Abstrakt expressionism och Agnes Martin

Modernismen var en konströrelse som ville göra upp med traditionella sätt att skapa konst. Man ville förnya konsten och under 1800-talets sista årtionde började allt fler konstnärer revoltera mot realismens ...

Av: Lena Månsson | 16 juni, 2013
Konstens porträtt

Musiken som ett flätverk av olika språk. En intervju med Ivo Nilsson

Ivo Nilsson är kompositör och aktuell med verket Klätterbaronens sångbok (recenserad 11/9) som spelas på Medelhavsmuseet av och med ALICE scenkonstkollektiv och ljud, i vilket Ivo är medlem. Dagen efter ...

Av: Hedvig Ljungar | 12 september, 2014
Musikens porträtt

Det finns en sjö...

Yddingesjön ligger såsom orörd av människohand. Vattnet vattrar sig och skimrar lekfullt i solen. Inte en människa så långt ögat kan nå. Inte ett enda hus syns runt sjöns stränder ...

Av: Crister Enander | 16 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

2. Smula icke mitt hjärta

Katten som kom aldrig till mig. Bild: Guido ZeccolaHär excerpt käx: Vi är ej likadana, hurpass vi ens förstår varann, aldrig förstör varandra, jag betvivlar dock att någon annan kan ...

Av: Stefan Hammarén | 25 augusti, 2008
Stefan Hammarén

Solve et coagula: Judisk mystik ─ Kabbala



Violet Tengberg. tiden inuti tidenKabbala är en benämning på judisk mystik i allmänhet liksom på en esoterisk (hemlig lära) som utvecklades på 1100-talet men byggdes på äldre bibliska och arketypiska visioner. På grekiska betyder kabbala mottagande och syftar på den judiska traditionen. Judendom, kristendom och islam är alla monoteistiska religioner, där man utvecklat föreställningen om en personlig Gud. En personlig Gud kan lätt missbrukas, han kan bli en avgud och han kan te sig ond, när människor drabbas av katastrofer. Den historiska monoteismen var från början inte mystikt färgad, men när monoteismen sökte sig till mystiken blev myten den religiösa erfarenhetens främsta uttrycksmedel. Etymologiskt sett finns det ett samband mellan ordet myt, mystik och mysterium. Alla kommer från det grekiska verbet myein ─ att sluta ögonen eller munnen. Alla tre har att göra med upplevelsen av mörker och tystnad. Det är inga populära ord i den nutida västvärlden, även om många människor längtar efter stillhet och tystnad. I våra moderna samhällen infinner sig inte tystnaden automatiskt, ofta måste vi söka den aktivt. Ordet myt används ofta idag som synonym till lögn, något som inte är sant.

På samma sätt förknippas mystik med något underligt, dubiöst eller allmänt flummigt. Många religionsforskare betraktar dock mystiken som själva kärnan i den religiösa upplevelsen och de flesta mystiker anser att deras upplevelser inte kan beskrivas för andra som saknar dessa erfarenheter. Det handlar om en omedelbar, grundläggande andlig erfarenhet. Upplevelsen ger starka intensiva förnimmelser av något större som påverkar livet och som är oöversättligt. Den sägs vara en intuitiv och bortomspråklig erfarenhet som inte kan beskrivas med det konventionella språket och därför endast kan uttryckas genom negationer eller paradoxer t.ex. som när en mystiker talar om ett bländande mörker.

Jag begränsar mig i denna essä till de delar av judisk mystik som jag personligen berörts av och avser inte ge en uttömmande beskrivning utan mer personligt ge reflektioner på min syn.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Traditionell judendom lägger tonvikten vid ett efterlevande av de regler och lagar som främst återfinns i fem Moseböckerna (Tora) och i Talmud, den tidigare muntliga lagen samt kommentarer till dessa. Lagarna är dels av rituell och dels av moralisk karaktär. Genom att studera lagarna och leva efter dem utför människan Guds vilja och kommer i sin tur närmare det gudomliga. Den judiska mystiken instämmer i att dessa lagar måste studeras och efterlevas, men understryker att Gud kan sökas på andra sätt. En förutsättning för det mystika sökandet är, enligt kabbala, att man har grundläggande kunskaper i den traditionella, judiska religiösa litteraturen. Den judiska mystiken lägger tonvikten vid ett inre sökande efter det gudomliga och de religiösa legenderna eller myterna tolkas symboliskt. Mystikerna betonar den känslomässiga upplevelsen framför den intellektuella.

Violet Tengberg. Noaks arkDen kanske tidigaste formen av judisk mystik är den antika himmelsfärdsmystiken vilken i litteraturen kallas merkaba- och tronmystik. I centrum står mystikernas uppstigande genom himlens olika nivåer, ofta framställda som planetära sfärer och olika himlar. Ju högre upp mystikern kommer desto vackrare och gudomligare blir världen. Ibland sker uppstigandet, resan i merkaban, den forntida stridsvagnen som dras av hästar. I andra fall kallas resan för ett nedstigande till paradiset (pardes). Nedstigningen syftar troligtvis på ett inre försjunkande, en sorts djupmeditation. Alla mystiker betonar nödvändigheten av intelligens och psykisk stabilitet. Den judiska mystiken understryker att sökandet efter Gud i vårt inre måste ske under vägledning av någon som själv vandrat denna väg. Vissa av de metoder som beskrivs kan vara farliga om de används under okontrollerade former. Mystikern färdas till Guds tron genom de sju himlarnas mytologiska rike.

Det är dock fråga om en imaginär färd. Den uppfattas aldrig bokstavligt utan ses alltid som ett symboliskt uppstigande genom själens outgrundliga regioner. Den som önskar göra denna resa måste vara värdig och välsignad med vissa egenskaper om han ska kunna skåda den himmelska tronen och änglasalarna i höjden. Men det sker inte spontant. Lärjungen måste företa vissa övningar som liknar dem som utövas inom yoga och andra kontemplativa discipliner över hela världen. De främsta källorna till den judiska himmelsfärdsmysiken är Hekhalot - texterna som brukar dateras till 300-400-talet e.v.t.. Dessa källor beskriver bland annat kristallpalats i himlarna som mystikerna beskådade visionärt. Det handlar också om omständliga asketiska övningar som sägs ge extatiska och visionära tillstånd. Här betonas åter att det krävs mognad och humoristiskt sinne för dessa vådliga färder. I vissa fall kan till och med gudomliga makter slå till med dödliga krafter mot sådana som börjar utöva eller lär ut mystika tekniker.

altEn berättelse i Talmud handlar om fyra rabbiner som på 100-talet e.v.t. bestämmer sig för att företa en himmelsfärd. Berättelsen är fylld av mångtydig symbolik, men kontentan blir att en av männen dör, en annan blir vansinnig, en tredje avföll till kätteri och endast en av männen, rabbi Akkiva, lyckades framföra färden oskadd. Han var den ende som var så mogen att han överlevde. En resa till själens djup innebär stora personliga risker, eftersom vi inte uthärdar vad vi finner där. Det är därför alla religioner bestämt hävdat att det är en färd som enbart får företas under ledning av en sakkunnig som kan övervaka upplevelsen. Den judiska mystikern får visioner om de sju himlarna därför att hans fantasi är rik på dessa symboler. Kristna mystiker ser ofta jungfru Maria. Det gemensamma för den mystika gudsbilden inom alla religioner är att den talar till känslan och fantasin.

Olika texter upplyser om den tidigaste judiska mystikens läror och ritualer. En kategori texter är de som spekulerar kring skapelsen. Den viktigaste texten där man utvecklar en mer utvecklad form av skapelsemystik är "Skapelsens bok" (Sefer yetzirah) som är kortfattad och brukar dateras till 500 e.v.t. Det finns en hemlig gudomlig kraft i det hebreiska alfabetet och i talen. Hemligheten kring de grundläggande krafterna läggs i de tio grundtalen, kallade sefirot och de tjugotvå hebreiska bokstäverna. Sefirot representerar tio grundprinciper och (emanationer(utflöden) från Gud, medan de tjugotvå bokstäverna är källan till alla världens enheter, väsen, entiteter, till tiden och människokroppen. Genom att kombinera bokstäverna och de heliga talen, leder mystikerna bort sinnet från ordens gängse betydelse.

Syftet är att kringgå intellektet och påminna judarna om att inget ord eller begrepp kan utsäga vad Gud är. Forskarna anser att texten beskriver en utveckling från en andlig immateriell nivå till en konkret nivå med element som framgår ur varandra. Det är från denna skrift den grundläggande föreställningen om de tio sefirot härstammar, en föreställning som utgör grunden för senare kabbala.

Kabbalans ursprungsområde är antagligen Provence i södra Frankrike under 1000-1100-talen. Från denna tid är "Klarhetens bok"( Sefer ha-Bahir) som sägs vara den första kabbalistiska texten. Den är skriven som en bibelkommentar och definierar sig själv som en utläggning av merkaban. Den stora skillnaden i Sefer ha-Bahir gentemot tidigare judiska mystika traditioner är att de tio sefirot blivit ett uttryck för Guds egenskaper och krafter och utgör livets träd. Sefirot beskrivs som krafter inom merkaban. Sefer ha-Bahir innehåller ett komplext teosofiskt system med parallella bilder av den gudomliga världen. Författaren anknyter till de tio sefirot i Skapelsens bok men ger dessa utflöden en annan innebörd. Denna omtolkning kom också att betyda mycket för den senare kabbalan. Tidiga kabbalister fokuserade uppmärksamheten på myten om shekhina, den kvinnliga principen i den gudomliga världen, den tionde och lägsta av emationerna och samtidigt den som stod närmast människan.

altDenna tolkning av shekhina som den himmelska modern och Gudomens brud innebar en introduktion av en dualistisk princip; manligt kvinnligt, grunden för den sexuella symbolik som blev så vanlig i senare kabbala. När författaren till Bahir diskuterade problem med gott och ont tillskrev han ondskans källa denna kvinnliga princip. Strax före nedtecknandet av Sefer ha-Bahir uppstod en annan mystik skola i södra Frankrike. Ledargestalt var Isak den Blinde. Enligt honom skulle kabbalas lära vara hemlig, då den kunde bli farlig om den blev missförstådd. Skapelsen, menar Isak, är att fatta som ett gudomligt utflöde. Allt utgår från en ursprunglig enhet och strävar att återvända till sitt ursprung. Denna väg tillbaka kan för den kontemplative mystikerns del förverkligas genom koncentration, att i handling och tanke ha rätt inställning eller inriktning (kavvana) samt genom fasthäftande (devekut) vid Gud. Isaks bok berättar om ytterligare ett viktigt steg i den mystika filosofins utveckling. De tio sefirot, de gudomliga utflödena har sitt ursprung i en fördold källa som kallas Ein sof som är bortom all beskrivning, källan till allt som existerar, en gudomlig nivå som är omöjlig att uppnå för mystikernas strävanden

Den mest inflytelserika kabbalistiska texten är: "Strålglansens bok"(Zohar), troligen skriven 1275 av den spanske mystikern Moses de Leon. Zohar består av ett tjugotal skrifter främst symboliska kommentarer till de fem Moseböckerna. Den tar upp skapelsens mysterium, ondskans problem och betydelsen av bön och goda gärningar. I Zohar framställs gudomlighetens innersta Väsen, kallad Ein Sof, som en gudom utan kvaliteter eller egenskaper. Personliga drag kan endast tillskrivas gudomens manifestationer i de tio sefirot.

Här möter vi två bilder av det gudomliga system som sefirot utgör, dels Livets träd, dels den ursprungliga människan (Adam Kadmon). Med andra ord visar sig Gud i världen både som ett livsträd och som en gudomlig människa. Här finns också en svårtolkad föreställning om tre själar i människan. Nefesh står för livsprincipen, Ruach står för andeprincipen och Neshamah representerar det mystika intellektets eller den mystika intuitionens princip. Uppdelningen av själen i tre delar har sitt ursprung i Platons och Aristoteles filosofi vidarebefordrad i det nyplatonska systemet av Plotinos, den senare hade ett avgörande inflytande inte bara på judisk mystik utan även den kristna och muslimska. Den tredelade själen betraktas som en spegelbild av de tio sefirot.

Människosynen i Zohar och även i senare kabbalistiska texter har liksom andra aspekter av den judiska mystika filosofin, starkt påverkats av nyplatonismen. Författaren menar att människan har gudomligt ursprung. Den mänskliga själen är inte bara en boning för en gudomlig gnista, den speglar dessutom hela den sefirotiska ordningen. Av detta framgår att människan är utrustad med en inneboende förmåga att förnimma den gudomliga världen genom att begrunda sin egen mänsklighet ─ gudomlighet. Själen längtar efter att fly från fångenskapen i kroppen och förenas med sitt gudomliga ursprung och under korta, intensiva ögon blick kan människan uppleva enhet med den gudomliga världen, via dess manifestation i shekhina.

cabala av Michel SpacherEtt vanligt sätt att uttrycka den mystika föreningen är att häfta fast vid Gud (devekut). Uttryckssättet grundar sig på föreställningen att själen förvandlas av det objekt den häftar fast vid. Det innebär att den mänskliga själen lämnar mångfaldens värld och återvänder till sitt tillstånd av ursprunglig enhet. Denna föreställning har sin grund i det nyplatonska schemat för tillvaron som en sammanhållande länk, där allting i skapelsen har sitt upphov i det Absoluta och strävar efter att återvända dit. Kabbalisterna upptog nyplatonismens psykologiska läror och försökte anpassa dem till den judiska traditionens språkbruk.

Vid sidan av den mer teosofiska och spekulativa mystiken som återfinns i Zohar existerade även en mer extatisk. Den spanske mystikern Abraham Abulafia (1240-1291) ger i sina verk prov på kabbalans psykologiska skarpsinne. Han inriktade sig på praktiska sätt att uppnå känslan av gudsnärvaro och sysselsatte sig med Guds natur i sig. Metoderna liknar dem som dagens psykoanalytiker använder i sitt profana sökande efter upplysning. Han utarbetade en judisk form av yoga med hjälp av vanliga koncentrationsövningar som andningsteknik, recitation av mantra och särskilda kroppsställningar i syfte att uppnå meditativt tillstånd. Några av teknikerna är gråt eller att kombinera bokstäver och att visualisera färger. För att kunna uppnå extatisk förening med Gud måste de kroppsliga förnimmelserna och begären utplånas. Guds kyss i Höga Visan tolkas av Abulafia som den mystika döden.

Abulafia var en vittberest och beläst man, vars liv präglades av många religiösa visioner. Han var en produktiv författare som skrev en rad verk som berör mystik verksamhet. I dessa texter beskriver han övningar eller tekniker som syftar till att "lösa upp knutarna" som binder människan till världen och att knyta en knut mellan människa och Gud. Att knyta upp knutarna finns även i tibetansk buddhism, vilket är ett tecken på samstämmighet som finns mellan mystiker över hela världen. Abulafia har mycket att säga om uppstigning till de gudomliga sfärerna och han har haft stor betydelse för den judiska mystikens utveckling att hamna i extas.

När judarna år 1492 fördrevs från Spanien sökte sig en del kabbalister till Safed i Norra Palestina och grundade där ett nytt centrum för kabbalan. Exilen innebar en både andlig och fysisk vilsenhet. De sefardiska judarnas erfarenhet var en extrem form av rotlöshet och här fanns en utbredd längtan efter förlossning. Deras andlighet sökte lindra den förödmjukelse som fördrivningen vållat dem och deras Gud och fann en djup mening i erfarenheten av hemlöshet. Dittills hade kabbalan appellerat enbart till en elit, men efter katastrofen sökte sig judarna efter en mer oförmedlad gudsupplevelse. I Safed fick denna trängtan en snart sagt erotisk karaktär

altEtt viktigt tema bland Safeds mystiker kom att bli Maggid. Termen kan dels syfta på en förkunnare eller profet dels på en gudomlig kraft som kan uppenbara sig för mystikern. Vi finner här en ny form av mystik upplevelse; automatiskt tal. Mystikern förvandlas till en profet som är en automatiserad kanal mellan människor och Gud. Ibland identifieras Maggid med Shekhina, det vill säga Guds feminina kraft i exil på jorden. Isak Luria (1534-1572) utvecklade en mytologi som fått stor betydelse för senare rörelser som chassidism och den religiösa sionismen. Lurias syn på Gud, världen och människan utgår från kabbalistiska traditioner, men innehåller stora nydanande element. Enligt Isak Luria inskränker Gud sin allomfattande existens för att skapelsen ska kunna ske. Därefter utstrålar Gud en emanation (utflöde) som uppenbarar sig i det skapade tomrummet. Den allra första figurationen(yttre form) som sker är den gudomliga människan (Adam Kadmon).

Från urmänniskans olika kroppsdelar sprutar ljus först i en odelad totalitet men sedan delas ljuset upp i tio separata kärl som ska fånga upp de tio ljusstrålarna. I detta läge inträffar en olyckshändelse. De sju lägsta kärlen håller inte för ljusstrålarnas kraft och brister. Skapelsen sker som en blandning av de fallna elementen av ljus och materiella skärvor. Efter världens tillkomst blir återupprättandet, reparation (tikkun) av den gudomliga enheten det gudomliga målet.

Skapelsen innebär att det uppkommit ett avstånd mellan Gud och människa. Luriansk kabbala erbjuder lösningen på hur avståndet ska överbryggas. Den grundläggande föreställningen är att människan är ett mikrokosmos av den gudomlige Adam Kadmon, makrokosmos. Människan äger inte endast en personlig kärna utan även ett gudomligt mönster i sig. Genom att vända blicken mot sitt inre kan man få kunskap om Gud. Människan är en blandning av både materiella och gudomliga element vilket gör att hon är delaktig i Guds väsen. Därmed är Gud beroende av människan för att återupprätta sig själv.

Det viktigaste i nuet är människans handlingar som hjälper till i återsamlandet av Guds ljus (tikkun). Enligt Luria är människan direkt delaktig i det mytiska dramat. Människan och den värld hon blivit nedkastad i är ett resultat av det gudomliga fallet. Varje jude som lever rättfärdigt in i minsta handling kan medverka till återsamlandet av det gudomliga ljuset. I kunskapen om den gudomliga strukturen kan således information om gudomliggörande handlingar sökas, eftersom samma kunskap även är kunskap om människan själv. Genom att äta på rätt sätt kan man förädla själen. Eftersom Gud består av både manligt och kvinnligt egenskaper blir även den sexuella föreningen av man och kvinna en bild av gudomlighet.

Den centrala handlingen i luriansk kabbala för att få mystika upplevelser (devkut) är meditation (kavvana) i samband med vanliga judiska bud som till exempel bön och recitation av textpassager. Bönens mål kan uppfattas både som ett uppstigande till Gud och ett nedstigande i det egna psyket. Rätt utförd bidrar bön både till världens och till individens frälsning. Andra meditativa tekniker som nyttjades av Isak Luria var koncentration på speciella ord, främst Guds namn och manipulerandet med ord, exempelvis att man förenar två specifika ord vilket leder till ett nytt ord. I typisk gnostisk anda skildrar Lurias kabbala skapelsen som en olycka. Mystikerns praktiska mål är att judarnas rättfärdiga verksamhet skall återsamla det gudomliga ljuset. Denna märkliga myt har drag av skilda tiders gnostiska myter.

Vissa kabbalister jämför detta bristande med ett barns födelse eller med ett frö som brister, när det gror. Förstörelsen är endast en upptakt till en ny skapelse. Även om allting är i upplösning bringar Ein Sof nytt liv ur det som synes vara kaos genom den process som kallas tikkun.

Människans främsta uppgift är därför, enligt den judiska mystiken, att återställa den gudomliga ordningen. Detta sker genom godhet, uppfyllandet av lagen och ett närmande till Gud. Lurias gudsbegrepp hjälpte judarna att frammana en anda av glädje och vänlighet tillsammans med en positiv syn på mänskligheten. Lurias myt talade till människorna med auktoritet därför att den förklarade deras liv och skänkte dem ny mening. Judarna var inte längre ett marginaliserat folk, utstötta ur den värld som höll på att växa fram. Nej, deras erfarenhet stod i samklang med de lagar som tillvaron vilade på. Gud var själv drabbad av exilen, allt i skapelsen hade bragts ur jämvikt redan från begynnelsen, gudomliga gnistor var fångna i materien och godheten var tvungen att kämpa mot det onda.

altDessutom, judarna var inte utstötta och fördrivna utan huvudaktörer i frälsningsprocessen. Den urhändelse som skildras i myten är inte endast något som inträffat i ett fjärran förflutet, den är också något som äger rum oavbrutet. Vi saknar begrepp och ord för det, eftersom vi i vårt rationella tänkande uppfattar tiden som strängt kronologisk, men enligt mystikerna lever vi i ett ständigt nu, där tid inte existerar. En intressant uppfattning inom den judiska mystiken är att Gud inte kan åstadkomma reparationen själv och därför är beroende av människan.

Chassidismen som är en modern form av kabbala började i Polen på 1700-talet. Under förintelsen utrotades den nästan helt i Europa men den har starkt fäste i USA och Israel. Rörelsen grundades av Israel Baal Shem Tov (ca 1700-1760) känd under namnet Besht som gällde för att vara extatiker och undergörare. Chassidismen uppmanade de troende att kommunicera med Gud genom bön men inte bara på bestämda tider utan genom levande glädjefylld bön. Det var inte ett system av trossatser utan ett sätt att tänka på Gud och religion som en väg den enkla människan kunde följa. Känslor sågs som den viktigaste nyckeln att nå fram till Gud och brist på utbildning uppfattades inte längre som ett hinder för judiskt engagemang. Enligt Besht går det gudomliga att finna i hela tillvaron och han menade att chassidismen borde präglas av oasketisk mystik med dans och sång som uttryck för glädje. De flesta människors uppfattning om världen är en illusion menade han, men samtidigt genomsyras den av det gudomliga.

Genom att samarbeta med materien kan befrielse från materien uppnås, ty det materiella är endast en lägre existens i förhållande till det andliga och uppstigandet måste börja med dyrkan genom kroppen. Man kan uppleva det gudomliga i vardagliga sysslor som arbete, ätande, drickande, sexuellt umgänge inom äktenskapet. Bönen är dock den viktigaste ritualen för att erfara det gudomliga. Rörelsens framgångar berodde dels på att den tillvaratog folkliga element i kabbala. I detta sammanhang får den chassidiska församlingens ledare en viktig roll. De kom att kallas Zaddik (rättfärdig) Zaddiken lever i gemenskap med Gud och kan genom sin position hjälpa församlingen till samma gemenskap. I jämförelse med traditionell kabbala sade chassidiska läror att vanliga människor kunde uppnå andlig förening med det gudomliga, inte endast en elit som hade tid att fördjupa sig i invecklade kabbalistiska skrifter.

Kabbalan blev på så sätt en folklig företeelse. Meditation (kavvana) innebar i traditionell kabbala kontemplation över det komplexa sefirot men omtolkades inom chassididmen till en hjärtats och kärlekens bön. Fasthäftandet vid Gud (devekut) blev i chassidismen något som kunde uppnås i vardagen med rätt sinnelag. Betoningen på glädje och innerlighet bidrog till rörelsens ofantliga popularitet, ytterligare en faktor var vanligt folks idéer om ledarnas övernaturliga krafter. Det centrala hos ledarna var inte deras lärdom utan deras intuitiva andlighet. Även apokalyptiska och messianska synsätt fick stor folklig spridning, men de kom med tiden att uppfattas som kätterska av många judiska tänkare. Den största chassidiska rörelsen idag är Chabad vars lära är en av de mer innovativa. Mystika upplevelser tolkas i huvudsak som utforskandet av individens gudomliga själ. Kunskapen man får leder samtidigt till insikt om kosmos verklighet. Så småningom kan mystikern uppleva att alla gränser, exempelvis mellan individen, mänskligheten, världen och Gud överbryggas.

Kabbalans inflytande märks på flera områden i idéhistorien. Under Europas renässans gick den så kallade västerländska esoterismen som en intensiv tankeströmning in i en ny intensiv omvandlingsfas där kabbala var en viktig inspirationskälla. Kabbala har i förändrad form kommit att bli en integrerad form av denna esoterism, där vi även möter andra idétraditioner såsom alkemi, astrologi, hermetism, nyplatonism och magi. New -Age kan delvis förstås som en fortsättning på denna västerländska esoterism, där kabbala -tankar fogas in och kombineras med exempelvis österländsk andlighet. Idag är kabbala ett populärfenomen med enorm spridning.

Det finns ett nyvaknat intresse som ligger i linje med västvärldens gränslösa intresse för olika esoteriska former av religiöst liv. Det sägs att engagemang för judisk mystik är större än någonsin bland såväl judar som icke-judar. Kanske kan detta vara en reaktion, i hela västvärlden, på att man har tappat förtroendet för det mänskliga förnuftet och vetenskapens förmåga att finna svar på de yttersta frågorna. Gershon Scholem, professor vid det Hebreiska universitetet, menar att kabbala gör Gud tillgänglig. Han hävdar att kabbalas lockelse beror på dess mytiska karaktär, det vill säga att den använder berättelser om övernaturliga varelser för att förklara naturfenomen och besvara grundläggande frågor som hur världen uppstod och hur Gud förhåller sig till oss.

Marc ChagallFöreställningen om en personlig Gud ter sig idag alltmer oacceptabel av många skäl; moraliska, intellektuella, vetenskapliga och andliga. Det största problemet med denna gudstro sett som religiositet är kanske tendensen av gudsdyrkan sker på bekostnad av hänsyn till medmänskligheten. Att följa religionen blir i värsta fall viktigare än att andra har det bra.  Feministerna tar dessutom anstöt av en personlig gudom som manlig. Men att tala om Gud som hon är lika begränsande. Mystikernas Gud kan möjligtvis vara ett alternativ.

Mystikerna hävdar att Gud inte är något annat väsen. De påstår att det är bättre att kalla honom Intet. I stället för att se Gud som något objektivt hävdar mystikerna att han är en subjektiv erfarenhet. Den tyske teologen Rudolf Otto(1869-1937) nådde världsberömmelse genom att forska kring den religiösa upplevelsens natur. Han publicerade sina rön i boken "Det heliga" där han skrev: "Den religiösa upplevelsen går inte att beskriva i exakta ord. Likt skönheten i en musikalisk komposition är den inte rationell, den drar sig undan begriplig analys. Den måste diskuteras i symboliska termer". Gud bör man alltså nalkas med hjälp av fantasi och kan uppfattas som ett slags konstform besläktad med andra stora konstnärliga symboler som gestaltar livets outsägliga mysterium .

Marc Chagall, den ryskfödde, judiske målaren är ett exempel på en konstnär som målade symbolisk, religiös konst. Hans målningar har kallats dikter, de har kallats drömbilder det vill säga de har tillkommit på en nivå bortom avsiktligt konstnärligt skapande. En annan mystiker och svensk konstnär är Violet Tengberg, vars symboliska och religiösa konst blivit känd över hela världen. För denna nordiska konstnär fungerar den synliga naturens former som symboler som laddas med subjektiva responser.  Såväl de judiska som alla andra mystiker har använt sig av musik, poesi litteratur och konst för att nå denna dolda Gud.

Lena Månsson
Källor:
Antoon Geels, (2008) Medvetandets stilla grund. Mystik och spiritualitet i världens religioner. Lund: Studentlitteratur.
Gershom Scholem, (1992) Den judiska mystiken. Stockholm: Symposium.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Pennan

Jag skriver, ibland skriver jag ord, och ibland, om min ägare tillåter det, blir dessa ord meningar. Det händer ofta att jag kommer till en punkt och mer ofta än ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 15 april, 2014

Distributionssvårigheter har gjort att den officiella premiären av Green Inferno är uppskjuten.

Kannibalmyten som kolonial skrämselsaga

Hollywood återanvänder succérecept som aldrig förr. Med anledning av Eli Roths nya, ännu inte släppta kannibalfilm "Green Inferno", är det på sin plats att bena ut hur kannibaler brukar representeras ...

Av: Anders Nilsson | Essäer om film | 02 mars, 2015

Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | Porträtt om politik & samhälle | 27 november, 2007

66 metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 9   Övertro och optimism? Skeptisk pessimism? Ibland går diametrala positioner faktiskt att kombinera. Extra bra går det naturligtvis om man har teoretisk-magiska överbyggnader i bakfickan då man agerar i livet ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 22 april, 2011

Om Bodil Malmsten och hennes senaste bok

Vardagen rör sig framåt på ett smått obegripligt sätt som gör den svårfångad om uppmärksamheten brister bara för ett ögonblick. Nyss var det måndag och snart är det redan helg ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 19 april, 2012

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 Maj, 2012

Samhället som inte räcker till för alla

  En uteliggare underhåller sig med musiken. Foto: Hebriana Alainentalo Samhället som inte räcker till för alla "Hemlösheten har inte ökat sedan 1993, att den syns mer är kanske för att det ...

Av: Martina Kopra | Reportage om politik & samhälle | 05 oktober, 2006

Tandgnissel och släktskap: Grupp 8:s 70-tal och feminismen år 2010

Om Ebba Witt-Brattström vore min mormor hade jag gärna krupit upp i ett mjukt soffhörn och andäktigt myst över hennes livsberättelse så som hon framställer den i sin nyss publicerade ...

Av: Lovisa Lindgren | Essäer om samhället | 31 Maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.