En sydafrikansk Fröken Julie drar norr- och västerut

Den bärande konflikten i Strindbergs Fröken Julie kan summeras med fyra ord, annars förbehållna missromaner: kvinnan av börd – mannen av folket. Grafiskt kan man framställa det som två diagonala ...

Av: Ivo Holmqvist | 09 november, 2012
Reportage om scenkonst

Individ-perspektiv, genus-perspektiv, klass-perspektiv

Jag föddes med ett individ-perspektiv och har behållit det perspektivet genom åren. Det betyder att jag alltid varit välkomnande och accepterande mot mina medmänniskor. Jag har aldrig avvisat någon på ...

Av: Stefan Whilde | 04 mars, 2013
Stefan Whilde

Johan Jönson

Johan Jönson; poet, född 1966 – har gett ut böcker på Displaced press (i översättning av Johannes Göransson), OEI editör, Maskinen och Albert Bonniers förlag men är även verksam som ...

Av: Johan Jönson | 26 september, 2011
Utopiska geografier

Sommarens sillar och grillar

Dagen före sommarpartyt ökar stressnivån. En av de bjudna ringer på telefonen. Ska hon hoppa av? Eller har hon med någon mer gäst? Är det några intrikata matspecifikationer som vi ...

Av: Per-Inge Planefors | 24 juni, 2013
Gästkrönikör

Lydmar Hotell



År 1993 fick Stockholm sitt första designhotell; hyperstylade Lydmar strax intill Stureplan; ett område som just vid den tiden började bli ett verkligt hotplace. Även Lydmar, med sina glasade väggar och sin unga, fräcka design låg helt rätt i tiden och satte en ny standard här i landet för ett hotell kunde se ut. Lydmar blev snabbt en del av det nöjesliv som under 1990-talet snabbt växte fram kring just Stureplan. 
Pelle Lydmar

Pelle Lydmar

Bland mycket annat finns här också en av de finaste ångbastur jag besökt, liksom ett vilorum där man kan pusta ut och liggande i härlig tystnad bläddra i konstböcker eller exempelvis Tommy Körbergs memoarer.

Annons:

Ägaren, Pelle Lydmar, tvingades 2006 stänga hotellet, eftersom fastigheten skulle omvandlas till kontor. Några år senare återuppstod Lydmar i nya lokaler – eller rättare sagt i en mycket gammal byggnad, alldeles mellan Grand hotell och Nationalmuseum.

I snart tio år har ”nya Lydmar” funnits i det s.k. Edelstamska huset; uppfört 1882 åt en byggherre med samma namn. Mellan 1920 och 1945 inrymdes i detta hus den tyska legationen. Härifrån skickades många rapporter till Hitlerregimen om nazimotståndet i Sverige. Exempelvis tvingades Karl Gerhards revy ställa in sina föreställningar efter en skarp tillsägelse från legationen (föregångare till senare tiders tyska ambassad). Och när Hitler våren 1945 begått självmord hissade hakkorset på halv stång – mitt i centrala Stockholm.

Lydmar, som numera ägs av intilliggande Grand hotell men ändå fortsätter verksamheten under sitt tidigare namn, kan – stilistiskt sett – betraktas som ett lite uppkäftigt lillasyskon till det mer klassiskt stela Grand hotell.

Lydmar, ett fräsigt boutiquehotell av samtida internationellt snitt, har 46 rum, varav några eleganta sviter som kombinerar rester av oscariansk högreståndsarkitektur med hypermodern design. Lobbyn består av flera, spatiösa utrymmen – och strax innanför ligger hotellets kanske mest lukrativa del: den tjusiga restaurangen, dit man kan gå att äta utan att bo på hotellet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Här äter man inte bara gott. Miljön är avslappnat informell. Eller annorlunda uttryckt: bohemiskt-elegant, med en självklar internationell touche. Ena långväggen i restaurangen är fylld av bokhyllor, åt andra hållet stora fönster och en terrass där man under väldiga trädkronor kan blick ut mot Nationalmuseum. Minus dock för den sterilt mainstreamaktiga popmusiken, dessutom på alldeles för hög ljudnivå.

Jag provar att bo i ett s.k. Large king room, med ett spännande, estetiskt tilltalande ”vardagsrum” med utsikt mot Strömmen och Gamla stan, och längst in ett s.k. Master bedroom med burspråksliknande välvd fönstervägg och utsikt mot Nybroviken och Strandvägen...

Utanför hotellentrén mot Strömkajen finns även den populära sommarbaren – öppen för alla och med ett stans bästa lägen. Ofta liveband och dj:s.

Lydmar karakteriseras av en lite trendig lyx (emellanåt åt det minimalistiska hållet), där utställningar med dokumentärfoton, livespelningar på terrassen och mycket annat stärker den konstnärliga profilen. Man bor dessutom i behagligt ljudisolerade rum. Mitt i stan – men tyst som i Lappland.

Frukostbuffén är välavvägd och högklassig, dock en smula begränsad: inte alls den typ av vräkiga frukostlandskap som utbreder sig på flera hundra kvadrat i vissa hotellmatsalar.

Maria Maruska, chef för Lydia, talar sig varm för terrassen, strax utanför och som nu ligger folktom i sensommarsvalkan.

-Terrassen har känslan av fransk berså, med skön musik via spellistor, à la carte-servering från samma meny som i matsalen och en coctailbar.

På frågan om framtidsvisioner för hotellet svarar hon:

-Att vara det ledande lifestylehotellet i Europa genom vår personliga service och att fortsätta stärka vårt kulturutbud via konstutställningar och musik.

Efter frukosten går jag över till Nordic spa, beläget i de inre regionerna på Grand hotell och dit man även som Lydmar-gäst har tillträde.

Detta är verkligen a hidden paradise, mitt i city! Småskaligt och byggt med stark känsla för estetik och gedigna material (t.ex. gotländsk kalksten och svart skiffer från Grythyttan). Vill man inte anlita utbudet av massörer och allehanda terapeuter är det bara att bege sig ut bland basturum och pooler. Intill stora bassängen flammar eldslågor från gasrör och svag yogamusik strömmar ut över det 32-gradiga vattnet – och under ytan kan man massera sig med jetströmmar som får leder och muskler att slappna av.

Bland mycket annat finns här också en av de finaste ångbastur jag besökt, liksom ett vilorum där man kan pusta ut och liggande i härlig tystnad bläddra i konstböcker eller exempelvis Tommy Körbergs memoarer.

En timme senare promenerar jag iväg bortåt Sergels torg – tvagad till kropp och själ.

 

 


 

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

Radikal realism

Varje konströrelse är i sig banbrytare när det gäller både tekniken och det så kallade samhällsperspektivet. En efter en bryter rörelserna successivt och progressivt mot konservatismen inom konst och ger ...

Av: Giuseppe Di Lecce | Essäer om konst | 26 november, 2011

The Baltic messenger Interview with Ruta Sepetys

From Susana Oksanen to Katrina Kalda, the literary world can now add one more woman author and descendant of the Baltic people, Ruta Sepetys, to the list of women authors ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 23 oktober, 2012

En fri kvinna

Salivsträng. Annat. Drömmar om säd. Hon ligger utsträckt på bordet. Serverad. Precis som hon vill ha det. Allt är minutiöst förberett med tanke på hur det gick förra gången. Det ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 06 Maj, 2012

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Den kritiska essän. Ett försvarstal

På eftermiddagen den sjätte september 1901 återvände den amerikanska presidenten William McKinley till den Panamerikanska utställningen i Buffalo, New York från ett besök vid Niagarafallen. I den väntande folksamlingen stod ...

Av: Robin Joensuu | Essäer om litteratur & böcker | 18 februari, 2012

Tåg i konsten – fart och rök

Några framrusande X2000 ser man inte så mycket av i dagens konst. Det är snarare graffiti man kommer att tänka på när man talar om tåg och konst, än tåg ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2013

Bortvändhet från ambitionerna

I stort sett varje strävan uppåt i de givna hierarkiernas tjänst bemöts idag med gillande eller åtminstone acceptans (som kan komma sig av såväl en välkomnande känsla av samhörighet som ...

Av: Peter Worland | Utopiska geografier | 08 juni, 2009

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.