Reggaefestival i Babylon

Solen klamrar sig fast över Furuvik Reggaefestivals stora scen. Scenen är inklämd mellan den gamla djur- och nöjesparkens två livskällor – åkattraktioner och ölrestaurangerna. Parken grundades vid förra sekelskiftet – ...

Av: Klas Lundström | 16 september, 2013
Kulturreportage

Foto: Kristian Pella

Japans gömda kristna – Kakure Kirishitan

Gömda, med hot om avrättning. Under 1500- och 1600-talen satte Japan igång en formidabel förföljelse av kristna, i ett försök att stärka dess nya centralregering. Om Japans gömda kristna skriver ...

Av: Kristian Pella | 30 mars, 2017
Essäer om religionen

Kevin Rowland - 11 September 2012. Foto: Egghead06

En känsla av förundran. Van Morrison, del 5: Från Saint Dominic’s Preview till…

Att det krävdes tio år och Kevin Rowlands ihåligt metalliska röst i Dexys Midnight Runners för att ”Jackie Wilson Said (I'm in Heaven When You Smile)” skulle bli en bredare ...

Av: Peter Sjöblom | 26 september, 2014
Musikens porträtt

Martha Nussbaum Foto: Wikipedia

I kolonialismens kölvatten

Cecilia Johansson Martinelle har läst Lovisa Bergdahls avhandling om relationen mellan religion, demokrati och utbildning i dagens västerländska, liberala samhällen.

Av: Cecilia Johansson Martinelle | 10 november, 2015
Agora - filosofiska essäer

Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kirgizernas land i hjärtat av Centralasien



Från vaggan lär de sig att tåla kyla, hunger och törst. Klädda i linnekläder eller i hopsydda skinn av åkerråttor täcker de sina håriga ben med getskinn. Kläderna bärs tills de faller isär i slamsor. Deras stövlar har ingen passform vilket hindrar dem att gå stadigt. Därför kan de inte heller strida till fots. I gengäld är de som fastnaglade vid sina hästar. De köper och säljer, äter och dricker, dag som natt, på hästryggen. Hängande böjda över sina riddjurs smala halsar faller de i djup sömn.Så ungefär beskrev den grekiske historieskrivaren Ammianus Marcellinus om det skräckinjagande ryttarfolket hunnerna (xiongnu) som leder sitt ursprung från området kring sjön Issyk Kul i Kirgizistan.

 


KirgiTurkestan, med gränserna markerade till dagens länder

KirgiTurkestan, med gränserna markerade till dagens länder

Kirgizernas starka anknytning till sin egen kultur gjorde att Sovjet gav upp försöket att omvandla dem till sovjetisk-industriella kulturbärare. Att de ryskdominerade bolsjevikledarna släppte något på kontrollen av Kirgizistan jämfört med de andra delrepublikerna sägs bero på att det också gynnade sovjetledningen att upprätthålla kulturella motsättningsskapande skillnader mellan republikerna.
Nomadfamiljerna organiserades i "brigader", (likadant med tundrans renskötare och jägare) där varje familjemedlem fick en officiell titel. I Xinjiang kallade maostyret sin kirgiziska herdeminoritet för "experter på bevakning av boskapsbestånd".
Foto Tarja Salmi-Jacobson

Foto Tarja Salmi-Jacobson

Annons:

Kirgizerna härstammar från de nomadiska turkfolken som först dök upp i kinesisk litteratur på 800-talet då de erövrade det uiguriska riket i nuvarande Mongoliet. Det finns uppgifter om att de turkar (Kök-turkar) som på 500-talet regerade över Altaiområdet i södra Sibirien hade sina vinterkvarter vid Issyk-Kulsjön och i Talas' dalgång.

Flera folkslag och stammar som bebodde dessa centralasiatiska områden av berg och stäpper erövrade varandras områden för att utvidga sina betesmarker. Det bildades kortvariga kunga- och härskarriken om vartannat, ofta motiverade att ge sig ut på plundringståg mot Sidenvägens handelskaravaner.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Området har i tusentals år korsats av olika horder och arméer; de största leddes av Djingis Khan ('världens- och universums härskare') och senare hans son Timur Lenk ('järn, den halte') som erövrade enorma områden. Ättlingen och turkmongolen Babur ('tiger') drog sin här på 1500-talet från Ferganadalen till norra Indien och blev där härskare och grundare det mytomspunna Mogulriket vars arkitektur räknas till världens vackraste byggnadsverk, bland dem Taj Mahal, mausoleet i Agra.

Samtidigt under 1400- och 1500-talen förenades olika kirgiziska stammar och bildade ett självständigt rike i dagens Kirgizistan mellan bergskedjorna Tian Shan i norr och Pamir i söder. Det garanterade ingen varaktig fred i området utan stamkrigen fortsatte och kirgizerna fick lokala härskare av främmande folk, bland dem mongoler, manchurer, kalmucker och kazarer.
I slutet av 1700-talet var den södra delen av Centralasien indelad i tre furstendömen (khanater): Khiva, Bukhara och Kokand. Det sistnämnda leddes av uzbekiska bofasta bönder som styrde Kirgizistans klansamhällen till dess landet införlivades till kejsardömet Ryssland som en del av det ryska Turkestan 1876. Men när tsaren började tvångsförvisa misshagliga ryssar till kirgizernas betesmarker, gjorde de ett upprorsförsök 1889.

Ett nytt allvarligare uppror bröt ut 1916 när Ryssland började tvångsinkalla kirgizer till Turkestans militärtjänst. Ett tusental stridande från båda sidor dödades och minst 150 000 kirgizer flydde över bergen till Kina, vissa källor anger det dubbla. Flykten kom att kallas "huvudstupa flykten" (urkun). Nästa år vid oktoberrevolutionen samlade sig kirgizer igen mot ryssarna och många anslöt sig till en islamisk motstånds- och gerillarörelse Basmatji (enl. ryssarna 'banditer'). Gerillan utkämpade hårda strider mot Röda armén i större delar av Centralasien. (Tusentals basmatjis flydde i flera omgångar till Afghanistan innan själva organisationen upplöstes 1934. De blev föregångare till Afghanistans mujaheddins och jihadister.)

Bolsjevikernas oktoberrevolution 1917 störtade tsarmonarkin och efter olika politiska konstellationer blev Kirgizistan en egen autonom sovjetrepublik 1926 och slutligen Kirgiziska SSR 1936 (Socialistisk sovjetrepublik, alternativt Kirgisien). Motståndare till bolsjevikerna som kallades för "reaktionära baser" avrättades eller fördrevs i landsflykt.

Stalin

Stalin hade redan börjat inleda ett omfattande industrialiseringsplan för hela Sovjetunionen. Kollektiviseringen av jordbruket skulle lägga grunden för en storskalig industrialisering och stå för hela Sovjets livsmedelsförsörjning. Boskapsskötande nomaders djur och betesmarker konfiskerades och på kort tid skövlades alla självhushåll. Såväl boskapsskötare som bönder tvingades gå över till kolchoshushåll alternativt börja arbeta inom den snabbt växande industrin och i gruvnäringen. Kirgizernas mångtusenåriga livsstil och traditioner förbjöds, till och med att recitera ur nationaleposet Manas (se länk i slutet) förbjöds i skolorna, utom valda stycken godkända av sovjetadministrationens censur. Kirgizers identitetsbärande hästsport och rovfågelsjakt förbjöds. Moskéer och kyrkor stängdes eller användes till världsliga ändamål och religiös utövning förbjöds. Kommunistpartiet betraktade alla religioner som "borgerlig dekadens", men hårdast gick partiet fram mot islam som ansågs vara en reaktionär och förlegad kvarleva styrd av mullor och brittiska imperialister i Asien.

Men till myntets andra och bättre sida måste ändå räknas allmän skolplikt, ett eget skriftspråk, bibliotekstjänst, förbättrad hälsovård och att brudrov förbjöds (se länk i slutet). Jordbruks- och bevattningsteknik utvecklades och landet fick en infrastruktur som integrerades med de ryska delrepublikerna. Syftet var naturligtvis att effektiveringens frukter lättare skulle bärgas till ryssarna.

Genom Sovjets egna etniska rensningar deporterades nära 1,5 miljoner olika folkgrupper till Sibirien och Centralasien. När nazityskarna inledde invasionen av Sovjetunionen 1941 befarade Stalin att Sovjets etniska tyskar nära 900 000, så kallade Volgatyskar, skulle ansluta sig till fienden. Tyskarna hade 1763 immigrerat genom Katarina den storas inbjudan till européer att bosätta sig i Volgaregionen. Också mennoniter från Preussen accepterade inbjudan och bildade flera kolonier i Ryssland. Mennoniterna var uttalade pacifister och en grupp flyttade till Talasdalen i Turkestan (Kirgizistan) där de väntade på Kristi återkomst under 1880-talet.

Stalin såg de ryska volgatyskarna som potentiella förrädare oavsett deras olika trostillhörigheter och tvångsförflyttade dem därför till Sibirien, Kazakstan och Kirgizistan. Många dog av undernäring och köld under förflyttningarna. En annan större deporterad grupp var koreaner från ryska Fjärranöstern som förflyttades till Kirgizistan därför Stalin fruktade att de kunde bilda en femte kolonn för Japan som då ockuperade Manchuriet och Korea.

Efter Sovjetunionens sammanbrott och Tysklands enande välkomnades den tyska diasporan att invandra till sitt forna fädernesland. På bara tjugo år utvandrade 90 000 (av 100 000) etniska tyskar från de politiskt och ekonomiskt osäkra förhållandena i Kirgizistan. Men för att hejda ett så stort inflöde av återvändare kräver Tyskland sedan 2005 språkprov och kunskaper om tysk kultur samt att etniciteten kan styrkas. Trots att det idag bara finns en spillra av tyskarna kvar, arbetar den tyska evangeliska kyrkan, Concordai, samt en filial till Goethe-Institutet, i huvudstaden Bisjkek för att bibehålla tyskarnas kulturella intressen vid liv.

Det är tre större historiska skeenden som påverkat och ändrat kirgizernas pastorala livsstil. Det första skedde under tsarperioden då tusentals ryska och ukrainska bosättare på 1800-talets mitt koloniserade nomadernas bördiga betesmarker vilket gjorde att arealerna av vinterbetet krympte och vattentillgången för boskapsnäringen minskade. Den andra perioden rörde brutala tvångskollektiviseringar och ryska deportationer till Kirgizistan, som jag redan berört.

Den tredje och mest dramatiska omvälvningen blev Sovjetunionens sönderfall 1991 då Kirgizistan i ett slag blev en självständig nationalstat. Det medförde ett ekonomiskt kaos då ryssarna lämnade landet: med dem försvann tekniskt och administrativt kunnande och exporthandeln till Sovjet som Kirgizistans industri var byggt på till 98 %. Bristen på reservdelar lamslog verkstadsindustrin. Upplösningen av kolchoserna orsakade ett tomrum med långtgående konsekvenser som landet fortfarande kämpar med som Centralasiens fattigaste land efter Tadjikistan. Hur kommer landets ledning att lyckas få kirgizernas seminomadiska livsstil och identitetssökande att anpassa sig till dagens globala marknadsekonomi?

Kirgizistan har över 5,5 miljoner innevånare. 1979 var endast 50 % kirgizer, men i år har siffran stigit till över 70 % vilket betyder att många icke-kirgizer har emigrerat från landet.
Landets näst största folkgrupp är etniska uzbeker (13 %) som huvudsakligen bor i den bördiga Ferganadalen i söder. De ryssar som ännu inte emigrerat är idag nästan lika många som uzbekerna och de bor huvudsakligen i Bisjkek. Alla centralasiatiska länder har minoriteter av varandras folkgrupper inom de nya nationalstater som bildades efter Sovjetunionens fall.

Kommunismen

På 20-talet skapade Stalin vid skrivbordet gränserna till fem nya sovjetrepubliker utan större hänsyn till de etniska gruppernas områden. Snarare var själva poängen att få etniska populationer att upprätthålla gränsspänningar mot varandra i stället för att resa sig mot Stalins tvångsvälde. Befolkningen i det då ryska Turkestan bestod av stammar som inte tidigare administrerats som nationer.

Kirgizistans befolkning består av ett tjugotal nationer och ett åttiotal etniciteter. Landet har haft folkförflyttningar och deportationer i olika vågor orsakade av krig. Bland de större flyktinggrupperna finns dunganer av kinesisk härkomst (huifolket), uigurer från Kina med turkiskt ursprung, ryska tatarer från Volgaregionen och deporterade tatarer från Krim (ukrainare) – alla muslimer. Från Tadjikistans femåriga inbördeskrig (1992-1997) flydde en större grupp persisktalande tadjiker till Kirgizistan.

Under andra världskriget evakuerades ett stort antal judar till Sovjetunionen undan från de naziockuperade länderna i Europa. Till Kirgizistan kom 40 000 judar. Bland dem var många kulturarbetare från Polen, Ukraina och Vitryssland, den mest berömda var den Oscarsnominerade skådespelerskan Ida Kaminska från Warszawa. Efter kriget emigrerade många till Israel eller återvände till sina hemländer, nära 7000 stannade.

Kirgizistan hade egna judiska församlingar, ashkenazer från central- och östeuropa som hade invandrat under tsarryska tiden och sefarder (utdrivna från Spanien på 1400-talet), här så kallade bukharajudar (se länk i slutet) som bott hundratals år i Centralasien. I Bisjkek finns en synagoga som också bedriver förskoleverksamhet och anordnar kulturaktiviteter. Under politiska sammandrabbningar 2010 mot prishöjningar och en alltför central maktkoncentration i norr (samma år som kirgizer och uzbeker bröt samman i söder) spreds öppen antisemitisk propaganda i media där man anklagade judar för landets instabilitet och korruption. Synagogan attackerades tre gånger. Man uppskattar att det då fanns 1500 judar i landet. Till följd av hot och trakasserier emigrerade en grupp till Israel. Idag finns något osäkra uppgifter om att det finns 500–1500 judar i landet.

Judar hade kommit till Centralasien redan på 500-talet genom handeln via Sidenvägen. De talade och skrev på arameiska. Judarna nämns också i nationaleposet Manas från 1000-talet. Några dikter hyllar kung Salomo, och det finns ett berg i Ferganadalen som döpts efter honom. Davidsstjärnan har använts redan på 700-talet som prydnadselement i hus. I det sovjetiska Centralasien bodde och arbetade som mest 160 000 judar. Idag har antalet minskat till 10 000. Idag är alla sefardiska judar välkomna att invandra till Spanien om de kan uppvisa sin sefardiska härkomst. Spaniens justitieminister Alberto Ruiz-Gallardon kallar ättlingarna till de en gång utvisade judarna för "Spaniens barn".

Kirgizistan som är ett etniskt mångskiftande land har tillsammans med områdets grannländer sju enklaver. Den starkaste etniska spänningen står mellan kirgizerna i norr och uzbekerna i söder. 1990 utbröt i staden Osj i söder ett våldsamt upplopp och striderna krävde hundratals dödsoffer. Sovjetiska trupper utplacerades i området och man införde utegångsförbud för att stoppa våldet.
I motsats till kirgizernas traditionella livsform har uzbekerna idkat jordbruk och handel och de utövar islam mer rigoröst än deras seminomadiska grannar.

Kirgizer har mer gemensamt med kazaker i norra grannlandet än med sina etniskt uzbekiska grannar i Kirgizistan. I själva verket vandrade kazaker och kirgizer från samma områden från Sibirien söderut och kallades då för karakirgizer. Kirgizerna blev bergsbor medan kazakerna slog sig ner på stäpperna. Enligt journalisten och författaren Ahmed Rashid kallade ryssarna båda folkgrupperna för kirgizer före 1917, men Stalin uppfann den geografiska och etniska skillnaden mellan dem.

Häst- och rovfågelsporter

Kirgizer som lever i nomadgemenskap har ett starkt band till hästen. Redan små barn lär sig att rida barbacka och tidigt öva akrobatisk balans. Att ta hand om djur och vara ömsesidigt beroende av dem ger en djupare syn på livet som helhet. Man skyddar varandra. Skulle en kirgiz irra bort sig i dåligt väder, kan han tryggt släppa loss hästen och den hittar hem. I likhet med mongoler har kirgizer i tusentals år levt på hästrygg. Utan hästen och tajgahunden hade det inte varit möjligt att överleva under de sibiriska och centralasiatiska knappa livsvillkoren. Hästuppfödningen är kirgizernas andliga och ekonomiska kulturarv. Enligt en gammal sägen trodde man att hästen förde med sig den dödes ande över till den andra sidans höjder.

006 kirgi

Foto Tarja Salmi-Jacobson

Hästen ingick i kirgizernas vardagsliv som en familjemedlem. Man uppfann lekar och tävlingar för att träna samspelet med hästen. I ryttartävlingar lärde man sig sedan barnsben att träna vad man behövde göra som vuxen när man skyddar sin boskap mot rovdjur. Kirgizerna har ett tiotal olika tävlingar och sportlekar som utförs från hästrygg och de visar sina färdigheter och ryttarkonst på större festivaler med prisutdelningar.

Under Sovjetstyret var några ryttartävlingar helt förbjudna, det gick för våldsamt till förklarade bolsjevikerna. Men kirgizerna höll fast vid sina tusenåriga traditioner i hemlighet och idag är alla hästsporterna återupptagna igen. I tävlingarna ingår alltid brottning sittandes på hästrygg och andra olika former av kampsporter. Också flera av humoristiskt slag som en lekfull tävling mellan man och kvinna som rider ikapp. Mannen får kyssa och fria till kvinnan om han vinner, och kvinnan för att få jaga mannen med piska om han förlorar. (Se länk i slutet.)

Den kirgiziska hästen är småväxt, snabb och ett tåligt djur som anpassat sig till den speciella centralasiatiska miljön. Den tar sig lätt fram på smala bergsstigar och klarar av påfrestningar. Den tål kraftiga årstidsväxlingar med ibland extremt bister vinterkyla i höglänta trakter och heta somrar i skyddade dalgångar. Den tål hunger och klarar sig bra med näringsfattig föda. Under sovjettiden ville ryssarna korsavla sina hästraser med den kirgiziska. Många kirgizer lät då hellre avliva sina hästar och många gömdes i Tian Shans bergsområde.

007 kirgi

Foto Tarja Salmi-Jacobson

En annan gammal traditionell centralasiatisk tävlingsform är rovfågelsjakt som också återupptagits efter sovjettidens förbud. Örnjägarna (burkutchu) är mycket populära och de mottar priser liksom i andra sportgrenar. Söner får tidigt egna falkar (sayat) att tämja och träna upp. Falkjägare kallas sayatchu. Främst jagas rävar och harar, de förra för pälsens, de senare för köttets skull. I områden söder om Issyk-Kulsjön visas rovfågelsjakt särskilt för turister. Det finns cirka 50 kungsörnjägare i Kirgizistan och ett tiotal fler i Kazakstan.

Då har man inte räknat med örnjägare som utövar arrangerade jakter för att uppträda inför turister. Både kazaker och kirgizer har blivit kända för att träna upp förutom kungsörnar också duvhökar, pilgrimsfalkar och tatarfalkar för jakt. Bandet mellan tränaren och örnen blir känslomässigt starkt. När det är dags för ägaren att släppa örnen fri är det för många jägare "det svåraste man kan uppleva". Och mest betryggande om man vet att örnen har klarat sig, kan hitta föda, bilda par och bygga bo.

Kirgizernas starka anknytning till sin egen kultur gjorde att Sovjet gav upp försöket att omvandla dem till sovjetisk-industriella kulturbärare. Att de ryskdominerade bolsjevikledarna släppte något på kontrollen av Kirgizistan jämfört med de andra delrepublikerna sägs bero på att det också gynnade sovjetledningen att upprätthålla kulturella motsättningsskapande skillnader mellan republikerna.
Nomadfamiljerna organiserades i "brigader", (likadant med tundrans renskötare och jägare) där varje familjemedlem fick en officiell titel. I Xinjiang kallade maostyret sin kirgiziska herdeminoritet för "experter på bevakning av boskapsbestånd".

Kirgiziska nomader föreslogs uppfödning av hornboskap framför hästavel. Men trots allt kom man att inse att nomadernas livsform blev ett vida bättre sätt att utnyttja de gräsbevuxna stäpperna med öknar och bergsområden än den kooperativa rovdrift som sovjetledarna föreslog, och därför började man i stället gynna stäppbefolkningens tidigare livsformer. På 60-talet ville sovjetstyret till och med börja massproducera jurtor av syntetiskt material och förse dem med hjul framför de mer omtyckta handtillverkade filttälten. Nomaderna skulle ha portabla gaskaminer och varma sovsäckar, föreslogs det. Kanske för att på så sätt utöva större kontroll över självständiga nomader? Både kirgiz- och kazakfamiljer tilläts inom kollektiven att äga egna djur om de var sysselsatta med boskapsuppfödning: en ko, ett sto och fem får. Det var inte ovanligt att familjer överskred antalen av egna djur och försummade kolchosens djur framför sina egna.

Sovjetunionens upplösning

När Sovjetunionen kollapsade 1991 var det inte något som Kirgizistan hade sett fram emot. Även om kirgizerna haft en stark anknytning till sitt territorium hade de alltid dominerats av främmande härskare och sedan 1876 varit en del av Ryssland och därefter ingått i Sovjetunionen.

008 kirgi

 

Foto Tarja Salmi-Jacobson

Kirgizistan var beroende av ryssarna, hela 98 % av dess export gick till Sovjet och nu upphörde allt i ett slag och landets stora ryska befolkning började flytta tillbaka till Ryssland. Även om landet redan hade börjat med en egen demokratirörelse och röstat bort kommunistpartiets kandidat från presidentposten var det inte alla som gladdes åt kollektivens upplösning och kommunismens nedgång.

Om detta kunde Aika, en ung lärare från Osj, berätta: Hur hennes far som var en hängiven och övertygad kommunist vägrade att överge och kasta över bord det som han trodde var ett idealsamhälle när en ny samhällsordning stod vid dörren. Den vägran blev också hans personliga sammanbrott. Redan då, när han hörde Gorbatjov tala i teve på 1980-talet, blev han varse om kommande förändringar och han rusade fram till teven för att stänga av den. Han svor och senare utvecklades hans ängslan till raseriutbrott. När landet sedan stod inför det faktum att Sovjet upplöstes och Kirgizistan förklarades självständigt vägrade han tro att den nya ordningen skulle kvarstå någon längre tid.

När landets sittande president, akademikern och vetenskapsmannen Askar Akajev, vann valet 1991 för ett fortsatt mandat blev det slutet på den kommunistiska eran. Akajev hade från början goda intentioner att demokratisera landet i en modern riktning. Men med tiden såg också han maktens fördelar och började utöka sina maktbefogenheter, så att han till och med ville ändra grundlagen för att kunna bli vald till en tredje mandatperiod 2005. Rykten om att han förskansat sig stora summor pengar och fört dem i utländska banker för egen räkning, att han utövade svågerpolitik, korruption och även misstänktes för valfusk gjorde att folket fick nog. Arga demonstranter mobiliserade sig emot honom. Protesterna växte söderifrån mot norr som en snöboll i rullning och ledde till den så kallade tulpanrevolutionen som även drog poliskåren och ordningsmakten till sin sida. Presidenten med familj och medarbetare fick bråttom att sätta sig i helikoptrar och fly landet till Kazakstan, och senare till Ryssland där de lever i exil.

Aika

 

009 kirgi

Foto Tarja Salmi-Jacobson

1994 hade Aikas far förlorat sitt arbete som domare och familjen blev fattig och utblottad. Tack vare far- och morföräldrarna på landsbygden fick de mat. Ett femte barn föddes också under denna omvälvande tid. Hennes pappa hade svårt att få arbete och mamman fann inget annat råd än att börja baka och laga mat som hon sålde på marknaden. Pappan blev rasande, för mest av allt hatade han krämare såsom han betraktade marknadsförsäljare. Hans devis var: "Olo jegenche, bolo je": (Istället för att äta dig mätt med matsmältningsproblem, dela med dig, ät mindre och känn tillfredställelsen av att dela.) För honom var det mer eller mindre omoraliskt som mål att tjäna pengar för sin egen räkning. Men det var bara det att hur vackert det än lät, så fanns det inte tillräckligt att dela, konstaterade Aika.

Hon följde med mamman till marknaden och trivdes med att tjäna pengar, då var hon åtta år. Hon tyckte att hon gjorde nytta och att tjäna mera pengar gav henne mersmak, berättade hon. Men det förbjöd pappan, för hans inställning var att pengajakten gör människor onda. Och när hon stängdes in i sitt rum smög hon ut genom fönstret. Och mamman med barnen fortsatte att sälja lagad mat av ingredienser de hade fått från landet.

De få och kortvariga jobb som Aikas pappa lyckades skaffa sig fick han mot att betala mutor, ett lamm eller en get som morföräldrarna skänkte honom. Med tiden tröttnade morföräldrarna på att ge lamm efter lamm, så det stödet upphörde. Då hade familjen dessutom fått lämna ifrån sig sin lägenhet som var knuten till hans tidigare arbete som domare. Nu sökte han vilket manuellt arbete som helst och kände sig degraderad till samhällets nedersta steg. Han började dricka, samlade skrot till drickandet och blev våldsam. Han tog helst emot arbete på byggarbetsplatser där han kände sig anonym och kunde dölja sin bedrövelse.

Aika berättar att det funnits tider då hon hatat sin pappa för hans vanmakt och våldsamhet mot familjen och att se mamman stiga upp klockan tre och fyra på morgonen för att gå till marknaden som hennes pappa motarbetade och föraktade. Men idag som vuxen ser hon annorlunda på saken. Hon ser det tragiska när ens liv slås i spillror inifrån ut. Idag kan hon omfamna sin pappa med kärlek och värme. Hur kan man vara arg på en bruten man som hela sitt liv arbetat för det gemensamma goda. Det som var bra för honom skulle också vara bra för hela mänskligheten. Arbetet skulle visserligen utföras för egen försörjning men också för ett överskott för det gemensamma bästa och inte för att tillfredsställa habegär att "göra pengar" och skaffa sig personliga fördelar på andras bekostnad.

Aika fick ett andligt arv från sin pappa. Trots att kommunismen misslyckades kommer en humanistisk vision 'att dela med sig' ändå att leva vidare. Den drivkraft som gjort att människan blivit så framgångsrik och överlägsen som art.

Det är inte utan att man önskar att denna kirgiziska devis också kunde bli en ledstjärna för världens rikaste skattesmitare och de storbanker som samlar kriminella penningtvättare i sitt hägn med löfte om fritt utspel under nyliberalismens ideologi. De frisläppta marknadskrafternas rovdrift går fritt fram i tunnelseendets hägring. Om penningjakten någonsin haft några gränser så verkar den idag helt skrupellös från vardagsnivå till världsledare. Kommer månne framtiden att kalla vår tid för bedragarnas gyllene tidsålder?

Efter president Akajevs flykt från landet innehar socialdemokraten Almazbek Atambajev presidentposten sedan 2011. Han är den fjärde i ordningen efter statskupper och fortsatta etniska oroligheter.

Läs mer om Manaseposet och om brudrov:
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-5/ovrigt-kat-9/21897-det-okanda-kirgizistan

Om bukharajudar:
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-5/ovrigt-kat-9/20405-bukharajudar-i-sidenvagens-knutpunkt

Om hästsporter:
http://tidningenkulturen.se/index.php/ovrigt-kat/ovrigt-kat-5/ovrigt-kat-9/21467-kirgizers-kulturarv-fortlever-i-trakten-kring-bergsjon-issyk-kul

Tarja Salmi-Jacobson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jaget och omgivningen från en Buddhistisk utgångspunkt

Buddhismen omfattar en uppfattning om att ”människan/personligheten/jaget” är en löst sammanfogad femställighet (skandha), som växelverkar med olika föränderliga omgivningar:¨ 1. Kroppssystemet (rupa) 2. Känslosystemet (vedana) 3. Kognitionssystemet (sanna) 4. Viljesystemet (sankhara) 5. Självmedvetandesystemet (vinnana) I enlighet ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 22 november, 2011

Benjamin 24

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 28 januari, 2012

Carl-Göran Ekerwald

Vad är bildning?

Gunnar Lundin om en ny bok av Carl-Göran Ekerwald: Om bildning -: tio dagböckers vittnesbörd

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 11 augusti, 2017

Överlever Nancy Botwin, överlever jag

Hur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 23 januari, 2013

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

Elvis dog den 16 augusti 1977 bara 42 år ung

Om tre dagar är det är det dags att minnas 35-årsdag av kungens frånfälle I går den 12 augusti 2012 avslutades i London dem 30:e Olympiska sommarspelen. Under avslutningsceremonin hyllades bland ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 13 augusti, 2012

Foto: Hebriana Alainentalo

Skeleton City

Stefan Whilde var i Wales en gång...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2016

Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | Essäer om religionen | 08 mars, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts