Stefan Whilde

Anteckningar om getter, sjömän, åtgärdspaket och musik!

1. Vi har nu gått in i getens år. Fred och harmoni väntar enligt kinesisk lära. Hälsa och motion dessutom. Efter ett oroligt 2014 i lilla Sverige och stora världen ...

Av: Stefan Whilde | 01 april, 2015
Stefan Whilde

2 sprites fixt av Hebriana Alainentalo

Kärlek utan löftesland.

Kärleken är i kris. Kärleksrelationen, som helst ska vara en trygg hamn bortom världens kaotiska oroligheter, har själv börjat vackla och erbjuder inte längre den trygghet som många säger sig ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 april, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Medeltida tolkningar av Torahn

Det finns få texter som är så enkelt och spartanskt skrivna som Torahn. Samtidigt är den från en svunnen tid med andra tanke- och levnadssätt. I denna öken av kargt ...

Av: Gustaf Redemo | 11 december, 2012
Essäer om religionen

En väg in till en annan verklighet. Ingeborg Bachmann och Paul Celan

Det är en omvälvande och livsavgörande kärleksaffär. Den utspelar sig mellan två författare vars nerver tycks ligga utanpå skinnet. Det är intensivt. Det är allvar. Det rör sig om något ...

Av: Crister Enander | 27 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Fotograf: Eva Green

Hur många har varit på La Palma? Handen upp!



Nja... Troligen skulle det synas ganska få uppsträckta händer... Kanarieöarna är för många svenskar fortfarande synonymt med Gran Canaria och Teneriffa. Visserligen har Lanzarote och Fuerteventura börjat locka alltfler – men arkipelagens minsta öar, som exempelvis La Palma, längst ut i väster, har förblivit rätt okänd. 
Fotograf: Eva Green

Fotograf: Eva Green

La Palma erbjuder mycket goda vandringsmöjligheter. Lederna går ofta högt uppe i den centrala bergskedjan och bjuder på fantastiska utsikter. Jag följer med på Solresors halvdagsutflykt till den milslånga, 5 km breda vulkankratern La Caldera de Taburiente – världens största eriosionskrater, med ett djup på 1 500 (gå försiktigt på de ibland smala stigarna!). Mest av allt imponerade den oerhörda tystnaden. Det var som att befinna sig i en vildmark i en tid då jorden ännu var ung...
Fotograf: Eva Green

Fotograf: Eva Green

Annons:

Fram till nu... Från hösten 2016 erbjuder nämligen Solresor direktflyg till La Palma, både från Stockholm och Göteborg. Man kan välja en rad destinationer på den gröna lilla ön – som invånarna själva omväxlande kallar La Isla Bonita (Den vackra ön) och Isla Verde (Den gröna ön).

Tidigt en oktobermorgon i Landvetter utanför Göteborg går jag ombord på Solresors charterplan – efter en perfekt övernattning på Flygplatshotellet i Härryda några kilometer bort: ett boende som samtidigt inkluderar bilparkering och snabb biltransfer till/från flygplatsen.

Vi landar strax söder om huvudstaden Santa Cruz de la Palma. Start- och landningsbanor har förlängts så att numera även stora flygplan kan tas emot. Bergen i väster ritar svarta linjer högt upp på den knallblå himlen. Terrängen runt stan är frodig: det är som att komma till ett Madeira i miniatyr...

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Solen står i zenit, brännhet, och palmbladen vajar för små heta vindpustar... Gulkädda reseledare från Solresor visar vidare till transferbussarna. Efter en halvtimmes resa tvärs över ön är vi framme vid det fyrstjärniga, fyra år gamla hotellet La Palma Princess; en påkostad resort vid havet, alldeles ovanför stupräta klippväggar.

Här väntar en lyxig all-inclusive- tillvaro i en flera hektar stor anläggning, med utspridda bostadskomplex i traditionell morisk stil och med ett tiotal glittrande pooler i riktning ner mot havet. Trots många barnfamiljer är stämningen avslappnad och lugn. De allmänna utrymmena är generöst tilltagna: man slipper trängas.

För den som uppskattar loja dagar är La Palma Princess ett bra val. Belägenheten på öns sydvästra sida är dessutom gynnsam: detta är La Palmas mest solsäkra del (de östra och norra delarna har oftare regn – men är å andra sidan betydligt grönare).

Förutom ett generöst utbud av pooler och barer och restauranger finns en spaanläggning med bl.a. masserande undervattensströmmar. Huvudrestaurangens generösa middagsbuféer kan med fördel intas på den öppna, haciendaliknande verandan. På västsidan finns en utomhusbar i klassisk kolonialstil, där man om kvällarna kan sitta i sköna korgstolar och avnjuta gin&tonic ackompanjerat av fantastiska solnedgångar. Varje kväll bjuds dessutom organiserad underhållning med alltifrån flamencodans och folklore till nutida musik och nattklubbsdans.

Missa inte natthimlen på väg tillbaka till hotellrummet: här lyser stjärnorna tydligare än på många andra håll. La Palma ligger så ensligt att mörkret inte störs av ”ljus-smog”. Runtom på bergshöjderna finns därför en rad internationella rymdobservatorier. Inte sedan jag bodde på en väglös gård i Jämtlandsfjällen har jag sett en så överväldigande stjärnhimmel som här på La Palma.

Hotellet saknar möjligheten till havsbad, vilket är ett klart minus. Det finns ett antal badstränder på ön, alla med svart lavastrand, men den närmsta, Zamaro, några kilometer norrut från hotellet, har man glädje av bara ibland: hela min vecka var röd flagg hissad, på grund av höga vågor. Dock är omgivningen suggestiv, med svarta höga klippor och luften doftar sälta och hav. Ovanför badviken finns en charmig liten restaurang.

La Palma Princessomges av vidsträckta bananplantager – ofta inplastade för att öka produktiviteten – och därutöver huvudsakligen becksvarta lavafält. Här och var reser sig kooperativa byggnader där frukten packas för vidare transport.

Vid det senaste vulkanutbrottet, 1971, utökades öns yta med flera kvadratkilometer – områden som ännu knappast fått någon vegetation alls.

Det saknas promenadstigar i hotellets omgivning. En dag promenerar istället den smala bilvägen söderut. Efter några kilometer genom monotona bananodlingar (bananträd, plast, himmel) passerar jag ett litet gudsförgätet fiskeläge, längst in i en klippig liten vik. Människor bor enkelt: nästan skjulartade hus. Hit har massturismen ännu inte nått. Det ligger fattigdom, nästan uppgivenhet i luften. Några barn spelar boll på en sandig parkeringsplats. Längre bort i det ökenaktiga svarta lavalandskapet syns en vidsträckt badstrand med svarta lavasand nere vid havet. Ett tiotal bilar står parkerade vid stigen dit ner.

Ytterligare några kilometer söderut, på öns sydvästra udde, syns den vita fyren vid Puenta de Fuencaliente. Här finns även vattenbassänger för utvinning av salt. Dessutom en restaurang som låtsasleker toppkrog: höga priser och medioker mat. Men kaffebaren på takterrassen är utmärkt och bjuder en svindlande utsikt över hav och vulkanlandskap. Och faktiskt riktigt gott kaffe: något som inte är självklart på denna ö, där kaffet ofta smakar sötad chokladmjölk.

Nedanför fyren, ovanför den svarta sandstranden, med rader av uppdragna båtar, ligger en rad av enkla gamla fiskarstugor. Flera verkar övergivna. Den gamla livsstilen är på väg bort, här som på så många andra ställen. Senare under veckan ser jag ödehus runtom på ön. Befolkningsutvecklingen på ön är negativ. Många unga flyttar, i hopp om arbete och bra utbildning. Det är förståeligt att myndigheterna i detta bekymmersamma läge ställer sitt hopp till massturismen. La Palma, med totalt 85 000 invånare, storsatsar för att bli attraktiva för reseindustrin. 2012 byggdes flygplatsen ut och nu förbättras även vägarna; ett tufft arbete i vulkanlandskapet. Det är heller inte lätt att bygga säkra biltunnlar i en bergart som denna. Än så länge dominerar smala serpentinvägar.

Tack vare den relativt höga luftfuktigheten är La Palma en av de grönaste Kanarieöarna. La Isla Bonita, den vackra ön, och La Isla Verde, den gröna ön, är några av tillnamnen på denna gröna. Grönt, svart (lava) och blått (hav och himmel) dominerar färgskalan.  

Med hjälp av konstbevattning (man leder ner vatten från de nederbördsrika bergsområdena) odlas mer än bara bananer; bl.a. tomater, avokado, vindruvor, tobak... De handrullade cigarrerr som här görs anses av kännare vara helt i klass med de kubanska...

La Palma erbjuder mycket goda vandringsmöjligheter. Lederna går ofta högt uppe i den centrala bergskedjan och bjuder på fantastiska utsikter. Jag följer med på Solresors halvdagsutflykt till den milslånga, 5 km breda vulkankratern La Caldera de Taburiente – världens största eriosionskrater, med ett djup på 1 500 (gå försiktigt på de ibland smala stigarna!). Mest av allt imponerade den oerhörda tystnaden. Det var som att befinna sig i en vildmark i en tid då jorden ännu var ung...

Utflyktsprogrammet i övrigt lockar med besök på 2 400 meter höga Roque de los Muchachos (fantastisk vy mot Teneriffa i öster och El Hierro i söder), halvdag i huvudstaden Santa Cruz de la Palma, heldagstur till norra La Palma och båtutflykt för att se valar och delfiner.

Några dagar for jag ön runt i hyrbil. Vägarna är bra, men som sagt slingriga. Det mest frapperande är ödsligheten. Inte ens i större byar och samhällen syntes något egentligt folkliv. Det kändes nästan skönt med lite folkvimmel i huvudstaden Santa Cruz, med en stor hamn, varifrån man kan ta båt över till Teneriffa, som tydligt syns från strandpromenaden.

Mycket sevärt är ”Los Tilos”, en dalgång i nordost med tropisk växtlighet. Med ens vandrade jag längs stigar i en dimhöljd, fantastisk regnskog, omgiven av mossbelupna lagerträd och fem meter höga ormbunkar. Växterna bokstavligt talat dröp av fukt... Området är biosfärreservat och mitt i allt finns ett informationscentrum. En kvart senare simmade jag omkring i naturliga havsbassänger nära kustbyn San Andres och njöt av gassande sommarsol (och havsvattnet höll 24 grader).

Så blev dessa oktoberdagar en vecka i sommarvärme och starka färger. Och sista dagen upptäckte jag en mycket vacker by i nordväst: Puerto de Tazacorte...  Bred sandstrand och urgammal småstadsbebyggelse, och runtom skyhöga klippor. Här och var syntes gamla grottbostäder (på Teneriffa såg jag ännu 1976 bebodda sådana).

Björn Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

ASIMOV, CLARKE, BRADBURY OCH VIDARE: OM Sf OCH Pf

Den sommaren, 1970, när jag som 17-åring frälstes av såväl litteraturen som filosofin, läste jag främst tre författare: Rilke (Duinoelegierna, Malte Laurids Brigge), Södergran (allt!) och – Isaac Asimovs Stiftelsetrilogin ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 24 juni, 2012

Detta ville jag säga

. .. en dikt av Gilda Melodia

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 20 juli, 2017

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 31 december, 2013

Veckan från migrationsverket

En 91-årig dement kvinna med familj i Sverige ska utvisas till Ukraina, där hon inte har någon släkt kvar. (Hennes utvisning stoppades i sista stund av Europadomstolen.) Jacqueline, 74 år ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 oktober, 2011

Tanker om moral og etikk, livssyn og likeverd

Moralen og det moralske  For å komme under vær med begrep som  moral og etikk, er det praktisk formålstjenelig å foreta en grenseoppgang mellom disse begrep og det begrepene er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2009

Agnes Gällhagen. Det finns ingen dans i frekvens och balans

Det finns flera rum. Rummen existerar samtidigt, intill varann. Helt tillgängliga är de olika rummen inte. Trösklar separerar dem, och några av dörrarna är stängda. Det vore en felaktighet att ...

Av: Agnes Gällhagen | Utopiska geografier | 30 september, 2013

Vladimiro Sirenetto  Oravsky. Bild: Ole Schwander

April april din dumma strömming - en kunskapslyftspaus

Den första april försöker många institutioner och ännu fler människor överträffa varandra med vitsar, absurditeter och practical jokes av varierade underhållnings- och surhetsgradsvärde. Jag tycker att det är en trevlig tradition ...

Av: Vladimiro Sirenetto Oravsky | Gästkrönikör | 01 april, 2016

Den romantiska texten - en helig princip

En av de stora förtjänsterna med Horace Engdahls essäsamling Den romantiska texten, är att han så konsekvent förmår ställa poesin i relation till varat och existensen och därmed "frigöra" både ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Essäer om litteratur & böcker | 28 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.