Vad gör socialdemokratin med bohemen, satirikern och radikalen Bengt Lidforss?

En nyutkommen bok om den ofta förtalade och motarbetade Bengt Lidforss, ”Bortom det acceptablas gränser – Bengt Lidforss och lundaradikalismen” kompletterar och fördjupar den biografi som redan finns; Nils Beyers ...

Av: Michael Economou | 10 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Seamus Heaney 1939-2013

Irländarna är ett läsande folk som vet att uppskatta sina författare. Man kan möta fyra av dem på konstverk i mer än dubbel storlek i en bokhandel i centrala Dublin ...

Av: Ivo Holmqvist | 31 augusti, 2013
Övriga porträtt

Marco Missiroli

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

En intervju med Marco Missiroli. Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som ...

Av: Guido Zeccola | 01 november, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Om Sohrab Rahimi, en intervju om och kring skapelseprocessen

En gång sade du, Sohrab, till mig, i ett annat sammanhang, om kritiken som sådan, vilken jag framhävde som en gestaltning: ”Ja. jag gillar ordet gestalt. För då skriver man ...

Av: Freke Räihä | 16 juni, 2012
Litteraturens porträtt

"Svensson klär av sig"



altValaffischer ockuperar torget i Stockholmsförorten som det här reportaget utspelar sig i. En del har ryckts ner, söndrats och slängts till marken av meningsmotståndare. Kvar hänger i alla fall Jan Björklunds tandglugg och dit gatlyktorna inte når, där en gångled försvinner in i ett dämpat töcken, stirrar Göran Hägglund in i en förvånad struts ögon.

Verklighetens folk. Ord från det kristna partiets ledare som blev en "kulturdebatt" där asfalten, det vill säga grunden, utgjordes av frågan om vem som hade rätt att företräda Svensson. De som lever i verkligheten. Många som av olika anledningar inte deltog i debatten i tevesoffor, tevestudios och på kultursidor - som kanske arbetade, umgicks med vänner, eller uppdaterade sina Twitter- och Facebookkonton, kort sagt inte hann - frågar sig hur nån kan ställa sig utanför denna så kallade verklighet och sen analysera den.

Nära det här torget i en förort söder om Stockholms innerstad ligger det en lokalpub. Om helgerna höjer de volymen och har vakter i dörren som nekar alltför tydligt prostituerade kvinnor inträde. Under en vardagskväll är stamgästerna här, cirka ett tiotal, några unga kids räknar mynt vid de enarmade banditerna och håller sig lite i bakgrunden, biljardbordet är upptaget, belysningen pendlar mellan erotisk 90-talsstämning, psykos och Kulturhuset goes studentfest.

Rökrummet liknar telefonhytterna man kan drabbas av på olika företagskontor. De vita väggarna är lika inbjudande som att hoppa ur ett flygplan utan fallskärm. Man känner sig upptryckt mot en konsistens som vilken sekund som helst vill förklara för dig att "från och med nu går allt åt helvete".

Vid pissoaren lättar en man med långt stripigt hår på blåsan. Han säger att han behärskar en handfull språk, spanskan påtvingades honom av spanjorerna. Påtvingas vi inte alla vårt språk? Mannen, som påminner om en kortväxt kopia av karaktären "Chief" i Gökboet, grubblar över frågan ett ögonblick.

- Öh, svarar han. Tal vez, det är möjligt.

En blond kvinna som nått medelålderns tröskel vinner uppmärksamhet i baren. Som enda kvinna i det manliga barsällskapet dansar hon i takt till musiken som dryper ur väggarna. Ögonblicket senare är hon uppe på baren och har inlett en amatörmässing strippshow. Stämningen blir en annan, ur männens strupar seglar jubelrop fram, mobilkameror filmar hennes nakna mage och svarta underkläder. Barägaren skrattar, går och samlar ihop tomma ölglas, frågar: Det här stör väl inte er?

- Jo. Faktiskt, säger de tillfrågade. Brukar hon strippa?

- Äsch. Hon är en inventarie, en möbel, svarar barägaren.

En inventarie, en möbel, ett annat ord för ägodel.

altKvinnans ansikte bär spår av sorg och när hon hoppar ner för bardisken med den skränande musiken tätt intill går hon bort till ett sällskap som sitter vid ett bord ett stycke från baren. Några män reser sig, tar för sig av kvinnans bröst, smeker kroppen och det märks att de börjar svettas. Vem är denna kvinna, denna bars inventarie? En av verklighetens folk som kanske eller kanske inte kommer att kasta en papperslapp i en valurna tredje söndagen i september.

- Tycker du att det är okej? Frågan riktas mot barägaren. Han står i baren och serverar öl till några stamgäster. Kvinnan är tillbaka på bardiskens yta. Hon står på alla fyra, rör sig nervöst och osäkert gungande, ropar på barägaren som för att fråga honom nånting. Männen i baren dricker av veckans öl och ser på, nån fortsätter att spela in allt med mobilkameran.

- Ja, svarar barägaren. Det är hennes val.

Detta ifrågasätts men männen i baren backar upp barägarens argument. "Hoppa upp själv." Det rådet riktas till en ung självsäker man på stolen längst ut i baren. Därifrån synar han kvinnans fladdrande bakdel och slungande blonda hårsvall. "Visa dina pungkulor för mobilkameran." Nej, det vill han inte.

- Står det strippklubb utanför?

- Nej, medger barägaren men skämtar: Det här är en gnidklubb.

Männen i baren skrattar högt. Kvinnan ropar på barägaren igen, han hörsammar henne inte. Barägaren är själv strippa, berättar han och tänker "därför inte ta diskussionen", som han uttrycker det.

- Men om några av dina gäster inte tycker att det är okej att strippa och ta för sig av en kvinnas kropp på det här sättet?

Barägarens röst försvinner i ett hav av åsikter, kritikers, supportrars, berusade stamgäster. I bakgrunden, utan att yppa minsta ord i debatten (hur skulle hon hinna det?), bidar kvinnan kvar i samma rörelser som tidigare. Sen hon tog klivet in i lokalen har hon liksom utfört ett uppdrag, troligen inte beställt av den stripplicenserade barägaren eller männen som smeker hennes vader, utan av en kris i tillvaron.

På väg ut ur lokalen ställer sig de unga killarna vid den enarmade banditen i vägen, räcker fram en hand, instämmer. "Tack", säger en av dem. De är kids som tidigare under dagen stod med en fotboll utanför t-baneuppgången. Vuxet folk vände sig om, skakade på huvudet, tyckte de var högljudda.

Musiken inifrån lokalpuben studsar som osynlig materia mot torgets kylslagna asfalt. Ytterligare en valaffisch har hunnit dras ner under kvällen. Den här gången det grönfärgade partiet som kallar sig miljöns främsta väktare. Major Björklund hänger alltjämt kvar, hans på affischen aningen tvetydiga blick blänger iakttagande ner på torget och de tomma bänkarna.

Ett stenkast därifrån reser sig en kommunal skola. Nu är den tom. I morgon strömmar de som kallas framtiden igenom dess salar, spänner ut bröstkorgarna för att sträcka sig mot himlen. Som för att säkra tillgången till syre. För att nån ska höra dem? Verklighetens folk? Folk i verkligheten. Folk utsatta för verkligheten.

Klas Lundström

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Nils Hermansson i Paris

På vägen hem i fredags gick jag som vanligt genom latinkvarteren i Paris. Det är västra stranden av Seine, området där det på medeltiden talades latin och universitets olika institutioner ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 31 mars, 2010

Hett som i helvetet

Notting Hill Carnival 2006: Hett som i helvetet Tidningen Kulturens Carl Abrahamsson besöker Notting Hill Carnival i London och trängs bland hundratusentals människor. Välkommen till Notting Hill...

Av: Tidningen Kulturen | Bildreportage | 08 september, 2006

Od Óðr, den extatiskt rasande, är i nordisk mytologi en gåtfull version av Oden.

Helgande och extas

Söker man inspiration i det absurda, surrealistiska och skämtsamma har man större chans att utveckla en originell eller intressant idé, än om man skulle arbeta helt mekaniskt med ett platt ...

Av: Eirik Storesund | Essäer om religionen | 22 april, 2017

Varför blir inte människans skapelser levande?

Frågan kan tyckas konstig, men den dök upp, när jag såg en annons som förkunnade, att det finns 357 nya delar inuti årets bil. Det satte tankarna i rörelse. I ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 31 juli, 2011

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 13 september, 2013

Veckan från skiten

En kvinna fick rätt i reklamationsnämnden mot en kursgård utanför Härnösand. Hon deltog i en kurs i hawaiiansk tarmrening, och eftersom det inte fanns tillräckligt med toaletter var hon tvungen ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 april, 2011

Columbus arv

Bogdan är en kortvuxen, satt man i 35-årsåldern, anställd hos rederiet CMA CGM som elektriker. Hans väg till havet och världens tredje största rederi följde andras upptrampade stigar via bristen ...

Av: Klas Lundström | Reportage om politik & samhälle | 12 december, 2009

Skapandets värld

Lever vi i skapandets värld eller i slaveriets? En av 1900-talets mest vidsynta, egensinniga och originella filosofer heter Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Han tänkte för fritt och stort för att passa ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 26 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.