Elegi över farsan

Det vilar en svart regnbåge över Bredasten. Det är uppbrott i luften. Där, i det vita timmerhuset utmed nässelhavet och den vilda, stormbitna tallskogen, dog farsan. Han blev sjuttioett år ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2012
Stefan Whilde

Om att inkludera och att exkludera genom mat. Smilla på bokmässan

Rent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill ...

Av: Belinda Graham | 06 oktober, 2013
Kulturreportage

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | 19 augusti, 2013
Essäer om religionen

5 – Erik

När dörren slöt sig bakom honom sjönk han ner med ryggen mot den. Han kunde se rakt igenom den praktiska ettan med sovalkov och ut genom fönstret i vardagsrummet. Han ...

Av: Erik | 13 januari, 2012
Lund har allt utom vatten

Jag, Buddenbrooks och julmarknad i Lübeck



Lübeck i vinterskrudNordtyska Lübeck – handelscentrum och drottning i det medeltida Hanseförbundet – har alltsedan staden grundades på 1100-talet lockat till sig svenskar. 1519 kom Gustav Vasa dit, på flykt från danskarna, och började smida planer för hur han skulle ta makten i Sverige och befria fosterlandet från danskt inflytande. Han lär ha lidit svårt av tandvärk och sökte lindra plågorna genom att inmundiga stora mängder lübeckskt öl.

493 år senare är jag själv på väg till samma stad. En kväll beger jag mig till Tysklandsterminalen i Göteborg och stiger på Stena Lines färja till Kiel. Jag äter julbord i restaurangen och drar mig sedan tillbaka till hytten, lägger mig och läser Thomas Manns storslagna släktkrönika Buddenbrooks som nästan helt och hållet utspelar sig i Lübeck. Från 1835 och bortåt ett halvsekel framåt får läsaren följa en välrenommerad köpmansfamiljs öden och äventyr, framgångar och förfall, under fyra generationer.

Själva staden har en huvudroll i berättelsen och under läsningen försöker jag föreställa mig hur det ser ut i dess medeltida kärna – kring Rådhustorget och Marienkirche, längs Breite Strasse, Fischergrube och Mengstrasse. Jag har aldrig varit i Lübeck förut, men nu är jag på väg.

Den berömda julmarknaden, som har ägt rum varje år i mer än 350 års tid, är i full gång. Jag läser om den i romanen: ”Nu var det jul ute på stan. Det snöade, det blev frost, och i den klara bitande luften klingade på gatorna de välkända eller vemodiga melodierna från de italienska positivhalarna som med sina sammetsjackor och svarta mustascher hade kommit dit inför julen. I butiksfönstren lyste julskyltningarna. Kring den höga gotiska brunnen på torget var julmarknadens brokiga muntrationer uppslagna. Och var man gick andades man med doften från de salubjudna granarna in julens arom.”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

julmarknad i LübeckJag lägger ifrån mig boken, släcker lampan och låter mig vaggas till sömns. Fartyget stävar fram över havet.

På morgonen är jag framme i Kiel. Därifrån tar det en timme med tåg till Lübeck. Landskapet är täckt av snö. Luften är råkall och disig.

I Lübecks världsarvsskyddade innerstad vandrar huttrande människor omkring mellan julmarknadsstånden. Här säljs diverse tingeltangel, konsthantverk, julgransprydnader, godis, glühwein, pepparkakor med texten ”Ich liebe dich”, ostar och skinkor och framförallt korvar i alla möjliga storlekar och former. Det är gemytligt och trångt, precis som det ska vara på en tysk julmarknad. De italienska positivhalarna, vilka Thomas Mann skriver om i sin roman, lyser dock med sin frånvaro.

Jag smiter in i Niedereggers berömda marsipanbutik på Breite Strasse. Enligt legenden gjordes den första marsipanen i Lübeck på 1400-talet när staden i samband med en belägring drabbades av hungersnöd. De enda livsmedlen som fanns i förråden var socker och mandel. Efter diverse experimenterande lyckades en bagare tillverka de första marsipanbröden som snart delades ut till folket.

Jag köper en marsipanjultomte och vandrar sedan gatan bort mot restaurangen Schiffergesellschaft – skepparnas gamla gillehus från 1500-talet som givetvis också nämns i romanen Buddenbrooks. Där talas det om borgarna som sitter och tömmer sina sejdlar ”på de tunga snidade träbänkarna i det gamla gilleshuset under fartygsmodellerna och de stora fiskarna som hängde ner från taket”. Träbänkarna finns kvar, om än dolda av sittvänliga dynor, noterar jag när jag beställer en schnitzel till lunch på Schiffergesellschaft. Och från taket hänger alltjämt fartygsmodeller men några fiskar ser jag inte till. De har väl förfarits under de år som gått.

landskapsrummet  i BuddenbrookhausEfter lunch är det hög tid att besöka Buddenbrookhaus – det stolta museet på Mengstrasse där familjen bodde i romanen. När jag är på väg dit kommer jag osökt att tänka på en passage i holländaren Cees Nootebooms utmärkta resebok Omvägar till Santiago. Han befinner sig i den spanska regionen Castilla-La Mancha i det lilla samhället El Toboso där – enligt vad Cervantes berättar i sin berömda roman – den av Don Quijote tillbedda jungfrun Dulcinea en gång hade sin hemvist; den sköna Dulcinea av Toboso för vars skull Don Quijote ”har utfört och utför och i framtiden ska utföra de mest berömda riddarbragder som världen har skådat, skådar eller kommer att skåda”.

Dulcineas hus kan besökas i El Toboso och som Nooteboom skriver i sin bok innebär det ett ”magiskt ögonblick för den som har vigt sitt liv åt skrivandet” att ”få gå in i ett verkligt hus som tillhört en person som aldrig har levat”. Vad gäller Buddenbrookhaus rör det sig alltså om ett hus som tillhört en hel släkt som aldrig har levat, i alla fall inte utanför fiktionen.

Det kostar sex euro att gå in. I bottenvåningen finns en utställning som i bild och text framförallt berättar om bröderna Thomas och Heinrich Mann men också om familjen i övrigt. Två trappor upp kliver man rätt in i romanen Buddenbrooks. Här har man rekonstruerat såväl matsalen som det så kallade ”landskapsrummet” där många av bokens centrala scener utspelar sig.

Ärligt talat tycker jag inte att man har lyckats särskilt väl. Ändå trivs jag i Buddenbrookhaus. Det känns lite rörande att vara här. Man har verkligen ansträngt sig för att göra det fint men resultatet känns ganska kitschigt. Men varmt och ombonat är det i detta högborgerliga hem från 1800-talet. Och romanen i sig är fantastisk och en utmärkt inledning till en resa till Lübeck.

Men nu är det dags för mig att lämna denna gamla hansastad, ta tåget tillbaka till Kiel och kliva på Stenafärjan hem till Göteborg. Ett magnifikt julbord väntar även ikväll och därefter ska jag låta mig vaggas till sömns av havets mjuka vågor.

 

Johan Werkmäster, text och bilder

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Virkeligheten

Innledning Logikk var ikke Georg Wilhelm Friedrich Hegels (1770 – 1831) sterkeste side. Ut fra hans idéer om erkjennelsen av verden så er den basert på at en trekker opp skillet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 22 september, 2014

Cecilia Persson. Foto: Øyvind Sviland

Den ironiska distansen

Cecilia Persson är poet, historiker och skrivpedagog. Hon har arbetat och forskat vid Lunds universitet i ämnet historia och med inriktning: förintelsen, flykting- och migrationshistoria. Cecilia har varit verksam som ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 13 juli, 2016

Bild Privat ägo

Rent spel med Sven Frödin

En essä av Ulf Stenberg om konkretisten Sven Frödin.

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 11 Maj, 2016

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Radikal realism

Varje konströrelse är i sig banbrytare när det gäller både tekniken och det så kallade samhällsperspektivet. En efter en bryter rörelserna successivt och progressivt mot konservatismen inom konst och ger ...

Av: Giuseppe Di Lecce | Essäer om konst | 26 november, 2011

Erotiskkrönika 03

an saminbandet drogs mig mera bestånd i emedan ut jag poet har trädnovellet trä som stod dåtid tillbaka befann mig ock vid ett styloinkwood av träden jag (2) mig bönfalldess ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 22 juli, 2010

Kan man förstå ett land genom dess litteratur?

Den 9 mars är det 200 år sedan den ukrainske författaren Taras Sjevtjenko föddes. Han anses vara den moderna ukrainska litteraturens och det litterära ukrainska språkets grundare, och han intar ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 09 mars, 2014

Dobbeltbevegelsen

  Fenomenet dobbeltbevegelse gis i alt menneskeliv, der retningen for bevegelsen er fra oss selv og utover oss selv, og tilbake til oss selv igjen: eksisterende entiteter(singulære mennesker) er i verden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.