Hans Kirk

Den kollektiva blickens mästare

Hans Kirk, född 1898 i Hadsund och död 1962 i Köpenhamn, var en av de första att introducera den kollektiva romanen inte bara i hemlandet Danmark men också i världslitteraturhistorien ...

Av: Tommy Gunnarsson | 27 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Arne Sand, och mellan fingrarna

När Arne Sand debuterade 1949 med romanen Förföljaren uppmärksammades han på ett sätt som ganska få debutanter får uppleva. Det var ett Strindbergsår, och för att fira det delade man ...

Av: Daniel Svederud | 26 november, 2011
Litteraturens porträtt

Den unge Sven Lindqvist

För några år sedan, 2009, inledde förlaget Atlas en återutgivning av Sven Lind­qvists verk. Samtliga böcker som i det följande tas upp finns där utgivna. I höstas kom också i ...

Av: Gunnar Lundin | 17 mars, 2012
Litteraturens porträtt

Det finns inte ett landskap som inte är dunkelt – Om Relationens filosofi…

Congrès des écrivains et artistes noirs, kongress för svarta författare och konstnärer, anordnas för första gången i Paris 1956 på initiativ av den senegalesiske publicisten Alioune Diop och hans panafrikanska ...

Av: Viola Bao | 06 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Alex Gino tillsammans med författarkollegan Sara Lövestam Foto Belinda Graham

Be Who You Are!



Författaren Alex Gino är varm, mysig och trevlig, har en vinnande New York dialekt och ett öppet sätt. Det är svårt att tänka sig Alex förbannad. Men det var tydligen vad som hände i Tyskland.

George eller Melissa … eller Alex Gino … !


 

Teaterstycket i boken George är ett riktigt teaterstycke, en känd amerikansk klassiker, baserat på en klassisk barnbok, och det här teaterstycket brukar spelas i amerikanska mellanstadieskolor. Men det hela kan också ses som en metafor för den teater som George spelar dagligen, där han tvingas spela George istället för att få vara Melissa.

Annons:

- Vet du vad, en person ställde sig upp under Q&A och frågade var jag gick på toaletten. Alltså underförstått: herrarnas eller damernas... Liksom, får man inte ha något privatliv alls? Och då sa jag "That is none of your XXXX business!".

Alla har rätt till ett privatliv

Alex är För det mesta. För öppenhet. För mer HBT Q i litteraturen. För att göra promotion för sin egen bok George (utgiven i Sverige på Lilla Piratförlaget). För att öka förståelsen för trans-personer. Men folk har ingenting med personliga toalettbesök att göra. Där går gränsen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är viktigt att man får ha ett privatliv. Alex värnar också om sin huvudperson Georges privatliv.

George går i "middle school" i USA (alltså, ungefär mellanstadiet) och boken George är rekommenderad för den svenska slukaråldern, 9-12 åringar. Alla kallar George för George och alla tror att George är en vanlig liten pojke. Men George vet om att han innerst inne är en flicka som heter Melissa.

Hemligheten i garderoben

Mamma får absolut inte ge bort gosedjuren till "de behövande"! George vet att de behövs precis där de är --- för att vakta hans hemlighet! Inne i garderoben under mängder av gosedjur ligger en väska full av tjejtidningar, med bilder på söta flickor som skrattar tillsammans på stranden, målar varandras naglar, flätar varandras hår och väljer ut rätt bikinis för sommarsäsongen.

Det finns tips för hur man väljer ut rätt bikini för sin kroppstyp och George kan inte se några skillnader på kroppstyperna --- de är ju alla flickor! De har alla den kropp som han vet att han borde ha fått. George vet att han borde vara en av tjejerna, ha rosa kläder, söt bikini, fnittra tillsammans med de andra tjejerna och ha tjejsnack och fläta varandras hår ... Flickorna i tidningarna är Georges bästa väninnor. Fast George är ju inte George. Egentligen. Innerst inne. George är innerst inne flickan Melissa och drömmer om att ha huvudrollen som spindeln Charlotte i skoluppsättningen Fantastiska Wilbur ...

Teateruppsättningen som ska avslöja hemligheten

Teater har använts som metafor förr --- och som fiktion i fiktionen, något som ska avslöja något eller någon. Ta till exempel skådespelet som sätts upp av en kringresande skådespelartrupp i Hamlet --- som i sig är ett skådespel.

Teaterstycket i boken George är ett riktigt teaterstycke, en känd amerikansk klassiker, baserat på en klassisk barnbok, och det här teaterstycket brukar spelas i amerikanska mellanstadieskolor. Men det hela kan också ses som en metafor för den teater som George spelar dagligen, där han tvingas spela George istället för att få vara Melissa.

Klassikern Charlotte's Web heter på svenska Fantastiska Wilbur, så även där finns det en skillnad om man fokuserar på tjejen i historien (Charlotte) eller pojken (Wilbur). George vet att han är en Charlotte, inte en Wilbur, och han vill verkligen ha rollen som Charlotte! Tillsammans med sin vän Kelly tänker George ut en plan, som inte bara kommer att innebära att George får den åtråvärda rollen som Charlotte utan även att George kan visa världen vem han verkligen är: Melissa.

"Girl George" blev av med sitt "Girl"

- Hur kommer det sig att boken heter George när huvudpersonen George hatar sitt namn?

- Jag vet, jag skäms för titeln på boken nu! Det började med att boken hette Girl George ...

-Kul!

-Ja, jag vet! Men INGEN i "middle school" vet vem Boy George är, eller var, eller har hört talas om The Culture Club! Humorn med titeln gick helt över huvudet på dem, och tydligen gick det också över huvudet på min förläggare! Jag fick bara höra att "Ingen kille läser en bok med ordet "girl" i titeln eller på omslaget!" Och jag bara: "jaha ..." och så ströks "girl" och kvar blev bara "George". Jag skäms för det nu, för George hatar sitt namn, hatar vad det gör med honom, hatar pojkstämpeln som följer med namnet ... Det är som om alla som använder namnet George begår ett övergrepp mot honom, eller egentligen henne, och så går jag och gör samma sak! Genom att sätta George på omslaget! Men det visar hur lätt det är att gå i fällan och göra fel, jag har ju nu själv gjort samma sak!

Trans som trend

Alex pratar sig varm för förståelsen av transpersoner. I barn- och ungdomslitteratur är vi nu vana vid folk som är homo eller bi. Trans har inte alls haft samma genomslag.

- Det finns bara ... ja, det finns bara två böcker med transpersoner ibland amerikansk barn- och ungdomslitteratur, som jag har läst. Och så ska det komma ut två till. Det är inte mycket.

Men kvantitet är inte allt. Man måste ha kvalitet också.

- Det finns en risk att trans blir en trend, typ: "nu ska jag vara trevlig och trendig och ha en transperson med i min bok!" och så blir det utifrån ett cis perspektiv --- allt handlar egentligen om en vanlig, straight person som är vän med eller anhörig till transpersonen, och utmaningen med och svårigheterna med att acceptera en transperson.

-"Woe me!" tillägger Alex ironiskt och gör en gest med handen för pannan.

The Danish Girl och cis perspektiv

- Har du sett The Danish Girl som alla säger är så underbar? (Fast jag avskydde den, även om en svenska fick en Oscar för sin roll...)

- Nej, det har jag inte, jag har en känsla av att jag också skulle avsky den. Jag vet vad filmen handlar om och den låter som en typisk sån där historia: "cis person lider av att vara anhörig" och "stackars cis personen försöker acceptera trans personen och dennes läggning". Och vad var det som hände när filmen skulle få priser? Det var skådespelaren som spelade "den stackars anhöriga cis personen" som fick en Oscar!

Alex har inte heller mycket till övers för många av de nya barn/ungdomsböckerna med transpersoner i.

- Vet du vad, en person gick ut och sa att hon sett en DOKUMENTÄR om transpersoner och tyckte det var intressant och så skrev hon en barn/ungdomsbok och blev utgiven. Allt ur cis perspektiv så klart!

Alex suckar djupt.

- Det krävs mer än en TV-dokumentär, på en timme eller två, för att sätta sig in i situationen för transpersoner! Det är viktigt att man inte förolämpar dem. Själv är jag inte trans, jag är gender queer, men jag har vänner som är trans och de har läst min bok George och sagt att den är bra, att den fångar känslan på rätt sätt, och då blev jag glad. Jag hade blivit lessen om de blivit förolämpade på något sätt. De har inte rätt att ändra på min intrig, men de har rätt att säga om känslorna är rätt och sättet jag skildrar George på är rätt.

Förväntningar och roller

Alex funderar vidare på vad som krävs och förväntas av olika beteendemönster.

- George vet med säkerhet att han är Melissa väldigt tidigt i sitt liv, för Melissa är en sådan "girly girl", som älskar rosa och gulliga saker och prinsessklänningar ... Det finns liksom ingen tvekan! Men alla tjejer är ju inte "girly girls"! Det finns olika sätt att vara på, för tjejer. På det hela taget har tjejer mycket mer frihet. En pojke kan vara flickaktig tills han är typ tre år. Max. Sedan är det inte charmigt längre. En flicka kan vara pojkaktig mycket längre, man säger bara att hon är "a tomboy" och så är det inget mer med det. Tjejer kan flyga under radarn på ett helt annat sätt än killar!

Längtan efter frihet

En annan känd George är George i Fem-gänget, eller Famous Five som Enid Blytons succéserie heter på engelska. En del menar att George är den första riktigt kända transpersonen i litteraturen --- andra att George (som egentligen heter Georgina) hela tiden säger att hon vill vara en pojke, eftersom det är just det som ger henne frihet. Hon kan vara ute i naturen, ströva fritt med sin hund, campa, vara fri, vara på sin egen öde ö, segla i sin båt och ha äventyr. Flickor under samma tid förväntades laga mat och diska och sy. Det är inte säkert att det var att vara pojke som George var ute efter --- det kanske bara var pojkens frihet. Liknande saker har sagts i barnlitteraturanalyser av världens starkaste barn --- Pippi Långstump --- att jämfört med de "vanliga barnen" är hon mer lik en Tommy än en Annika, eftersom hon likt Tommy är en fri människa.

Skarven - en ny deckare för unga läsare

Sara Lövestam har skrivit ett deckaräventyr, Skarven, som går i Fem-gänget stil. Det finns tre barn i gänget - en han, en hon, en hen. Ludde, Olivia och Johan/Johanna. Alla ser en Johan, men Johan vet att han är Johanna. En hon.

Huvudintrigen är en deckargåta och att "komma ut" går inte som Johan/Johanna tänkt sig, och på slutet, när barnen jagas av en mördare, ställs allt på sin spets.

Sara har själv många vänner som är transpersoner, men ville skriva en riktigt spännande deckare som inte handlade om ett "transtema".

- Att Johan kommer ut som Johanna är bara en liten del av hela handlingen, det finns ju två barn till i boken, och en galen mördare som jagar dem!

Sara är också ett stort fan av boken George.

- Jag gillar boken George jättemycket, jag kan identifiera mig så mycket med George! Jag är inte trans, men jag kan ändå identifiera mig med det där att vilja komma ut som en tjejig tjej, och få ha gulliga saker, och glassiga tjejtidningar, och rosa, och prinsessklänningar, allt det där ville jag också ha, men jag fick det aldrig, för mina föräldrar var progg!

Alex ser det som mycket positivt att en transperson är med i en svensk deckare för slukaråldern, och att transpersoner fått läsa och tycka till om manuset innan publicering.

- Det har vi mycket i USA nu, det kallas "sensitivity readers". De läser för att kolla upp att det inte finns något med som stör eller stöter. Liksom, om cis personer bara skriver om transpersoner för det är en cool innegrej, det är ungefär som att skriva "look at the cirkus freek"! All publicitet är inte bra publicitet och all uppmärksamhet är inte bra uppmärksamhet.

Framtiden för Melissa

- Blir det någon mer bok?

-Många har frågat om jag inte ska skriva en bok till som heter Melissa, alltså berätta vad som händer med George sedan. Men det vill jag inte. Jag vill inte utsätta George/Melissa för detta. För i en eventuell uppföljare handlar det om en äldre person. Det kommer att handla om otaliga läkarbesök och terapibesök och en hel massa smärta och jag tycker inte man ska invadera en persons privatliv på det där sättet, inte ens en fiktiv person. Melissa ska få ha fortsättningen för sig själv.

- Du sa att din förläggare sa att du inte fick ha ordet "girl" på omslaget ...

- Jag vet, jag var dum som backade. Man tror alltid att män läser inte böcker av kvinnor, pojkar läser inte böcker av kvinnliga författare, pojkar läser inte böcker med tjejiga omslag, eller rosa omslag, pojkar vill inte ha något med "girl" på omslaget ... Jag tror inte att barn tänker så, i alla fall inte i mellanstadieåldern, man är fortfarande tillräckligt öppen och väljer fritt.

Alex tänker vidare på bokomslag och om man kan ha ordet "girl" på en bok som pojkar ska läsa, hur barn väljer och hur vuxna ställer och styr och kommentarer.

- Kanske kommer någon vuxen man och säger till en pojke, "du ska inte läsa det där" det där är en "girl book" eller "du ska inte göra så, det är tjejigt," men jag tror inte att barn tänker så i sig själva. Det är därför jag tycker det är bra att börja med barnböcker med transpersoner i, för ska man ändra på folk och folks inställningar är det bra att börja med barnen. De har inte så mycket förutfattade meningar.

Vi kommer inte att få höra mer om Melissa. Hon behöver sitt privatliv. Men vi kommer säkert att få höra mer om och från Alex Gino. Att berätta om allvarliga saker med humor och värme är ett vinnande koncept!

Belinda Graham

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

På spaning efter den oskuld som flytt

I vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 28 november, 2010

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Kafka, Slottet och Klam (en personlig resa)

Inför de kommande frågorna kring Kafkas bok Slottet har jag lagt mina litteraturvetarglasögon åt sidan, för att på så sätt närma mig texten ännu oförlöst. Vem är Klamm i Slottet? Vem ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2014

Möjligheter och återvändsgränder för den nyklassiska bildkonsten

En debatt har under sommaren rasat kring den figurativa norska skolan till vilken bl.a. den (ö)kände norska konstnären Odd Nerdrum räknas. Debatten föranleddes av utställningen "Figurationer, Realism och romantik i ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om konst | 31 augusti, 2009

En resa till dagens ände. Om Denise Mina

Himlen ligger som ett lock över staden. Det är grått och kallt, vinden viner vasst och snålt genom gatorna och ett isande regn tycks falla vareviga dag. Här härskar nöden ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 02 augusti, 2010

När Arvo Pärt kom till Mexiko

Lördagen den 20 oktober var det första gången som Arvo Pärts musik framfördes i Mexiko City, och det utav Estlands Filharmoniska Kammarkör och Tallins Kammarorkester under ledning av Tõnu Kaljuste ...

Av: Rebecka Villanueva Ulfgard | Musikens porträtt | 02 november, 2012

Sebastian Errazuriz:

Konst att gäspa till

Gäspningen som tecken är lite undanskuffad, men den har definitivt sin plats i historien. Den kan dock symbolisera så mycket mer än bara trötthet, inte minst ett inlägg i debatten ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 09 april, 2015

Från Abruzzo till Bornholm – jakten på Zahrtmann

En höstdag 2013 befinner jag mig på den danska ön Bornholm – drygt en timmes färjeresa från Ystad. På sommaren invaderas ön av turister från Sverige, Tyskland och det danska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 08 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.