Magnus Göransson

Sensationen i känsla och upplevelse när idioten långsamt doppar sin armbåge i någon…

Idioten ombeds ställa fram fika till ett av avdelningens möten då ordinarie fikaframställare är upptagen på annat håll. Med en på papper utskriven lathund tar sig idioten an uppgiften och ...

Av: Magnus Göransson | 25 april, 2016
Gästkrönikör

Alexander Pope 2 dikter

Den brittiske poeten Alexander Pope (1688-1744) skrev essäer och satirer i versform, och översatte Homeros, eller snarare tolkade om Iliaden och Odysséen ganska grundligt. Han tillhörde Jonathan Swifts vänkrets, och de ...

Av: Alexander Pope | 15 juli, 2013
Utopiska geografier

Barn

Ensamkommande barn vad gör vi med dom                                         ensamkommande barn   Vi skapar ett nytt ord och förvarar dom i överblivna rum Ensamkommande barn får egentligen inte finnas så vad gör vi med dom

Av: Ragnwei Axellie | 30 november, 2009
Utopiska geografier

Den kosmiske Eros. Om Robert Duncan

Robert Duncan har länge varit en doldis i amerikansk litteratur. Det är först på senare år som hans verkliga betydelse börjat klarnat. Till det bidrar den postuma publiceringen 2011 av ...

Av: Bo Gustavsson | 31 augusti, 2014
Litteraturens porträtt

Kyla i Kabul



det snöar i KabulVintern är kall i Kabul. Det sägs att på många, många år har det inte varit sådan kyla. Temperaturen går ner till runt tio minusgrader på natten.

I kylan inträffar ’koranbränningen’: Den 20 februari bränns koraner på den stora amerikanska Bagram-basen en bit norr on Kabul. Det finns inte av alla berörda parter bekräftade uppgifter om vad som verkligen hänt, men från amerikansk sida understryks att det rör sig ett oavsiktligt misstag, att bränningen gjorts av ’ovetande soldater’. President Obama och amerikanska dignitärer ber om ursäkt för vad som hänt. Men upprördheten är stor och bränningen följs av en våg av demonstrationer och oroligheter över hela landet. Även om det i grunden är en genuin upprördhet är det i många fall sannolikt också en kumulativ ilska som får utlopp, baserad på det oupphörliga kriget och annat som skapar de svåra levnadsförhållandena. Det finns risk för att situationen utnyttjas av uppviglare och oroselement. På ambassaden blir vi försiktiga med vart vi kör. Vi undviker känt oroliga områden i Kabul. Många ambassader och internationella aktörer, som FN, ställer in möten och håller sig mest hemma. En del ambassader bedömer säkerhetsläget som så allvarligt att de har s.k. lock down; personalen lämnar inte ambassadområdet alls och tar inte heller mot besökare. Vi på vår ambassad har bara lock down en kortare period och i övrigt är vi mycket försiktiga med vart vi åker. Kylan i kombination med det allmänna osäkra läget blir en mental press på oss alla på ambassaden.

Demonstrationerna blir färre, det lugnar sig efter runt en vecka. Men i media påminns om attacken på FN-kontoret i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan. Den skedde inte i direkt anslutning till, utan en tid efter, den koranbränning som ägde rum i Florida förra året. Det finns skäl för fortsatt försiktighet en tid framöver. I den tragiska attacken i Mazar-e Sharif dödades flera av en folkmassa, inklusive en svensk, Joakim Dungel, som inte hade arbetat så länge på FN-kontoret.

När oroligheterna avtar rapporteras om ’resultatet’ denna gång; ca 200-300 skadade och ca 30-40 döda i hela landet (lite olika siffror anges beroende på källa). ’Resultatet’ efter koranbränningen i Florida förra året uppskattades till ca 25 döda, så den här gången är det ’värre’.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För vanliga afghaner kan det inte bli någon ’lock downMin dari-lärare, Najla, kommer ändå till mina lektioner på ambassaden under oroligheterna. Hon vill komma hit. För vanliga afghaner kan det inte bli någon ’lock down’, de måste förtjäna sitt levebröd. Utlänningar är också mer av ett mål för ’det väpnade motståndet’ än ’vanliga’ afghaner, så utgångspunkten blir att vi utlänningar måste vara försiktigare.

Najla är som jag trött på den kalla vintern. Det var länge sedan det var en så kall vinter, upprepar hon. Vi pratar om fruset vatten. Jag beklagar mig; frusna rör i köket, men ändå blev det en vattenläcka i väggen och några dagars mindre översvämning i kök och trappa. En morgon ser jag inte att det är mycket vatten i marmortrappan och halkar ner för halva – då förbannar jag vattnet och tackar min lyckliga stjärna att det inte gick värre än en svullen armbåge. Och så de regelbundna strömavbrotten på allt detta. I våra hus där vi bor har nästan alla vattenrör varit frusna under ca en vecka. Men hos Najla har vattnet varit fruset under ungefär en månad. Det är den värsta vintern på länge, säger hon. Jag tycker jag kämpar med de frusna vattenrören och de kalla rummen i lägenheten, men när det klargörs hur lokalbefolkningen har det, för att inte tala om hur det är i flyktinglägren, bleknar allt.

Nästa gång vi har lektion har kylan gett med sig. Det är inte längre minusgrader ens på nätterna. Najla är som jag mycket lättad över att den kalla perioden äntligen verkar vara över. Böckerna ligger utspridda på bordet framför oss, men det känns motigt att mödosamt börja försöka plita ner ”Modern hämtade bröd” på dari. Istället frågar jag hur det var när hon läste på universitetet. Najla berättar att de i hennes familj var noga med att hon skulle få studera först, och sen gifta sig. Ja, för om man gifter sig först, då blir det svårt; den första babyn kommer ju då. När talibanstyret föll och det provisoriska styret inrättades under Hamid Karzai från 2001 började Najla studera så snart hon kunde. Hon läste till elingenjör på universitetet. Najla var den enda kvinnan i sin grupp. Men när hon var klar kunde hon inte få något jobb. Det går inte för kvinnor att jobba med vissa saker, så är det bara. Kvinnor jobbar på kontor, och som lärare till exempel. Det borde finnas mer av ett samarbete, säger Najla, kvinnor och män borde ha ett utbyte sinsemellan, det är bra för alla.

Efter studierna gifte sig Najla. Hon och hennes man hade ett litet bröllop, bara fyrahundra personer. Egentligen ska det vara fem fester. Najla och hennes man hade bara två; ”henna-firande” med ca 100 personer, och så bröllopet. Ofta har man tusen gäster på sina bröllop, säger Najla. Det är därför det finns så många ”Wedding Halls” i Kabul; enorma byggnader, ofta med namnen lysande i neon. Jag har ofta tittat på den enorma ”Kabul-Paris Wedding Hall” när vi åkt förbi och undrat hur det ser ut därinne. Najla säger att det är två enorma rum, ett för män och ett för kvinnor.

Vinter är kall i KabulNu bor hon i sin mans hem. Det är tradition att man gör det. Men det är inte alltid lätt, ja med svärmor och mannens syster och så. Det är det där med att de vill att det ska bli barn, till exempel.

Najla bor en bit upp på kullarna och kommer alltid i bil. Skulle det vara möjligt för en kvinna att cykla, frågar jag, senare i vår, när det blir varmt. Nej, cykla går inte, ingen kvinna cyklar i Kabul. Det är synd, säger Najla. Men det är ändå bättre för kvinnor i Kabul än det är ute i landet. Nyligen kom Ulema-rådet – religiöst lärda inom islam – med ett uttalande om kvinnor som väckte stor uppmärksamhet bland de internationella diplomaterna i Kabul. I det sägs till exempel att kvinnor inte ska resa ensamma utan en ’blodsförvant’, t.ex. make eller bror. Najla säger att det skulle vara mycket illa om kvinnor inte fick resa ensamma eller gå och handla själv.

En fråga som diskuteras mellan ambassader, och i pressen, och med afghanska kvinnor och organisationer som försöker främja afghanska kvinnors rättigheter, är om president Karzai ställt sig bakom och stödjer ulema-uttalandet? Presidentens första kommentarer verkade tyda på det; han sade i stort att ulema-uttalandet var i enlighet med en sharia-syn på Afganistans, vilket är något som alla muslimer och afghaner ’åtar sig’. Det väcker upprörda känslor hos många.

Det finns  organisationer som försöker främja afghanska kvinnors rättigheterInför den internationella kvinnodagen den 8 mars är jag inbjuden till den kanadensiska ambassaden, som samlat många afghanska kvinnor till te och kaffe med tårta för att fira. Det är stärkande att träffa dessa positiva, och ja; kämpande, kvinnor. En berättar att hon och hennes organisation just startat ett webcafé – vill jag besöka det? Ja, mycket gärna! Säger jag, medveten om att det kanske inte kommer att ’godkännas’ av säkerhetsskäl.

Igår nåddes kulmen på en intensiv arbetsperiod. Under en tid har vi arbetet mycket med att förbereda ett besök av vår högste chef, utrikesministern. Han anländer en kväll från sitt besök i Mazar-e Sharif i norra Afghanistan, vistas en hel dag – späckad med möten – i Kabul, och lämnar staden dagen därpå. Den korta vistelsen ägnar vi alla på ambassaden, och det tillresande säkerhetsfolket från Säpo, mycket tid åt att planera, finslipa och så planera och finslipa igen, allt från möte med president Karzai, invigning av vårt nya ambassadhus, till vem som ska bjudas in till middagarna. Det är en utmaning att motta ett ministerbesök i ett land som Afghanistan där säkerhetsläget är så oförutsägbart. Planet med vår minister och den övriga svenska delegationen lyfte i riktning Pakistan imorse; provet har beståtts.

Imorgon flyger jag själv mot norr, för ett par veckors ledighet efter en långvarig kyla i Kabul. Kanske värmer vårsolen Stockholm? Jag hoppas det.

Åsa Pernilla Gustafsson, Text och bilder

Ur arkivet

view_module reorder

Det mörknar över vägen – i går Tyskland, i dag USA

”Det nyktra förnuftets makt sjunker ihop. Logikens löjliga polityr skrapas bort.” Det är drygt åttio år sedan detta skrevs, men det har fått förnyad aktualitet. Citatet hittar man en dryg ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 27 Maj, 2017

Benjamin 7

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 24 september, 2011

Upplysning! Ädla tankar och vulgär verklighet

I Det var den tyske filosofen Immanuel Kant (1724-1804) som i den till formatet oansenliga broschyren "Vad är upplysning?" år 1784 formulerade frågan: "Lever vi för närvarande i en upplyst tidsålder? ...

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 juli, 2009

Oslo från Ekebergsrestaurangen. Foto: Björn Gustavsson

Oslo som kulturstad

Det finns många goda anledningar att besöka Oslo; en allt viktigare anledning är att stans konstliv på senare år blivit allt mer spännande. Och den norska huvudstadens satsningar på konstområdet ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 19 juli, 2015

fängelse i Sachalin

Sachalin

Ön har inte helt gått under. De ungas tankar ännu levande. Den kritiska blicken ser in i systemets tragiska byggnad och hänsynslösa dimmor.

Av: Hans-Evert Renérius | Stefan Whilde | 10 Maj, 2017

Kapitel som visserligen icke är slutfört men har utlösning på slutet

I senare pannrysk reklam och television för kaviar, en gumma, så som ryska gummor i merparten och ofta ser ut på ryska landsbygden bortom bergsmassivet, förestod bärgningen av en turistbuss ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 22 oktober, 2012

Retoriken, musiken & åhöraren

Den 20 januari 1970 spelade en radiostation, hemmahörande i Los Angeles, det retoriskt becksvarta fredseposet What’sGoing On för allra första gången. Ungefär sju månader hade då passerat sedan Marvin Gaye ...

Av: Niklas Eriksson | Musikens porträtt | 20 september, 2011

Pentti Saarikoski på Tjörn

Hos den sene Pentti Saarikoski finns den politiska besvikelsen, faran att före detta kommunister en dag ingår i samma bisarra kuriosakabinett som nazister; han som ändå en tid i Island ...

Av: Gunnar Lundin | Litteraturens porträtt | 14 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.