Hymalaya

Milarepas sanger fra snøfjellet

Tiden hvor natur og ånd sto i felles ledtog mot forfengelighetens og grådighetens barbariske spill, er forbi. Joda, den finnes fremdeles i enkelte bortgjemte lommer her på kloden, men som ...

Av: Ivar Sagbakken | 12 maj, 2016
Essäer om religionen

Ndue Ukaj; Godo

Ndue Ukaj (1977) är en albansk-svensk författare, publicist och litteraturkritiker. Han har varit medarbetare i flertalet litterära tidskrifter och redaktör till ett antal litterära verk. Han har också varit chefredaktör ...

Av: Ndue Ukaj | 30 juli, 2012
Utopiska geografier

"Jag måste utplåna fantasin / Jag måste utveckla föraktet"

Om Johan Jönson, en textmaskin på liv och död och om realismen och litteraturens repressiva tolerans. Johan Jönson har genom att ta tag i det ogripbara nått en svart realism. En ...

Av: Benny Holmberg | 02 mars, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Anneli Jordhal Foto Sara Mac Key

Ett sätt att försöka lyssna på de andra

Anneli Jordhal är en politisk engagerad författare. Från Klass, Är du fin nog till Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) till Augustenbad en ...

Av: Guido Zeccola | 04 oktober, 2016
Litteraturens porträtt

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner



Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen, inte minst den medicinska som han var så starkt engagerad i.



Några personliga tankar


De stora livsfrågorna brottades han också med, som i Ateisten och den heliga staden. Trots den intensiva forskartillvaron blev det till sist mer än tio böcker, utöver de samtal i brevform med Per Ahlmark och med Lars Gyllensten som också gavs ut.
Georg Klein, foto Bengt Oberger

Georg Klein, foto Bengt Oberger

Annons:

Säkerligen finns det i dag en mängd människor, liksom jag, som minns honom och även från andra sammanhang än forskningen, inte minst från de många böcker han skrev. Men i det skönlitterära fanns förstås erfarenheter från forskarvärlden med och han skrev också om flow, det där märkliga tillståndet där man har, som det heter på nysvenska, riktigt flyt i till exempel forskningen. Med debutboken I stället för hemland fick vi också bilden av den unge judiske mannen Georg som undkom förintelsen och nazismen och till sist 1947 kom till Sverige. I denna och andra böcker fanns den egna upplevelsen av det som hände men också tanken att det kan komma att hända igen.

De stora livsfrågorna brottades han också med, som i Ateisten och den heliga staden. Trots den intensiva forskartillvaron blev det till sist mer än tio böcker, utöver de samtal i brevform med Per Ahlmark och med Lars Gyllensten som också gavs ut.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På institutionen för tumörbiologi på Karolinska Institutet, som Georg Klein ledde, var arbetstakten intensiv, både hos honom själv och medarbetarna. Där arbetade också min blivande hustru Gudrun som sekreterare.

Gudrun älskade arbetsplatsen. Hon kom dit i mitten av 1970-talet som sekreterare och var i mångt och mycket en kommunikationscentral och en koordinator. Det skulle ordnas praktiskt, till exempel med boende, för doktorander och för gästforskare, som även kunde ha familjen med sig. Min känsla var att Georg var en krävande chef, men också hade en stark tillit till sina medarbetare.

Trots att Gudrun drabbades av en blödning och en högersidig förlamning förblev hon en viktig medarbetare. Och även sedan hon valt att satsa på socionomyrket förblev Georg viktig för henne. Hon jobbade extra och förstärkte vår ekonomi (vi var både studerande med låg inkomst under ett par år), och Georg var generös rent ekonomiskt, där han elegant (säkerligen numera preskriberat) rundade bokföringsreglerna.

 

Trons tvivel

Kanske var Georg också orsaken till att hon drabbades av trons tvivel och gradvis lämnade sitt kyrkliga engagemang. Klein trodde verkligen inte på ett liv efter detta, utan snarare på att göra det goda i livet man levde. Här skiljde sig min kristna uppfattning på livet efter döden från hans syn, men också ibland när det gäller forskningen. Klein förfäktade konsekvensneutralitet, en forskare tar fram resultaten men kan inte ta ansvar för ett missbruk av forskningen – själv hävdade jag att forskaren åtminstone måste reflektera över möjliga konsekvenser.

När jag följde min hustru till hennes arbetsplats kunde jag inte för mitt liv begripa hur man kunde skapa i detta kaos. Vad är detta för arbetsmiljö? Hennes svar blev: men vi har ju det så roligt!

Så även om han kunde ringa hem till oss sent på kvällen eller tidigt på morgonen och säga: jag är på väg till USA, kan du… Och det är klart, hon fixade, ofta information och besked till forskare och medarbetare i olika frågar. Hon tog ”hälsningarna”, som det sas.

Lite i bakgrunden

Jag har i min ägo en bild av institutionens alla medarbetare. Här står Georg lite i bakgrunden, här syns ingen skillnad mellan forskare och övrig personal, inte som det var i skolans värld (de två grupperna lärare och övrig personal).   

Ja, säkert var det tufft emellanåt och ja, det fanns nog konflikter. Men också starkt engagemang och glädje. Även Gudruns privata umgänge präglades av arbetsplatsen och den i sin tur hade en judisk prägel. Det åts Ediths ungerska delikatesser, det firades något barns Bat Mitzvah osv.

Med regelbunden motionssimning höll Georg Klein sig i trim långt upp i åren. Intellektuell vital var han alltid och i högsta grad i nuet. År 2015 kom Resistens – tankar om motstånd. Där skriver han bland annat om vår digitaliserade tillvaro, hur den för att citera Jenny Maria Nilsson i Svenska Dagbladet, släcker samtal, förslappar medkänslan och förstör mellanmänsklig närhet. 

De livsfilosofiska frågorna fortsatte vara viktiga för både Georg och min hustru. Hon skrev sporadiskt till honom om sina tankar under hela 90-talet, han svarade prompt. I praktiken visade han att samtalen såväl med Lars Gyllensten, Per Ahlmark, forskarkollegor och en ”vanlig” medarbetare var lika viktiga.

När Gudrun gick bort (i cancer) 2003 fick jag ett omtänksamt och vänligt brev från Georg, också två av hans då senast utkomna böcker med en personlig dedikation till minnet av min hustru. Han visade i handling att medarbetare och medmänniskor var viktiga.

Georg Klein trodde ju aldrig på Gud och på himlen. Men om han nu har fel så kan de mötas och fortsätta sina samtal. I himlen kanske det inte finns en digitalisering som släcker de goda samtalen. Låt oss hoppas.

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Martha Nussbaum Foto: Wikipedia

I kolonialismens kölvatten

Cecilia Johansson Martinelle har läst Lovisa Bergdahls avhandling om relationen mellan religion, demokrati och utbildning i dagens västerländska, liberala samhällen.

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Agora - filosofiska essäer | 10 november, 2015

Slaveriet och övergången från antiken till feodalismen

De antika samhällena var, trots att det fanns många städer, baserade på jordbruk. I Grekland fanns visserligen 1500 städer men de flesta var små och levde på handel med olivolja ...

Av: Martin Oskarsson | Essäer om samhället | 29 december, 2017

Varhelst utom världen

  Bo Cavefors. Foto: Carl Abrahamsson Varhelst utom världen I Bo Cavefors verk agerar människor, normbrytande eller ej, som om de redan vore frigjorda, som om de vore fullständigt opåverkade av samhällets rådande ...

Av: Mårten Björk | Litteraturens porträtt | 04 augusti, 2007

A som i Altele. om en novell av Isaac Bashevis Singer

”Folk frågar mig ofta: 'Varför skriver ni på ett döende språk?' och jag ska förklara det med några ord. Jag tycker om att skriva spökhistorier, och ingenting passar spöken bättre ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Ett krig som aldrig tar slut i den selektiva likgiltigheten

Ett krig som aldrig tar slut i den selektiva likgiltigheten Klockan är halv elva i Stockholm, och säkert på många andra ställen också, men här i Stockholm är det den varma ...

Av: Ida Thunström | Essäer om politiken | 05 september, 2009

Krönika från Maspalomas 5

En duva överraskade mig positivt idag. En duva av alla; jag som alltid sagt mig älska alla fåglar utom just duvor – som jag i det närmaste hatat! Men majoriteten ...

Av: Christer B Johansson | Gästkrönikör | 10 oktober, 2012

 Katarina Genar. Fotograf: Belinda Graham

Mystiska skolan sprider magisk läsglädje bland de yngsta

Det finns skolor som man verkligen skulle vilja gå på. Eller i alla fall göra studiebesök på, en dag, och beundra allt, från snälla spöken till färgglatt godis. Som Hogwarts ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 26 januari, 2016

Succé igen för ”Så mycket bättre”?

Timbuktu sa det egentligen redan i TV 4:s ”Nyhetsmorgon” för ett tag sedan: ”Tänk dig E-Type tolka Wiehe!”.   Och det är precis den tanken som kittlar mest med uppföljaren ...

Av: Johan Svensson | Gästkrönikör | 27 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.