Den baltiske udstilling – Baltiska Utställningen – i Malmø 1914

For 500 år siden var Malmø Danmarks største by; det var her reformationen og det danske skriftsprog blev grundlagt. Det var nemlig i Malmø, at Christiern Pedersen sad og oversatte ...

Av: Søren Sørensen | 18 april, 2014
Essäer

Estetikk

Innledning Denne artikkelen er om estetikk. ‘Estetikk’ er et grunnbegrep. Begrepet har flere ulike betydninger, der de viktigste av dem er disse: For det første, at begrepet henviser til et adjektiv ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Isprinsessan

  "Ett välskapt gossebarn." Orden tränger in och skingrar nio missfall; de sju tidiga och de bägge sena. Barnmorskan lägger pojken i Klaras famn. I ögonens springor möter han moderns blick. Tomas ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | 07 mars, 2011
Utopiska geografier

dr Krabba 8

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 25 november, 2011
Kulturen strippar

En båt för hälsa och glädje i Amazonas



Image
Läkarnas båt Hälsa och glädje
Frivilligorganisationen Projéto Saúde e Alegría (på svenska "Hälsa och glädje") ger gratis sjukvård åt Amazonas fattiga. Men resan från liten
rörelse till organisation med miljonbudget har krävt sitt pris. Vem gynnar organisationen i dag, företagen eller de fattiga?

Zalu städar lokalerna hos hälso- och utbildningsrörelsen Prójeto Saúde e Alegrias (PSA). Det har hon gjort i 22 år. Zalu är född i en by i Amazonas, utanför Santarém, där hon nu bor ett stenkast från organisationens huvudkontor. PSA är en av världens miljontals icke-statliga organisationer (Non Governmental Organizations, NGO:s), ett viktigt samhällsinslag särskilt i Tredje världen där utvecklingen släpar efter i socialt och ekonomiskt isolerade regioner.

På 1980-talet reste läkaren Eugenio Scannavino från São Paolo till hjärtat
av Amazonas och grundade PSA (namnet står för "Hälsa och lycka").
Organisationen erbjuder sjukvård och utbildning till tusentals bortglömda
fattiga som är bosatta i isolerade och svåråtkomliga byar längs Amazonas
floder, djupt inne i regnskogen.
Områden hårt ansatta av annalkande och ofta illegal skogsskövling. I dag
är Eugenio en smärre celebritet i Brasilien, utländska tv-bolag gör filmer
om hans arbete i ett av världens mest utsatta områden, där PSA är många
människors enda sociala skyddsnät.
I Santaréms hamn har den multinationella sojaproducenten Cargill rest sin
väldiga fabrik. Det PSA och Cargill har gemensamt är att de erbjuder ett
fåtal arbeten i en region plågad av arbetslöshet och olycksbådande
framtidsutsikter. Ungdomarnas situation är särskilt allvarlig och det enda
alternativet för många är att - om pengar finns - söka sig till städerna.
De som blir kvar berättar om kärleken till sin omgivning, till regnskogen
och gemenskapen, en tillvaro som saltas av en nyfikenhet på världen
utanför och en undran ifall deras drömmar skulle kunna infrias.
PSA:s lokaler präglas av rörelse. Mycket av arbetet utförs av
gästarbetare, observatörer, nyfikna, journalister eller praktikanter. Från
USA, Sverige, Nederländerna, städerna Rio de Janeiro, São Paolo, Belterra,
Piquiatuba. Oavsett nationalitet eller hemby svettas de tillsammans vid
vattenautomaten. PSA förenar dem.
Men trots den ständiga rörelsen tycks NGO-floden ofta enbart rinna i en
enda riktning.
Men Zalu, som tillhör en annan del av organisationen och har en annan
social bakgrund än grundarna från metropolen São Paolo, talar om rötterna,
om begynnelsen.
- Eugenio har betytt så mycket för mig och många andra. Varje dag städar
jag lokalerna, fyller på kaffetermosar och ser till att vatten finns. Med
glädje, säger hon.

I vägskälet

PSA:s arbete uppvisar obestridliga pluspoäng och imponerande bedrifter:
Tillgång till rent vatten och regelbunden tandvård i byarna, och en
medvetenhet hos folket om grundläggande rättigheter. Lokalradiostationer
sysselsätter ungdomar och erbjuder på vissa håll Internet. PSA driver även
kampanjer om hälsa, sexualitet och farorna med narkotika.
Men PSA har hamnat i ett vägskäl där framgångsrika NGO:s ofta hamnar.
Vägskälet viker av mot fortsatt ekonomisk expansion eller tillbaka till
rötterna och återvunnen trovärdighet. Resan från liten rörelse till en
organisation med miljonbudget har krävt sitt pris; PSA är i dag enligt
många inte den rörelse det en gång var. PSA har många ansikten och
agendor, dels i byarna organisationen arbetar i, och dels i knät på
finansiärerna som man är beroende av.

Image
Eugenio Scannavino Neto
Läget för alternativa röster i Brasilien är prekär och utmaningarna många.
Tillsammans med staten lyckades landets NGO:s kartlägga och frige
4 500 personer som levde i ett så kallat "skuldslaveri" i Amazonas.
Ledarna för den urbana bostadsrörelsen "de taklösas rörelse" mordhotades
under karnevalen 2008 i Salvador.
Rykten härledde hoten till den lokala federala polisen. NGO:s informerar
om exkluderade lokalbefolkningars och politiska, etniska eller ekonomiska
minoriteters rättigheter i utsatta områden. Det är ett farligt arbete.
PSA, som är en av Amazonas största NGO:s, stöds av EU, Petrobrás
(Brasiliens statliga oljebolag) och gruv- och mineralbolaget ALCOA, som
fördjupar sin verksamhet i regnskogen. PSA är inte ensamma om att få
bidrag från meningsmotståndare.

Solidarisk läkare

Fabio Tozzi, huvudläkare på PSA:s sjukhusbåt Abaré, tar emot i sitt hem i
oasen Alter do Chão, ett populärt resmål, som ligger en timmes bussresa
från Santarém. I den av låga sluttningar och djungelfickor dolda lagunen,
visar han upp båten som varit hans och hans frus trogna följeslagare under
en märklig och imponerande färd genom Latinamerikas mest extrema och
utsatta platser.
- Vi bestämde oss för att inte leva det liv som förväntas av moderna
människor. Jag som läkare och hon som lärare kände ett kall att åtminstone
göra någonting för dem som inte har något alls. Så vi arbetade ihop
pengar, tog båten och lämnade São Paolo för Amazonas, Patagonien, Anderna,
dit man kunde ta sig med en båt som den här, säger han medan han klättrar
upp för båtrelingen, från Tapajósflodens blänkande eftermiddagsvatten.
Fabio tillhör en alltmer fåtalig samhällsgrupp; de som inte ser några
gränser för solidariteten. Senare under kvällen riktar han projektorn mot
ett vitt lakan och visar bildspel från den två år långa seglatsen. Platser
och personer som regionalregeringar sedan länge förträngt är en del av
deras ansvarsområden och verklighet.
Fabio och hans fru har nyligen fått en dotter, en av anledningarna till
att de slagit sig ner i Alter do Chão, köpt hus och anslutit sig till PSA.
Men lönen är, enligt Fabio, mager i jämförelse med vad han skulle tjäna på
en privatklinik i hemstaden São Paolo.
Men lönetraditionen inom PSA är något av ett tabubelagt ämne och han
placerar ett diskret pekfinger över läpparna och byter samtalsämne efter
att ha yppat att 80 procent av PSA:s inkomster stannar kvar i toppen. Utåt
sett är PSA ytterst måna om sitt rykte; det talas om rättigheter, hälsa,
glädje och ekonomisk demokrati med pondus och inlevelse. Detta gör man,
vid närmare anblick, utan att leva som man lär.
När Fabio rör sig bland Abarés unga besättning gör han det med lätta,
avslappnade steg. En tydlig förebild för sin omgivning. Han tar sig tid
för alla, ser dem i ögonen och svävar inte iväg på sidospår. Den
uppsluppna seriositeten är hans styrka.
I båtmässen äter läkare, besättning och gästarbetare tillsammans. En tv
står påslagen i bakgrunden och många slår sig ner och följer tv-såpan om
en studiobyggd favela i Rio de Janeiro.
Image PSA tar emot läkarstudenter från Rio och São Paolo, vita idealister som
praktiserar hos den i läkarkretsar omtalade NGO:n. De är lyckligt lottade
som får göra praktik här, förklarar de. De vill se "verkligheten" och ska
ta bitar av den med sig hem till metropolerna och de fortsatta studierna,
säger de senare framför lägerelden på en strandbank. Från båten hörs
musik, längst uppe på däck sover några i sina hängmattor. Det är
kökspersonalen, de enda, som varit uppe sedan gryningen och tillagat
måltider och serverat kaffe.
På stranden tar någon fram en gitarr. Alla sjunger och dricker carpeinhas
och nedkyld öl med ett annat Amazonas som kuliss. Den uppsluppna glädjen
och nyfikenheten inför varandra får stranden att likna en festival under
stjärnhimlen.
Man ser det inte riktigt i mörkret, men doften från skövlingen känner man
av och en olycksbådande eld syns i djungelhorisonten. En skarp kontrast
till lägerelden som stillsamt och stämningsfullt brinner i hjärtat av
sällskapet som tror på sin egen och allas framtid. Den andra brasan,
skövlingen, tecknar ett oroväckande framtidsscenario. Brasiliens
ekonomiska motor är timret och sojaplantagerna, men de erbjuder inga svar
för de närliggande byarna utan rinnande vatten eller arbetstillfällen.
Bara fler frågor, fler farhågor.

Företagsinriktat

Sangeeta Kamat menar att NGO:s bytt fokus och karaktär i takt med att
globliseringens utmaningar vuxit sig större. I boken NGOs And the New
Democracy: the False Saviors Of International Development lyfter hon fram
det förändrade ledarskapet, som med tiden och de allt större
omsättningarna, blivit mer "företagsinriktat". "Ofta nog utvecklar de
anställda en teknisk roll som problemlösare i sociala frågor kring
ojämlikhet som sedermera utvecklas till en förmyndarmentalitet gentemot de
fattiga." Det är fråga om en dubbelroll som både förmyndare och deltagare,
menar Kamat.
Hon undrar om det är möjligt att bekämpa marknadsekonomi med just
marknadsekonomi. Följdfrågan blir hur effektiv NGO:s fattigdomsbekämpning
är i det långa loppet.
NGO:s och Världsbanken ser fattiga som "både problemet och lösningen till
fattigdomen". Likheten blir särskilt tydlig, menar Kamat, vid en närmare
granskning av den globala trenden med "mikrokrediter", där staten inte
längre är ansvarig för att skapa arbetstillfällen. De fattiga förväntas
istället stärka sin egen kapacitet.
Frågan är om marknaden å sin sida vill lära sig något av de sociala
rörelserna? Mikrokreditprogram passar väl in i den "nyliberala ekonomiska
kontexten" där riskerna varierar, med individen som ensam entreprenör och
risktagare. Det handlar oftast om fattiga kvinnor som "tvingas konkurrera
sinsemellan i ett begränsat, orättvist och vacklande marknadsklimat".
I avsaknaden av sociala skyddsnät erbjuder marknaden den enda möjligheten
till inkomst, utbildning och sjukvård. Individen reduceras till kund.
Kamat belyser hur den demokratisering NGO:s representerar mer är av
symbolisk än bestående art: "Oftast förespråkas en slags demokrati som
sammanfaller med och som fungerar i ett nyliberalt ekonomiskt sammanhang".
Det som bidrar till det största demokratiska underskottet är den politiska
kortsiktigheten och att frånvaron av det sociala skyddsnätet cementerats
ännu mer.
Allt fler NGO:s stirrar sig blinda på att förbättra människors "synliga"
och direkta fattigdom. En utveckling som kan förklaras med det ökade
ekonomiska stöd organisationerna får från inflytelserika aktörer, som
exempelvis USAID, EU, och multinationella företag. Stödorgan med egna
intressen och egna krav på "synliga" framsteg. Krav som aktörerna kan
ställa då NGO:s blivit beroende av deras bidrag.
Var finner man "den nya demokratin"? frågar sig Kamat och föredrar att ge
ledtrådar framom konkreta svar. Däremot fastslår hon att den nya
demokratin måste synliggöra och inkludera de personer, kulturer och
regioner som NGO:s verkar i.
Men NGO:s verksamhet sätter ändå hela sammanhanget på sin spets, och
icke-statliga organisationers närvaro och olika projekt i utsatta regioner
är många gånger att föredra framför det andra alternativet - inget alls.

ImageGruvbolag betalar
Mellan den 22 april och den 13 juli år 2008 drabbades Manhattan i New
York, av "Amazônia Brasil", en utställning och ett lobbyevenemang med
världens mest bevarade regnskog som huvudtema, sponsrat av ALCOA, IBM och
American Express.
Det multinationella gruv- och mineralbolaget ALCOA stoltserar med 123 000
anställda i 44 länder. ALCOA är en mäktig aktör på Dow Jones-börsen och
omsätter årligen miljarder dollar inom rymdindustrin, aluminiumexporten
och transportsektorn. I Brasilien har ALCOA verkat sedan 1960-talet och
har stora intressen i Amazonas. I hjärtat av Manhattan beskådade besökarna
en jättelik miniatyr av Amazonas.
Projektet hade tidigare haft framgångsrika utställningar i São Paolo och
Paris, och efter New York väntade Tokyo. Intresset för utställningen var
stort och både politiska och ekonomiska krafter såg möjligheten att bli
trovärdiga i klimatkampen genom att stöda projektet. Syftet var, enligt
ALCOA, att "uppmuntra folk att kritiskt studera sociala, kulturella och
biologiska frågor i regionen".
Men djupt inne i Amazonas regnskogar, längs floder där människor lever i
avverkningsområden, är bilden av ALCOA en helt annan. Här förklarar man
hur ALCOA bistås av mäktiga skogsbolag och korrupta myndigheter för att få
tillstånd att prospektera mineraler.
Längs Arapiunsfloden i delstaten Pará, i byar där PSA arbetar och stöder
olika projekt, råder ett samhällsklimat präglat av hot och tystnad. Här
tvingas kritiker till skövlingen, som pågår framför deras ögon och präglar
deras tillvaro, fly för att inte bli mördade. Men dessa är förstås inte
bjudna till Manhattan, de står inte i centrum. Där står istället PSA:s
grundare, chefsläkaren Eugenio Scannavino. Han håller föreläsningar och
pryder västerländska tidningsartiklar, fotograferad tätt intill
inflytelserika ekonomiska och politiska aktörer.
"Det här är mitt livsprojekt", berättade han för Epoch Times under ett
seminarium för lågstadieelever på Jordens dag, den 22 april.
Tidningsspalterna beskrev honom som en entreprenör, produkten han säljer
är "Amazonas". Men produkten innehåller bara utvalda delar:

- Det Amazonas som stadsbor världen över kan beskåda representerar inte
alla, menar Patricia Bonilha, tidigare anställd hos PSA.
Frågan hon ställer sig är om de nya bidrag som PSA förväntas få efter den
globala triumfmarschen i världskapitalismens mecka, kommer att garantera
en helhetsbild utåt. Det Amazonas som PSA visade upp i New York saknade de
alarmerande problem som bland andra huvudsponsoren ALCOA bidrar till.
Patricia är journalist och miljöaktivist. Hösten 2007 började hon arbeta
med PSA. Hon är ensamstående mor och trofast idealist och deltog i
Greenpeaces spektakulära aktion mot sojajätten Cargill i Santarém, våren
2007. Då bestämde hon sig för att flytta till Santarém och slåss för ett
hållbart Amazonas. Men i december sa hon upp sig i protest och lämnade
organisationen efter ett halvår.
- Jag är övertygad om att PSA grundades av bra orsaker, menar Patricia.
Det har fortfarande bra status i NGO-kretsar och det är ett viktigt och
fantastiskt uppdrag de utför; att skänka hälsovård och utbildning där
sådan inte finns. Men det är omöjligt för mig att vara kvar med de
personer som håller i trådarna i dag. Män med alldeles för mycket pengar
och som umgås med societeten.
Beträffande "Amazônia Brasil" skakar hon uppgivet på huvudet:
- Det finns inga visioner kvar, menar hon, "it's just bullshit!"
PSA:s saga erbjuder ett lyckligt innehåll, skriven av idealister och
trofasta personer under 1980-talet. Tjugo år senare visas deras
imponerande produkt upp på Manhattan, där de föreläser om regnskogens
betydelse för jorden.
PSA:s viktiga arbete fortsätter, men i två olika riktningar: Det sociala
arbetet ute i byarna, hos rötterna; och det politiska lobbyarbetet som rör
sig allt närmare sina politiska motståndare. Fortsätter avverkningen i den
takt som den gjort, trots president Lula da Silvas utlovade krafttag mot
skövlingen, riskerar de natursköna ekobyarna längs Amazonasfloderna att
utplånas. Den dagen har PSA heller ingen att rikta sin viktiga verksamhet
till.

Klas Lundström
journalist & författare till "Amazonas".

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Kultur, kulturfenomen og vitenskap

Emnet for artikkelen min knytter an til de ulike fagvitenskapenes forsøk på å forklare hva som menes med «'kultur og kulturfenomen'»; ut fra sikten min inn til kultur og kulturfenomen ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 mars, 2011

Buddhismen och Västvärlden. Samverkan och anpassning

Buddha Shakyamunis födelse ur sin mors sida (Nepal, 1570)Buddhismen är en ytterligt mångskiftande religion som innehåller ett flertal skolor och olika tolkningar har gett upphov till skilda riktningar. Den viktigaste ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 09 mars, 2009

 Den lille pojken med blommorna

Som pojke samlade och pressade August Strindberg blommor. Ömt vårdade han sina insekt- och mineralsamlingar. Efter att ha läst en bok om lantmäteri gav han sig ut och mätte upp ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 februari, 2015

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Fann en kamouflagétalja förtäljt

För det första ett nytt begrepp, enligt loserförfattarerfarenhet, står för begrepp som myntar ens oavhängiga sanningar, allt enligt min loserförfattarerfarenhet lämnade montörer, installatörer, elverksgubbar, telefonbolagsdårar och entrepranadfarbröder eller deras insepektörer ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 03 juli, 2013

Leif Holmstrand . Utdrag ur ”Afrikaneserna”

Leif Holmstrand är författare, musiker och konstnär med en saboterande queer inställning till språk och mänsklighet. Monsterkropp och monsteridentitet rinner igenom maskulint och feminint kodade kläder och ställer till det ...

Av: Leif Holmstrand | Utopiska geografier | 10 december, 2012

Den 4 december 1993 dog Frank Zappa, en av dem oförglömliga

I januari 1968 utgav Frank Zappas band The Mothers Of Invention den första utgåvan av sin tredje officiella LP. Zappas ursprungliga plan för vad denna LP skulle innehålla ändrades totalt ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 04 december, 2012

benjamin 33

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 31 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts