Dr Krabba 5

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 04 november, 2011
Kulturen strippar

Broken City - there is always Someone watching

Film noir in America had its glory days in the 1930:ies and 40:ies - black and white movie classics with beautiful femme fatales, flawed heroes and villains to remember. Sometimes ...

Av: Belinda Graham | 16 oktober, 2013
Gästkrönikör

Ann-Helén Andersson

Ann-Helén Andersson . Till försvar för skenlevnaden

Ann-Helén, alias AHA och andra förnyelsebara alter'egon. Denna doktor i litteraturvetenskap befinner sig på skrivande fot i gränsländerna mellan fiktion och verklighet, hav och fastland, galghumor och gravallvar. "Till försvar ...

Av: Ann-Helén Andersson | 11 december, 2017
Utopiska geografier

Foto: Kristian Pella

Japans gömda kristna – Kakure Kirishitan

Gömda, med hot om avrättning. Under 1500- och 1600-talen satte Japan igång en formidabel förföljelse av kristna, i ett försök att stärka dess nya centralregering. Om Japans gömda kristna skriver ...

Av: Kristian Pella | 30 mars, 2017
Essäer om religionen

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner



Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen, inte minst den medicinska som han var så starkt engagerad i.



Några personliga tankar


De stora livsfrågorna brottades han också med, som i Ateisten och den heliga staden. Trots den intensiva forskartillvaron blev det till sist mer än tio böcker, utöver de samtal i brevform med Per Ahlmark och med Lars Gyllensten som också gavs ut.
Georg Klein, foto Bengt Oberger

Georg Klein, foto Bengt Oberger

Annons:

Säkerligen finns det i dag en mängd människor, liksom jag, som minns honom och även från andra sammanhang än forskningen, inte minst från de många böcker han skrev. Men i det skönlitterära fanns förstås erfarenheter från forskarvärlden med och han skrev också om flow, det där märkliga tillståndet där man har, som det heter på nysvenska, riktigt flyt i till exempel forskningen. Med debutboken I stället för hemland fick vi också bilden av den unge judiske mannen Georg som undkom förintelsen och nazismen och till sist 1947 kom till Sverige. I denna och andra böcker fanns den egna upplevelsen av det som hände men också tanken att det kan komma att hända igen.

De stora livsfrågorna brottades han också med, som i Ateisten och den heliga staden. Trots den intensiva forskartillvaron blev det till sist mer än tio böcker, utöver de samtal i brevform med Per Ahlmark och med Lars Gyllensten som också gavs ut.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På institutionen för tumörbiologi på Karolinska Institutet, som Georg Klein ledde, var arbetstakten intensiv, både hos honom själv och medarbetarna. Där arbetade också min blivande hustru Gudrun som sekreterare.

Gudrun älskade arbetsplatsen. Hon kom dit i mitten av 1970-talet som sekreterare och var i mångt och mycket en kommunikationscentral och en koordinator. Det skulle ordnas praktiskt, till exempel med boende, för doktorander och för gästforskare, som även kunde ha familjen med sig. Min känsla var att Georg var en krävande chef, men också hade en stark tillit till sina medarbetare.

Trots att Gudrun drabbades av en blödning och en högersidig förlamning förblev hon en viktig medarbetare. Och även sedan hon valt att satsa på socionomyrket förblev Georg viktig för henne. Hon jobbade extra och förstärkte vår ekonomi (vi var både studerande med låg inkomst under ett par år), och Georg var generös rent ekonomiskt, där han elegant (säkerligen numera preskriberat) rundade bokföringsreglerna.

 

Trons tvivel

Kanske var Georg också orsaken till att hon drabbades av trons tvivel och gradvis lämnade sitt kyrkliga engagemang. Klein trodde verkligen inte på ett liv efter detta, utan snarare på att göra det goda i livet man levde. Här skiljde sig min kristna uppfattning på livet efter döden från hans syn, men också ibland när det gäller forskningen. Klein förfäktade konsekvensneutralitet, en forskare tar fram resultaten men kan inte ta ansvar för ett missbruk av forskningen – själv hävdade jag att forskaren åtminstone måste reflektera över möjliga konsekvenser.

När jag följde min hustru till hennes arbetsplats kunde jag inte för mitt liv begripa hur man kunde skapa i detta kaos. Vad är detta för arbetsmiljö? Hennes svar blev: men vi har ju det så roligt!

Så även om han kunde ringa hem till oss sent på kvällen eller tidigt på morgonen och säga: jag är på väg till USA, kan du… Och det är klart, hon fixade, ofta information och besked till forskare och medarbetare i olika frågar. Hon tog ”hälsningarna”, som det sas.

Lite i bakgrunden

Jag har i min ägo en bild av institutionens alla medarbetare. Här står Georg lite i bakgrunden, här syns ingen skillnad mellan forskare och övrig personal, inte som det var i skolans värld (de två grupperna lärare och övrig personal).   

Ja, säkert var det tufft emellanåt och ja, det fanns nog konflikter. Men också starkt engagemang och glädje. Även Gudruns privata umgänge präglades av arbetsplatsen och den i sin tur hade en judisk prägel. Det åts Ediths ungerska delikatesser, det firades något barns Bat Mitzvah osv.

Med regelbunden motionssimning höll Georg Klein sig i trim långt upp i åren. Intellektuell vital var han alltid och i högsta grad i nuet. År 2015 kom Resistens – tankar om motstånd. Där skriver han bland annat om vår digitaliserade tillvaro, hur den för att citera Jenny Maria Nilsson i Svenska Dagbladet, släcker samtal, förslappar medkänslan och förstör mellanmänsklig närhet. 

De livsfilosofiska frågorna fortsatte vara viktiga för både Georg och min hustru. Hon skrev sporadiskt till honom om sina tankar under hela 90-talet, han svarade prompt. I praktiken visade han att samtalen såväl med Lars Gyllensten, Per Ahlmark, forskarkollegor och en ”vanlig” medarbetare var lika viktiga.

När Gudrun gick bort (i cancer) 2003 fick jag ett omtänksamt och vänligt brev från Georg, också två av hans då senast utkomna böcker med en personlig dedikation till minnet av min hustru. Han visade i handling att medarbetare och medmänniskor var viktiga.

Georg Klein trodde ju aldrig på Gud och på himlen. Men om han nu har fel så kan de mötas och fortsätta sina samtal. I himlen kanske det inte finns en digitalisering som släcker de goda samtalen. Låt oss hoppas.

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Psykotexten. Del 1. Man blir inte älskad när man är extrem

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge sedan ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 25 juli, 2013

Vladimir Oravskys fundering om svenska filmtitlar

I förra veckan visades den engelska filmen ”Blown apart” på TV11. ”Blown apart” är den ”svenska titeln. På originalspråket heter filmen ”Incendiary”. Hur ovanligt är det att man i Sverige översätter ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 19 december, 2012

Rösten från andra sidan – i minne av Syd Barrett

För exakt 40 år sedan lämnade musikern Syd Barrett Pink Floyd, den grupp han hade grundat. Magnus Ödmark porträtterar Barrett som var myt redan innan han blev legend. I konstnärsbiografin är mental ohälsa på ...

Av: Magnus Ödmark | Essäer om musik | 04 februari, 2008

Anne på Grönkulla - föräldralös, men aldrig fantasilös

Mark Twain hyllade Anne på Grönkulla som “det käraste och mest älskvärda barn inom skönlitteraturen ända sedan den klassiska Alice!”. Anne är “älskvärd” och lätt att tycka om. Dessutom är Anne ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 25 november, 2013

Att cykla i Palermo

Det finns byråer som säljer äventyrsresor. Du går in i djungeln eller i öknen, under de högsta vattenfallen i världen eller i de djupaste grottorna. Du gör forsränning i oframkomliga ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 01 november, 2013

Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Bertel Gripenberg. Källa: Wikimedia Commons

Rytm och teman vävs skickligt samman

Gripenberg kan aldrig fråntas sin skicklighet som förfaren rimsmidare.

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2016

Att uppfinna det heliga på nytt

Att uppfinna det heliga på nytt - det låter som en orimlig tanke, i synnerhet i vår tid, när den moderna (natur)vetenskapen, sedan sekler behärskar tänkandet och anses sakrosankt (!). Och ...

Av: Erland Lagerroth | Litteraturens porträtt | 01 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.