Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida

Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad ...

Av: Oliver Bowers | 06 november, 2012
Musikens porträtt

William Butler Yeats Hur visdomen kommer med tiden

Till Jonathan Swifts excentriska drag hörde hans försök att bestämma sitt eget eftermäle. Den långa dikten Verser vid dr. Swifts död, som skrevs c. 1731, och publicerades 1739, handlar om vad ...

Av: William Butler Yeats | 18 juli, 2013
Utopiska geografier

Den kristna yogan

Människan söker sällskap. Hon vill inte vara ensam. Men när sällskapet väl infinner sig, blir hon rädd. Hon blir det när hon inser (eller misstänker) att hennes ensamhet är någonting ...

Av: Guido Zeccola | 09 Maj, 2013
Essäer om religionen

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | 31 Maj, 2013
Essäer

Kyla i Kabul



det snöar i KabulVintern är kall i Kabul. Det sägs att på många, många år har det inte varit sådan kyla. Temperaturen går ner till runt tio minusgrader på natten.

I kylan inträffar ’koranbränningen’: Den 20 februari bränns koraner på den stora amerikanska Bagram-basen en bit norr on Kabul. Det finns inte av alla berörda parter bekräftade uppgifter om vad som verkligen hänt, men från amerikansk sida understryks att det rör sig ett oavsiktligt misstag, att bränningen gjorts av ’ovetande soldater’. President Obama och amerikanska dignitärer ber om ursäkt för vad som hänt. Men upprördheten är stor och bränningen följs av en våg av demonstrationer och oroligheter över hela landet. Även om det i grunden är en genuin upprördhet är det i många fall sannolikt också en kumulativ ilska som får utlopp, baserad på det oupphörliga kriget och annat som skapar de svåra levnadsförhållandena. Det finns risk för att situationen utnyttjas av uppviglare och oroselement. På ambassaden blir vi försiktiga med vart vi kör. Vi undviker känt oroliga områden i Kabul. Många ambassader och internationella aktörer, som FN, ställer in möten och håller sig mest hemma. En del ambassader bedömer säkerhetsläget som så allvarligt att de har s.k. lock down; personalen lämnar inte ambassadområdet alls och tar inte heller mot besökare. Vi på vår ambassad har bara lock down en kortare period och i övrigt är vi mycket försiktiga med vart vi åker. Kylan i kombination med det allmänna osäkra läget blir en mental press på oss alla på ambassaden.

Demonstrationerna blir färre, det lugnar sig efter runt en vecka. Men i media påminns om attacken på FN-kontoret i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan. Den skedde inte i direkt anslutning till, utan en tid efter, den koranbränning som ägde rum i Florida förra året. Det finns skäl för fortsatt försiktighet en tid framöver. I den tragiska attacken i Mazar-e Sharif dödades flera av en folkmassa, inklusive en svensk, Joakim Dungel, som inte hade arbetat så länge på FN-kontoret.

När oroligheterna avtar rapporteras om ’resultatet’ denna gång; ca 200-300 skadade och ca 30-40 döda i hela landet (lite olika siffror anges beroende på källa). ’Resultatet’ efter koranbränningen i Florida förra året uppskattades till ca 25 döda, så den här gången är det ’värre’.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För vanliga afghaner kan det inte bli någon ’lock downMin dari-lärare, Najla, kommer ändå till mina lektioner på ambassaden under oroligheterna. Hon vill komma hit. För vanliga afghaner kan det inte bli någon ’lock down’, de måste förtjäna sitt levebröd. Utlänningar är också mer av ett mål för ’det väpnade motståndet’ än ’vanliga’ afghaner, så utgångspunkten blir att vi utlänningar måste vara försiktigare.

Najla är som jag trött på den kalla vintern. Det var länge sedan det var en så kall vinter, upprepar hon. Vi pratar om fruset vatten. Jag beklagar mig; frusna rör i köket, men ändå blev det en vattenläcka i väggen och några dagars mindre översvämning i kök och trappa. En morgon ser jag inte att det är mycket vatten i marmortrappan och halkar ner för halva – då förbannar jag vattnet och tackar min lyckliga stjärna att det inte gick värre än en svullen armbåge. Och så de regelbundna strömavbrotten på allt detta. I våra hus där vi bor har nästan alla vattenrör varit frusna under ca en vecka. Men hos Najla har vattnet varit fruset under ungefär en månad. Det är den värsta vintern på länge, säger hon. Jag tycker jag kämpar med de frusna vattenrören och de kalla rummen i lägenheten, men när det klargörs hur lokalbefolkningen har det, för att inte tala om hur det är i flyktinglägren, bleknar allt.

Nästa gång vi har lektion har kylan gett med sig. Det är inte längre minusgrader ens på nätterna. Najla är som jag mycket lättad över att den kalla perioden äntligen verkar vara över. Böckerna ligger utspridda på bordet framför oss, men det känns motigt att mödosamt börja försöka plita ner ”Modern hämtade bröd” på dari. Istället frågar jag hur det var när hon läste på universitetet. Najla berättar att de i hennes familj var noga med att hon skulle få studera först, och sen gifta sig. Ja, för om man gifter sig först, då blir det svårt; den första babyn kommer ju då. När talibanstyret föll och det provisoriska styret inrättades under Hamid Karzai från 2001 började Najla studera så snart hon kunde. Hon läste till elingenjör på universitetet. Najla var den enda kvinnan i sin grupp. Men när hon var klar kunde hon inte få något jobb. Det går inte för kvinnor att jobba med vissa saker, så är det bara. Kvinnor jobbar på kontor, och som lärare till exempel. Det borde finnas mer av ett samarbete, säger Najla, kvinnor och män borde ha ett utbyte sinsemellan, det är bra för alla.

Efter studierna gifte sig Najla. Hon och hennes man hade ett litet bröllop, bara fyrahundra personer. Egentligen ska det vara fem fester. Najla och hennes man hade bara två; ”henna-firande” med ca 100 personer, och så bröllopet. Ofta har man tusen gäster på sina bröllop, säger Najla. Det är därför det finns så många ”Wedding Halls” i Kabul; enorma byggnader, ofta med namnen lysande i neon. Jag har ofta tittat på den enorma ”Kabul-Paris Wedding Hall” när vi åkt förbi och undrat hur det ser ut därinne. Najla säger att det är två enorma rum, ett för män och ett för kvinnor.

Vinter är kall i KabulNu bor hon i sin mans hem. Det är tradition att man gör det. Men det är inte alltid lätt, ja med svärmor och mannens syster och så. Det är det där med att de vill att det ska bli barn, till exempel.

Najla bor en bit upp på kullarna och kommer alltid i bil. Skulle det vara möjligt för en kvinna att cykla, frågar jag, senare i vår, när det blir varmt. Nej, cykla går inte, ingen kvinna cyklar i Kabul. Det är synd, säger Najla. Men det är ändå bättre för kvinnor i Kabul än det är ute i landet. Nyligen kom Ulema-rådet – religiöst lärda inom islam – med ett uttalande om kvinnor som väckte stor uppmärksamhet bland de internationella diplomaterna i Kabul. I det sägs till exempel att kvinnor inte ska resa ensamma utan en ’blodsförvant’, t.ex. make eller bror. Najla säger att det skulle vara mycket illa om kvinnor inte fick resa ensamma eller gå och handla själv.

En fråga som diskuteras mellan ambassader, och i pressen, och med afghanska kvinnor och organisationer som försöker främja afghanska kvinnors rättigheter, är om president Karzai ställt sig bakom och stödjer ulema-uttalandet? Presidentens första kommentarer verkade tyda på det; han sade i stort att ulema-uttalandet var i enlighet med en sharia-syn på Afganistans, vilket är något som alla muslimer och afghaner ’åtar sig’. Det väcker upprörda känslor hos många.

Det finns  organisationer som försöker främja afghanska kvinnors rättigheterInför den internationella kvinnodagen den 8 mars är jag inbjuden till den kanadensiska ambassaden, som samlat många afghanska kvinnor till te och kaffe med tårta för att fira. Det är stärkande att träffa dessa positiva, och ja; kämpande, kvinnor. En berättar att hon och hennes organisation just startat ett webcafé – vill jag besöka det? Ja, mycket gärna! Säger jag, medveten om att det kanske inte kommer att ’godkännas’ av säkerhetsskäl.

Igår nåddes kulmen på en intensiv arbetsperiod. Under en tid har vi arbetet mycket med att förbereda ett besök av vår högste chef, utrikesministern. Han anländer en kväll från sitt besök i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan, vistas en hel dag – späckad med möten – i Kabul, och lämnar staden dagen därpå. Den korta vistelsen ägnar vi alla på ambassaden, och det tillresande säkerhetsfolket från Säpo, mycket tid åt att planera, finslipa och så planera och finslipa igen, allt från möte med president Karzai, invigning av vårt nya ambassadhus, till vem som ska bjudas in till middagarna. Det är en utmaning att motta ett ministerbesök i ett land som Afghanistan där säkerhetsläget är så oförutsägbart. Planet med vår minister och den övriga svenska delegationen lyfte i riktning Pakistan imorse; provet har beståtts.

Imorgon flyger jag själv mot norr, för ett par veckors ledighet efter en långvarig kyla i Kabul. Kanske värmer vårsolen Stockholm? Jag hoppas det.

Åsa Pernilla Gustafsson, Text och bilder

Ur arkivet

view_module reorder

Buddhismen och Västvärlden. Samverkan och anpassning

Buddha Shakyamunis födelse ur sin mors sida (Nepal, 1570)Buddhismen är en ytterligt mångskiftande religion som innehåller ett flertal skolor och olika tolkningar har gett upphov till skilda riktningar. Den viktigaste ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 09 mars, 2009

A Tree- rows in Brooklyn-1945

Gripande familjedrama och uppväxtskildring, om jakten på den amerikanska drömmen

Det växte ett träd i Brooklyn är en av de stora amerikanska klassikerna. När amerikanska soldater önskade böcker hemifrån låg Det växte ett träd i Brooklyn på topplistan - två upplagor trycktes upp för ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 10 augusti, 2017

Greiða úr horni sem fannst í Vimose á Fjóni. Elsta rúnaristan

I runornas tid, del 2

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 26 november, 2015

Carlos Castanedas avsked av sina läsare

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:Den första är att den flyger till den högsta punkten;den andra är att den inte längtar efter sällskap,inte ens utav sin egen art;den tredje är ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 27 augusti, 2013

Maria Anna (Nannerl) Mozart. En musikalisk begåvning, men en fotnot i historien

På Nationalmuseum i Stockholm visas sedan i slutet av september en utställning om kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige mellan 1750 och 1860. Den 18 maj 2012 hade en film ...

Av: Lilian O. Montmar | Musikens porträtt | 16 oktober, 2012

Värnamo Kyrktorget, vy mot Tingshuset Foto Wikipedia

Innocence av Bruno Franzon

En novell av Värnamoförfattaren Bruno Franzon.

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 12 december, 2015

Böcker som har påverkat mig av Robert Louis Stevenson

Tidskriften British Weekly gjorde 1887 en rundfråga till ett antal kända brittiska författare, bland dem William Gladstone, John Ruskin, H. Rider Haggard och Robert Louis Stevenson. Frågan var vilka böcker ...

Av: Robert Louis Stevenson | Kulturreportage | 21 april, 2013

Agape

Amor trahit amantem extra se…   (”Kärleken (Eros) drar den älskade ut­anför sig själv”, Dante, Vita Nuova.)   När en människa tar in världen och världen speglas i henne lättsamt och smärtfritt såsom under ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 29 mars, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.