Stefan Whilde

Anteckningar om getter, sjömän, åtgärdspaket och musik!

1. Vi har nu gått in i getens år. Fred och harmoni väntar enligt kinesisk lära. Hälsa och motion dessutom. Efter ett oroligt 2014 i lilla Sverige och stora världen ...

Av: Stefan Whilde | 01 april, 2015
Stefan Whilde

2 sprites fixt av Hebriana Alainentalo

Kärlek utan löftesland.

Kärleken är i kris. Kärleksrelationen, som helst ska vara en trygg hamn bortom världens kaotiska oroligheter, har själv börjat vackla och erbjuder inte längre den trygghet som många säger sig ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 april, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Medeltida tolkningar av Torahn

Det finns få texter som är så enkelt och spartanskt skrivna som Torahn. Samtidigt är den från en svunnen tid med andra tanke- och levnadssätt. I denna öken av kargt ...

Av: Gustaf Redemo | 11 december, 2012
Essäer om religionen

En väg in till en annan verklighet. Ingeborg Bachmann och Paul Celan

Det är en omvälvande och livsavgörande kärleksaffär. Den utspelar sig mellan två författare vars nerver tycks ligga utanpå skinnet. Det är intensivt. Det är allvar. Det rör sig om något ...

Av: Crister Enander | 27 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Lydmar Hotell



År 1993 fick Stockholm sitt första designhotell; hyperstylade Lydmar strax intill Stureplan; ett område som just vid den tiden började bli ett verkligt hotplace. Även Lydmar, med sina glasade väggar och sin unga, fräcka design låg helt rätt i tiden och satte en ny standard här i landet för ett hotell kunde se ut. Lydmar blev snabbt en del av det nöjesliv som under 1990-talet snabbt växte fram kring just Stureplan. 
Pelle Lydmar

Pelle Lydmar

Bland mycket annat finns här också en av de finaste ångbastur jag besökt, liksom ett vilorum där man kan pusta ut och liggande i härlig tystnad bläddra i konstböcker eller exempelvis Tommy Körbergs memoarer.

Annons:

Ägaren, Pelle Lydmar, tvingades 2006 stänga hotellet, eftersom fastigheten skulle omvandlas till kontor. Några år senare återuppstod Lydmar i nya lokaler – eller rättare sagt i en mycket gammal byggnad, alldeles mellan Grand hotell och Nationalmuseum.

I snart tio år har ”nya Lydmar” funnits i det s.k. Edelstamska huset; uppfört 1882 åt en byggherre med samma namn. Mellan 1920 och 1945 inrymdes i detta hus den tyska legationen. Härifrån skickades många rapporter till Hitlerregimen om nazimotståndet i Sverige. Exempelvis tvingades Karl Gerhards revy ställa in sina föreställningar efter en skarp tillsägelse från legationen (föregångare till senare tiders tyska ambassad). Och när Hitler våren 1945 begått självmord hissade hakkorset på halv stång – mitt i centrala Stockholm.

Lydmar, som numera ägs av intilliggande Grand hotell men ändå fortsätter verksamheten under sitt tidigare namn, kan – stilistiskt sett – betraktas som ett lite uppkäftigt lillasyskon till det mer klassiskt stela Grand hotell.

Lydmar, ett fräsigt boutiquehotell av samtida internationellt snitt, har 46 rum, varav några eleganta sviter som kombinerar rester av oscariansk högreståndsarkitektur med hypermodern design. Lobbyn består av flera, spatiösa utrymmen – och strax innanför ligger hotellets kanske mest lukrativa del: den tjusiga restaurangen, dit man kan gå att äta utan att bo på hotellet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Här äter man inte bara gott. Miljön är avslappnat informell. Eller annorlunda uttryckt: bohemiskt-elegant, med en självklar internationell touche. Ena långväggen i restaurangen är fylld av bokhyllor, åt andra hållet stora fönster och en terrass där man under väldiga trädkronor kan blick ut mot Nationalmuseum. Minus dock för den sterilt mainstreamaktiga popmusiken, dessutom på alldeles för hög ljudnivå.

Jag provar att bo i ett s.k. Large king room, med ett spännande, estetiskt tilltalande ”vardagsrum” med utsikt mot Strömmen och Gamla stan, och längst in ett s.k. Master bedroom med burspråksliknande välvd fönstervägg och utsikt mot Nybroviken och Strandvägen...

Utanför hotellentrén mot Strömkajen finns även den populära sommarbaren – öppen för alla och med ett stans bästa lägen. Ofta liveband och dj:s.

Lydmar karakteriseras av en lite trendig lyx (emellanåt åt det minimalistiska hållet), där utställningar med dokumentärfoton, livespelningar på terrassen och mycket annat stärker den konstnärliga profilen. Man bor dessutom i behagligt ljudisolerade rum. Mitt i stan – men tyst som i Lappland.

Frukostbuffén är välavvägd och högklassig, dock en smula begränsad: inte alls den typ av vräkiga frukostlandskap som utbreder sig på flera hundra kvadrat i vissa hotellmatsalar.

Maria Maruska, chef för Lydia, talar sig varm för terrassen, strax utanför och som nu ligger folktom i sensommarsvalkan.

-Terrassen har känslan av fransk berså, med skön musik via spellistor, à la carte-servering från samma meny som i matsalen och en coctailbar.

På frågan om framtidsvisioner för hotellet svarar hon:

-Att vara det ledande lifestylehotellet i Europa genom vår personliga service och att fortsätta stärka vårt kulturutbud via konstutställningar och musik.

Efter frukosten går jag över till Nordic spa, beläget i de inre regionerna på Grand hotell och dit man även som Lydmar-gäst har tillträde.

Detta är verkligen a hidden paradise, mitt i city! Småskaligt och byggt med stark känsla för estetik och gedigna material (t.ex. gotländsk kalksten och svart skiffer från Grythyttan). Vill man inte anlita utbudet av massörer och allehanda terapeuter är det bara att bege sig ut bland basturum och pooler. Intill stora bassängen flammar eldslågor från gasrör och svag yogamusik strömmar ut över det 32-gradiga vattnet – och under ytan kan man massera sig med jetströmmar som får leder och muskler att slappna av.

Bland mycket annat finns här också en av de finaste ångbastur jag besökt, liksom ett vilorum där man kan pusta ut och liggande i härlig tystnad bläddra i konstböcker eller exempelvis Tommy Körbergs memoarer.

En timme senare promenerar jag iväg bortåt Sergels torg – tvagad till kropp och själ.

 

 


 

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

ASIMOV, CLARKE, BRADBURY OCH VIDARE: OM Sf OCH Pf

Den sommaren, 1970, när jag som 17-åring frälstes av såväl litteraturen som filosofin, läste jag främst tre författare: Rilke (Duinoelegierna, Malte Laurids Brigge), Södergran (allt!) och – Isaac Asimovs Stiftelsetrilogin ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 24 juni, 2012

Detta ville jag säga

. .. en dikt av Gilda Melodia

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 20 juli, 2017

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 31 december, 2013

Veckan från migrationsverket

En 91-årig dement kvinna med familj i Sverige ska utvisas till Ukraina, där hon inte har någon släkt kvar. (Hennes utvisning stoppades i sista stund av Europadomstolen.) Jacqueline, 74 år ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 oktober, 2011

Tanker om moral og etikk, livssyn og likeverd

Moralen og det moralske  For å komme under vær med begrep som  moral og etikk, er det praktisk formålstjenelig å foreta en grenseoppgang mellom disse begrep og det begrepene er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2009

Agnes Gällhagen. Det finns ingen dans i frekvens och balans

Det finns flera rum. Rummen existerar samtidigt, intill varann. Helt tillgängliga är de olika rummen inte. Trösklar separerar dem, och några av dörrarna är stängda. Det vore en felaktighet att ...

Av: Agnes Gällhagen | Utopiska geografier | 30 september, 2013

Vladimiro Sirenetto  Oravsky. Bild: Ole Schwander

April april din dumma strömming - en kunskapslyftspaus

Den första april försöker många institutioner och ännu fler människor överträffa varandra med vitsar, absurditeter och practical jokes av varierade underhållnings- och surhetsgradsvärde. Jag tycker att det är en trevlig tradition ...

Av: Vladimiro Sirenetto Oravsky | Gästkrönikör | 01 april, 2016

Den romantiska texten - en helig princip

En av de stora förtjänsterna med Horace Engdahls essäsamling Den romantiska texten, är att han så konsekvent förmår ställa poesin i relation till varat och existensen och därmed "frigöra" både ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Essäer om litteratur & böcker | 28 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.