Fornuft, følelser og liv

Innledning I dag er det svært mange konflikter og kriger rundt om i verden, som betyr at den pasifistiske idé har elendige kår. Tesen jeg forsvarer er denne: At sammen har ...

Av: Thor Olav Olsen | 08 september, 2014
Agora - filosofiska essäer

Hämndens rus

“One day the last portrait of Rembrandt and the last bar of Mozart will have ceased to be — though possibly a colored canvas and a sheet of notes will ...

Av: Anton Stigermark | 13 juni, 2014
Essäer

Petra Mölstad- Det

Petra Mölstad – Betraktar fåglar smyger på rådjur skrubbar mig mot folk och tjyvar. Samlar. Gillar inte almsjuka och rävskabb. Krafsar in och ut och försöker gnaga genom barriärer. Går ...

Av: Petra Mölstad | 06 augusti, 2012
Utopiska geografier

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Porkkala. Kusten 2009 Foto Matti Paavola

Porkalas parentes



Till september 1944 var Porkala mest känd som ett stycke vänlig skärgårdsnatur några mil utanför Helsingfors. Ett stycke havsomsusad nyländsk skärgård med blankpolerade klipphällar och martalls bevuxna kobbar. Längre inåt land böljar lövträdsbeklädda holmar mot en fond av mörk fastlandsskog och gröna vassvikar. En gammal fiskar- och bondebygd och ett sommarparadis för många Helsingforsbor. Man beräknar att ca 1200 sommarvillor gick förlorade nä området ockuperades.

 


 

En av de första som kom att återvända till Porkala var den nu 77-årige Hans Öfverström och han bor i sin fars födelsegård som under "Porkalaparentesen" användes som högkvarter för basens officerare. Han jämför förhållandena på den överlämnade basen med de som rådde på flottbasen Paldiski i Estland när ryssarna lämnade den. Mycket var förstört.
Karta över arrenderingsområde foto CC BY 2.5

Karta över arrenderingsområde foto CC BY 2.5

Annons:

Porkalaområdet omfattade i huvudsak gammal finlandssvensk kulturbygd och bestod geografiskt av stora delar av socknarna Kyrkslätt, Sjundeå och Degerby. Efter vapenstilleståndet i fortsättningskriget kom Porkalaområdet att bli känt över världen.

På kvällen den 19 september 1944 samlades Finlands folk vid radioapparaterna och fick klart för sig fredsvillkoren. Karelen var definitivt förlorat liksom Petsamoområdet. Som en tredje territoriell fråga uppgavs att Porkala området skulle arrenderas ut som militärbas till Sovjetunionen på 50-år.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu ritas Porkala in på världskartan. Området som skulle överlåtas omfattade ca 1000 kvkm. Antalet fast bosatta var nära 8000 personer. Evakueringen skulle ske på tio dygn enligt order från ryssarna. Sedan skulle järnridån, ett begrepp som ännu inte var myntat, gå ned över Porkala för femtio år. Nu fick även södra Finland sin flyktingström. Andra som skulle evakueras under denna tid var de 400.000 karelarna. Även Lappland tömdes på sin befolkning till Nordsverige eller Österbotten i avvaktan på den tyska reträtten som utvecklades till ett krig.

En imponerande evakueringsorganisation ägde rum under militär ledning. Armén ställde 3000 man och 1500 lottor till förfogande. Dessutom hyrdes in bilar och hästar och vagnar. Det var viktigt att så stor del av skörden som möjligt kunde bärgas då försörjningssituationen i landet som helhet var ytterst kritisk. Porkala var en rik jordbruksbygd av stor betydelse för Helsingfors. Enligt evakueringsmyndighetens direktiv skulle transporterna ske i följande ordning: först lösöre och inventarier, därefter potatis och rotfrukter, sedan spannmål och jordbruksredskap och sist balat hö och ved.

Fredagen den 29 september 1944 var en vacker höstdag. Porkala var evakuerat. En stor del av skörden hade räddats. Bohag, redskap, jordbruksmaskiner och husdjur evakuerades etthundraprocentigt. Länsstyrelsen i Nyland hade också ordnat bostäder åt 7000 evakuerade.
Vid Stensviks (Kivilathi) bro körde en militärbil fram. Evakueringschefen steg ur, en bom lades tvärs över bron.

Röda armén var snart på plats 20 km från Helsingfors centrum. Tåg och bilkolonner förde dit soldater från hela Sovjetunionen. Taggtråden rullades ut runt området. En militärbas anlades. I fjärdarna patrullerade grågröna krigsfarkoster. När kanonerna mullrade skallrade fönsterrutorna i Helsingfors. Porkalabasens existens uppfattades av många som ett bevis på att Finland inte existerade som suverän stat.

Beredskap finns att jämna Helsingfors med marken rapporterade den sovjetiske kommendören för Porkalabasen, Suhiasvili, till Moskva sommaren 1945. Porkalaudden ligger vid Finska vikens smalaste ställe. Marinbasens strategiska mål var enligt sovjetiska källor att vid behov stänga av Finska viken, idka påtryckning på Finlands militära och politiska ledning och som yttersta åtgärd förstöra huvudstaden. På basen fanns kustartilleripjäser, luftvärn, marinkårs- och infanterisoldater och gränsjägare.

Dessutom fanns krigsfartyg inklusive ubåtar och en radarstation och stridsflygplan. Eventuellt fanns också kärnvapen på basen. Civilt var basen självförsörjande genom ett stort kollektivjordbruk. Inom området fanns sjukhus och skolor för barn till militärer och civilanställda. Om ryssarnas civila liv inom området är lite känt. Dock gjorde den blivande OS guldmedaljören på 5000 och 10.000 m i Melbourne 1956 Vladimir Kuts sin värnplikt på Porkalabasen.

Under arrendetiden var basen hermetiskt tillsluten vilket skapade olägenheter också i det finländska civila livet. Den inre farleden spärrades av och fritidsseglare som kom fel prejades av ryska patrullbåtar. I maj 1946 skulle den då 16-årige Tage Söderström tillsammans med en 17-årig kamrat segla från Helsingfors till Stockholm.

Pojkarna navigerade fel och kom för nära basen och tvingades in till land. Båda pojkarna hamnade i flerårig fångenskap i Stalins GULAG. Tage Söderström som är bosatt i Stockholm kommer till hösten med en bok på Schildts förlag om sina upplevelser under rubriken "Med segelbåt till Sibirien".

Tågtrafiken genom området som berörde banan mellan Helsingfors och Åbo fick några år dirigeras om via Hyvinge men kunde återupptas 1947. Villkoren från ryssarna var låsta vagnar och stängda fönsterluckor. För vissa i huvudsak amerikanska journalister blev det en turistattraktion att åka "Porkalatåget" som kallades världens längsta tunnel.

Åren gick och även Porkalbasen uppfattades som något normalt i det kalla krigets Europa. Efter Stalins död kom dock de första "tövädren" i rysk politik. I september 1955 kallades en finsk delegation till Moskva för förhandlingar. Att viktiga saker var på gång framgick av att delegationen leddes av den åldrige presidenten Paasikivi och statsminister Kekkonen. Den 17 september kom beskedet från ryssarna.

Sovjet avstår från Porkalaområdet. Den ryska regeringen ville med hänsynstagande till de goda grannskapsförhållandena till Finland och den allmänna avspänningen i Europa visa prov på god vilja.

Den 10 februari 1946 var röda arméns evakuering genomförd. Vapnen och soldaterna transporterades i huvudsak på öppna järnvägsvagnar genom Finland till östgränsen. Det enda undantaget var en nattlig transport med fartyg från Obbnäs över Finska Viken. Den transporten skyddades av en rökridå och det spekulerades i att den innehöll kärnvapen.

En av de första som kom att återvända till Porkala var den nu 77-årige Hans Öfverström och han bor i sin fars födelsegård som under "Porkalaparentesen" användes som högkvarter för basens officerare. Han jämför förhållandena på den överlämnade basen med de som rådde på flottbasen Paldiski i Estland när ryssarna lämnade den. Mycket var förstört. Åkrarna var sönderkörda av pansarfordon. Skogarna var skövlade. Husen rivna eller hårt slitna. En del av de militära anläggningar som ryssarna anlade kunde dock den finska armén överta.

Till skillnad från karelarna och Petsamo borna kunde dock Porkalas invånare återvända till sina hemtrakter. Under en lång tid ville inte Porkalaborna bli påminda om parentesen. Nu finns dock ett museum inom området och nutidshistorien bejakas.

Rolf Karlman

Ur arkivet

view_module reorder

Om och till Tomas Tranströmer

"Hemligheten med hans popularitet är att han sätter ord på en vag känsla av andakt inför livet och naturen som många läsare känner igen hos sig själva". Det ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om litteratur & böcker | 11 april, 2011

Ett långt liv i sällskap med människor, Gud och poesi

Ett långt liv i sällskap med människor, Gud och poesi Helena Leijd ger oss en glimt in i en numera förgången, men ack så nära, värld, då hon lyssnar på ett ...

Av: Helena Leijd | Övriga porträtt | 15 september, 2006

Tankens ambivalens (Andra brevet)

Ma ben sola e ben nuda senza miraggio porto la mia anima / Ungaretti   Min definition av varat är noll. Sagt om Neruda av Lorca: att han var ”en poet närmare döden än filosofin, närmare ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 09 juli, 2014

Emilia Siltavuori, Dikter

Emilia Siltavuori (f 1967, bor med sin man i Helsingfors) har skrivit och läst dikter ända sedan hon var ung, men har hittills inte publicerat någon bok. Dikterna i sviten ...

Av: Emilia Siltavuori | Utopiska geografier | 12 december, 2011

Kall men bra början på Festivalsommaren

"Man måste alltid vara berusad. Det är allt: det är det enda det är frågan om. För att inte känna Tidens förfärliga börda som knäcker era skuldror och böjer er ...

Av: Rasmus Thedin | Kulturreportage | 03 juni, 2010

Magnus Göransson

Hästbilder

Idioten vaknar mitt i en väpnad konflikt med sin väckarklocka. Klockan hade tydligen kastat första stenen men när idioten kom till sans var kriget redan över. Ingen vinner krig och ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 16 mars, 2016

Ingrid Vang Nyman

Pippi på Jylland

  En hållplats på kystbanen från Köpenhamn till Helsingör heter Springforbi, där stannar sällan tågen. Men om platsen heter Vejen passerar man inte lika snabbt. Herman Bangs kortroman Ved Vejen ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om konst | 03 Maj, 2016

Stefan Whilde

Lika och olika. Eller: 1 + 1 = 3

Vi får ju inte glömma det gamla anarkistiska slagordet som i mångt och mycket tagit oss människor framåt genom historien: ”Var realistisk, kräv det omöjliga!”

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.