Om filosofi som offentlig anliggende og avskjermet livsform. Del II.

Demokrati vs diktatur? Å hevde at demokrati er å foretrekke framfor diktatur, synes å være intuitivt riktig for et stort antall mennesker, til tross for, eller skal vi si og mene ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 januari, 2012
Agora - filosofiska essäer

Utställningen “LUCE- L’immaginario italiano” och dagens italienare

För att fira ett 90års-jubileum äger en viktig utställning rum mellan 4 juli - 14 december 2014 på Vittoriano i Rom, en utställning om institutet LUCE “L'Unione Cinematrofica Educativa” (Pedagogiska ...

Av: Marco De Baptistis | 18 november, 2014
Kulturreportage

Lugn bara... Om jagidentiteter i Kristina Lugns verk

Den klaustrofobiska normaliteten som vi alla avkrävs och stundtals kvävs i kanske ändå med nödvändighet och milt tvång kan sägas äga rollen av avstampskliché och stabil utgångsfaktor och referenspunkt i ...

Av: Benny Holmberg | 22 september, 2010
Litteraturens porträtt

Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Målarexorcistens demoner

Om Pierre Klossowskis utställning Roberte Ce Soir, Schinkel Pavillon, Berlin.

Av: Tim Schmidt | 17 maj, 2017
Essäer om konst

Lydmar Hotell



År 1993 fick Stockholm sitt första designhotell; hyperstylade Lydmar strax intill Stureplan; ett område som just vid den tiden började bli ett verkligt hotplace. Även Lydmar, med sina glasade väggar och sin unga, fräcka design låg helt rätt i tiden och satte en ny standard här i landet för ett hotell kunde se ut. Lydmar blev snabbt en del av det nöjesliv som under 1990-talet snabbt växte fram kring just Stureplan. 
Pelle Lydmar

Pelle Lydmar

Bland mycket annat finns här också en av de finaste ångbastur jag besökt, liksom ett vilorum där man kan pusta ut och liggande i härlig tystnad bläddra i konstböcker eller exempelvis Tommy Körbergs memoarer.

Annons:

Ägaren, Pelle Lydmar, tvingades 2006 stänga hotellet, eftersom fastigheten skulle omvandlas till kontor. Några år senare återuppstod Lydmar i nya lokaler – eller rättare sagt i en mycket gammal byggnad, alldeles mellan Grand hotell och Nationalmuseum.

I snart tio år har ”nya Lydmar” funnits i det s.k. Edelstamska huset; uppfört 1882 åt en byggherre med samma namn. Mellan 1920 och 1945 inrymdes i detta hus den tyska legationen. Härifrån skickades många rapporter till Hitlerregimen om nazimotståndet i Sverige. Exempelvis tvingades Karl Gerhards revy ställa in sina föreställningar efter en skarp tillsägelse från legationen (föregångare till senare tiders tyska ambassad). Och när Hitler våren 1945 begått självmord hissade hakkorset på halv stång – mitt i centrala Stockholm.

Lydmar, som numera ägs av intilliggande Grand hotell men ändå fortsätter verksamheten under sitt tidigare namn, kan – stilistiskt sett – betraktas som ett lite uppkäftigt lillasyskon till det mer klassiskt stela Grand hotell.

Lydmar, ett fräsigt boutiquehotell av samtida internationellt snitt, har 46 rum, varav några eleganta sviter som kombinerar rester av oscariansk högreståndsarkitektur med hypermodern design. Lobbyn består av flera, spatiösa utrymmen – och strax innanför ligger hotellets kanske mest lukrativa del: den tjusiga restaurangen, dit man kan gå att äta utan att bo på hotellet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Här äter man inte bara gott. Miljön är avslappnat informell. Eller annorlunda uttryckt: bohemiskt-elegant, med en självklar internationell touche. Ena långväggen i restaurangen är fylld av bokhyllor, åt andra hållet stora fönster och en terrass där man under väldiga trädkronor kan blick ut mot Nationalmuseum. Minus dock för den sterilt mainstreamaktiga popmusiken, dessutom på alldeles för hög ljudnivå.

Jag provar att bo i ett s.k. Large king room, med ett spännande, estetiskt tilltalande ”vardagsrum” med utsikt mot Strömmen och Gamla stan, och längst in ett s.k. Master bedroom med burspråksliknande välvd fönstervägg och utsikt mot Nybroviken och Strandvägen...

Utanför hotellentrén mot Strömkajen finns även den populära sommarbaren – öppen för alla och med ett stans bästa lägen. Ofta liveband och dj:s.

Lydmar karakteriseras av en lite trendig lyx (emellanåt åt det minimalistiska hållet), där utställningar med dokumentärfoton, livespelningar på terrassen och mycket annat stärker den konstnärliga profilen. Man bor dessutom i behagligt ljudisolerade rum. Mitt i stan – men tyst som i Lappland.

Frukostbuffén är välavvägd och högklassig, dock en smula begränsad: inte alls den typ av vräkiga frukostlandskap som utbreder sig på flera hundra kvadrat i vissa hotellmatsalar.

Maria Maruska, chef för Lydia, talar sig varm för terrassen, strax utanför och som nu ligger folktom i sensommarsvalkan.

-Terrassen har känslan av fransk berså, med skön musik via spellistor, à la carte-servering från samma meny som i matsalen och en coctailbar.

På frågan om framtidsvisioner för hotellet svarar hon:

-Att vara det ledande lifestylehotellet i Europa genom vår personliga service och att fortsätta stärka vårt kulturutbud via konstutställningar och musik.

Efter frukosten går jag över till Nordic spa, beläget i de inre regionerna på Grand hotell och dit man även som Lydmar-gäst har tillträde.

Detta är verkligen a hidden paradise, mitt i city! Småskaligt och byggt med stark känsla för estetik och gedigna material (t.ex. gotländsk kalksten och svart skiffer från Grythyttan). Vill man inte anlita utbudet av massörer och allehanda terapeuter är det bara att bege sig ut bland basturum och pooler. Intill stora bassängen flammar eldslågor från gasrör och svag yogamusik strömmar ut över det 32-gradiga vattnet – och under ytan kan man massera sig med jetströmmar som får leder och muskler att slappna av.

Bland mycket annat finns här också en av de finaste ångbastur jag besökt, liksom ett vilorum där man kan pusta ut och liggande i härlig tystnad bläddra i konstböcker eller exempelvis Tommy Körbergs memoarer.

En timme senare promenerar jag iväg bortåt Sergels torg – tvagad till kropp och själ.

 

 


 

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

Korset och svärdet. En essä om Jeanne d´Arc

  Riddarjungfrun Jeanne d´Arc har blivit föremål för en oändlig mängd böcker, pjäser och filmer och det är inte så konstigt med tanke på hennes unika bana och spektakulära död. Vem ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 11 februari, 2011

Dialekter i Västerbotten

Illustration: Ida Thunström Ola Wennstedt, arkivchef på Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) om dialekter som färre och färre talar. I norra Sverige, och särskilt i Västerbotten, framträder dock ett ...

Av: Ola Wennstedt | Essäer om litteratur & böcker | 14 april, 2011

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Varför finns opera?

Också en fråga! Opera finns. Jamen varför? Det finns som en del av vårt kulturarv. Jamen varför? Opera är skrik och bråk, var det någon som skrev för länge sedan ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om musik | 07 oktober, 2017

Varför skulle jag inte tro på June Campbell?

Funderingar kring  "Traveller in space". (Utkom 1996 på The Athlone Press och följdes av en reviderad upplaga 2002 på Continuum i London/New York). En brittisk kvinnas erfarenheter av mötet med ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 12 mars, 2011

Serbiska Vinča var Europas första "stad"

Det som gör Vinča i Belgrads trakt till en sådan spännande och fascinerande plats är de faktum att boplatsen uppvisar många av de karaktäristika som vi idag anser synonymt med ...

Av: Jeremija Isakovič | Kulturreportage | 07 augusti, 2011

Ensamheten är inskriven i en social väv. Intervju med Tova Gerge

Tova Gerge är författare, scenkonstnär och aktivist. Hon har nyligen släppt boken Rakel delat med tio, en text som jag skulle beteckna som en kortroman. Boken är släppt på två ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 20 mars, 2013

Enbart det som låter sig skådas kan berättas. Intervju med Valeria Parrella

Valeria Parrella är en ung författarinna, född i Torre del Greco men sedan länge bosatt i Neapel. Valeria Parrella har vunnit flera litterära priser, hon är översatt till olika ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 15 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.