En gammal idiots bekännelser

Marseille. Skit … Jag är fortfarande bara i Marseille … Illustration: Hannes Iversen Varje gång tror jag att jag ska vakna upp i djungeln. När jag var hemma efter min första resa ...

Av: Jonas Wessel | 27 november, 2007
Utopiska geografier

Elegi över farsan

Det vilar en svart regnbåge över Bredasten. Det är uppbrott i luften. Där, i det vita timmerhuset utmed nässelhavet och den vilda, stormbitna tallskogen, dog farsan. Han blev sjuttioett år ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2012
Stefan Whilde

Eurovision Song Contest 2016 vinnaren Jamala, Susana Dzjamaladinova. Foto: Anna Velikova/ EBU.

Europa-visionen och Eurovisionen

Är Eurovisionen, ESC alltså, det enda som förenar i dagens Europa? Eller är det ett gigantiskt jippo, drivet av nöjesindustrin för att säkra de stora bolagens fortsatta expansion? Tidningen Kulturens ...

Av: Thomas Wihlman | 23 maj, 2016
Musikens porträtt

Tuk i mausoleet Gur Emir i Samarkand.

På spaning efter hästsvansar

Baksidestexten till boken "Mikael Hakim" av Mika Waltari väckte mitt intresse. Jag tog fram den en månad innan jag skulle åka till Centralasien, trots att jag förmodligen inte skulle hinna ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 31 juli, 2015
Kulturreportage

Från Gustav Vasa till Leonardo da Vinci i Loiredalen, En resa i tid och rum



altFrankrike är ett omfattande land i flera avseenden inte minst genom de multipla upptäcktsfärder man kan göra. Loiredalen är ett av de kulturellt sett rikaste områden. Det påminner om Sörmlands mjuka, böljande landskap med flera slott och herresäten samt vingårdar och tidstypiska byar.

Beauregard
Jag sökte mig denna gång till ett mindre och relativt okänt slott, Beauregard, eller "Den vackra blicken", byggt i början av femtonhundratalet (http://www.beauregard-loire.com/). Det var kung François I som köpte marken utmed Chambordskogen och lät uppföra detta jaktslott som sedan dess har byggts ut. För oss svenskar är det dess 26 meter långa porträttgalleri från första hälften av sextonhundratalet som är mest intressant av helt nationalistiska skäl: bland de 327 porträtt finns det nämligen två avmålade svenska storhetskonungar:

Den första är Gustav Vasa (kung av Sverige från 1523 fram till sin död 1560) som införde arvmonarki, ett starkt centralstyre och en effektiv byråkrati; han grundade den moderna nationalstaten och den 6 juni - vår nationaldag - är till minne av den dag då han valdes till kung av riksdagen i Strängnäs.

Den andra är Gustav II Adolf (döpt efter sin farfar Gustav Vasa och Sveriges regent mellan 1611-1632 då han stupade i slaget vid Lützen). Porträttsalen sträcker sig under en trehundraårsperiod i fransk historia och diplomati; det är den viktigaste europeiska porträttkollektionen i Europa. Denna vackra sal domineras av den blå färgen: den i taket är framställd av lapis-lazuli puder som på den tiden ansågs sju gånger så värdefullt som guld. Golvet är täckt av delftfajanser från sextonhundratalet, målade för hand och representerande en armé på marsch i Ludvig III:s kostymering. altDet är sällsynt att se delftfajanser på ett golv, då de brukade användas som vägg- eller kamindekorationer. Nämnas bör även slottets "bjällerkabinett": det är helt täckt med snidda ekpaneler och gömda bakom dessa är inbyggda skåp som diskret förvarade dokument och böcker. Även slottets mästerur bör ses: detta sjuttonhundratalsur reglerar alla andra ur i slottet och innefattar också en delikat byggd kalender. Parken är väl värd att strosa i med sina över fyrahundra olika perenner, klematis, cederträd, näckrosor och framförallt Loiredalens finaste rosensamling med mer än hundra sorters rosenbuskar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Loireviner och maträtter

Vägen till Amboise därifrån sträcker sig längs med floden och går via Bloise, en medieval stad, som är väl värd avvikelsen för dess kungliga slott (med ljus och ljudspel), ett magimuseum samt den idylliska promenaden i dess gamla del. Jag stannade sedan till på vägen i en av de många troglodytgrottorna som finns i regionen, omgjort till vinkällare med försäljning och provsmakning. Det var en mindre familjeägd vingård. Loiredalen är mest känt för sina vita viner och sina mousserande vita viner. Det röda vinet smakar lite väl strävt tycker jag. De vita vinerna är däremot utsökta och hittas i alla prisklasser och smaker. Det var sonen själv som visade oss altrunt och förklarade allt om vinets smak, söthet och torrhet; tillverkning och lagring; jorden (kalkig, lerig, kiselhaltig) druvorna har växt i, vad man ska äta till de olika vinerna mer mera. "Vinet hos oss behandlas ömmare än ett barn" försäkrade Philippe mig (Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.) och skickas hem till den som vill beställa av honom. Jag fastnade för ett halvsött vitt vin och ett mousserande torrt vin med små, delikata bubblor och en lätt citronsmak. Etiketterna klistrade han själv på medan jag väntade. Philippes roséviner var mestadels från 2008, lätta, med jordgubbs- eller körsbärssmak, torra eller halv-torra. Loiredalen är ett eldorado för den vinintresserade resenären. I Paris finns ett litet vinmuseum (http://www.museeduvinparis.com/) där man kan lära sig allt om viner på ett mycket instruktivt och pedagogiskt sätt, både för vuxna och ungdomar. Det är historiskt upplagt och innefattar alla verktyg, tunnar med mera som har använts genom tiderna för att producera vin. I dess restaurang smakade jag några av de viner de har till försäljning. De har även vinsmakkurser, ordnar fester och bröllop i sin källare.

Men för att återkomma till min resa, står det inristat i en fontän i staden Amboise "Jag tror att lyckan kommer till människan där han hittar fina viner".

Tack vare dess milda klimat, fina slott och viner har även matkulturen utvecklats i regionen. Vi fick hemmagjord gåslever med stekta fikon och kastanjesoppa till middag av våra franska värdar. En vackert illustrerad kokbok La Cuisine des Chateaux de la Loire, "Loiredalens slottskök", med 131 recept (förlag Ouest-France) symboliserar traktens matlust. Jag delger ett från fjortonhundratalet som jag tycker verkar speciellt delikat som en bra höst- eller vinterrätt:

altFasanpaté med dragonört:

för tio personer

1 fasan
500 gram lite fett griskött
25 cl gott vitt vin
3 ägg
20 gram salt
4 lökar
1 vitlöksklyfta
30 gram grillat och krossat bröd (brödsmulor)
färska kryddor: 35 gram hackad dragonört
25 gram färska lagerblad

Hacka av huvudet, halsen och bakdelen med dess vackra fjädrar. Behåll dessa. Plocka resten av fasanen, ta ur benen och hacka köttet. Blanda fasanköttet med grisköttet, kryddorna, löken och vitlöken (tunt skuren), brödsmulorna och äggen (vispade). Stoppa allt i en terrin, grilla i ugnen en timme på 135°. Efter tolv timmar i kylskåp, stoppa tillbaka huvudet och bakdelen och fixera dessa med hjälp av små träpinnar med stanniol mellan de lagade och de råa delarna så får ni en riktig slottsmiddag! 

Amboise och Leonard da Vinci

Slottet uppfördes på 1000-talet på ett näs i floden Loire som hade varit en fästning sedan den Gallo-romerska tiden för att kontrollera en strategisk vattenpassage som byttes mot en bro under medeltiden. Det har sedan byggts på och utvidgats efterhand som olika kungar har bosatt sig i staden. Men det som är kanske mindre känt och som jag koncentrerade mitt besök på är Leonard da Vincis vistelse och uppfinningar i staden. Han kom ridande på sin åsna sägs det med Mona Lisa under den ena armen och penslarna under den andra, hitkallad av kung François I. Han tillbringade sina altsista fyra år i Amboise där han dog och där han ligger begravd i ett litet kapell. Slottet där han bodde, kallad för Château du Clos Lucé var byggt 1471 på ännu äldre grunder och var under tvåhundra år franska kungars sommarresidens. Det ligger ett stenkast från Amboise slott och är omringat av en härligt grön park som nu är gjord till ett utehusmuseum med flera av Leonard da Vincis uppfinningar. François I utnämnde honom till "Kungens främste målare, arkitekt och ingenjör"; lät honom bo i sitt residens och gav honom ett stort apanage. Där målade, skulpterade och skapade Leonard da Vinci resten av sitt liv. Många av hans verk finns bevarade i slottet och dess omgivningar. Det kanske mest kända och mäktigaste slottet i närheten, Chambord, har Leonard da Vinci delvis ritat. Men framförallt så är dess vackra stentrappa han skapade, där man kan gå upp och ner utan att någonsin korsa varandra, sevärd.  

Min resa var väl värd dessa lite udda platser. Nu återstår bara ett besök på Louvren för att återse Mona Lisa och tänka tillbaka på Leonard da Vincis åsnefärd över Alperna; att laga fasanen och servera den med ett av de viner jag tog med mig hem. Loiredalen följer sålunda med till Paris. 

Anne Edelstam, text och bilder

Ur arkivet

view_module reorder
Roman Anthin. Foto: Gotlands Tonsättarskola

Kejsarens nya kläder – Möte med Ramon Anthin

Tonsättareleverna lärde sig att hantera hela processen för komponerande från den första idén, från embryot, till framförandet av det egna stycket. Komponerande och dirigerande skulle gå hand i hand, en ...

Av: Ineta Svärd | Essäer om musik | 24 juni, 2015

Hur krig förs i köket, längs promenader och bland vänner

I maj 2011 avled den holländska författaren Hans Keilson, 101 år gammal. Det skapade inga rubriker i Sverige, vilket är lite synd. Hans Keilson skrev en del romaner och andra ...

Av: Daniel Svederud | Essäer om litteratur & böcker | 30 december, 2011

Ett hjärtslag för konsten i Riga

Hjärtslag. Den tunga pulsen från basen får rummet att vibrera. Glödlampans taktfasta sken kastar ett fyrsken genom mörkret och avslöjar tomma ytterrockar som hänger från taket och väggar fyllda av ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 29 april, 2014

Moralvitenskap

Innledning I dag har det for lengst blitt slik at utenfor universitets – og høyskolekretser er det få eller ingen mennesker som snakker om moralvitenskap, som er en gammel og ærverdig ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 01 september, 2014

Arthur Rimbaud och år 2012

Percival om Rimbaud, profetior, och solmedvetenhet Så vitt jag förstår är världen en ofödd historia, visserligen född men ändå ofödd. Vår värld är uppfylld av en mänsklighet som troligen inte har ...

Av: Percival | Essäer | 27 juni, 2008

Breven till en död vän

Ur en ny bok av Cecilia Persson

Av: Cecilia Persson | Utopiska geografier | 07 november, 2017

Hilma af Klint – konst och andlighet

På Moderna museet i Stockholm pågår under våren (16 februari - 26 maj 2013) en stor retrospektiv utställning, ”Hilma af Klint – abstrakt pionjär”. För ett tiotal år sedan var ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 12 mars, 2013

Rörelsens scenkonstfestival

Rörelsens scenkonstfestival (tidigare under namnet Chicken Soup) har hållits en gång varje år sedan 2006 i Malmö. Därmed är den inne på sitt sjätte år, men det kan även vara ...

Av: Malin Horney | Reportage om scenkonst | 06 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.