubblor och en lätt citronsmak. Etiketterna klistrade han själv på medan jag väntade. Philippes roséviner var mestadels från 2008, lätta, med jordgubbs- eller körsbärssmak, torra eller halv-torra. Loiredalen är ett eldorado för den vinintresserade resenären. I Paris finns ett litet vinmuseum (http://www.museeduvinparis.com/) där man kan lära sig allt om viner på ett mycket instruktivt och pedagogiskt sätt, både för vuxna och ungdomar. Det är historiskt upplagt och innefattar alla verktyg, tunnar med mera som har använts genom tiderna för att producera vin. I dess restaurang smakade jag några av de viner de har till försäljning. De har även vinsmakkurser, ordnar fester och bröllop i sin källare.

Men för att återkomma till min resa, står det inristat i en fontän i staden Amboise "Jag tror att lyckan kommer till människan där han hittar fina viner".

Tack vare dess milda klimat, fina slott och viner har även matkulturen utvecklats i regionen. Vi fick hemmagjord gåslever med stekta fikon och kastanjesoppa till middag av våra franska värdar. En vackert illustrerad kokbok La Cuisine des Chateaux de la Loire, "Loiredalens slottskök", med 131 recept (förlag Ouest-France) symboliserar traktens matlust. Jag delger ett från fjortonhundratalet som jag tycker verkar speciellt delikat som en bra höst- eller vinterrätt:

altFasanpaté med dragonört:

för tio personer

1 fasan
500 gram lite fett griskött
25 cl gott vitt vin
3 ägg
20 gram salt
4 lökar
1 vitlöksklyfta
30 gram grillat och krossat bröd (brödsmulor)
färska kryddor: 35 gram hackad dragonört
25 gram färska lagerblad

Hacka av huvudet, halsen och bakdelen med dess vackra fjädrar. Behåll dessa. Plocka resten av fasanen, ta ur benen och hacka köttet. Blanda fasanköttet med grisköttet, kryddorna, löken och vitlöken (tunt skuren), brödsmulorna och äggen (vispade). Stoppa allt i en terrin, grilla i ugnen en timme på 135°. Efter tolv timmar i kylskåp, stoppa tillbaka huvudet och bakdelen och fixera dessa med hjälp av små träpinnar med stanniol mellan de lagade och de råa delarna så får ni en riktig slottsmiddag! 

Amboise och Leonard da Vinci

Slottet uppfördes på 1000-talet på ett näs i floden Loire som hade varit en fästning sedan den Gallo-romerska tiden för att kontrollera en strategisk vattenpassage som byttes mot en bro under medeltiden. Det har sedan byggts på och utvidgats efterhand som olika kungar har bosatt sig i staden. Men det som är kanske mindre känt och som jag koncentrerade mitt besök på är Leonard da Vincis vistelse och uppfinningar i staden. Han kom ridande på sin åsna sägs det med Mona Lisa under den ena armen och penslarna under den andra, hitkallad av kung François I. Han tillbringade sina altsista fyra år i Amboise där han dog och där han ligger begravd i ett litet kapell. Slottet där han bodde, kallad för Château du Clos Lucé var byggt 1471 på ännu äldre grunder och var under tvåhundra år franska kungars sommarresidens. Det ligger ett stenkast från Amboise slott och är omringat av en härligt grön park som nu är gjord till ett utehusmuseum med flera av Leonard da Vincis uppfinningar. François I utnämnde honom till "Kungens främste målare, arkitekt och ingenjör"; lät honom bo i sitt residens och gav honom ett stort apanage. Där målade, skulpterade och skapade Leonard da Vinci resten av sitt liv. Många av hans verk finns bevarade i slottet och dess omgivningar. Det kanske mest kända och mäktigaste slottet i närheten, Chambord, har Leonard da Vinci delvis ritat. Men framförallt så är dess vackra stentrappa han skapade, där man kan gå upp och ner utan att någonsin korsa varandra, sevärd.  

Min resa var väl värd dessa lite udda platser. Nu återstår bara ett besök på Louvren för att återse Mona Lisa och tänka tillbaka på Leonard da Vincis åsnefärd över Alperna; att laga fasanen och servera den med ett av de viner jag tog med mig hem. Loiredalen följer sålunda med till Paris. 

Anne Edelstam, text och bilder

Ur arkivet

view_module reorder

Vi måste utvecklas tillsammans för att mänskligheten skall leva vidare. Intervju med Anders…

2009 började han med stand up comedy efter att ha stått på kabaré-scen redan under förskoletiden och därefter spelat teater, spelat i band, spelat mer teater och spelat i fler ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 31 juli, 2013

Surya or the Sun God, Konark Foto Raveesh Vyas

Surya. En kvinna i solen och hennes skugga

Ett förlag i Bombay har givit ut indiska legender, sagor och mytologi i tunna häften med enkla bilder och lättillgänglig engelsk text. Jag fann denna berättelse bland annat, till hälften ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 24 mars, 2017

Søren Kierkegaard 200 år den 5 maj 2013

Det är 200 år sedan Søren Kierkegaard föddes den 5 maj 1813 och hans verk är i hög grad aktuella idag. Idéerna, konflikterna och existensmöjligheterna som framträder i hans skrifter ...

Av: Ingmar Simonsson | Agora - filosofiska essäer | 05 maj, 2013

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | Kulturreportage | 24 april, 2013

  Niklas Aurgrunn

Niklas Aurgrunn - material till en oskrivbar roman

Tror att skrivandet för mig var terapi redan från början och trots utflykter i ett otal genrer genom åren har det nog förblivit så - om jag vet vad det ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 16 maj, 2016

Tillhör inte psyket de humanistiska disciplinerna?

Vad är adekvat? Hjärna eller omgivning? Troligtvis en kombination av bådadera! För drygt tjugo år sedan började jag förstå att hjärnan var upphovet till allt vi kände och tänkte och att ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 11 november, 2014

Filosofisk realisme

Innledning   Opp gjennom menneskenes liv og historie har så vel Sokrates (470 f. Kr.f. – 399 f.Kr.f.) selv som de filosofiske forestillinger en antar springer ut fra Sokrates, blitt tydet, beskrevet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 mars, 2014

Baksmällan

Så där ja. Då är valfesten över för den här gången, och valvakan har övergått i politisk baksmälla. Det blev också som jag befarat. Oskuldens tid är över. Nu tänker jag ...

Av: Ulf Persson | Gästkrönikör | 23 september, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.