Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | 28 Maj, 2009
Stefan Hammarén

Tanker om Platon og filosofien hans

 Det er slettes ikke så dumt å hevde at med stor grad av sannsynligvis var det slik for Platon at han trodde og mente at kultur uten moral medførte at ...

Av: Thor Olav Olsen | 17 mars, 2013
Agora - filosofiska essäer

Argentinska resebrev - II

  Trumman "el bombo" har ett ambivalent förhållande till världen som dess ljud vibrerar genom. Till skillnad från militära marschtrummor, som den äger ett visst utseendemässigt släktskap med, är det svårt ...

Av: Axel Andersson | 11 december, 2010
Resereportage

Den långa färden

Liten dårfinkerapport mindre, än en dag i mars igår nu. Min tidigare psykiater i Trädstockholm, vilken var alldeles för normal och verkade homosexuell i vinjett, eller delvis bisexuell eftersom han ...

Av: Stefan Hammarèn | 23 september, 2013
Stefan Hammarén

Minnesmonumentet vid platsen där Kaspar Hauser mördades. Här dödades en okänd av en okänd.

Kaspar Hauser och självmordsbombaren i Ansbach



I låten ”Fri till slut” nämner Håkan Hellström inledningsvis en viss Kaspar Hauser. Vem var han och vad gjorde han i Ansbach – en av flera städer i Bayern som under sommaren 2016 drabbats av blodiga terrordåd? Den 18 juli löpte en 17-årig yxbeväpnad yngling amok på ett tåg nära Würzburg. Han skadade fem passagerare svårt innan han sköts ihjäl av polisen. Fyra dagar senare öppnade en 18-åring eld i ett köpcentrum i München och dödade nio personer, de flesta tonåringar, innan han tog sitt eget liv.

 


Isgart Erhart som hade en statistroll i Werner Herzogs film.

Isgart Erhart som hade en statistroll i Werner Herzogs film.

Det har påståtts att Kaspar var okänd arvinge till furstehuset Baden, kanske en oäkta son till storhertig Karl, och att det var därför han så småningom mördades. Flera försök har gjorts att med hjälp av modern DNA-teknik fastställa hans ursprung och det är inte osannolikt – även om inget kan sägas med bestämdhet – att han faktiskt var arvprins av Baden.
 Kaspar Hauser i Jaume Plensas versio

Kaspar Hauser i Jaume Plensas versio

Annons:

Och den 24 juli (allt detta inom loppet av en vecka) utlöste en 27-årig självmordsbombare en sprängladdning i Ansbach. Han dog och tolv personer skadades. Mannen – en syrisk medborgare som fått avslag på sin asylansökan – hade nekats inträde till en musikfestival, vandrat in mot centrum och låtit bomben detonera vid Eugen's Weinstube. Vid två tidigare tillfällen hade han försökt ta sitt liv. Den här gången lyckades han men fick inte med sig fler människor i döden. Vilket förmodligen var mannens avsikt. I hans mobiltelefon fann polisen en video där han svor trohet till Islamiska staten.

När jag fem dagar senare anländer till Ansbach har tidningarna nästan slutat skriva om honom. Jag bilar runt i den del av norra Bayern som kallas Franken, åker till Nürnberg, Spalt, Dinkelsbühl – och Ansbach. Att jag besöker denna idylliska småstad har inget med självmordsbombaren att göra, snarare är det för Kaspar Hausers skull jag är här. Från mitt hotell är det bara några kvarter till Pfarrstrasse och vinstugan där syriern sprängde sig. Om fler dött hade där förmodligen funnits ett hav blommor. Nu ser jag bara ett par krukväxter och en vattenkanna med solrosor. Bredvid ligger en lapp där någon skrivit: "Låt inte mänskligheten förvissna".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kaspar Hauser, iförd rock och cylinderhatt, syns lite varstans i staden i form av halvmeterhöga flyttbara plaststatyetter. Dessutom finns ett antal fast förankrade monument, det senaste – skapat av Jaume Plensa – placerat vid huset där Kaspar bodde i Ansbach. Förskrämd sitter han hopkrupen runt ett träd.

Det har påståtts att Kaspar var okänd arvinge till furstehuset Baden, kanske en oäkta son till storhertig Karl, och att det var därför han så småningom mördades. Flera försök har gjorts att med hjälp av modern DNA-teknik fastställa hans ursprung och det är inte osannolikt – även om inget kan sägas med bestämdhet – att han faktiskt var arvprins av Baden.

Hittebarnet Kaspar Hauser påträffades på en gata i Nürnberg den 26 maj 1828. Enligt ett följebrev, som uppgav hans namn och födelsedatum, var han 16 år. Han kunde knappt gå, ej heller tala. Han betraktades som en vilde, ett naturbarn, som nu skulle civiliseras och uppfostras. Drygt tre år senare var han någorlunda presentabel och skickades till en lärare i Ansbach som ordnade bostad och enklare kontorsarbete åt ynglingen.

Den 14 december 1833, vid 21 års ålder, knivhöggs Kaspar Hauser av en okänd gärningsman. Några dagar senare avled han. Vid mordplatsen finns idag ett minnesmonument med en inskription på latin: Hic occultus occulto occisus est ("Här dödades en okänd av en okänd"). Ett antal författare – däribland Paul Verlaine, Herman Melville, H C Andersen och Jakob Wassermann – har på ett eller annat sätt refererat till Kaspar Hauser i sina verk. Men på allvar blev hans öde känt i världen genom den tyske regissören Werner Herzogs film från 1974.

Den spelades varken in i Ansbach eller Nürnberg utan i närbelägna Dinkelsbühl – en bedårande medeltida småstad med ståtliga korsvirkes- och gavelhus, belägen fyra mil söder om Ansbach.

Friluftsmålare från konstakademien i München brukade bege sig dit i slutet av 1800-talet. De bodde vanligtvis på värdshuset Zum Weissen Ross som alltjämt finns kvar. Alldeles intill hotellet ligger torget Schweinemarkt, numera parkeringsplats men fordom marknadsplats för svinhandeln. Där filmades scenen där den okände Kaspar först blir påträffad på ett torg i Nürnberg.

I Dinkelsbühl träffar jag Isgart Erhart som var en av de invånare i staden som sökte och fick en roll som statist i Herzogs film. Den brittiske adelsmannen lord Philip Henry Stanhope hade hört talas om Kaspar Hauser, intresserat sig för hans öde och begett sig till Tyskland i akt och mening att ta hand om och kanske adoptera hittebarnet. I filmen finns en scen där Stanhope i samband med en tillställning presenterar sin skyddsling för societeten. Under några sekunder syns Isgart Erhart i bild och fäller sin replik om Kaspar Hauser: "Das reinste Naturkind!" Ett riktigt naturbarn!

Tilläggas kan att lord Stanhope snart blev besviken på sin skyddsling och aldrig tog med honom till England.
Jag sitter tillsammans med fru Erhart i hennes trädgård och dricker kaffe samtidigt som hon försöker erinra sig den filminspelning som ägde rum för mer än fyrtio år sedan. Hon minns att Herzog kunde bli mycket arg när statisterna inte var helt tysta och stillsamma mellan tagningarna. Han var i Dinkelsbühl två eller tre veckor för att göra filmen. När den väl var klar förhandsvisades den i ett tält på Schweinemarkt för statisterna. Werner Herzog var på plats och lovade att snart komma tillbaka till Dinkelsbühl.
– Men det gjorde han aldrig, säger Isgart Erhart med ett leende.

Werner Herzogs film heter Kaspar Hauser på svenska. Originaltiteln lyder: Jeder für sich und Gott gegen alle. Var och en för sig och Gud mot alla. Var det så syriern tänkte när han sprängde sig till döds utanför Eugen's Weinstube?
Jag lyssnar på Håkan Hellström:

När du är helt ensam och helt själv
Som Kaspar Hauser i sin cell
Du har ärvt universum
Du är den enda
Kvar
Säg aldrig förbi
Nej säg att du är fri till slut
Fast du vet att
Hälften av dom som kämpar
Går under
Och hälften av dom som älskar
Exploderar
Mmm fri till slut

Som självmordsbombaren i Ansbach, exploderad och fri till slut. Vem var han och vem var Kaspar Hauser? En okänd dödad av en okänd.

Johan Werkmäster

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Person, karakter og samfunn. Del I

Innledning Artikkelen min er både om å leve for seg selv òg leve sammen med andre, det vil si i samfunn med folk som er annerledes enn oss selv. Like nedenfor mangler ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 december, 2013

Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse. Om Taoismen

Taoismen är en gammal kinesisk filosofi i likhet med konfucianismen. Trots stora skillnader har de sin gemensamma källa i en äldre förklaringsmodell för den verklighet som ligger bortom våra sinnesupplevelser ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 07 oktober, 2010

Om utdanning og danning

Tematikken for herværende essay er, i vid forstand, moralfilosofi, det vil si at det er om hva en bør streve etter å realisere, hva som er høyverdig og hva som ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 september, 2009

Stillbild ur videon Quick Sand av Leon de Bruiines

Den självförstörande konsten

Är det inte som den svenska nationalskalden Esaias Tegnér skriver i dikten Det eviga från 1810: ”Det sköna är evigt: Med fiken håg / Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.” ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 17 mars, 2016

Tellus Dormitorium

  1. I mörkrets skugga håller de ledningar i psykets kraftfält på kaféer i sömn med blommor i bankfack sittande så sorglöst utan glasögon så vilse med lunchbestick instuckna i uppsvällda inbakade produkter uppstaplade på osynliga ...

Av: Jaromir Svozilik | Kulturreportage | 13 Maj, 2013

Walking on Manchester

I Manchester regnar det alltid och vinden blåser oavbrutet, men britterna kallar det vänligt för “bris”. Det är en mörk och kaotisk stad, där det gamla olyckligt tränger sig med ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 23 januari, 2014

Sonic Boom: "Jag har verkligen ett bra jobb"

Pete "Sonic Boom" Kember är ett fenomen och en engelsk nationalklenod. Från begynnelsen i legendariska psych-drone-rockbandet Spacemen 3 i mitten av 80-talet och framöver via egna bandet Spectrum och sidoprojekt ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 28 oktober, 2010

Om samtidskonsten

Den moderna konstens äventyr är slut. Samtidskonsten är bara samtida med sig själv. Den transcenderar inte sig själv, vare sig i riktning mot det förgångna eller mot framtiden. Dess enda ...

Av: Jean Baudrillard | Essäer om litteratur & böcker | 04 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.