London of today Foto: Björn Gustavsson

Björn Gustavsson besöker London efter Brexit

London är tveklöst en av Europas främsta m u s i k m e t r o p o l e r (i konkurrens med städer som Berlin och Wien) ...

Av: Björn Gustavsson | 12 juli, 2016
Resereportage

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | 24 mars, 2008
Konstens porträtt

Unga. Begåvade. Älskade. Döda

Både media och den skivköpande allmänheten tycks ha en speciell plats i sina hjärtan för de stjärnor på musikens himmel som släcks alldeles för tidigt. De är för evigt unga ...

Av: Belinda Graham | 22 februari, 2013
Kulturreportage

Ungern 1956 – resning mot stalinismen

Den ungerska resningen mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket. En delförklaring var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en ...

Av: Martin Oskarsson | 17 december, 2017
Kulturreportage

Ystad,  2014. Foto: Jonnmann, Wikipedia

Vår känsligaste utmaning



Fulvio Leone om tiggare och flyktingar. Känsliga problem som inte alltid kräver kontroversiella svar.



Russinen ur kakan


Jag skulle tro att de stora förflyttningarna har bara börjat, och det finns inga politiska partier som kan förhindra fenomenet. Det har vi redan sett i Italien, mitt ursprungsland. I början av det här seklet var det invandrarfientliga partiet Lega Nord med i regeringskoalitionen. Partiet såg till att en lag mot invandringen infördes. Hjälpte det? Inte alls, lagen gjorde bara att vardagen för legala, hederliga, hårtarbetande invandrare blev svårare. De facto invandringen till Italien och andra europeiska länder har bara ökat sedan dess, och allt tyder på att den kommer att fortsätta.

Vi som bor i den rika delen av jordklotet har varit länge medvetna om fattigdom, sjukdomar, stridigheter och annat elände i vanlottade länder. Allt detta konstaterar vi vanligtvis på avstånd, men avståndet krymper. Här ska jag framföra en del reflektioner om det som, mig veterligen, man sällan får höra eller läsa i massmedia från Sverige eller andra länder. Vi har troligen kommit till det som kan anses vara nutidens känsligaste utmaning och som vi behöver ha en helhetsbild om. Eftersom dessa rader är skrivna på svenska och vi bor i Sverige tar jag detta land som utgångspunkt. Sverige utgör här bara ett exempel, ty följande betraktelser skulle kunna hänföra sig till vilket rikt och utvecklat land som helst. Detta förefaller mig ändå det mest passande exemplet, med tanke på att Sverige verkar vara Europas — ja kanske Västvärldens — samvete, tack vare sina humanitära ideal, sin strävan efter rättvisa, och en generös samt välordnad mottagning av flyktingar.

Låt oss erinra oss om att de två världar vi numera lever i påverkar varandra, och båda har gett upphov till den postmoderna globaliseringen, på gott och ont. Den virtuella världen å ena sidan utesluter vissa minoriteter, till exempel de handikappade, de allra fattigaste, en del äldre, men å andra sidan underlättar den vårt liv. Teveapparater, mobiltelefoner, datorer och dylikt tillfredsställer våra sekundära behov av till exempel underhållning och framför allt håller de oss informerade i realtid om det mesta som sker i den fysiska världen, där man behöver äta varje dag. Hjältemodiga journalister och fotografer levererar oss nästan varje dag bland annat hjärtskärande bilder och berättelser om en mindre del av mänskligheten, 60 miljoner flyktingar. Exakt samma bilder visas nästan samtidigt på nyhetssändningar på de flesta TV-kanaler runt om i Europa; vilket bekräftar, om det skulle behövas, hur långt globaliseringen har kommit. Vi borde vara tacksamma dessa kvinnor och män inom båda yrkeskategorier, som ofta löper stora risker i exempelvis krigsområden för att påminna oss om en grym verklighet som somliga är frestade att förtränga.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Migrationerna beror inte bara på krig. Polismästare i Borås och författare Lena Matthijs säger: "Med dagens moderna teknik kan fattiga människor i Afrika, Asien och Latinamerika upptäcka att det finns människor som lever på en helt annat materiell nivå än de själva. Då är det naturligt att de söker sig en bättre framtid på andra håll. Jag tror att vi kommer att få uppleva stora folkomflyttningar framöver och det är en utveckling vi inte kan förhindra." (Dagens Nyheter , tisdag 9 juni 2015, s. 22). I den fysiska världen har de väldigt billiga flygresorna gjort att tusentals flygplan hela tiden våldtar naturen på vår jord samt piloter och övrig flygpersonal har fått bestå kalaset som en följd av den hårda konkurrensen. Men å andra sidan är det så att flygbolagens vrakpriser starkt bidrar till att människosläktet blandas som aldrig förr.

Vad innebär denna irreversibla globalisering för ett land som det lyckligt lottade Sverige? Det innebär att världen har kommit till Sverige och Sverige har gått in i världen — på gott och ont — vilket somliga inte har insett. Bland det mest påtagliga av globaliseringen är de tiggare som har spritt sig över Skandinavien de senaste åren. I den stora mångfalden av människotyper, sociala miljöer, arbetssituationer, ekonomiska förhållanden, reagerar människor olika på detta nygamla fenomen. De flesta känner medlidande med de här stackars människor som ofta sover på gatan insvepta i trasor för att stå ut med kylan. En del ger några slantar. En och en annan ondgör sig över att tiggarna vanpryder gator och torg, vilket man förstår genom att läsa mellan raderna.

Tiggare utgör en av de tre kategorier som i Sverige — och andra länder — portas från köpcentra. De andra kategorierna är A-laget och de prostituerade, när de utövar. Hundar och katter är inte heller välkomna, däremot får icke-utövande prostituerade komma in, det är inte säkert man ser på dem vad de har för yrke. Får icke-tiggande tiggare komma in i köpcentra? "Men köpcentra är ju privatägda." Ja, de jure, men de är de facto offentlig plats för alla människor. A-laget och tiggare är också människor som du och jag. Är vi människor inte alla lika? Jag vill tro att de allra flesta tillhörande dessa tre kategorier är bättre människor än de högt uppsatta personer som fuskar till höger och vänster och stjäl miljoner från skattebetalare genom att till exempel flytta pengar till skatteparadis. Det humana Sverige har ju förbjudit att köpa sex, däremot inte att sälja den, en tydlig motsägelse för att skona prostituerade kvinnor.

En viss herre Anders Knutsson skrev: "När jag ser tiggarna ser jag min mormor Vera. [...] Hon och hennes mamma, min gammelmormor, fick gå runt bland gårdarna i Småland och tigga. [...] Varje dag gick de flera mil och på nätterna sov de utomhus." (Metro, 2015-05-04, s. 34). Så här var det i Sverige och i alla andra länder för omkring ett hundra år sedan. Behöver vi skämmas för vårt förflutna? Vi som tror oss ha empati befinner oss inför ett dilemma. När man har slutat förakta fattigdom och svaghet och alla får komma in i köpcentra, då har det värdiga och humana Sverige blivit ännu värdigare och humanare, samt en upplyftande modell för andra länder.

Också i Sverige — som i de flesta europeiska länder, med Spanien som undantag — har ett invandrarfientligt parti grundats. De andra flesta som sympatiserar med eller röstar på det här partiet är säkert välartade och godhjärtade personer. De är oroliga för en alltför snabbt förändrad verklighet. Det är lätt att säga att de bör bli bättre informerade och fundera på ett djupare plan. Våra två världar, den virtuella och den fysiska, har blivit ytterst komplexa, och det är inte lätt att sätta sig in i alla implikationer för de otaliga samhällsfenomen som vi varje dag försöker ta ställning till. Jag hörde en gång en snäll och beläst herre som skämdes över tiggeriet beklaga sig: "vad ska turisterna som kommer till Sverige säga?" Han tänkte inte på att en turist som kommer exempelvis från New York kan bara säga: "också i Sverige finns tiggare".

I grannländerna är tiggeriet delvis förbjudet på ett mjukt sätt, medan i de svenska massmedierna kan man läsa eller höra flera argument mot fenomenet: "Fattigdomen måste bekämpas i ursprungsländer"; "Det är inte tillåtet att bo och sova på offentlig plats"; "Man bör förbjuda det organiserade tiggeriet för att skydda de där stackars människorna och förhindra prostitution". Det vore svårt att definiera och beivra ett brott mot förbud att organisera tiggeriet. En del debattörer förklarar sig vara liberaler utan att avslöja sin politiska tillhörighet. Men de föreslår förbud som strider mot liberal anda. Man kan misstänka att de önskar vinna tillbaka till sitt parti de väljare som har gått över till det invandrarfientliga partiet. En del som säger sig vilja skydda tiggare och prostituerade kanske vill att gatubilden inte blir förstörd? Om ett gammalt ruckel eller annat fult vanpryder ett villaområde, kan villaägarna ta kontakt med myndigheterna för att försöka förmå dem att fjärma det opassande.

Att tiggeriproblemet bör lösas i ursprungsländer är alldeles riktigt, och man kan bara instämma med regeringen som har krävt att det svenska biståndet ska knytas till hjälp i Rumänien. Detta i tillägg till det bistånd som EU ger Rumänien. Detta har tydligen ändå inte hjälpt hittills. Vart tar pengarna vägen? Försvinner de helt eller delvis genom mutor, eller är det så att byråkratin sätter en käpp i hjulet? Men de människor som tigger på våra gator och torg kan inte vänta, ty de behöver äta varje dag. Vi hoppas att problemet är löst i en nära framtid, då kan vi sluta ge dem några slantar — små smulor, en försvinnande liten del av vårt välstånd. Ett välstånd som gör att vi kan unna oss att kasta mat – som i andra rika länder – och på mysiga hemmakvällar kan vi dagdrömma framför våra stora eller små virtuella skärmar, medan andra varelser, med samma människovärde som vi, sveper in sig i trasor och kartonger under ett tak i vår närheten för att inte frysa ihjäl.

Visserligen förekommer ibland organiserat tiggeri, stölder och utnyttjande av människor, men massmedierna berättar att oftast så inte är fallet. Verkligheten är mångfaldig och man ska inte dra alla över en kam. Man bör betänka polismästare Matthijs kloka ord: "Att vara medveten om fördomarna leder förhoppningsvis till att man tänker efter en extra gång. Och till exempel inte klumpar ihop alla tiggare utan ser dem som individer som måste bemötas som just individer" (ibidem).

Frågan är hur de flesta välmående människor i Sverige — och i andra rika länder — vill förhålla sig till globaliseringen. Det är mänskligt att vilja ta emot bara allt som är positivt. Självfallet vill man inte acceptera den kriminalitet som är en biverkan av Schengenavtalet, men man vill inte heller godta att det sitter många tiggare på gator och torg, även om de gör inget ont. Man bör betänka att förhållandet mellan Sverige — samt andra utvecklade länder — och resten av den fysiska världen inte kan vara annat än att ge och ta. Man ger vad man har och tar vad man inte har. Detta innebär inte bara att köpa och sälja varor, utan också att utbyta immateriella värden. Vad kan Sverige ge till andra länder, speciellt de mindre lottade? Mycket mer än Nobelpriset och kullager, till exempel en inspirerande modell av demokrati och konsensuskultur, generösa penningbistånd, know-how, export av avancerad teknik och medicinsk behandling. Vad får svenskarna i gengäld? Till exempel möjligheten att åka till varmare och soligare länder under vinterhalvåret, bada i varmare vatten vid vidsträckta sandstränder i Thailand, importera mycket billiga apelsiner från Marocko eller Spanien, delta i lejonsafari i Tanzania, besöka pyramiderna och mycket annat. Svenskarna har nytta också av det som rika länder kan erbjuda. De kan dricka franska ädelviner, uppleva den unika staden Venedig, åka billigt till världens huvudstad New York.

Låt oss fundera över följande tankeexperiment. Vill man i Sverige inte längre ta emot flyktingar och förbjuda tiggeriet — i praktiken kasta ut alla tiggare — så bör man till exempel sluta med att tillbringa badsemester på Kanarieöarna, besöka storartade monument i Indien, importera billiga frukter och grönsaker från Medelhavsländer. Svenskarna bör inte längre flytta till andra länder – utlandssvenskar räknas ju i hundratusental. Att allt detta är en omöjlighet beror självfallet inte bara på de senaste decenniernas globalisering, men det vore hypotetiskt nog konsekvent. Omvänt är det inkonsekvent att bara plocka russinen ur kakan.

Jag skulle tro att de stora förflyttningarna har bara börjat, och det finns inga politiska partier som kan förhindra fenomenet. Det har vi redan sett i Italien, mitt ursprungsland. I början av det här seklet var det invandrarfientliga partiet Lega Nord med i regeringskoalitionen. Partiet såg till att en lag mot invandringen infördes. Hjälpte det? Inte alls, lagen gjorde bara att vardagen för legala, hederliga, hårtarbetande invandrare blev svårare. De facto, invandringen till Italien och andra europeiska länder har bara ökat sedan dess, och allt tyder på att den kommer att fortsätta.

Att det även i Sverige, om än i mindre utsträckning än i Medelhavsländer, finns papperslösa som gömmer sig är medlidsamt och förefaller tyvärr vara ofrånkomligt. Helgeandssystrarnas mottagning i Uppsala är ett känt exempel på det. Att dessa nunnor får utöva sin barmhärtighet i fred är också ett exempel på de svenska myndigheternas humanitära läggning. En fortsatt invandring i nuvarande form och omfattning förebådar ett samhällsförhållande som råder i Kina nu, av ett helt annat skäl. Eftersom de flesta som flyr, lagligt eller olagligt, från Afrika är män, kan det bli på sikt ett kvinnounderskott i de europeiska länderna. Men migrationerna har också positiva sidor: en naturlig konsekvens är till exempelvis att personer från olika etniska grupper blandas genom äktenskap eller parförhållanden.

Det är kanske inte många som funderar på att globaliseringen leder till att nationalstaterna blir alltmer sammanflätade med och beroende av varandra. Historiker Yuval Noah Harari, från Universitetet i Jerusalem, skriver: "Världen i dag är alltjämt politiskt splittrad, men staterna förlorar snabbt sin självständighet. Ingen stat är egentligen i stånd att driva en helt självständig ekonomisk politik [...] eller ens sköta sina inre angelägenheter efter eget gottfinnande" (Sapiens, Natur och Kultur 2014, s. 203). Och "Även om medborgarna i [exempelvis] Israel, Italien, Mexiko och Thailand må hysa illusioner om självständighet är det ett faktum att deras regeringar inte kan driva en oberoende ekonomisk politik eller utrikespolitik [...]" (ibidem, s. 361).

Ta Norge som ett exempel. 1995 bestämde de flesta norrmän att de skulle stå utanför EU. "Vi behöver inte vara med, vi klarar oss själva". Men sen var Norge tvunget att rätta sig efter många europeiska direktiv om det ville exportera sina varor, och därmed behålla sitt stora välstånd. "EU är en byråkratisk organisation som tar ifrån oss vår suveränitet". Visserligen är det så att Unionen naggar i kanterna vår självständighet och styrs av en tung byråkrati. Men dess belackare tänker inte på EU:s stora förtjänster, i synnerhet att två nationer som har varit ärkefiender, Frankrike och Tyskland, blivit de bästa vänner, och därmed bidragit till att skapa en långvarig fred, efter 1900-talets båda världskrig, de grymmaste och värsta i mänsklighetens historia. Visserligen är det så att Europa befinner sig i en allvarlig kris, som inte bara några få grekiska politiker är skyldiga till. Vi ska ändå hoppas att vår världsdel kommer över svårigheterna och europeiska makthavare drar lärdom av sina misstag.

Motståndare till EU bör betänka även att de allra flesta staterna runt om i världen numera är förenade sinsemellan genom olika slags sammanslutningar. De latinamerikanska länderna ingår i en ekonomisk union, de tallrika afrikanska staterna har bildat Afrikanska Unionen, samma sak nationerna i Fjärran Östern. Dessutom finns det något som heter Arabförbundet. Även mycket rika länder som USA och Kanada har ingått ett ekonomiskt avtal. Helt nyligen grundades den Euroasiatiska ekonomiska unionen, som tydligen ämnar rivalisera med västvärlden. Ska bara det lilla Europa — en mosaik av små stater — bestå av presumtivt självständiga nationer? Det vore otidsenligt och ohållbart i längden ur flera synpunkter. Ett splittrat Europa skulle bli ekonomiskt svagare och svagare i en värld med så många alltmer framträdande länder och regioner, inte bara i Asien utan också i Latinamerika och till och med i Afrika. Här vill jag avstå från att spekulera om säkerhetsmässiga aspekter, som kan vara av betydelse men är mer komplicerade.

Jag har självfallet inget förslag för att tackla migrationsfenomenet, desto mindre för att lösa andra stora problem i en alltmer komplex fysisk värld. Denna svåra uppgift ankommer på våra politiker, som kan kritiseras, dock ska inte föraktas. Att många av våra folkvalda lovar guld och gröna skogar är inte det värsta, det är mänskligt att de vill bli omvalda. Men politiker föreslår och genomför också lösningar till människornas svårigheter och behov. Det kan inte bli annat än dellösningar, ofta bara palliativ. Jag för min del betraktar mig själv som en deltagande iakttagare, som försöker förstå vår komplicerade och kaotiska värld, i förvissningen om att det finns inga enkla svar på de otaliga frågorna och man bör reflektera på ett djupare plan. Hoppas att andra som läser dessa rader vill göra likadant.

Fulvio Leone

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Teresa av Avila - Ett helgon för vår tid

Nutidens människor är svältfödda på vördnad och helighet och längtar efter spiritualitet, mystik och gränsöverskridanden. Därför färdas många till heliga platser och tar del i heliga ritualer från olika ursprungstraditioner ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 23 november, 2009

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Mollie Faustman – Den Nya kvinnan

”Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.” – Karin Boye, 1927 Modernismen är sprungen ur det moderna livet och den moderna människans villkor. Modernismen är ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 26 januari, 2014

Veckan från hyllan. Vecka 18. 2012

Guernica är en liten stad i Baskien, grundad på 1300-talet, och ett viktigt centrum för baskisk kultur. För 75 år sedan, den 26 april 1937, när spanska inbördeskriget hade pågått ...

Av: Gregorz Flakierski | Veckans titt i hyllan | 28 april, 2012

 Acaciataggar

Kvinnlig könsstympning (KKS) Del 2.

Reportage i tre delar. Del 2 Ett omvänt ingrepp ”introcision” praktiseras i Australien bland aboriginers pitta-patta stammen. När en flicka nått puberteten samlas hela stammen runt henne och en äldre man ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 29 december, 2016

foto Hebriana Alainentalo

Ruiner. Av Guido Zeccola

  Vi försöker tydliggöra den namnlösa styrkan som tvingar oss till skriket genom att kalla det med vår älskades namn. Bara i dödens stund ges samma möjlighet, men då förblir vårt ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 27 september, 2017

Freke Räihä. Lögnakt

“Freke var den glupske ulv som vid Odens fötter åt det som makten inte ville svälja – som Räihä har Freke utgivit nio bokverk, samt inväntar tio (Logos) och elva ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 20 oktober, 2014

Epistemologi för ”herrar” och ”slavar”: Nietzsche som politisk filosof

 Den samtida filosofiska situationen kan tyckas en smula paradoxal. Friedrich Nietzsche – som av den danske kritikern Georg Brandes utnämndes till aristokratisk radikal och som enligt egen utsago inte var ...

Av: David Brolin | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.