Foto: Karin Lindroos & Come to Finland Publishing

Reseaffischer med glamour och humor

 På Nationalmuseet i Helsingfors pågår just nu en utställning över findlänska reseaffischer. Det är startskottet för museet att fira att det självständiga Finland fyller 100 år.

Av: Lena Andersson | 22 Maj, 2017
Kulturreportage

Mer historia åt folket!

Dick Harrison är en av våra mest kända historiker och nu har han tagit itu med att sammanställa Sveriges historia. Men förvånade nog möts hans arbete med populärhistoria med skeptis ...

Av: Anna Erlandsson | 24 oktober, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Arkitektur som reklam

Michelin-byggnaden som den framställdes i begynnelsen. Arkitektur som reklam En byggnad har många olika funktioner. En kan vara att förmedla budskap. Våra kyrkor har denna uppgift, som inte bara manifesteras av ...

Av: Bertil Falk | 13 mars, 2010
Essäer om konst

Sonic Boom: "Jag har verkligen ett bra jobb"

Pete "Sonic Boom" Kember är ett fenomen och en engelsk nationalklenod. Från begynnelsen i legendariska psych-drone-rockbandet Spacemen 3 i mitten av 80-talet och framöver via egna bandet Spectrum och sidoprojekt ...

Av: Carl Abrahamsson | 28 oktober, 2010
Musikens porträtt

Kyla i Kabul



det snöar i KabulVintern är kall i Kabul. Det sägs att på många, många år har det inte varit sådan kyla. Temperaturen går ner till runt tio minusgrader på natten.

I kylan inträffar ’koranbränningen’: Den 20 februari bränns koraner på den stora amerikanska Bagram-basen en bit norr on Kabul. Det finns inte av alla berörda parter bekräftade uppgifter om vad som verkligen hänt, men från amerikansk sida understryks att det rör sig ett oavsiktligt misstag, att bränningen gjorts av ’ovetande soldater’. President Obama och amerikanska dignitärer ber om ursäkt för vad som hänt. Men upprördheten är stor och bränningen följs av en våg av demonstrationer och oroligheter över hela landet. Även om det i grunden är en genuin upprördhet är det i många fall sannolikt också en kumulativ ilska som får utlopp, baserad på det oupphörliga kriget och annat som skapar de svåra levnadsförhållandena. Det finns risk för att situationen utnyttjas av uppviglare och oroselement. På ambassaden blir vi försiktiga med vart vi kör. Vi undviker känt oroliga områden i Kabul. Många ambassader och internationella aktörer, som FN, ställer in möten och håller sig mest hemma. En del ambassader bedömer säkerhetsläget som så allvarligt att de har s.k. lock down; personalen lämnar inte ambassadområdet alls och tar inte heller mot besökare. Vi på vår ambassad har bara lock down en kortare period och i övrigt är vi mycket försiktiga med vart vi åker. Kylan i kombination med det allmänna osäkra läget blir en mental press på oss alla på ambassaden.

Demonstrationerna blir färre, det lugnar sig efter runt en vecka. Men i media påminns om attacken på FN-kontoret i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan. Den skedde inte i direkt anslutning till, utan en tid efter, den koranbränning som ägde rum i Florida förra året. Det finns skäl för fortsatt försiktighet en tid framöver. I den tragiska attacken i Mazar-e Sharif dödades flera av en folkmassa, inklusive en svensk, Joakim Dungel, som inte hade arbetat så länge på FN-kontoret.

När oroligheterna avtar rapporteras om ’resultatet’ denna gång; ca 200-300 skadade och ca 30-40 döda i hela landet (lite olika siffror anges beroende på källa). ’Resultatet’ efter koranbränningen i Florida förra året uppskattades till ca 25 döda, så den här gången är det ’värre’.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För vanliga afghaner kan det inte bli någon ’lock downMin dari-lärare, Najla, kommer ändå till mina lektioner på ambassaden under oroligheterna. Hon vill komma hit. För vanliga afghaner kan det inte bli någon ’lock down’, de måste förtjäna sitt levebröd. Utlänningar är också mer av ett mål för ’det väpnade motståndet’ än ’vanliga’ afghaner, så utgångspunkten blir att vi utlänningar måste vara försiktigare.

Najla är som jag trött på den kalla vintern. Det var länge sedan det var en så kall vinter, upprepar hon. Vi pratar om fruset vatten. Jag beklagar mig; frusna rör i köket, men ändå blev det en vattenläcka i väggen och några dagars mindre översvämning i kök och trappa. En morgon ser jag inte att det är mycket vatten i marmortrappan och halkar ner för halva – då förbannar jag vattnet och tackar min lyckliga stjärna att det inte gick värre än en svullen armbåge. Och så de regelbundna strömavbrotten på allt detta. I våra hus där vi bor har nästan alla vattenrör varit frusna under ca en vecka. Men hos Najla har vattnet varit fruset under ungefär en månad. Det är den värsta vintern på länge, säger hon. Jag tycker jag kämpar med de frusna vattenrören och de kalla rummen i lägenheten, men när det klargörs hur lokalbefolkningen har det, för att inte tala om hur det är i flyktinglägren, bleknar allt.

Nästa gång vi har lektion har kylan gett med sig. Det är inte längre minusgrader ens på nätterna. Najla är som jag mycket lättad över att den kalla perioden äntligen verkar vara över. Böckerna ligger utspridda på bordet framför oss, men det känns motigt att mödosamt börja försöka plita ner ”Modern hämtade bröd” på dari. Istället frågar jag hur det var när hon läste på universitetet. Najla berättar att de i hennes familj var noga med att hon skulle få studera först, och sen gifta sig. Ja, för om man gifter sig först, då blir det svårt; den första babyn kommer ju då. När talibanstyret föll och det provisoriska styret inrättades under Hamid Karzai från 2001 började Najla studera så snart hon kunde. Hon läste till elingenjör på universitetet. Najla var den enda kvinnan i sin grupp. Men när hon var klar kunde hon inte få något jobb. Det går inte för kvinnor att jobba med vissa saker, så är det bara. Kvinnor jobbar på kontor, och som lärare till exempel. Det borde finnas mer av ett samarbete, säger Najla, kvinnor och män borde ha ett utbyte sinsemellan, det är bra för alla.

Efter studierna gifte sig Najla. Hon och hennes man hade ett litet bröllop, bara fyrahundra personer. Egentligen ska det vara fem fester. Najla och hennes man hade bara två; ”henna-firande” med ca 100 personer, och så bröllopet. Ofta har man tusen gäster på sina bröllop, säger Najla. Det är därför det finns så många ”Wedding Halls” i Kabul; enorma byggnader, ofta med namnen lysande i neon. Jag har ofta tittat på den enorma ”Kabul-Paris Wedding Hall” när vi åkt förbi och undrat hur det ser ut därinne. Najla säger att det är två enorma rum, ett för män och ett för kvinnor.

Vinter är kall i KabulNu bor hon i sin mans hem. Det är tradition att man gör det. Men det är inte alltid lätt, ja med svärmor och mannens syster och så. Det är det där med att de vill att det ska bli barn, till exempel.

Najla bor en bit upp på kullarna och kommer alltid i bil. Skulle det vara möjligt för en kvinna att cykla, frågar jag, senare i vår, när det blir varmt. Nej, cykla går inte, ingen kvinna cyklar i Kabul. Det är synd, säger Najla. Men det är ändå bättre för kvinnor i Kabul än det är ute i landet. Nyligen kom Ulema-rådet – religiöst lärda inom islam – med ett uttalande om kvinnor som väckte stor uppmärksamhet bland de internationella diplomaterna i Kabul. I det sägs till exempel att kvinnor inte ska resa ensamma utan en ’blodsförvant’, t.ex. make eller bror. Najla säger att det skulle vara mycket illa om kvinnor inte fick resa ensamma eller gå och handla själv.

En fråga som diskuteras mellan ambassader, och i pressen, och med afghanska kvinnor och organisationer som försöker främja afghanska kvinnors rättigheter, är om president Karzai ställt sig bakom och stödjer ulema-uttalandet? Presidentens första kommentarer verkade tyda på det; han sade i stort att ulema-uttalandet var i enlighet med en sharia-syn på Afganistans, vilket är något som alla muslimer och afghaner ’åtar sig’. Det väcker upprörda känslor hos många.

Det finns  organisationer som försöker främja afghanska kvinnors rättigheterInför den internationella kvinnodagen den 8 mars är jag inbjuden till den kanadensiska ambassaden, som samlat många afghanska kvinnor till te och kaffe med tårta för att fira. Det är stärkande att träffa dessa positiva, och ja; kämpande, kvinnor. En berättar att hon och hennes organisation just startat ett webcafé – vill jag besöka det? Ja, mycket gärna! Säger jag, medveten om att det kanske inte kommer att ’godkännas’ av säkerhetsskäl.

Igår nåddes kulmen på en intensiv arbetsperiod. Under en tid har vi arbetet mycket med att förbereda ett besök av vår högste chef, utrikesministern. Han anländer en kväll från sitt besök i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan, vistas en hel dag – späckad med möten – i Kabul, och lämnar staden dagen därpå. Den korta vistelsen ägnar vi alla på ambassaden, och det tillresande säkerhetsfolket från Säpo, mycket tid åt att planera, finslipa och så planera och finslipa igen, allt från möte med president Karzai, invigning av vårt nya ambassadhus, till vem som ska bjudas in till middagarna. Det är en utmaning att motta ett ministerbesök i ett land som Afghanistan där säkerhetsläget är så oförutsägbart. Planet med vår minister och den övriga svenska delegationen lyfte i riktning Pakistan imorse; provet har beståtts.

Imorgon flyger jag själv mot norr, för ett par veckors ledighet efter en långvarig kyla i Kabul. Kanske värmer vårsolen Stockholm? Jag hoppas det.

Åsa Pernilla Gustafsson, Text och bilder

Ur arkivet

view_module reorder

En intervju med Solomon Burke

Robert Cray, Solomon och Ike Turner. Bild: www.thekingsolomonburke.com En Intervju med Solomon Burke Solomon Burke började sin musikaliska karriär med gospel. På det tidiga 1960-talet gick han över till mer "jordnära ...

Av: Mattias Bergqvist | Musikens porträtt | 30 april, 2009

Mikael Enchell. Foto Cata Portin

Filosemiten Mikael Enckell

”Vad du icke vill att din nästa skall göra dig, det skall du icke göra honom. Det är hela Toran, allt annat är tillämpningar. Gack och studera!” ”Om icke ...

Av: Gunnar Lundin | Agora - filosofiska essäer | 02 oktober, 2016

Jenny Enochsson, Rödvinsfläckar

  Jenny Enochsson (född 1976) bor i Uppsala, Sverige. Hon skriver främst noveller men även lyrik. Ofta översätter hon sina texter till engelska. En del av hennes texter har getts ut i ...

Av: Jenny Enochsson | Utopiska geografier | 02 januari, 2012

Alla vill till Mörkrets hjärta

Gjorde svenska FN-förband sig skyldiga till en massaker i Kongo under 1960-talets fredsmission? Än i dag finns det skäl att åtminstone ställa frågan utan att utmålas som konspiratoriker. "Ett svenskt ...

Av: Klas Lundström | Essäer om litteratur & böcker | 12 november, 2012

Av Jasenko Dervisic

Att1 tillverka2 ett3 ting4, vars5 motstycke6 ej7 tidigare8 setts9, är10 konstnärens11 vision12 Ett13 uttryck14 bland15 dem16 alla17 att18 kalla19 sitt20 eget21 är22 därför23 dennes24 ambition25 Kritiker26 säger27 att28 ingenting29 nytt30 kan31 göras32 ...

Av: Jasenko Dervisic | Utopiska geografier | 15 augusti, 2008

Ossler om mörk musik, industriromantik och Lennart Persson

Innan solospelning och konsert med Thåström på Siesta-festivalen, träffar Tidningen Kulturens Rasmus Thedin, Pelle Ossler på hans hotell i Hässleholm, där det diskuteras inspiration, monotoni och avlidna musikskribenters förmåga att ...

Av: Rasmus Thedin | Musikens porträtt | 11 juni, 2010

Oscar Levertin porträtterad av Carl Larsson 1906

Långdistanslöparens uthållighet

Per Rydén, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, är inte känd för det korta och koncentrerade formatet. TK:s Ivo Holmqvist har läst hans vidlyftigt innehållsrika memoarer.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 12 september, 2015

Kierkegaard och melankolin som hyllas av romantiken

Det tragiska är att två älskande inte förstår varandra, det komiska är att två som inte förstår varandra älskar varandra.Redan i Sören Kierkegaards debut 1838 - Ur en ännu levandes ...

Av: Ingmar Simonsson | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.