Ralph Waldo Emersons två filosofier

Vem läser Ralph Waldo Emerson idag i Sverige? De sista seriöse läsarna av honom var Ekelund och Geijerstam. Sedan har det varit tyst om den amerikanske filosofen. Ändå har han ...

Av: Bo Gustavsson | 10 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Benjamin 38

                   

Av: Håkan Eklund | 05 Maj, 2012
Kulturen strippar

Patti Smith, en äkta ikon. Foto Belinda Graham

De tillgängliga ikonerna

Temat för Bokmässan i Göteborg 2017 kommer att bli "Bildning". Årets tema på Bokmässan i Göteborg 2016 var "Yttrandefrihet". Men med ett rekordstort antal programpunkter – 4 190 stycken!  - kunde du i stort ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Lugn bara... Om jagidentiteter i Kristina Lugns verk

Den klaustrofobiska normaliteten som vi alla avkrävs och stundtals kvävs i kanske ändå med nödvändighet och milt tvång kan sägas äga rollen av avstampskliché och stabil utgångsfaktor och referenspunkt i ...

Av: Benny Holmberg | 22 september, 2010
Litteraturens porträtt

1989, Kommunismens nedgång



Fuck the Wall!Jag minns 1989 års politiska händelser som ganska omtumlande - särskilt som jag till viss del fick uppleva dem på ort och ställe.

I början av 1989 styrdes många länder av kommunistiska regimer, men i slutet av året hade de flesta - under trycket av snabbt växande oppositionsrörelser - tvingats bort från makten. Alltsammans gick förbluffande snabbt.

Det hela började redan på våren, med rapporter om folkliga protester mot den kommunistiska ledningen i Kina. Försöken att organisera oppositionsrörelser hejdades dock av massakern vid Himmelska fridens torg.

Hösten 1989 var utvecklingen den motsatta: under trycket av folkliga uppror, med hundratusentals deltagare i mer eller mindre dagliga demonstrationer, föll de kommunistiska diktaturerna i Europa en efter en.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ännu på senhösten var det emellertid osäkert vad den politiska instabiliteten skulle leda till. Islossning eller skärpt diktatur? En rad ledande dignitärer, både i Tjeckoslovakien och i DDR, förordade "en kinesisk lösning". I Prag var det mycket nära att militären började skjuta skarpt mot regimkritiska medborgare.

Två decennier har nu gått sedan de politiska jordskalven 1989; ett år som vissa historiker anser vara lika viktigt i Europas historia som revolutionsåret 1848.

Hur kom det sig att denna fredliga revolution var möjlig och att alltsammans skedde så snabbt? Kommunistregimerna föll ju som dominobrickor, en efter en, på bara några månader.

GorbyEn viktig bakgrund är det faktum att Gorbatjov år 1995 hade tillträtt som sovjetisk partichef. Han genomdrev glasnost (öppenhet) och perestrojka (nydaning), samtidigt som yttrandefriheten förstärktes. I takt med reformerna ökade dock den politiska instabiliteten - och när Gorbatjov den 25 december 1991 lämnade posten som Sovjetunionens president var hela det sovjetiska samväldet upplöst.

Jörn Donner skriver i sin bok Rapport från Europa (1990): "I och med Gorbatjovs makttillträde avstod Sovjet från sina imperieambitioner. Kanske det också fanns ett antal kunniga KGB-agenter i östra Europa som förstod att maktutövning med hot inte gick i längden, i synnerhet som Sovjet utåt ville presentera ett fredligt ansikte. Andra har påstått, säkert inte alldeles utan grund, att den starka amerikanska upprustningen under Reagans första år ledde Sovjetunionen till insikt om att man inte hade råd att ta upp tävlan, eftersom den egna ekonomin var en katastrof och försörjningssituationen allt sämre."

Ronald ReaganJörn Donner fortsätter: "Under de sista åren innan järnridån mellan Ungern och Österrike officiellt började rivas, vilket skedde i en högtidlig ceremoni den 2 maj 1989, med utrikesministrarna Alois Mock och Guyla Horn närvarande, åkte jag flera gånger med bil mellan Wien och Budapest över Sopron, vinkades över gränsen utan större ceremonier. Wien var då översvämmat av konsumtionshungriga men penningfattiga ungrare, men den östtyska befolkningen, som fritt kunde resa till Ungern, hade ännu inte insett att den ungerska vägen var möjlig. Teoretiskt var den heller inte godkänd, eftersom Ungern förbundit sig att inte släppa östtyskarna västerut ur landet, ett löfte som man tog tillbaka den 11 september och då släppte alla de östtyskar som vistades i landet. Men då hade redan östtyskar börjat samlas på västtyska ambassader i Prag och Warszawa, vilket sedan ledde till ett avtal mellan de två Tyskland som gav dessa flyktingar utresemöjlighet."

Islossningen inom östblocket skedde gradvis och till en början ganska långsamt.

Ett viktigt steg i utvecklingen mot demokrati i det kommunistiska Ungern var när den sovjetvänlige partiledaren Kádár år 1988 avsattes och i stället ersattes av reformkommunisterna Miklós Nemeth och Imre Pozsgay. På hösten samma år Miklós Nemethdeklarerade Poszgay att Ungern ämnade montera ned "järnridån" mot Österrike och helt enkelt ta bort gränsstängslet. Någon officiell reaktion från Sovjetunionen kom aldrig, märkligt nog. Imre Poszgay berättar i en DN-intervju (publicerad 20/4 2009) att han i slutet av år 1988 fick ett telefonsamtal från de sovjetiska gränsvakterna längs gränslinjen Ungern-Ukraina: de berättade att de höll på att montera ett stängsel där. "Det var den bästa nyhet vi kunde få", minns Poszgay. "Det betydde att Sovjet stängde dörren om sig. Vi förstod att vi var utanför och kunde fortsätta reformarbetet."

Sannolikt hade Gorbatjov tidigt insett att icke-inblandning i satellitstaternas förehavanden var den enda vägen framåt för det sovjetiska systemet. Och ju mer de östeuropeiska kommunistländerna fick upp vittringen av möjliga reformer, desto starkare kom kraven på förändring. Utvecklingen i riktning mot demokrati kom därefter snabbt igång i Ungern, men också i Polen, där fackföreningsrörelsen våren 1989 hade blivit legal. I juni samma år skördade den polska oppositionen stora framgångar i parlamentsvalet. Och i augusti 1989 blev Tadeusz Mazowiecki den förste icke-kommunistiske premiärministern sedan 1947.

Sommaren 1989 tilläts den ungerska oppositionen att verka helt öppet. Den 11 september öppnade Ungern gränsen till Österrike (en av dem som klippte sönder stålstängslet var dotterdottern till den siste österrikiske kejsaren, Karl I; således en ättling av den urgamla Habsburg-dynastin). De följande veckorna flydde tiotusentals Tadeusz Mazowiecki östtyskar till väst via denna oväntade öppning i järnridån. Det bör noteras att det i första hand var regimkritiska östtyskar, inte ungrare, som utnyttjade möjligheten att fly, nu när de ungerska vakterna inte öppnade verkanseld - trots att de formellt, enligt regelboken, skulle ha gjort det.

I början av september 1989 inleder jag och min flickvän en flera månader lång tågresa i Europa. Efter en färjetur från kapitalism till kommunism, från Trelleborg till Sassnitz, stövlar DDR:s tulltjänstemän in i andraklasskupén och börjar undersöka både skåputrymmen och bagage. Men attityden är mjukare jämfört med tidigare under 80-talet. Då granskades vagnarna minutiöst. Nitiska tullare försökte till och med bryta upp luckor i taket för att kunna lysa in där med sina ficklampor. Denna gång går hanteringen snabbt och egendomligt formellt. Den uniformerade tjänstemannen kastar ur sig frågor som "Har ni kommunikationsradio med er?" med en egendomlig lättvindighet - gränsande till ironi.

Vi reser med "Deutsche Reichsbahn". Så hette de tyska statsjärnvägarna även under nazisttiden - ja, redan 1920. Det kejserliga Tysklands järnvägsbolag lever vidare i det kommunistiska Tyskland. Medan vi susar fram över Nordpreussens öde slätter, med stora kollektivjordbruk, sitter vi i en gammaldags restaurangvagn med vita tygdukar och dricker öl.

Vi befinner oss alltså i "Tyska demokratiska republiken": en kommunistisk, självständig tysk stat - officiellt "oåterkalleligt förbunden med Sovjetunionen".

I Östberlin handlar vi i en matvaruaffär som påminner om dem vi såg i Leningrad häromåret: ett ytterst begränsat utbud, och i taket dammiga kristallkronor. Sannolikt en exproprierad borgarvåning som kommunisterna bestämde skulle bli affär.

På en kvarterskrog träffar vi en ung intellektuell, som bjuder oss hem till sig. Han ser sig om i trapphuset innan vi går in i lägenheten; han får egentligen inte bjuda hem västerlänningar. Det stora vardagsrummet är fyllt av böcker ända upp till taket, vi diskuterar det politiska läget, undrar vad han tror om en eventuell förändring. Kanske blir det bättre efter Erich Honecker; han är ju gammal nu, säger jag. Nej, nej, svarar vår nyfunne vän med ett uppgivet leende: "Honecker dör aldrig."

BudapestI mitten av september kommer vi till Budapest. Vi ser stora grupper av demonstrerande östtyskar på torgen i centrum. De protesterar mot orättvisan i att ungrare tillåts resa till väst, via Österrike, men inte DDR-invånare.

7/10: Tidningarna rapporterar att Ungern ska få ett demokratiskt statsskick. Kommunistpartiet ska avskaffa sig självt men återuppstå under nytt namn. Parlamentet ska fungera vidare i oförändrad form fram till dess att fria val hållits, vilket troligen kommer att ske våren 1990.

20/10: Den sovjetiske utrikesministern lovar östblocksländerna "absolut fritt val" vad gäller eventuella politiska förändringar.

23/10: På årsdagen av upproret 1956 deklareras Ungern som ny republik. Den tidigare folkrepubliken ska alltså omvandlas till en demokrati. Cirka 100 000 människor samlas utanför parlamentet, där talmannen, Matyas Szüös, ger sin vision av det nya Ungern. Han håller sitt tal på samma balkong som användes av ledaren för 1956 års uppror, Imre Nagy. Fram till i år har för övrigt alla officiella markeringar av årsdagen av folkresningen 1956 varit strikt förbjudna i Ungern.

alt25/10: Tjeckoslovakiens premiärminister Ladislav Adamec anklagar österrikiska tidningar för att underblåsa de regimkritiska protestdemonstrationer som nyligen förekommit i Prag. Han kritiserar Österrike för att i allt för hög grad bry sig om tjeckiska dissidenter - som exempelvis den bannlyste dramatikern Vaclav Havel. "För Pragregeringen är sådana aktivister inga alls; de är helt enkelt ingenting." Adamec varnar Österrike: "Kritik som syftar till likvidation av det kommunistiska systemet kan vi inte acceptera."

31/10: Från Prag rapporteras att 10 000-tals människor samlats för att kräva fria val och en ny regering. Polisen arresterar 355 personer och sårar ett dussintal. Bland andra Pragfilharmonikerna stöder en skrivelse som kräver demokrati.

Prag4/11: Kommer till Budapest. Jag ser många demonstranter utanför den sovjetiska ambassaden. Plakaten kräver att de ryska trupperna genast lämnar Ungern. Många deltagare bär stearinljus, för att hedra minnet av dem som dödades under den ryska invasionen 1956. Men ambassadpersonalen vinklar ner persiennerna och vägrar ta emot. Jag konstaterar att flera av de ungerska poliser som vaktar ambassadbyggnaden ler instämmande mot demonstranterna.

Budapest har ännu kvar sin öststatskaraktär. Till det yttre är allt sig likt. Jag vandrar runt på gator som med namn som Leninavenyn, Majakovskijgatan, Gorkijavenyn, Moskvatorget, Engelstorget... Och stadens spårbussar har fortfarande kvar numreringar från 70 och uppåt. Detta beror - kuriöst nog - på att den första linjen togs i bruk på Stalins 70-årsdag.

6/11: Östtysklands främsta dagstidning, Neues Deutschland ("Organ des Zentralkommitees der sozialistischen einheitspartei Deutschlands") berättar om helgens massdemonstration i Östberlin, med en halv miljon deltagare. Tidningen hävdar att människor anslöt sig till demonstrationen "med förväntningar på socialistisk förnyelse i DDR". Kommunistpartiet står på demonstranternas sida, fastslår faderligt en ledarskribent, som betygar att också partiet vill se "en förnyelse av samhällslivet". "Vi behöver ett starkt, handlingskraftigt och av demokratisk medvetenhet genomsyrat parti, som är nära förbundet med folket. Vårt parti har ridit ut många stormar. Vad det i dag gäller är att återvinna medborgarnas förtroende."

 Muren i Berlin 2007En annan av dagens ledarskribenter i Neues Deutschland understryker att de reformer som nu ska inledas inte syftar till "mindre" socialism; de syftar till en bättre, effektivare och mer attraktiv socialism.

7/11: De senaste två månaderna beräknas 80 000 östtyskar ha flytt till väst. Det östtyska kommunistpartiet samlas i morgon till ett tredagarsmöte. Partiets nye generalsekreterare Egon Krenz har utlyst omfattande reformer.

8/11: På årsdagen av revolutionen 1917 samlas i Moskva 10 000 människor för att demonstrera mot kommuniststyret. En av talarna säger: "Makten måste tas från systemet och ges till folket." Ett av många slagord: "72 år på vägen till ingenstans."

Östtysklands regering avgår. Bara det senaste dygnet har 10 000 östtyskar flytt landet.

9/11: Östtyskland öppnar gränsen mot Västtyskland för fri passage. I Berlin råder karnevalsstämning vid övergångarna.

BerlinÖppnandet av muren kommer lika överraskande som byggandet av den. Och i båda fallen är orsaken densamma: massflykt från öst till väst. Skillnaden mellan 1961 och 1989 kan beskrivas som en skillnad i tänkesätt: den dåtida regimen var övertygad om murens nödvändighet, men 1989 finns allt färre företrädare för regimen som verkligen vågar försvara den.

Denna dag håller politbyråmedlemmen Günter Schabowski en kaotisk presskonferens. Han återger generalsekretare Egon Krenz direktiv att gränspasseringar ska tillåtas till Västberlin. Men gränsvakterna vid övergångsstationerna vid muren är inte informerade om detaljerna i beslutet och börjar släppa ut sina landsmän genom muren utan de restriktioner som Krenz hade beslutat.

I glädjeyran börjar berlinarna riva muren. Euforiska DDR-medborgare kastar rosor till gränsvakterna och stämningen de följande dygnen är karnevalsartad.

Fidel Castro säger i en tidningsintervju att "tråkiga saker" nu händer "i andra socialistländer". Kuba kommer dock inte att vika från marxismen, lovar han.

Massmediamagnater i väst har den senaste tiden börjat köpa in sig på den ungerska mediamarknaden. Exempelvis har den brittiske tidningskungen Rubert Murdoch köpt 40 % av det tidigare regeringsorganet "Magyar Hirlap" och 50 % av veckotidningen "Reform". Också tyska Springerkoncernen har börjat göra inbrytningar i ungerska media.

BucarestFör sjunde vintern i följd tvingas rumänerna leva med drastiska inskränkningar vad gäller tillgång till el och vatten. Lägenheter får värmas endast 4-6 timmar per dag. Varmvatten tillhandahålls högst tre timmar per dag. Den som använder elektriska kaminer riskerar hårda straff. Hotell och restauranger måste också spara el och tvingas stänga senast kl. 21. Inte ens på lyxhotell kommer glödlampor starkare än 20 watt att tillåtas. Statligt anställda tillåts endast arbeta i dagsljus (vilket så här års betyder fram till 15-tiden).

Västtyska Die Welt förutspår att 1989 kommer att bli ihågkommet som 1900-talets "andra stora år" vad gäller "befrielsen från en mordisk ideologi". 1945 försvann nazismen, 1989 kommunismen. Die Welt gissar att det som nu sker i Ungern, Polen och Tyskland inte kommer att kunna hållas tillbaka i vare sig Sovjetunionen eller Kina.

Också från Bulgarien rapporteras om allt fler regimkritiska demonstrationer. Kommunistpartiets ledare sedan 34 år, Todor Zhivkov, avgår.

13/11: Två miljoner östtyskar har den gånga helgen passat på att göra en eftertraktad resa till väst. Fyra mil långa köer rapporteras från gränsövergångarna. Tågen har varit fyllda, många har pressat in sig i extrainsatta godsvagnar för att få uppleva några dagar i Västeuropa.

Det rumänska kommunistpartiets organ "Scienteia" skriver att socialismen är "det enda alternativet för mänsklighetens fria utveckling" och fördömer de "antikommunistiska kampanjerna" runtom i världen. Samtidigt har en folkresning inletts i Rumänien, sedan myndigheterna ingripit för att förvisa prästen Tökés från Timisoara, som tidigare yttrat sig om de förföljelser kyrkorna i området utsatts för. Händelseförloppet belastar nu relationerna mellan Ungern och Rumänien, eftersom Timisoara ligger i ett område som tidigare tillhört Ungern och fortfarande finns där en stor (förtryckt) ungersk minoritet.

1 Timisoara4/11: En patriark för den rumänska ortodoxa kyrkan, Virgil Gheorghiu, arrangerar ett protestmöte i Paris, vid den rumänska ambassaden, riktat mot kommunistregimen i hemlandet. Gheorghiu uppmanar till fullständig europeisk revolt mot Ceausescu. "Rumänien är en fängelserepublik. Man kan inte skapa en frihetsrörelse inuti ett fängelse." (Jörn Donner kommenterar året efter, i Rapport från Europa: "Det var en prästs avsättning i Timiosara som gav gnistan till den rumänska revolutionen." Donner konstaterar rentav: "Europas omvälvning 1989 är också en kristen omvälvning, Bulgariens uppror mot diktaturen hade inte varit möjligt utan kyrkans tysta välsignelse. Kyrkan var den stora motmakten i Polen under Jaruzelskis tid. Det var i kyrkorna den östtyska revolten förbereddes.")

15/11: 400 000 DDR-medborgare demonstrerar för fria val.

16/11: Sovjetunionens president, Gorbatjov, prisar reformvågen som drar fram genom Europa.

Nicolae Ceausescu25/12: Rumäniens ledare Ceausescu och hans fru avrättas på juldagen. Dagarna innan har media rapporterat om tusentals döda i strider mellan regimen och oppositionen. Ceausescu stöds av lojala Secutitate-styrkor, huvuddelen av armén har tagit folkets parti. (Nationella befrielsefrontens ledare, Ion Iliescu, blir sedermera landets första demokratiskt valda president.)

30/12: TT-Reuter meddelar: "Den världsberömde dramatikern Vaclav Havel, som för inte länge sedan beskrevs som samhällets fiende, avlade på fredagen eden som Tjeckoslovakiens president."

Björn Gustavsson

Ur arkivet

view_module reorder

Poesi som färd in i det underbara

Författaren och förläggaren Hesham Bahari har översatt den andra delen av poeten Adonis: Boken – platsens gårdag nu. Här publicerarar vi översättarens förord  Boken – platsens gårdag nu utkom på arabiska ...

Av: Hesham Bahari | Essäer om litteratur & böcker | 08 juni, 2014

Den svåra konsten att ha stund-fokus

Avlyssnat samtal på en buss i Stockholm en vanlig vardagseftermiddag: En flicka i 8-årsåldern sitter tillsammans med sin pappa.Hon pratar oavbrutet med pappan som hummar till svar samtidigt som han ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 04 juni, 2009

Fokus Det sceniska rummet. Stadens teater

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 18 januari, 2013

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

Jesper Nordström

Tre dikter av Jesper Nordström

Av: Jesper Nordström | Utopiska geografier | 06 november, 2016

Drottningen i Paris. Om Marie Godebska

Med stigande häpnad bekantade sig besökare på Musée d’Orsay i Paris för en tid sedan med en epok i Frankrikes musikliv, som sällan belysts på ett så inträngande sätt som ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 20 mars, 2014

Bruno K. Öijer: den svenska poesins Hermesgestalt

Ensam sittande i en halvtom bar på Sveavägen för många år sedan så händer följande: Dörren öppnas och in kommer en man klädd i sammetsröd manchesterkostym och en stor vid ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 04 april, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.