J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Rum för konst

Runt om i Sverige står en mängd lokaler tomma av olika anledningar. En konststudent såg möjligheten och skapade Tomma rum, en grupp och ett projekt som under sommarmånaderna bistår ...

Av: Irina Lazarescu | 28 september, 2010
Konstens porträtt

Dansmusikens marknadsekonomi

Roland TB-303 (TB av transistor bass) är ett instrument som numera är legendariskt bland elektroniska musiker. TB-303 var tänkt att skapa basslingor till gitarrister som saknade basist. Det floppade och ...

Av: Robert Halvarsson | 16 januari, 2012
Essäer

Om flyktingar och alkoholism. Intervju med Jarek Szoda

Under den polska filmfestivalen har jag haft det stora nöjet att möta den polske regissören Jarek Szoda som tillsammans med Boleslaw Pawica har gjort ”Handlarz cudów”, på svenska ”Mirakelhandlaren”, som ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 08 november, 2011
Filmens porträtt

Bild: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 1



Tarja Salmi-Jacobsons reportage i två delar om Draculas födelseort Sighisoara. 
Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Irländaren Bram Stoker, som skapade den lömske greven Dracula, hade hört talas om en monstruöst grym prins som härskade i Transsylvanien under medeltiden. Myter om vampyrer har funnits långt innan han skrev sin roman "Dracula" (1897), men så inspirerad som han blev av den verklige personen furste Vlad III gav han ut sitt bidrag med en ny version till raden av vampyrmyter.
Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Annons:

När min dotter ringde mig och frågade om jag ville åka med henne till Transsylvanien svarade jag genast ja! Trots att jag tidigare samma år hade varit i Burma och inte alls var beredd på att förbereda mig på en ny resa. Utan att be om betänketid sa jag alltså ja, för när en dotter vill göra en resa tillsammans med sin mamma, får jag bara inte missa ett tillfälle som kanske aldrig mer återkommer!

Min dotter hade varit i Rumänien tidigare och visste vad mer hon ville se där.

Jag har en algerisk väninna som bor i landet och när hon svarade på min fråga var nånstans hon bor, fick vi veta: i Cluj-Napoca – i självaste Transsylvaniens forna huvudstad! Hon välkomnade oss och därefter gick allt som på räls och snart var vi på en två veckors resa i Transsylvanien där alla städer har flera namn: på ungerska, tyska och rumänska beroende på landets historiska och politiska förvecklingar.

Efter första världskriget förlorade Österrike-Ungern Transsylvanien till Rumänien och efter andra världskriget fastslogs dessa gränser mot Ungern och numera är alla skyltarna på rumänska trots att det finns en stor ungersk minoritet i Transsylvanien.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Resan blev spännande, särskilt när jag nu fick en anledning att sätta mig in i vampyrmyten som alltjämt väcker ett så brinnande intresse, inte minst inom filmvärlden.

Sighisoara, Vlad Draculas födelsestad

Irländaren Bram Stoker, som skapade den lömske greven Dracula, hade hört talas om en monstruöst grym prins som härskade i Transsylvanien under medeltiden. Myter om vampyrer har funnits långt innan han skrev sin roman "Dracula" (1897), men så inspirerad som han blev av den verklige personen furste Vlad III gav han ut sitt bidrag med en ny version till raden av vampyrmyter.

Stokers förebild som hette Vlad Basarab föddes 1431 i staden Sighisoara. Hans far hette också Vlad och var riddare av Drakens order. Han var myntpräglare i staden. Längre fram kom sonen för hans beryktade grymhets skull att bära öknamnet "Dracul" (djävul) och kallades för Dracul-a, djävulens son. Sonen fick senare ytterligare tillnamnet Tepes, pålspetsaren, efter hans favoritmetod att hugga av huvuden på sina fiender. Eller vem som helst för den delen, som han var missnöjd med.

 

vamp 4

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Rumänerna är något förnärmade över omvärldens intresse för Dracula som vampyr. Han betraktades snarare som en folkhjälte för att han höll stånd mot turkarna, ungrare och tatarer som vapenskramlade alltför nära Transsylvanien. Men Vlad Draculas terror mot Valakiets högadel och förföljelse av konkurrerande tronrivaler väckte den turkiska sultanens uppmärksamhet.

Och när Draculas trupper började härja och mörda också i Bulgarien, som införlivats det ottomanska riket, fick sultanen nog. Mehmed II erövrade Valakiet och fördrev Dracula i landsflykt till Ungern. Turkarna ersatte Vlad med hans yngre bror och de drog sig sedan tillbaka. Femton år senare lyckades Dracula återerövra sitt arveland. Men turkarna tolererade inte hans come back och när de framgångsrikt anföll Valakiet skickade de Draculas huvud som segertrofé till sultanen i Istanbul. Där lät sultanen spetsa det på en påle till menighetens beskådande 1476.

Sighisoara är den sista bebodda medeltida fästningen i östra Europa och ligger 120 km nordväst om Brasov och orten Bran där man marknadsför Draculas slott. Utan tvekan ger Sighisoaras citadell en magisk upplevelse med dess vindlande kullerstensgränder, dess individuella hus i harmoniska färgkontraster, torg, branta trappor och skyddsmurar med tinnar och torn.

Den medeltida fästningen

Här är huvudattraktionen Klocktornet som idag är ett museum med tortyrkammare. Där visas skräckinjagande tortyrredskap som väcker kalla rysningar.

Tornets fyra små torn i var sitt hörn betyder att Sighisoara hade rättslig autonomi, "rätten till svärd" ius gladii, dvs. att avkunna brottslingar dödsdomar.

Det okragula huset lär vara Draculas födelsehus där han bodde med sin far 1431–1435 varefter familjen flyttade till Targoviste i furstendömet Valakiet (250 km söderut). På nedersta våningen finns idag medeltida vapensamlingar. Ovanför ingången hänger en drake av järnsmide.

vamp 5

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Sighisoaras citadell är som mest fascinerande nattetid med klar stjärnhimmel, fullmåne och långa skuggor. Det imponerande klocktornet utgör också huvudporten till citadellet. En roterande timmätare har ett dockspel, två änglar som vardera markerar när dagen och kvällen börjar, vilket sker vid klockan 6 på morgonen och på kvällen, den angav själva arbetstidens längd. Andra figurer föreställer gudinnor, en för rättvisa och en annan för domstol.

En fredsgudinna står tillsammans med en trumslagare som slår timmarna i sin trumma. Där finns också sju små statyetter av romerska gudar och gudinnor som föreställer veckodagarna. Klockans mekanik var av trä när den installerades 1604. Den byttes senare mot metall och fungerade fortfarande 1964 när den ersattes av en eldriven motor.

Citadellet har haft 14 ståtliga försvarstorn i den 15 meter höga muren. Hela 9 torn har stått emot tidens tand. Tornen är fördelade i olika hantverksgillen så som tennläggartornet, juvelerartornet, repslagartornet, slaktartornet, körsnärstornet osv.

Alla torn är belysta på kvällstid såsom här Skräddartornet med två vimplar. Bakom tornet ligger vårt pensionat Casa Lia som ligger intill Skomarkartornet.

Tarja Salmi-Jacobsons reportage i två delar om Draculas födelseort Sighisoara. 
Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Irländaren Bram Stoker, som skapade den lömske greven Dracula, hade hört talas om en monstruöst grym prins som härskade i Transsylvanien under medeltiden. Myter om vampyrer har funnits långt innan han skrev sin roman "Dracula" (1897), men så inspirerad som han blev av den verklige personen furste Vlad III gav han ut sitt bidrag med en ny version till raden av vampyrmyter.
Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Annons:

När min dotter ringde mig och frågade om jag ville åka med henne till Transsylvanien svarade jag genast ja! Trots att jag tidigare samma år hade varit i Burma och inte alls var beredd på att förbereda mig på en ny resa. Utan att be om betänketid sa jag alltså ja, för när en dotter vill göra en resa tillsammans med sin mamma, får jag bara inte missa ett tillfälle som kanske aldrig mer återkommer!

Min dotter hade varit i Rumänien tidigare och visste vad mer hon ville se där.

Jag har en algerisk väninna som bor i landet och när hon svarade på min fråga var nånstans hon bor, fick vi veta: i Cluj-Napoca – i självaste Transsylvaniens forna huvudstad! Hon välkomnade oss och därefter gick allt som på räls och snart var vi på en två veckors resa i Transsylvanien där alla städer har flera namn: på ungerska, tyska och rumänska beroende på landets historiska och politiska förvecklingar.

Efter första världskriget förlorade Österrike-Ungern Transsylvanien till Rumänien och efter andra världskriget fastslogs dessa gränser mot Ungern och numera är alla skyltarna på rumänska trots att det finns en stor ungersk minoritet i Transsylvanien.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Resan blev spännande, särskilt när jag nu fick en anledning att sätta mig in i vampyrmyten som alltjämt väcker ett så brinnande intresse, inte minst inom filmvärlden.

Sighisoara, Vlad Draculas födelsestad

Irländaren Bram Stoker, som skapade den lömske greven Dracula, hade hört talas om en monstruöst grym prins som härskade i Transsylvanien under medeltiden. Myter om vampyrer har funnits långt innan han skrev sin roman "Dracula" (1897), men så inspirerad som han blev av den verklige personen furste Vlad III gav han ut sitt bidrag med en ny version till raden av vampyrmyter.

Stokers förebild som hette Vlad Basarab föddes 1431 i staden Sighisoara. Hans far hette också Vlad och var riddare av Drakens order. Han var myntpräglare i staden. Längre fram kom sonen för hans beryktade grymhets skull att bära öknamnet "Dracul" (djävul) och kallades för Dracul-a, djävulens son. Sonen fick senare ytterligare tillnamnet Tepes, pålspetsaren, efter hans favoritmetod att hugga av huvuden på sina fiender. Eller vem som helst för den delen, som han var missnöjd med.

 

vamp 4

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Rumänerna är något förnärmade över omvärldens intresse för Dracula som vampyr. Han betraktades snarare som en folkhjälte för att han höll stånd mot turkarna, ungrare och tatarer som vapenskramlade alltför nära Transsylvanien. Men Vlad Draculas terror mot Valakiets högadel och förföljelse av konkurrerande tronrivaler väckte den turkiska sultanens uppmärksamhet.

Och när Draculas trupper började härja och mörda också i Bulgarien, som införlivats det ottomanska riket, fick sultanen nog. Mehmed II erövrade Valakiet och fördrev Dracula i landsflykt till Ungern. Turkarna ersatte Vlad med hans yngre bror och de drog sig sedan tillbaka. Femton år senare lyckades Dracula återerövra sitt arveland. Men turkarna tolererade inte hans come back och när de framgångsrikt anföll Valakiet skickade de Draculas huvud som segertrofé till sultanen i Istanbul. Där lät sultanen spetsa det på en påle till menighetens beskådande 1476.

Sighisoara är den sista bebodda medeltida fästningen i östra Europa och ligger 120 km nordväst om Brasov och orten Bran där man marknadsför Draculas slott. Utan tvekan ger Sighisoaras citadell en magisk upplevelse med dess vindlande kullerstensgränder, dess individuella hus i harmoniska färgkontraster, torg, branta trappor och skyddsmurar med tinnar och torn.

Den medeltida fästningen

Här är huvudattraktionen Klocktornet som idag är ett museum med tortyrkammare. Där visas skräckinjagande tortyrredskap som väcker kalla rysningar.

Tornets fyra små torn i var sitt hörn betyder att Sighisoara hade rättslig autonomi, "rätten till svärd" ius gladii, dvs. att avkunna brottslingar dödsdomar.

Det okragula huset lär vara Draculas födelsehus där han bodde med sin far 1431–1435 varefter familjen flyttade till Targoviste i furstendömet Valakiet (250 km söderut). På nedersta våningen finns idag medeltida vapensamlingar. Ovanför ingången hänger en drake av järnsmide.

vamp 5

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Sighisoaras citadell är som mest fascinerande nattetid med klar stjärnhimmel, fullmåne och långa skuggor. Det imponerande klocktornet utgör också huvudporten till citadellet. En roterande timmätare har ett dockspel, två änglar som vardera markerar när dagen och kvällen börjar, vilket sker vid klockan 6 på morgonen och på kvällen, den angav själva arbetstidens längd. Andra figurer föreställer gudinnor, en för rättvisa och en annan för domstol.

En fredsgudinna står tillsammans med en trumslagare som slår timmarna i sin trumma. Där finns också sju små statyetter av romerska gudar och gudinnor som föreställer veckodagarna. Klockans mekanik var av trä när den installerades 1604. Den byttes senare mot metall och fungerade fortfarande 1964 när den ersattes av en eldriven motor.

Citadellet har haft 14 ståtliga försvarstorn i den 15 meter höga muren. Hela 9 torn har stått emot tidens tand. Tornen är fördelade i olika hantverksgillen så som tennläggartornet, juvelerartornet, repslagartornet, slaktartornet, körsnärstornet osv.

Alla torn är belysta på kvällstid såsom här Skräddartornet med två vimplar. Bakom tornet ligger vårt pensionat Casa Lia som ligger intill Skomarkartornet.

Sida 2

 

Citadellet

Sighisoara är en av sju befästa sachsiska städer, med samlingsnamn "Siebenburgen", som grundades av tyska hantverkare och nybyggare som emigrerade från Moselregionen till Transsylvanien på 1100–1400 talen. De lockades att emigrera av de gynnsamma handelsrättigheter som ungerska härskare erbjöd mot att vakta bergspassen mot tatariska och ottomanska anfall.

Stadens välbevarade kärna är ännu idag bebodd och vardagslivet fortsätter där oavsett turistanhopningar året om. Alla gatorna är stenbelagda med kullerstenar men också huggna stenar som är mer bilvänliga.

Fästningen är byggd på kullar. På en av kullarna står en gotisk kyrka bredvid ett lärosäte. Man kan gå fram till kyrkan i en trappkorridor på 175 steg som byggdes 1642. Från början var trappstegen 300 men efter renoveringen 1849 reducerades antalet. Trappan förseddes med tak och väggar för att skolungdomar skulle få det lättare att gå till skolan på kullen och för att underlätta medborgarnas väg upp till kyrkan särskilt i vintertid. Men vill slippa trapporna kan man gå uppför en slingrande väg som passerar en större kyrkogård. Besökare till gravarna beledsagas med en påminnelse: Bedenke, wer immer du auch seist daß du einen FRIEDHOF betrittst! (Ungefär: "När helst du vistas här glöm inte att du befinner dig på en kyrkogård!")

UNESCO

vamp 6

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

1999 upptog UNESCO Sighisoaras citadell till världsarvslistan som innebär att området kommer att bevaras intakt till eftervärlden som ett nationellt kulturarv. Världsarvsfondens medel används till skyddsåtgärder och att återställa förstörda världsarv.

En ökad turism ger ett välkommet tillskott som möjliggör en kontinuerlig upprustning av denna muromgärdade och fantasieggande fästningskärna som har 150 arkitektoniskt unika hus, alla i olika färgtoner vart och ett värt en närmare titt.

Staden anordnar årligen en tredagars festival för medeltidskonst. Då fylls gatorna och gränderna av besökare som underhålls av medeltidsmusik i varje gathörn. Scener sätts upp här och var för teaterföreställningar. Konstarter som musik, dans, teater, marionetter, målningar och mode anpassas så att besökarna får göra en tidsresa över 700 år bakåt.

Vill man vara med om en unikt klingande medeltidsvecka ska man passa på och åka till Sighisoara den första eller andra veckan i juli. Festivalen drar mest unga rumäner som vill släppa loss i nedre delen av stan. Uppe i citadellet kan man höra allt från klassisk flöjt till indisk musik och se teaterföreställningar i kyrkor, försvarstorn och andra lokaler. I kvällsbelysningen förvandlas citadellet till ett hänförande förvandlingstrick.

Man kan hyra in sig hos lokalbefolkningen men också resa upp tält i någons bakgård mot en avgift. Hotellen är fulla om man inte har bokat i god tid innan. Men på tåg- och busstationen står det alltid folk som välkomnar besökarna och erbjuder rum.

Staden marknadsför särskilt Draculamyten som drar till sig turister. Och vem blir inte påverkat av dess kusliga sägnen särskilt under kvällsbelysning med långa fladdrande skuggor som omringar en. Inte visste vi att vi i vårt sällskap hade en egen Dracula, skådespelaren Robert Isaac Harker som svartsjukt förvandlas till den gamle fursten Vlad Tepes när hans fru kysser en Draculaskylt.

Läs del 2 i denna artikelserie, publiceras den 13 januari: I greve Draculas fotspår. Del 2.

Video: Marja Jacobson

Tarja Salmi-Jacobson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla

Neorealism, lojalitet, svek och en enorm frihetskänsla Ragnar di Marzo och Manusgruppens filmprojekt över generationsgränserna har resulterat i Kärringen därnere - en dramakomedi om möten och vänskap som trotsar alla hinder ...

Av: Guido Zeccola | Filmens porträtt | 12 oktober, 2006

Den bortglömda förmågan att hålla en hemlighet - Eller: vem är Burial?

Sampling var sedan länge ett känt fenomen, bland annat inom den brittiska dansmusiken, långt innan Burial. Men genom sina 2-steprytmer, djupa basgångar och melankoliska drift mot allt djupare innebörder, blev ...

Av: Robert Halvarsson | Musikens porträtt | 12 februari, 2014

Carlos Castanedas avsked av sina läsare

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:Den första är att den flyger till den högsta punkten;den andra är att den inte längtar efter sällskap,inte ens utav sin egen art;den tredje är ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 27 augusti, 2013

Förnuftets källor är språkets förbrytelse

Filosofen (eller diktaren) som en världsfrånvänd, opraktisk, naiv och excentrisk människa. Likgiltig socialt anseende, förmögenhet eller personlig lycka (gör ingen korrelation mellan dessa). Däremot, utan att generalisera, kan den ”teoretiska” ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 04 januari, 2017

Katarina, helgonet av de omöjliga

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom 1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. "Det var en eländig tid för mänskligheten. En källa från 1300-talet ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 07 mars, 2011

Postmodernismens liv efter detta

För några år sedan publicerades samlingsvolymen Svar på frågan: Vad var det postmoderna?. Skriften kan tolkas som en till akademisk ”nyansering” förklädd äreräddning av ”det postmoderna”. (I skamvrån, som ”onyanserad” ...

Av: David Brolin och Göran Fredriksson | Agora - filosofiska essäer | 17 juni, 2017

Intervju med Bo Ibn Al-Waqt Gustavsson

Bo Gustavsson har utkommit en ny diktsamling, Carmina Esoterica. Ibn Al-Waqt, ögonblickets son, det är vad sufierna kallar sig.   Din nya diktsamling har gett titeln Carmina Esoterica, dvs. "esoteriska sånger". Det ...

Av: Mohamed Omar | Litteraturens porträtt | 16 februari, 2009

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.