Bland topparna i årets skivutgivning - i bokstavsordning

Artister: AnglesTitel: Epileptical WestSkivmärke/Distribution: Clean Feed/ www.cleanfeed-records.comArtister: The Bulgarian Voices Angelite with Huun-Huur-Tu & The Moscow Art TrioTitel: LegendSkivmärke/Distribution: Jaro/BAMArtist: Daniel HerskedalTitel: City StoriesSkivmärke/Distribution: Norcd/MusikkoperatöreneArtister: Femton olika artister och grupper ...

Av: Leif Carlsson | 23 december, 2010
Kulturreportage

Anteckningar från svunnen sommar

Här går man annars mest omkring och ser ut ungefär hur fan man vill, gärna i samma kläder som i går. En och annan fiskmås blänger kanske, om man tar ...

Av: Stefan Whilde | 01 oktober, 2012
Stefan Whilde

Cate Blanchett Foto: Popperipopp, Wikimedia commons. CC BY SA 3.0

Inför Oscarsgalan. Del 2: Carol

Ivo Holmqvists andra delen av essän inför Oscarsgalan 2016.

Av: Ivo Holmqvist | 15 februari, 2016
Essäer om film

Dataspel och konst i Norden från 1995 till idag

Det såg ut att bli en helt vanlig dag på konstmuseet, men plötsligt var de överallt. Muterade monster, dödligt beväpnade och skjutglada. Det fanns bara en sak att göra, döda ...

Av: Mathias Jansson | 28 oktober, 2013
Essäer om konst

Något lockande. En resa till Capri



Capri från  annorlunda synvinkel Då man hör namnet Capri vad tänker man på om inte den förr så populära låten ”Det var på Capri vi mötte varandra”, och vad skall man jämföra denna ö med om inte kvinnan?! Det är solen med det blonda ljuset och mjuka soldiset, konturerna och de höga bergen och explosiva stupen som är det väsentliga i öns natur. Det mjuka soldiset som man ofta ser omkring Capri upplever man nästan som en del av ön, den fuktiga luften är inte heller ovanlig.

Efter en timmes båtfärd från Neapel kan man se hur Capris höga konturer börjar växa fram.

Det har varit en häftig men ändå njutbar båtresa med kast mellan vågorna. Mycket folk men någon sjösjuka har inte synts till. Väl i hamn vid Marina Grande väntar en halvtimmes obekväm bussresa upp till Anacapri, det  är omkring 30 grader varmt och bussen är lastad till sista ståplats.

Det blir en bussresa som kommer att etsa sig fast i `ens minne. Färden går längs en smal vältrafikerad väg. Det syns att chauffören är van vid vägen och att han är en skicklig chaufför är det ingen tvekan om. Den mötande trafiken stryker ibland på decimeters avstånd. Nu börja det kännas hur högt man är, det blir en skräckupplevelse då man passerar stupen på några hundra meter bara en halv meter från vägen och med endast ett smalt väg räcke emellan och på andra sidan vägen är en bergvägg. Tanken får `en att rysa om det har hänt någon gång att någon buss  kört av vägen och störtat utför stupen. Men man måste lita på chaufförens skicklighet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vad vore Anacapri utan Villa San Michele?! Det är ett ”guldkorn” som lockar turisterna till ön. Det var läkaren och författaren Axel Munthe som lät bygga det i slutet av 1800 talet och som nu är museum och stipendie och gästbostäder för svenska kulturarbetare. Att komma innanför murarna där gästbostäderna ligger möts man av ett klosterlikt lugn, en oas. Det är en skön kontrast då man kommer från det stressiga turistlivet utanför. Här finns möjlighet att koppla av och att jobba koncentrerat och ostört om man så vill, tillvaron i den nya miljön har mycket att ge. Det finns även en gemenskap här man träffas på svenskmöten och umgås och konserter ordnas i museets trädgård.

Anacapri ligger ca 500 meter över havet och man har en utsikt, om inte soldiset hindrar, in mot fastlandet där Neapel ligger och ner vid Capris hamn Marina Grande kan man se lyxjakterna ligga som små  vita prickar. Det är en lagom stor stad och några risker för att den skall växa känns inte stor det finns knappast något nybyggt det är mest den ursprungliga vitkalkade bebyggelsen som finns kvar där. Det känns skönt att det inte är större än att man ofta blir igenkänd om man har varit där tidigare och man blir  ofta hälsad välkommen tillbaka och de minns att man bodde på Villa San Michele. Man känner en mänsklighet och värme hos öns befolkning.

Vad vore Anacapri utan Villa San Michele?Citronen har blivit som en symbol för ön, storleken här slår alla rekord. Det är citronlikören och utsmyckningen med citroner på  porslin och keramik som har blivit det vanligaste. Kanske är det citronens starka gula färg som får `en att tänka på solen och som är orsaken att man ser den som en symbol för Capri. Värmen tycks inte bekymra turisterna det är då det är som varmast kl 11 – 17 som de besöker ön det rör sig ofta mellan 30 – 35 grader då. Någon svårighet att göra över med pengar är det inte priserna är   höga och det är en livlig kommers längs gatorna och serveringar är det gott om. Efter kl 17 – 18 är det lugnt även utanför Villa San Micheles murarna då har de flesta av turisterna försvunnit de har åkt tillbaka till fastlandet, det är dyrt på ön priserna är höga vilket nog ofta är orsaken  att de flesta är där bara över dagen. Det är på kvällarna då det är svalt, 24 - 25 grader, som öns invånare träffas själva och umgås på sina kvällspromenader. Ner vi torget ordnas det ofta olika form av aktiviteter  på kvällarna, konserter, folkdans, revyer m.m.

En solnedgång på Capri är något man aldrig glömmer. Vid sommartid kan man på kvällarna njuta  av det eldröda klotet som sjunker ner i havet borta vid vulkanön Ischia. En sådan solnedgång är sällan man får uppleva. Men man tycker att den är alltför snabb efter 10 – 15 minuter är tyvärr njutningen över.
Efter solnedgången inträder nattmörkret snabbt och nu har naturen med bl.a. de ihärdiga cikadorna tystnat.
Det känns skönt med tystnaden men samtidigt känns det som något saknas då cikadorna tystnat.

Pratar man om ett paradis går tanken otvivelaktigt tillbaka till Villa San Michele och Capri och har man varit där en gång är det oundvikligt att man längtar tillbaka. Det är en vistelse som ger mycket både av njutning och arbete.

Rolf Zandén, text och bilder

 

Ur arkivet

view_module reorder

Magisk Prag

 Nyligen visade SVT den fascinerande dokumentären "Åter till Prag", där Astrid Ohlsén repriserar filmbilder från ett besök i revolutionsyrans Prag 1989. Hon intervjuade då också den tillbakadragne Vaclav Havel; regimkritikern ...

Av: björn gustavsson | Resereportage | 06 december, 2009

I häxornas krets, om häxtron i Sverige

En insändare på DN-debatt under titeln ”Religionsfriheten missbrukas” lyder:”… det är upprörande att Borås tingsrätt friade föräldrarna som bedrev djävulsutdrivning på sin flicka, som kallades häxa”. På säkerhetsavstånd från skärtorsdagsnatten ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 16 maj, 2012

Min kreativitet håller mig vid liv

Inom mig klämtar en ständig geografisk samt själslig längtan till några platser. Känslan förstärks, vidgas med tid och avstånd. Detta har legat latent som ett virus under lång tid, först ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 12 december, 2013

Det nya Magritte museet i Bryssel

Mitt i hjärtat av Bryssel ligger det nya René Magritte museet som invigde den 2 juni 2009. Man undrar vad Magritte själv skulle säga om placeringen vid Place Royal, det ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 18 juni, 2009

Foto Hedda Jansson

Fyra vittnesbörd i Malmö

Vid det ekumeniska eventet på Malmö arena strax efter den ekumeniska gudstjänsten i domkyrkan i Lund gav fyra personer sina vittnesbörd. Påven Franciskus kommenterade dessa i sitt tal: "Låt oss ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 07 november, 2016

Hjalmar Bergmans hemsökelser

I ”Författaren” berättar Ivar Lo-Johansson hur han på Stockholmsutställningen 1930, själva den nya tidens manifestation, fick syn på en apart uppenbarelse mitt bland framtidsvisionerna. Det var Hjalmar Bergman. Lo-Johansson betraktar ...

Av: Göran Lundstedt | Essäer om litteratur & böcker | 08 maj, 2014

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Ta inte tag i ditt liv

  Varför klingar frasen ”ta tag i ditt liv” i mitt huvud allt som oftast nu för tiden? Varför är denna förmaning den mest uttjatade i dagens samhälle? Jag kanske inte vill ...

Av: Sofia Jarl | Gästkrönikör | 20 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.