Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Å ha et globalt liv å leve, Del II

Innledning I Del II fortsetter jeg diskursen med å trekke opp skillet mellom materiell kultur og immateriell kultur. Rent tentativt skal det sies så mye at det immaterielle er om hva ...

Av: Thor Olav Olsen | 19 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Tarja Salmi-Jacobson

En dikt av Tarja Salmi-Jacobson

Kom alla sagoberättare och visa mig era ljuva konster strö flor över mina ögon som ständigt vänds mot marterpålen

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 20 augusti, 2016
Utopiska geografier

Flödande kulturliv i New York

New York är mer än Broadway och Times Square. För att uppleva en lugnare och kulturellare del av staden är Upper East Side väl värt ett besök. Redan kring sekelskiftet flyttade ...

Av: Lena Andersson | 15 april, 2014
Resereportage

Det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse. Om Taoismen



altTaoismen är en gammal kinesisk filosofi i likhet med konfucianismen. Trots stora skillnader har de sin gemensamma källa i en äldre förklaringsmodell för den verklighet som ligger bortom våra sinnesupplevelser. Enligt detta tankesystem är människan, mikrokosmos, en avbildning av en översinnlig verklighet, makrokosmos. Boken Tao te ching är näst bibeln världens mest översatta bok och förvisso den mest förbryllande och gåtfulla.

Titeln Tao te ching, kan översättas till Klassikern om vägen och dess dygd . Tao te ching nådde inte Europa förrän1788 under upplysningstiden och det dröjde till 1842 innan den trycktes i sin första europeiska upplaga översatt till franska. Första svenska utgåva var kinamissionären Erik Folkes, publicerad i Nathan Söderbloms "Främmande religionsurkunder" 1908.

Denna utgåva har återutgivits i en något bearbetad form av Sven Lindqvist (1972). En översättning av hela verket ingår i Alf Henriksons bok Kinesiska tänkare (1952) och delar av verket har översatts av sinologen Bernhard Karlgren (1929). Den senast utkomna från 2008 är skriven av Göran Malmqvist, men jag har i min essä föredragit att använda mig av Stefan Stenudds tolkning från 1991 och även huvudsakligen utgått från hans initierade kommentarer och utförliga förklaringar av den taoistiska livsfilosofin i boken Tao te ching Taoismens källa.

Det är mer än tvåtusen år sedan denna bok skrevs och den har sedan dess blivit en av de stora klassikerna över hela världen. Om en boktitel slutar med ordet ching betyder det att boken kan betraktas som klassisk eller kanonisk. Ordet är en hedersbeteckning som ges åt mycket vördade böcker. Te som vanligtvis översätts med dygd innebär uppriktigheten. Den är en inre egenskap hos alla varelser, en naturlig kraft som var en förutsättning för ett normalt liv. Tao översätts ofta med vägen, den smala vägen som vi bör följa. Tao eller vägen är ett undflyende väsen. Vägen går inte att se eller ta på, men den lämnar spår överallt. Enda bevis för dess existens är att vi i alla tider anat den. Tao te ching består av 81 verser innehållande visdomsord som tjänar till att visa vägen till insikt om tillvaron. Man känner inte exakt till taoismens historiska ursprung. Lao Tzu, vars namn på kinesiska betyder gammal och vis, brukar betraktas som grundare av taoismen och författare till Tao te ching. Han sägs ha varit samtida med Konfucius men historiska fakta om honom är obefintliga. Enligt legenden var han ämbetsman vid det kejserliga hovet men tröttnade på äldre dagar på intrigerna där och red västerut på en svart oxe. En gränsvakt bad honom skriva ner sina insikter innan han lämnade landet. Lao Tzu skrev då ner Tao te ching, taoismens grundläggande verk och försvann för att aldrig mer höras av. Tidpunkten när boken skrevs varierar, men Bernhard Karlgren menade att den tillkommit omkring 400 f.kr. Det har även ifrågasatts om Lao Tzu alls skulle ha levat men det framkommer vissa ställen, där författarens personlighet känns övertygande menar Stefan Stenudd. I vers 20 plågas han av melankoli på grund av mänsklighetens bristfällighet. Han känner sig ensam och modfälld. "Blott jag är annorlunda. Jag närs av modern".

Frågan om taoismen är en religion eller en filosofi är svår att svara på. Även om det varken finns någon tydlig gudsbild, några profeter eller trånga levnadsregler finns där en mystik kraft i taoismen som vi inte kan förklara i ord. Tao är det som man varken kan definiera, beskriva eller förstå. Tao är den grundläggande principen för allt som sker och därför räcker inte ord. Ju fler ord man använder desto större är möjligheten för missförstånd. Språket förstärker tendensen att behandla enheter i stället för delar av en helhet. Man kan även säga att Tao är kärlek. Överallt i naturen finns en enorm åtrå, det är vad som skapar nytt liv. Paradoxalt nog finner man att motsatserna ofta åtrår varandra, så som himlen åtrår marken, för de möts ju vid horisonten. På samma sätt åtrår kvinnligt manligt och roten myllan. Att låta sig åtrå något är att följa Taos eviga princip, man blir ett med Tao.
Enligt Tao är skapelsen en process och denna sker efter ett bestämt mönster som följer Taos eviga princip. Tao kan inte uttryckas i ord men tystnad förslår inte heller. I det tillstånd som varken är tal eller tystnad kan dess överskridande natur fattas. Därav följer att taoismen är en rent metafysisk och mystik religion. Taoismen är inte teistisk därför att den praktiskt och förnuftigt inser det ändliga människosinnets begränsningar. Det transcendenta skulle inte vara transcendent om det kunde beskrivas, formuleras eller namnges. Bara det begränsade kan förstås (på individuellt och mänskligt sätt) och utryckas.

Enligt taoismen sitter hela kosmos ihop och samspelar. Varje människa har sin funktion och sin väg. I detta samspel deltar varje organisation och också all materia. Tao är det yttersta. Tao är urkraften i universum uppbyggd av yin och yang, den kanske mest kända symbolen i Fjärran Östern. Yin och yang är två delar som allt består av. De symboliserar mörker/ljus, hårt/mjukt, skugga/solsken, man/kvinna. Det är motsatsernas samspel som bygger upp världsalltet. De är växelverkande krafter som båda kompenserar varandra och som tillsammans skapar harmoni. Den svarta och vita färgen symboliserar världsalltets dualism. Den svarta pricken i det vita och den vita i den svarta vill visa att det i varje ting synes något av det motsatta. Yin och yang kan inte vara utan varandra. Världsalltet är inte statiskt utan en föränderlighet mellan yin och yang, där något av det ena alltid finns i det andra, ett ständigt pågående förlopp som ändå alltid är i balans. En person som kan se yin och yang verka i världen kan förutsäga utgången i olika händelseförlopp, därav också taoistens känsla av förnöjsamhet. Han kan acceptera att saker och ting ändras och utvecklas kontinuerligt och först går i en riktning och sen i en annan. Tao te ching säger att de tiotusen tingen - allt som finns i världen - bär yin och omfamnar yang. Tao föregår och initierar detta.

altI Tao te Ching konstaterar Lao Tzu att den som tror sig veta vad Tao är i själv verket är den som är längst från svaret. Första versen lyder: "Den Tao som kan beskrivas är inte den eviga Tao. Det namn som kan nämnas är inte det eviga namnet, det namnlösa är himmelens och jordens begynnelse. Det nämnda är de tiotusen tingens moder". Denna moder Tao finns också på andra ställen i texten, ett kvinnligt väsen i strid med de konventioner som rådde vid den tiden, vilken framhöll och prisade allt som ansågs höra till manligheten. I sjätte versen används uttrycket urmodern, dalens ande, Tao som något kvinnligt hellre än manligt understryks av hänvisningen till dal och inte berg, vilket pekar på yin det kvinnliga i stället för yang, det manliga. Lao Tzu menar att människan gör bäst i att hålla sig till det kvinnliga och vara modern trogen även sedan barnen vuxit sig stora. Modern vårdar och skyddar utan att begära något i gengäld. Det kvinnliga är att underordna sig i stället för att hävda och förhäva sig. Och sådant är Lao Tzus ideal. Hon förknippas med medlidandets attribut och den osjälviskhet som hör samman med skaparkraft. I åttonde versen jämförs Tao med vatten, som ger liv åt de tiotusen tingen utan att utmana dem. Vattnet flyter på de lägsta och dunklaste platserna som människan vill undvika och är därför nära Tao. Såväl vattnet som det låga och dunkla har mer av yin än yang i sig.

Enligt taoismen ska människan leva efter en form av passivitet som i sin tur leder till aktivitet genom att tillvarons dolda krafter kan verka i oss. Det taoistiska ordet för detta är wu-wei
icke - handlande. I stället för att söka sträva och kämpa ska vi lära oss att vara som vattnet och flyta med tillvarons ström, att ge efter och släppa kontrollen. Taoisterna lever ett liv som speglar mycket av wu - wei, vilket kan översättas med icke-handling eller kanske hellre icke-inblandning. De menar att naturens olika beståndsdelar skall få leva fritt och i den harmoni som naturen själv har byggt upp. All fullkomlig rörelse är spontan och människan måste existera utan ansträngning på samma sätt som världsalltet. Innan hon har nått spontanitet är hennes handlingar ett resultat av viljan eller av förnuftets överväganden och är därför konstlade, ansträngda och inte i harmoni med himmelens rörelser och heller inte med Tao och då heller inte med det heliga. Idén är att följa med strömmen och inte kämpa emot vågorna utan när något tar över, ge efter. Wu-wei låter sig inte jämställas med determinism eller fatalism eftersom denna icke-handling snarast är det förnämsta sättet att handla på. Lao Tzu menar dock att det står människan fritt att i stället välja, vilket också påverkar händelseutvecklingen men, som han påpekar, sällan gör detta på ett gynnsamt sätt. Överdriven strävan leder, enligt honom, endast till fördärv. Tao te ching manar i stället till att uppträda okonstlat och värna om det enkla och då ska man upptäcka att det mesta löser sig självt. Lao Tzu förespråkar saktfärdighetens ideal, vilket gäller alla som vill följa vägen. Det bästa människan kan göra är att slå sig till ro i anspråkslösheten, släppa ambitioner och långsträckta visioner för att i stället bli lika enkel och okonstlad som det okarvade träet, en metafor som förekommer flitigt i Ta te ching och som har central betydelse.

Det konfucianska samhället i vilket taoismen växte fram kännetecknades av en rigid samhällsordning, där personliga behov och önskemål inte hade någon betydelse. Individen skulle böja sig för samhällets krav. Regler och lagar var närmast heliga. Taoismen sägs ha kommit som en reaktion på denna trångsynta ideologi som en förnöjsamhetens motvikt till det äregiriga civilisationsbygget. Folkets plikter mot överheten var tydligt utstakad medan det omvända knappast nämndes. Den ambitiösa livsstil som var en kärna i konfucianismen fann föga gensvar i taoismen. "Den som står på tå är inte stadig. Den som tar stora kliv kan inte hålla takten". Förnöjsamhet var det värdefulla i förmågan att avstå. Det som skiljer Lao Tzu från de flesta av alla tiders tänkare är att han understryker ödmjukheten och mildheten som ideal hos mänskligheten. Ja, han blir på så sätt en mänsklighetens förespråkare för matriarkatet.

altMot kriget intar Tao te ching en oförsonlig attityd. Det som framkallar krig är viljan att handla annorlunda än i enlighet med naturen och eftersträva mer än vad man behöver, att inte ha tålamod för de lösningar som infinner sig om man väntar på dem. Han tar upp begäret som orsak till såväl krig som härskares behov av makt och även till lagar och förbud. Det är begäret som utlöser de mest omänskliga handlingarna. Men det är omåttligheten som är synden. Han menar att begäret i sig inte är synd och inte heller är asketism, en välsignelse - han tror i stället på en balans mellan de två. Om jordelivet är en måltid så tycks han mena att man varken ska svälta eller frossa. Han säger att åtrån och girigheten gör gränslös skada, men samtidigt är begäret en nyckel till tillvaron. I första versen förklaras: "Den som är fri från begär ser mysteriet, den som är fylld av begär ser manifestationerna."Det är tveksamt om det ena kan existera utan det andra. I Tao saknas begäret men i människan som söker Tao är begäret eller längtan en förutsättning. För att över huvud taget förnimma världen måste man hysa begär till den. Vad Lao Tzu vänder sig mot är snarare att detta begär tar över och förblindar så att människor inte längre kan se förbi det. Han varnar för härskare som missbrukar sin makt och arbetar mer för den egna välgången än folkets. Den bästa fursten är enligt Lao Tzu omärklig för sina undersåtar och den bästa regeringen en som är ytterligt försiktig med att handla och gör minsta möjliga insats. Han säger att styra riket är som att koka en liten fisk och det innebär förstås att vara ytterligt varsam. Lao Tzu slår fast: "Världen räddas genom att lämnas ifred. När härskaren inget gör kommer folk av sig själva att bättra sig och ordna sin försörjning".

Lao Tzu lär ha sagt: De tre stora bedrägerierna i livet är berömmelse, rikedom och makt och ingen har mer effektivt predikat om svaghetens styrka, de fredsälskandes seger och tålamodets makt än denne gamle vise. För LaoTzu förblir vattnet symbolen för de svagas styrka -vattnet som sakta droppar och urholkar stenen och vattnet som äger den taoistiska visdomen; att uppsöka det lägsta planet. I taoismen betonas alltså den existentiella situationen. Vägen kan bara förstås om man går den, genom att man lever den. Därav kommer det sig att de tidiga taoisterna lämnade efter sig så lite skrivet material. Det finns också risk med skrifter - de kan komma i händerna på vem som helst och feltolkas, kan bli en stel doktrin eller förvandlas till kult.

Kinas båda inhemska religioner fungerade själva som yin och yang i folkets liv och hjälpte till att balansera det. Taoismen gav det kreativa, konstnärliga och mystika elementet, medan konfucianismen svarade för samhällsordningen, etiken och moralen. Taoismen baseras på rytm och flöde, på det naturliga och okonventionella, den frihetsälskande lösgörelsen från det världsliga. Dess produkt är skalden, konstnären, metafysikern och mystikern. Konfucianismen ägnar sig åt den stabila ordningen, det formella, det konventionella och den praktiska skötseln av världsliga angelägenheter. Den ena religionen är idealistisk, den andra realistisk, men tillsammans bildar de en perfekt kombination där de balanserar och korrigerar varandra och förebygger en otyglad formlöshet å ena sidan och en alltför stel och andefattig å den andra.     Taoismens vise", var en person som följde vägen och inte jämförde sig med någon annan. Denne "vise" var saktmodig, tålmodig och anspråkslös. Beträffande lagar och förbud är Lao Tzu kritisk men även till kunskap som han menade ofta kan leda till försämring. Detta kan tyckas motsäga taoismens människoideal men även för den vise är kunskap och lärdom något att sky. Lärdom är att ta till sig medan den som söker Tao ska släppa ifrån sig.

altTao te ching menar att när vår hjärna blir upptagen av vetande som inte är essentiellt, kommer detta i vägen för att uppleva de bakomliggande sanningarna. Fantasin är, enligt Lao Tzu, viktigare än kunskap. Att följa Tao är att lyssna på ett inre svar som vi kallar intuition. De österländska religionerna är flytande och svårgreppbara. De är tysta och låter sig inte så lätt fångas i ord. Den vises Tao är att göra väl och inte mäta sig med andra. Till skillnad från Konfucius som ansåg att människan var alltings mått var det för LaoTzu naturen.  Verkligheten är naturlig och det måste vårt liv vara. Han menar att människan bör vinnlägga sig om att återvända till det naturliga stadium då hon ännu inte hunnit påverkas av inlärd kunskap. För att förverkliga sitt sanna jag måste människan återvända till sitt barnasinne. Den okarvade stocken som ännu inte har skurits ut till redskap eller prydnadsföremål framstår som symbol för detta stadium. Enligt de taoistiska tänkarna hade det organiserade samhället lett människan allt längre bort från den ursprungliga naturlighet som en gång hade gjort det möjligt för henne att leva i spontan samklang med naturen. Detta, synsätt framhålls på liknande sätt av LinYutang när han i sin klassiker Konsten att njuta av livet skrev: "Naturen är alltid som ett sanatorium. Ifall den inte kan bota människan för någonting annat kan den i alla fall bota henne för storhetsvansinne. Människan behöver då och då bli "satt på sin plats" och med naturen som bakgrund bli alltid proportionerna de rätta. Det är nyttigt för människan att då och då förnimma sin egen litenhet".

Lao Tzu var övertygad om att civilisationen var något missriktat som hade avvänt människorna från den rätta vägen. LaoTzu vände blicken mot en förgången guldålder av lantlig enkelhet då människorna bodde i små byar utan teknik, kultur och utan krig. LaoTzu var inte enbart intresserad av överlevnadens praktiska sidor utan fann en källa till transcendent frid mitt i alla jordisk oro. Han eftersträvar den yttersta verkligheten, Tao som överträffar gudarna och hela tillvarons outsägliga grund. Det överskrider allt vi kan föreställa oss, men om vi odlar en inre tomhet utan själviska begär och utan girighet kommer vi att stå i harmoni med Tao och därmed förvandlas. När vi avstår från civilisationens målinriktade livssyn kommer vi att stå i samklang med den rätta vägen. Grundläggande för taoismen är att uppskatta, lära sig av och arbeta med allt som händer och sker i vardagslivet. Ur taoistisk synvinkel är detta harmoniska levnadssätt lika med lycka.

alt Här finns en natursyn som får mig att tänka på Henry David Thoreau som i sin dagbok beskriver naturen som en besjälad helhet där också människa ingick. Därför var det farligt och onyttigt för människan att fjärma sig från den. Om man gjorde det skulle man, enligt Thoreau, drabbas av sjukdom. Han skrev att naturen i varje ögonblick gör sitt bästa för att göra oss friska och att de människor som upptäckt hälsobringande effekter hos vissa vilda ting har missat något väsentligt, de har inte förstått att hela naturen är hälsobringande. Dessa tankar om den orörda naturens överlägsenhet och Rousseaus ord om den gode vilden fick stor spridning under upplysningstiden. Likaså påminner det om vår tids s.k. "gröna vågen", där många människor drömmer om att fly bort från vårt överflöds och konsumtionssamhälle och istället bosätta sig på landet och leva ekologiskt, enkelt och fridfullt i samklang med naturen. Men kanske är paradisdrömmen om en konstant, evig oföränderlig idyll, ett ouppnåeligt ideal, eftersom förändring är nödvändig.  

Tao ger upphov till fullhet och tomhet, men är ingendera. Det är tomheten som gör en vas eller bägare användbar. Det är tomheten som låter dörrar och fönster släppa in ljus och ge tillträde till andra världar. Tomheten överskrider dualismen. Den är inget nihilistiskt begrepp och i likhet med yin och yang medger den inget antingen eller, fullhet eller tomhet. Tao ger upphov till fullhet och tomhet men är ingendera. I den kinesiska poesin finns ingen inflation i ord. Den är aforistisk och koncentrerad i tanke och uttryck. Mycket lämnas osagt på samma sätt som tomheten får läsaren att delta direkt. Denna tomhet är samtidigt fulländningens fullhet, upplysningens yttersta mål symboliserat av den tomma cirkelns fullkomlighet. Ur denna tomhet kommer allt och återvänder allt. I den kinesiska konsten är tomrummet i en tavla lika viktig som den målade ytan och i meditation och kampsporter ses ett tomt sinne som den ultimata tillgången. I kampsporter kan en deltagare med ett perfekt rent sinne reagera omedelbart på alla attacker, upptäcka en svaghet och utnyttja den utan tvekan. Likaväl som tomhet vill taoism visa storheten med ingenting. Det är när vi inte gör någonting som vår kropp och vårt sinne känner harmoni och vi känner full frid, så ingenting tas in i våra dagliga liv genom idén om wu-wei. Allt ger uttryck åt en filosofi som bygger på världsalltets rytm och ständiga växelverkan.                

Lao Tzu tycks vara en förespråkare för det kvinnliga som tillvarons grundprincip och spädbarnsåldern som den idealiska tillvaron Han menade att vi människor förlorat någonting och att det är filosofins uppgift att upptäcka och återerövra det förlorade. Taoismen är knappast vad vi i västerlandet menar med religion men i allra högsta grad etik och världsbild. Den känns mycket nära våra ideologiska idéer, kanske beroende på att tankegångarna har en tidlös kvalitet. Hela Tao te ching är en uppmaning hur du ska vara och bete dig, men det är inget tvång. Taoismen har inga levnadsregler för den behöver inga, den som följer Tao kommer naturligt att fatta rätt beslut. Här betonas vikten av att lita på sin intuition och sig själv och inte låta sig påverkas alltför mycket av samhällets värderingar och åsikter. Var och en måste i sig själv finna sin egen sanning och sin egen dygd. Därför tror jag att taoismen eller delar av dess lära kan anammas av västerlänningar idag. Så snart människorna inte längre behöver bekymra sig om överlevnaden den närmaste tiden kommer frågorna om de långa och vidare perspektiven. När den fysiska hungern är mättad vaknar den metafysiska. Då börjar grubblet över universum, döden och meningen med livet. Viktor Frankl skriver: "Den mänskliga existensen är i grunden självtranscendens. Man måste sträva efter att komma utöver sig själv endast genom att offra sig själv".

Det finns många teologer och filosofer som hävdar att vetenskapen aldrig kan ge en fullständig verklighetsbeskrivning. Newton beskrev naturlagarna som styr vår vardag och det växte fram en mekanistisk syn på världen. Nu formulerades framstegstanken. Med teknikens och vetenskapens hjälp kunde naturen förändras och förbättras till människornas fromma. Den stora modern (naturen) skulle tuktas av den manliga vetenskapen och fortfarande har många kvar denna krassa syn på naturen som något primitivt och omodernt och därmed sämre och att problem ska lösas med moderna metoder inte urgamla. Ja visst, orsakssammanhangen i världen kan uttryckas av vetenskapen, men det transcendenta, själva tillvarons väsen kommer den inte åt. Det finns alltid en del av världen som förblir en gåta. Den så kallade filosofiska taoismen är en mystik religion i begreppets djupaste mening. Grundprincipen i LaoTzus bok Tao te ching är enkelhet, en central idé som förklarar andra till synes egendomliga begrepp.
De som ursprungligen utformat taoismen har haft visdom att inte försöka förenkla genom att låta symboler framstå som sanningar. I stället har de fullt ut accepterat att verkligheten i vissa avseenden är bortom våra sinnens begränsade kapacitet och att beskrivningar inte kan avslöja sanningen. Intet ord eller namn kan förklara naturens djupaste mysterium.

"Människan följer jordens lagar. Jorden följer himmelens lagar. Tao följer sin egen natur"

Lena Månsson, text
Violet Tengberg, bilder



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
Carol Rama. Ögon

Med språkets flöde. Tankarna. Upphöjda.

Det ser ut som det blir en tidig morgonskrivarstund. Klockan är ställd på 03.30. Och jag känner redan de första tankens trötthet men med lite starkt kaffe och öppnandet av ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 09 juli, 2017

8. Jenny

Lund var en trygg stad. En plats där ingenting hände. Inget farligt i varje fall. Det var i Malmö de sköt folk, inte här. Till och med årstiderna var ovanligt ...

Av: Jenny | Lund har allt utom vatten | 03 februari, 2012

Skolan i Athen (1511) av Rafael..

Den matematiska konsten

Det finns dem som anser att matematik är en konst och att siffrorna speglar skönheten i Universum. Den brittiska filosofen och matematikern Bertrand Russel gick så långt att han menade ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 Maj, 2016

The truth is not yet to be revealed

Det finns människor som berör mer andra. Människor som tatuerar in sig i ens minne. Och det fantastiska är att man kan möta de människorna var som helst, när som ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 03 februari, 2012

Är höga klackar och chica fransyskor förenliga med den gröna vägen?

Det var en av frågorna jag ställde mig under denna miljövänliga vår vi har haft i Paris, med utställningar, konferenser och mässor. Miljöfrågorna verkar ha blivit trendiga i Frankrike. Att ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om politik & samhälle | 12 juni, 2009

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | Konstens porträtt | 25 juli, 2013

Simone Weil: ängelns öde

Mystiken har fått en renässans, den har blivit ett populärt sätt att söka sin andlighet. Vare sig man studerar medeltida mystiker och helgon, går på pilgrimsvandring eller åker på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 15 februari, 2010

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 09 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts