Kris som möjlighet. Har människan en framtid på Jorden?

Det finns en förening i England som heter Scientific and Medical Network (SMN). Det är en världsomspännande organisation som begrundar och söker förbättra vår världsbild och vårt tänkande, så att vi skall ...

Av: Erland Lagerroth | 06 september, 2011
Essäer

Minne och Aning – på vandring med igelkottar och rävar i litteraturens snåriga…

Varför läser du en bok när det finns så många artiklar att läsa på nätet? Kan du inte läsa där istället? Som bokläsare måste man ständigt försvara böckerna mot nätivrarna ...

Av: Belinda Graham | 27 januari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Den svenska deckaren på bio

Nej, jag minns inte var han sa det. Men jag minns vad han sa. Någon journalist frågade Henning Mankell hur han ställde sig till kritiken mot de senare Wallander-filmerna. Han ...

Av: Bengt Eriksson | 17 oktober, 2008
Essäer om film

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | 12 januari, 2011
Konstens porträtt

Svenskt slaveri De svenska "gratisarbetarna" - en del av arbetslinjen



altReglerna är luddiga, direktiven oklara - men det finns ett politiskt okej. Det menar ett fackligt ombud och tillika lärare vid en låg- och mellanstadieskola söder om Stockholm. Lena, vi kallar henne det, talar om "ett nytt fenomen" på den svenska arbetsmarknaden, de så kallade "gratisarbetarna" som rekryteras av offentliga och privata arbetsgivare från Arbetsförmedlingens åtgärdsprogram.

- Det är en djungel. Allt sker i det tysta. När jag frågat chefen om vilka program dessa arbetare kommer hörs inga konkreta svar. Det ska inte frågas så mycket, det är mitt intryck, berättar Lena.
Detta arbetsmarknadsfenomen berör främst dem som står på tröskeln till att bli utförsäkrade och slussas in i program för att inte förlora försörjningsstöd från Försäkringskassan. Men också, visar det sig, människor som ifrågasätter systemet. Dessa personer får en anställning, resonerar regeringen. De utnyttjas hänsynslöst, anser de som bekantat sig med dessa nya anställningsformer.

 

- Det har helt klart skett en omprioritering inom de kommunala väggarna. Förut var verksamheten nummer ett, i dag är chefers och rektorers högsta prioritet ekonomin. Mentaliteten har blivit en helt annan, menar Lena.
Lena berättar om "gratisarbetare" som först blivit lovade fast anställning men senare inte fått det. Nyligen var en dryg tredjedel av de anställda på Lenas arbetsplats så kallade "gratisarbetare", anställda som tillåts gå i uppåt tre år utan kollektivavtal, semester, semesterersättning eller referenser. Gratisarbetare är annars vanligast förekommande i sociala företag och ideella organisationer. Hörn av arbetsmarknaden dit, enligt Kommunal, insynen är klart mindre. Stämningen bland Lenas kollegor är en blandning av ilska och förvåning. I internbrev till sina företrädare har de ifrågasatt vidden av gratisarbetarnas insats för lärosätets verksamhet, och i skarpa frågor ifrågasatt varför dessa personer inte fått fortsatt förtroende efter det att deras praktikant- och lärlingskontrakt fullgjorts.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

alt- I Sverige har något hänt. Det har tystnat. Kritik framförs inte från golvet och upp till chefskontoren med samma trygghet i ryggen som tidigare. I den här frågan föredrar till och med fackligt aktiva att citeras anonymt för att inte riskera sina kollektivavtalade arbeten, säger Lena.

Den moderatledda regeringens arbetslinje har blivit ideologi. Att inte "göra rätt" för sig, vara duktig, individuellt framgångsrik har skapat en kollektiv skamkänsla och ett samhälleligt okej att se ner på människor som av olika anledningar inte lönearbetar. I alla fall om du frågar Rosa, en kvinna i livets mittskede från Peru som kom till Sverige för 18 år sen.
Rosa, som vi kallar henne här, anlände till Gävle som utbildad lärare men började studera antropologi. Det var 90-tal och AMS erbjöd kurser och jobb och Rosa hoppade på en introduktionskurs. Men det fanns bara sommarvikariat och till slut flyttade hon till Stockholm. Här blev hon timanställd inom hemtjänsten för ett företag som sen köptes upp av Attendo Care. Då började problemen på allvar; ökad arbetsbelastning, försämrade villkor, hon stiftade bekantskap med samhällsrasismen. "Du måste kunna tala obehindrad svenska", sa chefen till Rosa, fastän många av hennes kollegor inte talade någon svenska alls.

- Jag ifrågasatte att det inte fanns någon tid till de gamla, men ingen ville lyssna. Anhöriga var misstänksamma mot oss invandrare.
När kommunala nedskärningar drabbade Rosa för några år sen uppmanade Arbetsförmedlingen, AF, henne att byta inriktning. Men inte bara det, hon skulle gå med på deltids- istället för heltidstjänst. I samma veva blev hon utan förklaring förhörd om sin politiska tillhörighet och bakgrund i Peru, fastän hon anlände hit som arbetskraftsinvandrare och inte som politisk flykting. Hon hade inte varit arbetslös under någon längre tid men sändes ändå till AF:s arbetslivsintroduktion.
- Där satt jag med personer som varit sjukskrivna i flera år, som haft stroke eller har cancer. Andra hade just anlänt till Sverige. I programmet blev alla tvångsskickade till en psykolog och tvungna att genomgå ett IQ-test. Det var helt otroligt, jag frågade vad de var ute efter men de sa bara att jag var olydig och att allt var för mitt eget bästa.

Men Rosa kände sig kränkt, hennes integritet och intelligens blev ifrågasatt. Hon, som aldrig tidigare under sina år i Sverige varit sjuk eller behövt uppsöka läkare, slussades ändå i maj 2010 in i Jobb och utvecklingsgarantin tredje fasen, fas tre, och fick heltidspraktik som skolstäderska.

Fas tre sparkade igång våren 2009, just som finanskrisen nådde sitt kanske mest kritiska skede. Arbetssökande som av olika skäl inte fått jobb slussas efter 450 dagar automatiskt in i fas tre. Deltagarna avlönas av Försäkringskassan med 65 procent av sin tidigare lön. Myndigheten betalar även arbetsköpare 225 kronor per person och dag. Totalt gör arbetsköparen en vinst på 5 000 kronor i månaden. Denna form av subventionerad anställningsform genererar emellertid inte i giltiga intyg eller betyg, arbetsgivaren är inte förpliktigade att erbjuda de anställda efter fas tre-programmet förlängd anställning. Arbetsgivaren, inte den arbetslöse, drar vinstlotten i fas tre, och kan fritt disponera en eller flera långtidsarbetslösa samtidigt. På Lenas skola, en tredjedel av de anställda.
Rosas arbetstider är från sex på morgonen till två på eftermiddagen. Ersättningen från Försäkringskassan ger henne en nettoinkomst på under 10 000 kronor. En nivå som hon efter ett långt yrkesliv i Peru och Sverige ifrågasatte, men handledarens enda kommentar var: "Du har ju så att du klarar dig."
Snabbt, fort och fel, Benita Westins, ombudsman på Kommunal, sammanfattning av alliansregeringens åtgärdsprogram, av typ fas tre.

- Det hela är väldigt illa skött politiskt. Det fanns ingen dialog med andra parter innan fas tre klubbades igenom, men hade vi fått komma in tidigare hade åtgärder för att bättre introducera personer i dessa program kunnat förverkligas, menar hon. Bristen på insyn har därför lett berörda, politiker och fack till vad som liknar en återvändsgränd; man har inte riktigt kontroll. Att dessa åtgärdsprogram skulle leda till sysselsättning har Benita väldigt svårt att tro:
- Jag har svårt att se att det skulle vara det minsta stimulerande. Men felet är främst politiskt, man kan inte tro att man från den ena dagen till den andra kan ställa om stora arbetsmarknadssystem. Det är naivt, anser Benita Westin.
Så vem vinner på dessa jobbprogram? Inte de berörda, varken ekonomiskt eller socialt, varken på kort eller lång sikt. De som gynnas av regeringens arbetsmarknadsprogram är istället de företag och kommunala instanser som nyttjar möjligheten att ta in, i praktiken, gratis arbetskraft. Är detta en del av alliansregeringens jobblinje? Ja, låter arbetsmarknadsminister Tobias Billströms pressansvarige, Eleonor Johansson, meddela:
- Vi är nöjda med hur Arbetsförmedlingen har kunnat ta hand om alla våra nya insatser som exempelvis fas tre. Funktionen som dessa projekt fyller är att få fler i arbete.

Socialminister Göran Hägglund sa inför valet, i SVT:s partiledarutfrågning, att Försäkringskassans och AF:s åtgärdsprogram har "gett många människor dess värde tillbaka". Många tycker emellertid annorlunda. Rosa känner sig förnedrad, Lena ser människor bryta ihop, andra talar om ett förlorat människovärde. Däribland Anette Höiland, som i en debattartikel för Nya Wermlandstidningen kallar regeringens fas tre för "det nya slavkontraktet".
Höiland skriver: "Den långtidsarbetslöse tvingas att skriva på ett slavkontrakt och acceptera löner som inte ens kommer i närheten av arbetstagarnas lägstalöner. Den långtidsarbetslöse hamnar mellan stolarna och är rättslös." Anette Höilands erfarenheter delas med många; hundratals jobbansökningar utan resultat, 450 passerade dagar i olika projekt, per automatik inslussad i fas tre.
"Den ultimata förnedringen är när slavkontraktet godkänns och skrivs under av den arbetslöses tillhörande fackförbund." Många berörda jämför fas tre med förpliktigat och politiskt sanktionerat tvångsarbete. Fas trearbetaren jobbar 40 timmar i veckan och går miste om "starta-eget-hjälp", jobbcoaching och möjligheten att delta i olika utbildningsprogram. Arbetsveckan (fyrtio timmar) omöjliggör därtill jobbsökning då man, enligt Anette Höiland, "utför en gratis heltidssysselsättning."

alt- Fas tre är rent slaveri. Jag kom till Sverige som en fri människa och här har jag blivit en slav. Politiker kallar de här projekten för utvecklande, det är ett skämt! Om jag inte följer Försäkringskassans och AF:s direktiv vet jag inte vad som kommer att hända. Jag söker jobb, men det finns aldrig något. Det är som om jag är svartlistad, som om jag straffas för att jag har ifrågasatt hela systemet.
För Rosa är framtiden i Sverige ett blankt papper. Stämningen omkring henne känns hotfull, handläggare har upprepade gånger understrukit att hon inte är samarbetsvillig. Rosa ifrågasätter för mycket och har blivit obekväm då hon agerat språkrör för andra som slussats igenom liknande processer. Tanken på att ge upp och resa hem finns, liksom den att ändra namn. Hon har ingen joker att spela ut. Här får hon ingen pension, den nuvarande arbetslinjen bryter ner henne, de trygghetssystem som gjort Sverige till social förebild i tredje världen ser hon inga spår av. Alliansregeringen, säger hon, har kastat Sverige tillbaka till medeltiden.
- Sverige sysslar numera med utpressning. Jag känner mig så oerhört kränkt. Så här illa behandlad har jag aldrig blivit i Peru. Och det är inte bara jag, tyvärr. Det finns många därute, och jag tycker synd om dem som kommer till Sverige och hamnar i klorna på samma system. Det är omänskligt.

Lena, den fackligt aktiva läraren, minns särskilt en händelse. Hon kom på sin chef utnyttja en av sina "gratisarbetare" som personlig passup. Under kontorstid fann hon chefen på sitt kontor i strumpor, "gratisarbetaren" masserande hennes fötter.
- "Han är så bra", sa hon till mig.

Klas Lundström. journalist och författare

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. http://rastareportern.tidningen-anti.se
En kortare version går att läsa i Arbetaren (15/9-10): http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20100915

Namn i reportaget är fingerade

 

Ur arkivet

view_module reorder
Bron Al Mak Nimir Foto:  Tarja Heino

Radband från Sudan

Genom Sudans huvudstad Khartoum rinner två floder, Blå och Vita Nilen. De flyter samman till en flod vilket kan beskådas från bron Shambat. Det rödbruna vattnet i Blå Nilen förenar ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 18 februari, 2016

Indisk mytologi och konsten att fastställa ett faderskap

Jag läser i det lilla häftet, utgivet av ett förlag i Bombay: Acqaint your children with their cultural heritage (Låt dina barn bekanta sig med sitt kulturella arv.) Vidare finner jag, på pärmen ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 24 april, 2017

Dokumentation av en svunnen tid Sune Jonssons bildkonst

På Centrum för fotogarfi pågår just nu en utställning av fotografen, filmaren och författaren Sune Jonssons (1930-2009), bilder om ett stycke svensk historia som snart går i graven. Filmerna som ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 11 juni, 2010

Babsan som Marilyn Monroe. Foto B Graham

Superhjälten Babsan sprider glädje och kärlek till folket

Livet är inte alltid en dans på rosor ... men tänk om! Det är den världen som den glittrande glada Babsan existerar i, huvudpersonen i den nya showen Ett liv i ...

Av: Belinda Graham | Essäer om scenkonst | 03 december, 2017

Korsväg: ett möte i surrealism och avfärd mot ”Karavan”

Då denna essä tar sitt avstamp i ”surrealismen” med två så stora diktarnamn som Artur Lundkvist och Gunnar Ekelöf så är det viktigt att klargöra att det inte är deras ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 11 oktober, 2013

De jämlika

Han var mer fallen för det praktiska än det eteriska; sjukvård, tandvård, en soffa att sitta i. Det var behov han hade sett hos de som varit omhändertagna som barn ...

Av: Per-Henrik Bartholdsson | Gästkrönikör | 10 maj, 2013

Benjamin 5

O

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 10 september, 2011

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.