Magritte

Från Tabu till Psykporr

Utanför Pressbyrån hänger redan dagens sömniga löpsedlar. De lockar inte. Tonläget är uppskruvat och har sedan långt tid tillbaka trubbat av sinnena och därmed placerat de vrålande orden i kategorin: ...

Av: Crister Enander | 21 oktober, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Jenny Berggren Keljevic. foto:Privat

Alkohol som blir galenskap

Glassmaskinen hade choklad och vanilj smak att välja mellan, strutarna var små och krispiga, jag tog min första smaktugga och tittade ut över den trafikerade gatan. Det luktade Belgrad, det ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 13 april, 2015
Utopiska geografier

Let the stars call you

Let the stars call you where I am overwhelmed inside whispering the soul closer singing spirits flying in and out through me and you

Av: Hebriana Alainentalo | 20 juli, 2009
Utopiska geografier

Olle Ljungström under Forever Young-turnén 2010. Foto: Cecilia Ekströmer/ Wikimedia Commons, 2010.

Olle Ljungström

Det har varit bitterljuvt att lyssna på kassetten: ljuvt eftersom det har varit fint att få återuppleva intervjutillfället, bittert eftersom jag hela tiden har haft i bakhuvudet att personen jag ...

Av: Thomas Renhult | 01 augusti, 2016
Musikens porträtt

"Svensson klär av sig"



altValaffischer ockuperar torget i Stockholmsförorten som det här reportaget utspelar sig i. En del har ryckts ner, söndrats och slängts till marken av meningsmotståndare. Kvar hänger i alla fall Jan Björklunds tandglugg och dit gatlyktorna inte når, där en gångled försvinner in i ett dämpat töcken, stirrar Göran Hägglund in i en förvånad struts ögon.

Verklighetens folk. Ord från det kristna partiets ledare som blev en "kulturdebatt" där asfalten, det vill säga grunden, utgjordes av frågan om vem som hade rätt att företräda Svensson. De som lever i verkligheten. Många som av olika anledningar inte deltog i debatten i tevesoffor, tevestudios och på kultursidor - som kanske arbetade, umgicks med vänner, eller uppdaterade sina Twitter- och Facebookkonton, kort sagt inte hann - frågar sig hur nån kan ställa sig utanför denna så kallade verklighet och sen analysera den.

Nära det här torget i en förort söder om Stockholms innerstad ligger det en lokalpub. Om helgerna höjer de volymen och har vakter i dörren som nekar alltför tydligt prostituerade kvinnor inträde. Under en vardagskväll är stamgästerna här, cirka ett tiotal, några unga kids räknar mynt vid de enarmade banditerna och håller sig lite i bakgrunden, biljardbordet är upptaget, belysningen pendlar mellan erotisk 90-talsstämning, psykos och Kulturhuset goes studentfest.

Rökrummet liknar telefonhytterna man kan drabbas av på olika företagskontor. De vita väggarna är lika inbjudande som att hoppa ur ett flygplan utan fallskärm. Man känner sig upptryckt mot en konsistens som vilken sekund som helst vill förklara för dig att "från och med nu går allt åt helvete".

Vid pissoaren lättar en man med långt stripigt hår på blåsan. Han säger att han behärskar en handfull språk, spanskan påtvingades honom av spanjorerna. Påtvingas vi inte alla vårt språk? Mannen, som påminner om en kortväxt kopia av karaktären "Chief" i Gökboet, grubblar över frågan ett ögonblick.

- Öh, svarar han. Tal vez, det är möjligt.

En blond kvinna som nått medelålderns tröskel vinner uppmärksamhet i baren. Som enda kvinna i det manliga barsällskapet dansar hon i takt till musiken som dryper ur väggarna. Ögonblicket senare är hon uppe på baren och har inlett en amatörmässing strippshow. Stämningen blir en annan, ur männens strupar seglar jubelrop fram, mobilkameror filmar hennes nakna mage och svarta underkläder. Barägaren skrattar, går och samlar ihop tomma ölglas, frågar: Det här stör väl inte er?

- Jo. Faktiskt, säger de tillfrågade. Brukar hon strippa?

- Äsch. Hon är en inventarie, en möbel, svarar barägaren.

En inventarie, en möbel, ett annat ord för ägodel.

altKvinnans ansikte bär spår av sorg och när hon hoppar ner för bardisken med den skränande musiken tätt intill går hon bort till ett sällskap som sitter vid ett bord ett stycke från baren. Några män reser sig, tar för sig av kvinnans bröst, smeker kroppen och det märks att de börjar svettas. Vem är denna kvinna, denna bars inventarie? En av verklighetens folk som kanske eller kanske inte kommer att kasta en papperslapp i en valurna tredje söndagen i september.

- Tycker du att det är okej? Frågan riktas mot barägaren. Han står i baren och serverar öl till några stamgäster. Kvinnan är tillbaka på bardiskens yta. Hon står på alla fyra, rör sig nervöst och osäkert gungande, ropar på barägaren som för att fråga honom nånting. Männen i baren dricker av veckans öl och ser på, nån fortsätter att spela in allt med mobilkameran.

- Ja, svarar barägaren. Det är hennes val.

Detta ifrågasätts men männen i baren backar upp barägarens argument. "Hoppa upp själv." Det rådet riktas till en ung självsäker man på stolen längst ut i baren. Därifrån synar han kvinnans fladdrande bakdel och slungande blonda hårsvall. "Visa dina pungkulor för mobilkameran." Nej, det vill han inte.

- Står det strippklubb utanför?

- Nej, medger barägaren men skämtar: Det här är en gnidklubb.

Männen i baren skrattar högt. Kvinnan ropar på barägaren igen, han hörsammar henne inte. Barägaren är själv strippa, berättar han och tänker "därför inte ta diskussionen", som han uttrycker det.

- Men om några av dina gäster inte tycker att det är okej att strippa och ta för sig av en kvinnas kropp på det här sättet?

Barägarens röst försvinner i ett hav av åsikter, kritikers, supportrars, berusade stamgäster. I bakgrunden, utan att yppa minsta ord i debatten (hur skulle hon hinna det?), bidar kvinnan kvar i samma rörelser som tidigare. Sen hon tog klivet in i lokalen har hon liksom utfört ett uppdrag, troligen inte beställt av den stripplicenserade barägaren eller männen som smeker hennes vader, utan av en kris i tillvaron.

På väg ut ur lokalen ställer sig de unga killarna vid den enarmade banditen i vägen, räcker fram en hand, instämmer. "Tack", säger en av dem. De är kids som tidigare under dagen stod med en fotboll utanför t-baneuppgången. Vuxet folk vände sig om, skakade på huvudet, tyckte de var högljudda.

Musiken inifrån lokalpuben studsar som osynlig materia mot torgets kylslagna asfalt. Ytterligare en valaffisch har hunnit dras ner under kvällen. Den här gången det grönfärgade partiet som kallar sig miljöns främsta väktare. Major Björklund hänger alltjämt kvar, hans på affischen aningen tvetydiga blick blänger iakttagande ner på torget och de tomma bänkarna.

Ett stenkast därifrån reser sig en kommunal skola. Nu är den tom. I morgon strömmar de som kallas framtiden igenom dess salar, spänner ut bröstkorgarna för att sträcka sig mot himlen. Som för att säkra tillgången till syre. För att nån ska höra dem? Verklighetens folk? Folk i verkligheten. Folk utsatta för verkligheten.

Klas Lundström

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

I begränsningen anas Mästaren

Julens glansiga prydnadsänglar trumpetar att det gudomliga blev människa. Även om julens pynt kan verka obegränsat förutsätter det ett budskap om begränsning. Gud utsatte sig för mänsklighetens och världens begränsningar ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 24 december, 2009

Den poetiska Eddan enligt Lars Lönnroth

Vårt behov av översättare och översättningar är omättligt. Men den yrkeskategorins ansträngningar har inte särskilt ofta uppskattats eller förtjänst. Av slentrian har försvenskningarna antingen förbigåtts helt i bokrecensionerna, eller så ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2017

 Niels W. Gade. Originalfotot tillhörigt Oslo Stadsmuseum

Niels W. Gade Ett tonsättaröde och kulturhistoriens nyckfullhet

Vi tycks utgå från att de konstnärer – bildkonstnärer, tonsättare, diktare, dramatiker m.m. - som har sina namn inskrivna i historien har nått denna status på grund av sina extraordinära ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 12 februari, 2017

Anteckningar om Vägen till språket

I Vägen till språket vill Heidegger utröna vad språket är. Heidegger vill fenomenologiskt utröna språkets ”vad-varo”, dess egenskaper och väsen. Lyckas Heidegger ”att bringa språket som språket till språk” friläggs ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 26 februari, 2014

Dikter av Sara Falkstad Byrne

  Drottningen av Matang   alla hundar liknar varandra   har en sandbrun färg, samma som dammet på marken utanför butiken i Matang, ett slitet anhang med vippande öron.   på ett aluminiumbord en fet och tatuerad man, ogenerad i kalsongerna sovande i het ...

Av: Sara Falkstad Byrne | Utopiska geografier | 24 januari, 2011

Shane Carruth. Foto: Ray Pride

Shane Carruth, människan och naturen

Shane Carruths filmer är fyllda av exploatörer av naturen: uppfinnare, tjuvar och musiker. Carruth söker gestalta den vetenskapliga processen i sin filmkonst - framsteg som resultatet av slumpens välgörande insteg ...

Av: Rasmus Lygner | Filmens porträtt | 24 juni, 2017

Inget Namn

  Hebriana H. Bebådelse   Två rader ner och början är inom synhåll kom alla armar som ska bära bära allt som stavas kall grogrund inom raden det är ryggraden som ...

Av: Författare: dikten | Utopiska geografier | 16 mars, 2009

Söderköping. Foto: Björn Gustavsson

Om brunnsverksamheten i Söderköping

Artikelserie om svenska spa-inrättningar. (Text nr 1.)

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 23 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.