Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida

Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad ...

Av: Oliver Bowers | 06 november, 2012
Musikens porträtt

sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | 14 november, 2012
Stefan Hammarén

Om intellektet

Innledning Artikkelen min er om relasjonen mellom det menneskelige intellektet og formålsbaserte virksomheter. Inngangsporten min er slik. I alminnelig forstand står ‘intellekt’ for ‘setet for tankevirksomhet, som er forutsetning og betingelser ...

Av: Thor Olav Olsen | 24 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Emmakrönika VII - Den där sjöblomman trots allt, hjälpte inte mycket mer

Din insjö där det växte gredelina näckrosor som tidvis delvis påminde om sankt paulinor, en art som i vas inte vissnar så fort, ville jag sådana plocka åt dig ...

Av: Stefan Hammarén | 03 december, 2008
Stefan Hammarén

Slumpen byggde världens bästa konsertsalar



The Royal Albert Hall. Foto: Mats Olofsson Eftersom jag själv har tjugofem års erfarenhet av orkesterspel och alltid blir lika förvånad över hur olika våra konsertuppföranden låter beroende på i vilka lokaler vi spelar, är jag intresserad av frågan om hur en konsertlokal bör vara byggd för att ge de framförda verken och orkestern största möjliga rättvisa. Jag vill här belysa akustikens fysikaliska lagar och i en kommande artikel ge exempel på upplevelser i musikmetropolen London.

Många har skrivit och haft starka åsikter om detta ämne och jag undrar ibland om det kan handla om rent tyckande eller till och med om svartkonst. Men visst finns det konsensus mellan ljudexperter och vana konsertbesökare. Man är ense om vilka som är de bästa konsertsalarna: Grosser Musikvereinsaal i Wien, som byggdes1870, Leipzigs Gewandhaus (1885), Concertgebouw i Amsterdam (1895) och Symphony Hall i Boston (1900).

Är det inte ganska märkligt att de alla byggdes i slutet av 1800-talet? Tävlade man i berömmelse? Ville man stoltsera med en egen storslagen orkester som uppför musik i världens bästa konsertsal?  Dessa konserthallar är byggda enligt gamla traditioner av trä och murverk och i ungefär samma proportioner. Före tillkomsten av armerad betong och kallvalsade stålbalkar var takstolarnas spännvidd begränsad av timrets styrka. De dåtida salarna måste byggas smala för att bära takets belastning, eftersom man ville undvika att ställa upp stödpelare mitt i hallen som i kyrkorna.

På en guidning i Wiens Grosser Musikvereinsaal berättade guiden att man inte alls hade tänkt på rummets utformning vad gällde akustiken, när salen byggdes, men att lyckan blivit desto större, då det visat sig att konsertlokalen av en slump blivit en av de bästa i världen. Die Berliner Philharmonie är ett exempel på en modern förstklassig konsertsal och Berwaldhallen i Stockholm ett annat. Konserthuset i Sidney sägs också vara av samma kaliber.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När The Royal Albert Hall i London planerades, byggdes kupolen först som försöksmodell i Manchester med den nyöppnade Cirque d'Hiver i Paris som förebild. Kupolen monterades ner och fördes sedan med häst och vagn till London. När den hade monterats ihop igen på plats och stödställningarna skulle tas bort, var man osäker på om stålbalkskonstruktionen skulle hålla och endast frivilliga arbetare stannade kvar och slutförde arbetet. År 1871 invigdes The Royal Albert Hall, vars konserthall är designad i cirkelform med plats för åtta tusen åhörare.  Problemen med akustiken uppenbarades genast. Först år 1969 satte man upp stora diffusionsskivor av glasfiber i taket för att minska det kraftiga ekot. Det sägs att hallen var den enda plats där en kompositör kunde vara säker på att hans verk kunde höras två gånger.

Manfred Schröder, forskare vid AT & T Bell Labs i Murray Hill studerade på 1970-talet ett tjugotal europeiska konsertsalar, undersökte konsertbesökarnas reaktioner och jämförde dem med salarnas fysiska och akustiska egenskaper. Resultatet visade att lyssnarna föredrog musikframföranden i långa, smala hallar framför i breda rundbyggda auditorier med plats för större publik. Många av dagens hallar har byggts för en större publik och flera av dem i cirkulär form. Om många personer befinner sig i en konsertsal, fungerar deras kroppar som ljuddämpare. Det första en åhörare hör är de ljudvågor som kommer direkt från scenen, ljudkällan. Nästa ljudvåg som når lyssnarens öron är den som reflekteras från närmaste yta och i den större hallen är det oftast taket som reflekterar ljudvågen som då når båda öronen samtidigt. I en smalare hall når inte ljudet höger och vänster öra samtidigt på grund av ljudets reflektioner mot väggarna. Även om tidsskillnaden är subtil, är den tillräcklig för att ge lyssnaren en känsla av att vara fullständigt innesluten i ljudvågorna.

Men Ron McKay, som leder ett konsultföretag i akustik och har utformat flera utmärkta konserthallar under ett tjugotal år, har ändå sin åsikt klar och den modifierar Schröders:

"Det är snabba ljudreflektioner som är viktiga, och en snabb reflektion ovanifrån är även den viktig och värdefull. Tidsfördröjningen mellan det direkta ljud som utgår från scenen och den första reflektionen är lika viktig, vare sig den kommer ovanifrån eller från sidan. Om tidsfördröjningen är kort, finns det en stor närvaro i rummet och en pregnans i ljudet. När ljudvågorna fortsätter att studsa omkring i hörsalen tappar de energi med varje reflektion. Ljudstyrkan avtar beroende på lokalens storlek och vilket material som finns i väggar och tak."

Runt sekelskiftet studerade Wallace Sabine, Harvardakustikern som utformade Boston Symphony Hall, efterklangen, tiden det tar för ett högt ljud att dämpas med 60 decibel, d.v.s. den tid det tar från ljudkällan att klinga ut till ohörbar nivå. Den idealiska efterklangens fördröjning beror enligt honom även på vilken musik som spelas. Orgelmusik låter bäst med en lång efterklang på tre-fyra sekunder, romantisk musik bör ha en efterklang på två sekunder, kammarmusik och komplexa harmonier upplevs låta bättre med hälften så lång efterklang. Enligt de forskare som studerat akustik har en lyssnare med bra hörsel förmågan att höra så kort skillnad på efterklang som mellan 1,8 och 1,9 sekunder.

Under 1900-talet ville man bygga stora lokaler som rymde en stor publik, men under de senaste dekaderna har man tagit lärdom av de studier som genomförts vad gäller akustiken och insett fördelarna med att inte bygga konsertlokalerna alltför stora och gärna som rektangulära skokartonger. Men hur bygger man då en lokal, där man både kan uppföra musik och tal? På teatern är det ordet som för skeendet framåt och där bör efterklangstiden vara ungefär en sekund. Av det skälet kritiseras ofta lokaler som uppför skådespel i byggnader, vars primära funktion är musikalisk och inte dramatisk. I kyrkor krockar kraven på lång efterklang för liturgisk musik med det talade ordets pregnans.

På 1960-talet byggdes auditorier med syftet att fungera för alla sorters uppföranden; dramer, musikaler, symfonier och operaföreställningar. Men kompromissen misslyckades och man kom på tanken att införa variabel akustik. I teatersammanhang använder man sig av draperier, som absorberar ljud och ger det talade ordet klarhet. För musikaliska evenemang drar man bort gardinerna och packar ihop dem i lagerfickor och öppnar därmed ett stort efterklangsfält.

I kyrkosammanhang har man funnit lösningen i den moderna elektroniken, predikningarna förstärks elektroniskt och då beror kvaliteten på ljudanläggningen.

Det är svårt att skapa bra akustik för symfoniorkestrar med krav på utrymme för tusentals åhörare. Maximalt bör lokalerna inte rymma fler än 1800 till 2500 sittplatser. Interiörernas utformning är också viktig. Designers har experimenterat med alla tänkbara modeller. Man har byggt solfjäderformade, omvänt solfjäderformade, skolådsliknande och cirkulära lokaler. Med solfjäderform, där ytan blir bredare och bredare, avtar ljudets energi snabbt när den når ut till de bakre sittraderna. I skolådeformen sprids inte energin bakåt lika brett och ljudstyrkan blir jämnare och klarare.

Var ska åhöraren sitta för att få ut en maximal musikalisk upplevelse? Det borde inte spela någon roll om platsen befinner sig på parkett eller på en balkong. I lokaler med högt i tak är ofta balkongen ett bättre val, eftersom det är närmare till det reflekterande taket. Om man vill lyssna på musiken som om man själv skulle sitta i orkestern, när det bäst att sitta nära, direkt framför orkestern, bredvid eller bakom den. På parkett men med åtta eller fler bänkars avstånd från ljudkällan, börjar akustikens fysikaliska lager göra sig märkbara i lokalen. Man ska i alla fall undvika att sätta sig längst inne under en balkong, där ljudet försämras åtskilligt.

För hundra år sedan hade inte arkitekterna och formgivarna dagens möjligheter att med datorer simulera och utföra kontroller, innan de byggde en konsertlokal. Ändå har de akustiska arkitekterna haft mycket att lära av de gångna århundradenas byggnadssätt. Det anser i alla fall Ron McKay som uttrycker sin åsikt med orden: " Jag tror att alla akustiker som utformar konsertsalar skulle vara förtjusta över att få dem att låta som de klassiska hallarna i Boston och Wien".

Om de akustiska förhållandena i några av Londons mest besökta konsertlokaler berättar jag i ett kommande reportage.

Lilian O. Montmar  
http://home.swipnet.se/Alerta

Ur arkivet

view_module reorder

Varför olika rum för konsten?

Konstverk visas ofta upp för en större publik i utställningar på museer, konsthallar eller konstgallerier. Hur påverkar utställningsrummet egentligen konstverket, har det någon betydelse var och hur det ställs ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 20 augusti, 2010

Döden och kroppen

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts ”paganism” som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Gilda Melodia | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2013

Björn Gustavsson

I huvudet på Björn Gustavsson

En hyperkrönika av B. Gustavsson som reste och upptäckte i somras.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 17 september, 2015

Låt inte poesin skrämma dig

Jag tycker att poesi har ett oförtjänt rykte som en svår och otillgänglig form av litteratur. Därför har jag länge försökt sprida budskapet att det är helt okej att inte ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 27 september, 2012

Omöjliga Intervjuer- Tidsvargens skelettmusik Johan von Fritz antar Aleister Crowley, en del…

  De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johann von Fritz | Kulturreportage | 07 mars, 2013

52. Ingrid

Kön växte bakom henne. Framför stod en liten flicka med stora bruna ögon, bara stod. ”Jamen hur ska du ha det. Ska du ha den eller inte?” Mjölkpaketet hade redan rullat ner ...

Av: Ingrind | Lund har allt utom vatten | 21 december, 2012

Om rasjonalister, materialister og utilitarister

Innledning Vår tid er tuftet på rasjonalisme, materialisme og utilitarisme. I denne sammenheng står ‘rasjonalisme’, ‘materialisme’ og ‘utilitarisme’ for følgende synspunkt. For det første, hva angår beskrivelsen av mennesket som fornuftig(‘rasjonalismen’) ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 september, 2013

Pierre Rosanvallon, att rekonstruera demokratins ursprung

När man i Sverige talar om politisk teori avses för det mesta den huvudsakligen anglosaxiska tradition som fick en renässans i och med "A Theory of Justice", John Rawls epokgörande ...

Av: Anders Burman | Porträtt om politik & samhälle | 19 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.