Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida

Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad ...

Av: Oliver Bowers | 06 november, 2012
Musikens porträtt

sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | 14 november, 2012
Stefan Hammarén

Om intellektet

Innledning Artikkelen min er om relasjonen mellom det menneskelige intellektet og formålsbaserte virksomheter. Inngangsporten min er slik. I alminnelig forstand står ‘intellekt’ for ‘setet for tankevirksomhet, som er forutsetning og betingelser ...

Av: Thor Olav Olsen | 24 april, 2014
Agora - filosofiska essäer

Emmakrönika VII - Den där sjöblomman trots allt, hjälpte inte mycket mer

Din insjö där det växte gredelina näckrosor som tidvis delvis påminde om sankt paulinor, en art som i vas inte vissnar så fort, ville jag sådana plocka åt dig ...

Av: Stefan Hammarén | 03 december, 2008
Stefan Hammarén

: Dansprocessionen i Echternach. Foto: David Edgar Källa: Wikipedia

Dansprocessionen i Echternach, Luxemburg



Från min plats vid uteserveringen vid torget hör jag de första takterna av musiken och snart dyker dansprocessionen upp bakom kröken. Dansarna är klädda i vit överdel och svarta byxor. De är uppställda i rader om fem och håller vita näsdukar mellan varandra. Ett steg åt höger och ett steg åt vänster. Steg som vem som helst kan lära sig. Så tystnar musiken och dansen upphör, men det blir bara en kort paus innan nästa musikorkester och nya dansare tar vid. I år är det 42 grupper från Luxemburg, Tyskland och Nederländerna som deltar i vårens stora höjdpunkt i Echternach.

Ett UNESCO resmål


Echternach Foto CC BY-SA 3.0

Echternach Foto CC BY-SA 3.0

Dansprocessionen i Echternach äger bara rum en gång på året, men för den som kommer till staden de andra dagarna under året så finns det möjlighet att besöka katedralen, St. Willibrords grav, ett museum om klostret och ett besökscentrum i kyrkan med dokumentation om processionen. Längs ena kortväggen i besökcentrat finns en stor målning av den franska konstnären Lucien Simon som målades 1937 till den Luxemburgska paviljongen under världsutställningen i Paris.
Lucien Simon, Dansprocessionen i Echternach (1937).

Lucien Simon, Dansprocessionen i Echternach (1937).

Annons:

Den drygt en kilometer långa dansprocessionen som börjar vid stadens katedral och som sedan slingrar sig längs gatorna tillbaka till startpunkten.

Solen skiner ner från en klarblå himmel på uteserveringen. Det är nästan som en guds försyn. Dagen innan har det varit grått och blåst kallt. Staden har verkat folktom och näsan öde. Nu är det däremot full rörelse på torget där jag sitter. Det är en helgdag, skolorna är stängda och människor har rest från hela Luxemburg för att komma hem och delta i dansprocessionen. Man passar samtidigt på att träffa släktingar och vänner. Fönstren är öppna runt torget, den luxemburgska flaggan har hängts ut och människor lutar sig ut mot fönsterkarmen för att se bättre. Hela staden vibrerar i en stor folkfest. Är man inte med processionen eller står bredvid och tittar på sitter man på uteserveringarna skrattar, hälsar på gamla bekanta, och tittar på processionen som ringlar förbi på gatorna runt torget. Innan dansarna dök upp har en stor skara med präster, bedjare och pilgrimer gått i täten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Stadens frivilliga brandkår med sina skinande silverhjälmar och högtidsdräkter har passerat bärande på den förgyllda statyn av St. Willibrord. Helgonet som är anledningen till att nästan 10000 människor deltar i dagens dansprocession och ett par tusen står bredvid och tittar på.

Dansprocessionen i Echternach går tillbaka till 1000-talet och anse var den sista traditionella katolska dansprocessionen som finns kvar i Europa. Det är också anledningen till att man finner den uppsatt på UNESCO:s kulturarvslista sedan 2010. Det första säkra beviset på att dans har förekommit i Echternach finns från 1500-talet. Ursprunget är oklart, om det rör sig om en hednisk kvarleva eller som en mer fantasieggande teori berättar: Att innevånarna blev förgiftade av bröd och de drabbades av kramper som liknade dans och för att bota sjukdomen tänkte man fördriva det onda med ont och började dansa. Den långa danstraditionen i Echternach har egentligen bara avbrutits två gånger.

Den ena gången var under 1700-talet då den förbjöds av kyrkan som ansåg den som hednisk och den andra gången var under andra världskriget då de ockuperande tyskarna förbjöd den. Traditionen levde dock kvar och utövades i hemlighet. Fram till franska evolutionen var det bara män som deltog i dansen och som svensk besökare reagerar jag på på att alla kyrkliga företrädare är män från korgossar till ärkebiskopar, ända undantaget är nunnorna. Desto mer jämställt är det i dans- och orkesterleden. Vem som helst som besöker staden är välkommen att vara med i processionen. Näsdukar finns att köpa i souvenirs bodar, dansstegen är lätta att lära sig och sedan är de bara att fylla på något led bland de grupper av oorganiserade pilgrimer som går i slutet av processionen.

I katedralens krypta hittar man St. Willibrords grav som alla dansare passerar och vördar innan de avslutar processionen. Musikorkestern följer nu inte ner kryptan, det hade blivit för trångt och för hög ljudvolym där nere, istället stannar de kvar upp vid koret och fortsätter att spela. St. Willibrord föddes 658 och grundade kyrkan i Echternach. Strax efter hans död 739 började man hedra honom och efter några decennier börjar han omnämns som ett helgon vars grav verkade ha en helande effekt. Pilgrimer vallfärdade till kyrkan och så småningom utvecklades en processionen med dansinslag.

Det är en mäktig känsla när man på eftermiddagen står på torget framför katedralen. Kyrkklockorna ringer och dånar och tusentals människor har redan samlats i olika grupper beroende på var i processionen de ska gå. När högmässan är avslutad defilerar en strid ström av präster, biskopar och ärkebiskopar ut från kyrka och ställer upp sig på trappan. Nervositeten sprider sig på torget, sorlet ökar och alla gör sig redo för att börja, men först ska ärkebiskopen hälsar alla ditresta pilgrimer och biskopar välkomna. Så stämmer den första orkestern upp den enkla melodin och den första dansgruppen börjar röra på sig. Årets dansprocession i Echternach kan börja.

Dansprocessionen i Echternach äger bara rum en gång på året, men för den som kommer till staden de andra dagarna under året så finns det möjlighet att besöka katedralen, St. Willibrords grav, ett museum om klostret och ett besökscentrum i kyrkan med dokumentation om processionen. Längs ena kortväggen i besökcentrat finns en stor målning av den franska konstnären Lucien Simon som målades 1937 till den Luxemburgska paviljongen under världsutställningen i Paris.

I förgrunden går ärkebiskopen med sin kräkla och gyllene dräkt följt av de svart-vit klädda dansarna med sina näsdukar. Högt över dansarnas huvud ser man ett rött standar med St. Willibrord.
Förutom sin dansprocession är Echternach känd som Luxemburgs äldsta stad. Staden ligger också pittoreskt vid den tyska gränsen i ett område som heter Müllerthal eftersom man en gång i tiden gjorde kvarnhjul här.

Området har också fått namnet lilla Schweiz och lockar många turister som vill vandra och cykla i de natursköna områden som har många leder och stiger genom skogen med spännande klippformationer och små byar längs vägen, men en dag som denna har de flesta lagt vandringskängorna på hyllan och ställt cykeln i garaget, för att fira St. Willibrord och följa processionen antingen på plats eller via TV och radio.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Varför olika rum för konsten?

Konstverk visas ofta upp för en större publik i utställningar på museer, konsthallar eller konstgallerier. Hur påverkar utställningsrummet egentligen konstverket, har det någon betydelse var och hur det ställs ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 20 augusti, 2010

Döden och kroppen

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts ”paganism” som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Gilda Melodia | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2013

Björn Gustavsson

I huvudet på Björn Gustavsson

En hyperkrönika av B. Gustavsson som reste och upptäckte i somras.

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 17 september, 2015

Låt inte poesin skrämma dig

Jag tycker att poesi har ett oförtjänt rykte som en svår och otillgänglig form av litteratur. Därför har jag länge försökt sprida budskapet att det är helt okej att inte ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 27 september, 2012

Omöjliga Intervjuer- Tidsvargens skelettmusik Johan von Fritz antar Aleister Crowley, en del…

  De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johann von Fritz | Kulturreportage | 07 mars, 2013

52. Ingrid

Kön växte bakom henne. Framför stod en liten flicka med stora bruna ögon, bara stod. ”Jamen hur ska du ha det. Ska du ha den eller inte?” Mjölkpaketet hade redan rullat ner ...

Av: Ingrind | Lund har allt utom vatten | 21 december, 2012

Om rasjonalister, materialister og utilitarister

Innledning Vår tid er tuftet på rasjonalisme, materialisme og utilitarisme. I denne sammenheng står ‘rasjonalisme’, ‘materialisme’ og ‘utilitarisme’ for følgende synspunkt. For det første, hva angår beskrivelsen av mennesket som fornuftig(‘rasjonalismen’) ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 04 september, 2013

Pierre Rosanvallon, att rekonstruera demokratins ursprung

När man i Sverige talar om politisk teori avses för det mesta den huvudsakligen anglosaxiska tradition som fick en renässans i och med "A Theory of Justice", John Rawls epokgörande ...

Av: Anders Burman | Porträtt om politik & samhälle | 19 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.