Vikten av vänlighet i Auschwitz

I. Låt barnen komma till mig Wolf meddelar genom barriären av skrik att ungens huvud är synligt. Jag öppnar åter ögonen och försöker fokusera. Min kropp må vara i Block 10 ...

Av: Jonas Wessel | 11 Maj, 2013
Kulturreportage

Robin Valtiala

En diktsvit av Robin Valtiala

Robin Valtiala (f. 1967) är en finlandssvensk författare som bor i Helsingfors. Han skriver både dikter och prosa. De två första böckerna han gav ut var Bakfönster (Boklaget, 1991) och ...

Av: Robin Valtiala | 27 augusti, 2017
Utopiska geografier

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | 27 oktober, 2014
Agora - filosofiska essäer

Hegels dubbelansikte

Ingen filosof, med det möjliga undantaget av Wittgenstein, är så svår att närma sig som Hegel. Det har inte bara att göra med att hans idéer är både orginella och ...

Av: Anton Stigermark | 21 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Något lockande. En resa till Capri



Capri från  annorlunda synvinkel Då man hör namnet Capri vad tänker man på om inte den förr så populära låten ”Det var på Capri vi mötte varandra”, och vad skall man jämföra denna ö med om inte kvinnan?! Det är solen med det blonda ljuset och mjuka soldiset, konturerna och de höga bergen och explosiva stupen som är det väsentliga i öns natur. Det mjuka soldiset som man ofta ser omkring Capri upplever man nästan som en del av ön, den fuktiga luften är inte heller ovanlig.

Efter en timmes båtfärd från Neapel kan man se hur Capris höga konturer börjar växa fram.

Det har varit en häftig men ändå njutbar båtresa med kast mellan vågorna. Mycket folk men någon sjösjuka har inte synts till. Väl i hamn vid Marina Grande väntar en halvtimmes obekväm bussresa upp till Anacapri, det  är omkring 30 grader varmt och bussen är lastad till sista ståplats.

Det blir en bussresa som kommer att etsa sig fast i `ens minne. Färden går längs en smal vältrafikerad väg. Det syns att chauffören är van vid vägen och att han är en skicklig chaufför är det ingen tvekan om. Den mötande trafiken stryker ibland på decimeters avstånd. Nu börja det kännas hur högt man är, det blir en skräckupplevelse då man passerar stupen på några hundra meter bara en halv meter från vägen och med endast ett smalt väg räcke emellan och på andra sidan vägen är en bergvägg. Tanken får `en att rysa om det har hänt någon gång att någon buss  kört av vägen och störtat utför stupen. Men man måste lita på chaufförens skicklighet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vad vore Anacapri utan Villa San Michele?! Det är ett ”guldkorn” som lockar turisterna till ön. Det var läkaren och författaren Axel Munthe som lät bygga det i slutet av 1800 talet och som nu är museum och stipendie och gästbostäder för svenska kulturarbetare. Att komma innanför murarna där gästbostäderna ligger möts man av ett klosterlikt lugn, en oas. Det är en skön kontrast då man kommer från det stressiga turistlivet utanför. Här finns möjlighet att koppla av och att jobba koncentrerat och ostört om man så vill, tillvaron i den nya miljön har mycket att ge. Det finns även en gemenskap här man träffas på svenskmöten och umgås och konserter ordnas i museets trädgård.

Anacapri ligger ca 500 meter över havet och man har en utsikt, om inte soldiset hindrar, in mot fastlandet där Neapel ligger och ner vid Capris hamn Marina Grande kan man se lyxjakterna ligga som små  vita prickar. Det är en lagom stor stad och några risker för att den skall växa känns inte stor det finns knappast något nybyggt det är mest den ursprungliga vitkalkade bebyggelsen som finns kvar där. Det känns skönt att det inte är större än att man ofta blir igenkänd om man har varit där tidigare och man blir  ofta hälsad välkommen tillbaka och de minns att man bodde på Villa San Michele. Man känner en mänsklighet och värme hos öns befolkning.

Vad vore Anacapri utan Villa San Michele?Citronen har blivit som en symbol för ön, storleken här slår alla rekord. Det är citronlikören och utsmyckningen med citroner på  porslin och keramik som har blivit det vanligaste. Kanske är det citronens starka gula färg som får `en att tänka på solen och som är orsaken att man ser den som en symbol för Capri. Värmen tycks inte bekymra turisterna det är då det är som varmast kl 11 – 17 som de besöker ön det rör sig ofta mellan 30 – 35 grader då. Någon svårighet att göra över med pengar är det inte priserna är   höga och det är en livlig kommers längs gatorna och serveringar är det gott om. Efter kl 17 – 18 är det lugnt även utanför Villa San Micheles murarna då har de flesta av turisterna försvunnit de har åkt tillbaka till fastlandet, det är dyrt på ön priserna är höga vilket nog ofta är orsaken  att de flesta är där bara över dagen. Det är på kvällarna då det är svalt, 24 - 25 grader, som öns invånare träffas själva och umgås på sina kvällspromenader. Ner vi torget ordnas det ofta olika form av aktiviteter  på kvällarna, konserter, folkdans, revyer m.m.

En solnedgång på Capri är något man aldrig glömmer. Vid sommartid kan man på kvällarna njuta  av det eldröda klotet som sjunker ner i havet borta vid vulkanön Ischia. En sådan solnedgång är sällan man får uppleva. Men man tycker att den är alltför snabb efter 10 – 15 minuter är tyvärr njutningen över.
Efter solnedgången inträder nattmörkret snabbt och nu har naturen med bl.a. de ihärdiga cikadorna tystnat.
Det känns skönt med tystnaden men samtidigt känns det som något saknas då cikadorna tystnat.

Pratar man om ett paradis går tanken otvivelaktigt tillbaka till Villa San Michele och Capri och har man varit där en gång är det oundvikligt att man längtar tillbaka. Det är en vistelse som ger mycket både av njutning och arbete.

Rolf Zandén, text och bilder

 

Ur arkivet

view_module reorder

Hänt i skvättet 8

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 18 november, 2013

Teosofin, religionerna och den fria tanken

Religiös dogmatik och religionen som hjälp i livskriser. Var går gränsen? Anteckningar och associationer En vacker sommar på 90-talet satte jag mig på balkongen med fötterna bland petuniorna för att läsa Hemliga ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 12 februari, 2013

Tarja Salmi-Jacobson

Tarja Salmi-Jacobson. Tre dikter

Tarja Salmi-Jacobson, författare, skribent och fotograf skrev dikter när hon var i Dubai

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Utopiska geografier | 15 februari, 2016

Vårt egentliga ansiktsuttryck är fördolt

HETERONYMENS DRÖM Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att de inte glömmer mig. Som en Victor Eremita klär jag mig på ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 21 september, 2017

Från penselhår till pixelporr – en essä om pornografi i konsten

Hur många unga pojkar slet inte ut sin joystick på 80-talet i dunkla pojkrum framför en flimrande TV-skärm? Det var inte bara plattformsspel och shoot-em-up spel som visades på skärmarna ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 10 -2013

Efter att ha varit bortrest i två veckor undrar jag efter hemkomsten vad som har hänt under min bortavaro. Som vanligt visar det sig att det har inte hänt något ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 02 mars, 2013

Barab Bo Odar om dunkelhet och expressionism

I den tyske filmskaparen Barab Bo Odars senaste film "The Silence" målas det upp ett idylliskt landskap (i hög grad tack vare Nikolaus Summerers fotografi) med villor i vilka skuggor ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 09 januari, 2011

Lyra fångar relationen mellan författare och läsare

Man skulle givetvis kunna hålla sig för god för att använda slitna uttryck som ”många bollar i luften”. Men det tänker jag inte vara. När det gäller Lyra Ekström Lindbäck ...

Av: Jonas Lundgren | Litteraturens porträtt | 12 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.