Great Rift Valley  Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Etiopien, människans urhem och en tidig biblisk oas

Med ens man via landsvägen passerat gränsen från Sudans savannlandskap till Etiopien börjar uppklättringen till hisnande bergshöjder upp till 3000–4000 meter, ner till dalar på grusiga serpentinvägar och upp igen ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 25 december, 2015
Resereportage

Ur 1944 av Elmo Nüganen

Filmen 1944 och Estlands befrielsekamp

”1944” heter en estnisk film av Elmo Nüganen, som visades på Svt kvällen innan Estlands nationaldag, den 24 februari. Denna nationaldag instiftades 1918, när Estland utropade sin självständighet efter att ...

Av: Enel Melberg | 09 Maj, 2017
Essäer om film

Exit- en röst som vill förändra

Mellan den 9 och 13 Juli, pågick Exit, en årlig musikfestival i Petrovaradin fortet - som härstammar från 1600-talet - i Novi Sad, Serbien. Festivalen röstades för ett par år ...

Av: Senka Islamovic | 09 augusti, 2009
Kulturreportage

zombies jul och novelletten

Om ifall nog jag det inte gjort mest tvivelaktig kometkarriär som ärkeförfattare och absolut lyxskald hänt, fortsatt måste nu nog anses därmed höra till de anständiga männen i samhälletten, hade ...

Av: Stefan Hammarén | 22 december, 2013
Stefan Hammarén

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner



Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen, inte minst den medicinska som han var så starkt engagerad i.



Några personliga tankar


De stora livsfrågorna brottades han också med, som i Ateisten och den heliga staden. Trots den intensiva forskartillvaron blev det till sist mer än tio böcker, utöver de samtal i brevform med Per Ahlmark och med Lars Gyllensten som också gavs ut.
Georg Klein, foto Bengt Oberger

Georg Klein, foto Bengt Oberger

Annons:

Säkerligen finns det i dag en mängd människor, liksom jag, som minns honom och även från andra sammanhang än forskningen, inte minst från de många böcker han skrev. Men i det skönlitterära fanns förstås erfarenheter från forskarvärlden med och han skrev också om flow, det där märkliga tillståndet där man har, som det heter på nysvenska, riktigt flyt i till exempel forskningen. Med debutboken I stället för hemland fick vi också bilden av den unge judiske mannen Georg som undkom förintelsen och nazismen och till sist 1947 kom till Sverige. I denna och andra böcker fanns den egna upplevelsen av det som hände men också tanken att det kan komma att hända igen.

De stora livsfrågorna brottades han också med, som i Ateisten och den heliga staden. Trots den intensiva forskartillvaron blev det till sist mer än tio böcker, utöver de samtal i brevform med Per Ahlmark och med Lars Gyllensten som också gavs ut.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På institutionen för tumörbiologi på Karolinska Institutet, som Georg Klein ledde, var arbetstakten intensiv, både hos honom själv och medarbetarna. Där arbetade också min blivande hustru Gudrun som sekreterare.

Gudrun älskade arbetsplatsen. Hon kom dit i mitten av 1970-talet som sekreterare och var i mångt och mycket en kommunikationscentral och en koordinator. Det skulle ordnas praktiskt, till exempel med boende, för doktorander och för gästforskare, som även kunde ha familjen med sig. Min känsla var att Georg var en krävande chef, men också hade en stark tillit till sina medarbetare.

Trots att Gudrun drabbades av en blödning och en högersidig förlamning förblev hon en viktig medarbetare. Och även sedan hon valt att satsa på socionomyrket förblev Georg viktig för henne. Hon jobbade extra och förstärkte vår ekonomi (vi var både studerande med låg inkomst under ett par år), och Georg var generös rent ekonomiskt, där han elegant (säkerligen numera preskriberat) rundade bokföringsreglerna.

 

Trons tvivel

Kanske var Georg också orsaken till att hon drabbades av trons tvivel och gradvis lämnade sitt kyrkliga engagemang. Klein trodde verkligen inte på ett liv efter detta, utan snarare på att göra det goda i livet man levde. Här skiljde sig min kristna uppfattning på livet efter döden från hans syn, men också ibland när det gäller forskningen. Klein förfäktade konsekvensneutralitet, en forskare tar fram resultaten men kan inte ta ansvar för ett missbruk av forskningen – själv hävdade jag att forskaren åtminstone måste reflektera över möjliga konsekvenser.

När jag följde min hustru till hennes arbetsplats kunde jag inte för mitt liv begripa hur man kunde skapa i detta kaos. Vad är detta för arbetsmiljö? Hennes svar blev: men vi har ju det så roligt!

Så även om han kunde ringa hem till oss sent på kvällen eller tidigt på morgonen och säga: jag är på väg till USA, kan du… Och det är klart, hon fixade, ofta information och besked till forskare och medarbetare i olika frågar. Hon tog ”hälsningarna”, som det sas.

Lite i bakgrunden

Jag har i min ägo en bild av institutionens alla medarbetare. Här står Georg lite i bakgrunden, här syns ingen skillnad mellan forskare och övrig personal, inte som det var i skolans värld (de två grupperna lärare och övrig personal).   

Ja, säkert var det tufft emellanåt och ja, det fanns nog konflikter. Men också starkt engagemang och glädje. Även Gudruns privata umgänge präglades av arbetsplatsen och den i sin tur hade en judisk prägel. Det åts Ediths ungerska delikatesser, det firades något barns Bat Mitzvah osv.

Med regelbunden motionssimning höll Georg Klein sig i trim långt upp i åren. Intellektuell vital var han alltid och i högsta grad i nuet. År 2015 kom Resistens – tankar om motstånd. Där skriver han bland annat om vår digitaliserade tillvaro, hur den för att citera Jenny Maria Nilsson i Svenska Dagbladet, släcker samtal, förslappar medkänslan och förstör mellanmänsklig närhet. 

De livsfilosofiska frågorna fortsatte vara viktiga för både Georg och min hustru. Hon skrev sporadiskt till honom om sina tankar under hela 90-talet, han svarade prompt. I praktiken visade han att samtalen såväl med Lars Gyllensten, Per Ahlmark, forskarkollegor och en ”vanlig” medarbetare var lika viktiga.

När Gudrun gick bort (i cancer) 2003 fick jag ett omtänksamt och vänligt brev från Georg, också två av hans då senast utkomna böcker med en personlig dedikation till minnet av min hustru. Han visade i handling att medarbetare och medmänniskor var viktiga.

Georg Klein trodde ju aldrig på Gud och på himlen. Men om han nu har fel så kan de mötas och fortsätta sina samtal. I himlen kanske det inte finns en digitalisering som släcker de goda samtalen. Låt oss hoppas.

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Here comes the sun

”You were only waiting for this moment to arrive” sjöng Paul McCartney den tionde december 2011. Den enda man såg på scenen var Paul med sin gitarr, och den känslan ...

Av: Johanna Holmberg | Gästkrönikör | 06 Maj, 2014

En rapsodi från Manhattan. Del 1. West-sides bokhandlar

Tillbaka på Manhattan i New York och på spaning efter litterära äventyr och faktainsamling om immigrationen, märker jag att stora förändringar har skett sedan det begav sig. Nedläggningar, konkurser ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 06 april, 2009

En färd mot utplåning*

"Bland den moderna vetenskapens största bedrifter vet jag få som inte utnyttjats för att mörda eller lemlästa", konstaterade den framstående österrikisk-amerikanske biokemisten Erwin Chargaff dystert för 20 år sedan. Som ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om samhället | 14 januari, 2010

Alexander Danje. Skrivandet är den sista geografin, två dikter.

Alexander Danje – För omkring ett år sedan råkade jag läsa ”The Aliens” av Charles Bukowski och varenda rad var som en defibrillatorchock till mitt hjärta – jag vet inget ...

Av: Alexander Danje | Utopiska geografier | 26 november, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 16-2013

Margret Thatcher har gått bort. Tillräckligt mycket har redan sagts om henne från olika håll, beroende på de egna ideologiska preferenserna, jag har just ingenting att tillägga. Men kan inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 13 april, 2013

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Skymning och mörker hos Melker Garay

Ivo Holmqvist har läst en klärobskyr novellsamling. En essä om Melker Garays senaste bok "Fågelskrämman".

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2015

Uforstyrrelighet og likegyldighet som grunnleggende forbindtligheter og mål(verdi)

Innledning Det er fullt ut mulig å gi begrepet om livet en eksakt og presis betydning og mening, og som er om at livet, for en stor del, beror på hva ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 februari, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 Maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.