Pravdoliub Ivanovs

Den flygande mattan i konsten

Ture Sventon hade en och Aladdin. En flygande matta. Ett magiskt textilt föremål från Orienten som långt innan tanken på flygplan och luftballonger svävade över de stekheta öknarna och genom ...

Av: Mathias Jansson | 04 augusti, 2015
Essäer om konst

Torun Börtz. Foto: Nora-Börtz-Vagenheim

Det kriminella 2015, enligt Eriksson

Bengt Eriksson bjuder oss på en kavalkad över förra årets bästa deckare.

Av: Bengt Eriksson | 12 januari, 2016
Kulturreportage

 Antonio Scurati. Foto: Gian-Luca Rossetti

Det otrogna kriget

I samband med festivalen "Det italienska språket i världen" i Stockholm, närmare bestämt på Italienska kulturinstitutet, träffar Guido Zeccola den italienska författaren och historikern Antonio Scurati för en diskussion om ...

Av: Guido Zeccola | 22 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Syndafloden

Framtiden talade klarspråk; syndafloden steg oss till knäna.

Av: Bo Jörgen Sandberg | 19 januari, 2009
Utopiska geografier

Teresa av Avila - Ett helgon för vår tid



Teresa de Avila av BerniniNutidens människor är svältfödda på vördnad och helighet och längtar efter spiritualitet, mystik och gränsöverskridanden. Därför färdas många till heliga platser och tar del i heliga ritualer från olika ursprungstraditioner. Det finns ett enormt intresse för andlighet, pilgrimsvandringar och för personer som Hildegard von Bingen och Teresa av Avila. Helgon kan ses som förebilder och förbedjare, människor som levt som vi borde leva. Under 1500- talet levde Teresa av Avila, en av medeltidens mest berömda och inflytelserika mystiker. Tiden präglades av expansion och äventyr, den spanska armadan regerade på haven och Latinamerika erövrades.

I Europa kom reformationen att medföra stora förändringar och nya krig bröt ut. Under denna turbulenta tid föddes Teresa av Avila 1515 i en barnrik adelsfamilj i Avila. Hennes familj var konvertiter, judar som offentligt övergått till katolicismen under inkvisitionen. Hon växte upp i ett hem där man gärna läste. Därför lärde hon sig tidigt att uppskatta böckerna och hittade både berättelserna och lusten till att själv skriva. När hon beskriver sin ungdom är det ingen måtta på syndamedvetande.

Skräcken för straffen efter döden fick henne att som tonåring gå i kloster för att sona sina synder. Trots faderns motstånd - modern var död - genomförde hon sin plan och gick in i ett lokalt kloster inom karmelitorden, men Teresa fann sig inte i detta nya liv och reagerade med allvarliga och svårbotade sjukdomar. Återhämtningen tog sin tid och Teresa blev aldrig riktigt frisk men hon var övertygad om att Gud ville pröva hennes tålamod. Det var i fyrtioårsåldern som hon upplevde den definitiva omvändelsen vid åsynen av en staty föreställande Kristus med namnet Ecce Homo.

Förkrossad föll hon snyftande huvudstupa ner på golvet, när hon för första gången insåg verkligheten i Jesu lidande. I bönen och meditationen möter hon Kristus och det är här hennes praktiska arbete med reformationen av klostren börjar. Karmelitordens historia anknyter till förkristen tid. Den ser sin begynnelse i profeten Elias och hans elever som levde ett eremitliv på berget Karmel i Israel. Efter Jesu död fortsatte tidiga kristna denna ensliga tradition och vid korstågen blev man i Europa bekant med de fromma eremiterna på Karmel. Sin stränga karaktär av botgöring hade orden i viss utsträckning förlorat. Teresa lever i en brytningstid under reformationen och såg de kristnas splittring som hon plågades av. Det talades om ett allmänt kyrkligt förfall under den här tiden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Teresa av François Pascal Simon GérardTillsammans med några andra asketiskt lagda eldsjälar började Teresa fundera över möjligheten att grunda ett litet kloster där den ursprungliga andan skulle leva vidare. Därmed var grunden lagd för en förnyelse av orden som skulle bli av genomgripande betydelse. Teresa fick tillstånd att grunda flera sådana kloster. Eftersom hon ansåg att girighet var roten till allt ont skulle hennes kloster sakna fasta inkomster. För att hindra uppkomsten av maktlystnad skulle de vara små. Dessa nymodigheter väckte våldsamt motstånd inom den övriga karmelitorden.

Både Teresa och hennes medhjälpare Johannes av Korset fick känna av en svår fiendskap. Motståndet ledde till att orden delades upp i de skodda och de oskodda karmeliterna, varvid de senare hörde till Teresas reformerade kloster. Att byta skor mot sandaler var en symbolhandling som gav effekt. Än idag lever två karmelitordnar sida vid sida inom den katolska kyrkan - de skodda ungefär som på 1400-talet- och de oskodda så likt 1100-talets regel som Teresa och Johannes lyckades åstadkomma.

Teresas största insatser var praktiska, dels som klosterreformator dels som författare i andliga frågor för sina medsystrar. Någon lärd teolog var hon inte, men hon skrev klart och övertygande vilket också senare tiders läsare har nytta av. Sin självbiografi "Boken om mitt liv" skrev hon på sin biktfars uppmaning. Teresa betonar här att allt hon säger kommer att te sig dunkelt för den som inte har erfarenhet av den inre bönens verkningar. Ämnet är själens förening med Gud, vilket särskilt framkommer i "Fullkomlighetens väg" och i "Den inre borgen". Med lättfattliga och genomförda metaforer skildrar hon själens krävande väg till den gudomliga föreningen.

Teresa skriver "Den inre borgen" 1577 fem år före sin död. Hon är då 62 år. Boken är ett universellt budskap som vill ge en framställning av den totala omvändelsen från egoismens bottenläge till mystikens högsta topp. Den inre borgen är en symbol för det andliga djup som finns i varje människa och samtidigt en bild av vårt förhållande till Gud. Hon vill visa att omvändelse är mycket mer än att ångra synder och be om förlåtelse och att vi därför aldrig får slå oss till ro. Genom att beskriva förloppet i dess långsamma, gradvisa utveckling klargör hon att det inte krävs fullkomlighet från början. Vi får gå steg för steg från boning till boning. Vad boningarna kanske allra mest lär oss är att vi måste vandra vidare idag och i morgon och i övermorgon.

Teresa kallades att skriva detta mästerverk efter att ha haft en vision av själen som en strålande diamantlik kristallborg med många inbördes facetter och boningar. Hon beskriver sju boningar som är koncentriskt ordnade var och en med många rum och i den centrala boningen bor Gud, den högre själen som hela tiden drar oss längre inåt. Vår väg genom dessa boningar och in i själens centrum leder genom ett fördjupat tillstånd av bön och reflektion. Porten som leder in i denna borg är bönen och betraktelsen och den sjunde boningen är själva heligheten, nämligen den totala och definitiva föreningen med Gud. Att ingångsporten till borgen är bönen är ett viktigt påpekande. Bönen är en livshållning och med bön menar hon en bön som är orienterad mot mystik. Bönen är vägen både till självkännedom och till att lära känna Gud, karmeliter lever med Gud.

Alla övningar står i bönens tjänst och därmed lägger man stor vikt vid avskildhet och tystnad. Målet hos Teresa är inte helighet i största allmänhet utan en erfarenhet av Gud som undan för undan fördjupas. Hon beskriver själens väg till fullkomlig förening med Gud via fyra bönestadier (aktivt samtal med Gud, vilans bön, föreningens bön och hänryckningens bön). Hela processen jämförs med en trädgårdsmästare som bevattnar sin trädgård. Människan är som en trädgård som blir bevattnad av det livgivande vattnet. Det första steget är att hämta upp vatten ur en brunn eller använda oss av ett pumpverk och pumpa upp med väderkvarn, vilket ses som det andra stadiet.

Teresa av RubensBevattningen kan också ske genom en flod eller bäck. Det bästa är dock ett rikligt regn, där vi inte behöver anstränga oss. Av denna symbolik framgår att människans eget handlande betyder mest på det första stadiet som man kan kalla meditation eller snarare reflektion, begrundan av ett visst ämne. Ofta rör det sig om en episod ur Jesu liv. Den aktiva meditationen övergår till en mer mottagande hållning. Stadiet kallas den inre samlingens eller vilans bön. Teresa talar om själsförmögenheternas sömn, endast genom ödmjukhet eller andliga övningar kan vi förbereda oss. Själens passiva mottaglighet understryks av trädgårdssymboliken.

Trädgården bevattnas nu av en flod eller bäck. Vattnet som är Guds nåd tränger allt djupare ner i jorden. Det fjärde stadiet att vattna trädgården genom ett rikligt regn är föreningens bön, den kärleksfulla föreningen mellan Gud och själen. Hellre än att i detalj beskriva den första boningen vinnlägger sig Teresa om att ge en allmän bild av själens skönhet. Att Teresa understryker själens obeskrivliga skönhet ligger helt i linje med bibelns betoning av människans skönhet och värdighet och att hon upphöjs till en fullvärdig samtalspartner. De tre utmaningarna som möter i den här boningen handlar om makt, kontroll och ego.

Teresa ledde sina nunnor genom ödmjukhetens dörr, ett ämne som hon ständigt återkom till i sin lära och som återfinns hos många andliga ledare från Jesus till Ghandi. Saktmod eller vördnad är en dygd och vi börjar sökandet efter den i första boningen . Nåden har många egenskaper och bland dem finner vi medkänsla, vishet, tålamod, humor, glädje, intuition, extas, kreativitet, generositet för att nämna några. Ödmjukheten gör det möjligt för oss att se och erkänna alla de positiva egenskaperna fysiskt, mentalt och andligt hos en annan människa. Makt är det värsta av alla gifter och det är ödmjukhetens raka motsats. Att släppa taget är mycket viktigt.

Det är de saker man klamrar sig fast vid som är orsak till smärta och upptagenhet menar alla andliga lärare från Buddha till Teresa. I den andra boningen finns enligt Teresa en massa otyg, reptiler, snokar och huggormar vilka symboliserar vår syndiga personlighet som hindrar oss från att skåda ljuset. Syftet är här att utveckla ett bättre omdöme när det gäller tankens drivkrafter. Man är splittrad och lever i en inre kamp för att skapa ordning och disciplin. Teresa betonar ett personligt förhållande till Gud och framhåller hur viktigt det är med själsfränder på den andliga resan men varnar för att döma medmänniskorna och vilja ändra dem. Ödmjukhet och vördnad är dygder som anbefalls liksom att söka Gud inom sig själv.

I bottenvåningarna bedrivs självkännedom och det som saknas är själva viljan till total överlåtelse. I de tre första boningarna är det människan som söker Gud. Från och med fjärde boningen får bönen en utpräglat mystik karaktär. Här tar Gud över och blir förnimbar inte enbart via böcker, andra människor, tankar och händelser. Nu börjar upplysningens väg, vilket innebär att bönen blir lättare. Vilans bön kallas den fjärde boningens höjdpunkt, men den är inte något bestående utan något man får sporadiskt. Hur kommer man till fjärde boningen? Teresa har redan talat om ödmjukhet. Det andra villkoret är frigjordhet från världen.

Här sker en total förvandling. Människan får en kosmisk uppfattningsförmåga som innebär mottaglighet för uppenbarelser eller syner från det gudomliga. Enligt Teresa är föreningens bön det som karakteriserar den femte boningen. Den grundläggande skillnaden är att denna bön äger rum på en nivå bortom själsförmögenheterna. Det handlar om att uppgå helt i det gudomliga ljuset. Föreningens bön beskrivs som en djup försjunkenhet. Teresa beskriver här ett tillstånd av jaglöshet, att vara omedveten om sig själv som handlande varelse. Hon beskriver övergången från kropp till själ med en underbar liknelse - den om silkesmaskens förvandling till fjäril.

När egot släpper sitt grepp är det som när silkesmasken bryter sig ur puppan och flyger mot himlen som en vacker fjäril. Upplevelsen av puppan är arketypen för död och återfödelse. Liksom silkesmasken måste dö i sin kokong och födas på nytt som fjäril skall även själen dö för världen och pånyttfödas som en förvandlad varelse. Kontentan av den femte boningen är: "Jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig".(Gal 2:20). Efter föreningens bön kan människan råka ut för en gudomlig smärta eller ett kärlekens sår.

altGrunden till denna smärta är inte bara känslan av Guds frånvaro utan även medvetenheten om våra synder och brister. Allt detta ger upphov till en större längtan efter Gud. Själva kärnpunkten i sjätte boningen är hänryckning, att jaget rycks bort från sig själv. Teresa beskriver här sin mest välkända mystika uppenbarelse, (som avbildas i Berninis skulptur The Ecstasy of St. Teresa) där en ängel genomborrar hennes hjärta med en pil och försätter henne i ett förändrat medvetandetillstånd av kosmisk smärta och extas. Denna omättliga kärleks- smärta påminner om vad Johannes av Korset kallar själens mörka natt. Det är inre rening genom lidande, en väg från jagets förintelse till gudomlig pånyttfödelse i det andliga äktenskapet.

När man jämför Teresas natt med Johannes av Korsets märker man omedelbart en skillnad. Olikheten består i att andens natt hos Johannes av Korset utgör en någorlunda sammanhängande period av mörker och just därför kan den betecknas som natt. Teresa talar inte om natt utan prövningar. Hos henne finns en ständig pendelrörelse mellan prövningar och nådegåvor. Den sjunde boningen och målet för resan symboliseras av det gudomliga äktenskapet. Teresa av Avilas ord får en särskilt övertygande kraft genom att allt vad hon skriver är fyllt av personlig entusiasm och berättat med färgrika bilder och metaforer. Den djupa religiösa mystiken är outsäglig och därför används ett symboliskt bildspråk för att förtydliga.

Att nå den högsta föreningen med Gud är för Teresa liksom för andra mystiker liktydigt med att bli Kristi brud. Det som utmärker hennes texter är en attityd av ödmjukhet, självironi och nedvärdering av det egna könet. Hon lyckades antagligen övertyga kyrkans makthavare genom anspråkslöshet och underkastelse. Eftersom hon var en svag kvinna hävdade hon att hon endast var ett redskap för högre makter. Hon vidhåller att svaga kvinnor kan ta emot flera andliga gåvor från Gud än män just därför att de är svaga. Därmed kunde hon till och med påstå att den kvinnliga profetiska kunskapen är överlägsen mannens, eftersom den kommer direkt från Gud. Samma tanke uttryckte även Hildegard von Bingen, svaghet och okunskap var enligt henne förutsättning för att bli utvald. Teresa betonar att kvinnan har ett profetiskt företräde på brudmystikens område.

Man skulle kunna tala om mystik feminism som också skulle kunna vara ett viktigt tillskott till dagens andliga verklighet. Ordet brudmystik kan vara svårt för oss att förstå. En klassisk tanke inom kristendomen är att Jesus är Kyrkans brudgum och själen är bruden. Den kristna mystiken är ett personligt och förvandlande möte med Jesus. Erotisk kärlek är en avglans av det mer grundläggande förhållandet mellan människa och Gud. Det erotiska bildspråket används för att beskriva tillstånd i medvetandet som sträcker sig bortom språkets gränser. Vårt liv är en ständig relation, en dialog med honom och så innerlig och djup att den endast kan liknas vid brudgummens relation med bruden. Gud är oss så nära att vi måste använda bilden av den mest intima av alla mänskliga former av gemenskap för att vi ska förstå hur nära han är oss och hur mycket han betyder för oss.

Tanken hos Teresa var att kärleken till och hos Gud är den djupaste verklighet ur vilken all jordisk kärlek växer fram. Hon liknade kärnan i det mystika äktenskapet med två ljusstrålar som kom in i ett rum från två fönster och bildade en strålande flod, där gränsen mellan dem upplöstes. Det kan även liknas vid regndroppar som föll ner i en vattenpöl och upphörde att vara urskiljbara droppar. I mystikens högsta tillstånd "dör" det individuella jaget och individen upplever förening med alltet, med det gudomliga. Men vissa psykologer har kritiserat dem som hävdade att mystikernas erfarenhet var ett skådande i det transcendenta. James Leuba som var en av pionjärerna inom mystik forskning menade att religion måste yttra sig i såväl psykiska som fysiologiska observerbara fenomen.

Han drev även en ensidigt biologisk tes som hävdade att de kvinnliga mystikernas erfarenheter var ett biologiskt fenomen som snarast skulle betraktas som ett slags orgasm uppkomna hos sexuellt förträngda kvinnor med hysteriskt temperament. Den heliga Teresas visioner var enligt honom exempel på sådan bortträngd erotik. Mot detta har en av religionspsykologins förgrundsgestalter William James (1842-1910) starkt understrukit farorna av den medicinska materialismen. Bara för att man förklarat en intensiv religiös upplevelses medicinska förutsättningar har man ju inte alls uttalat sig om upplevelsens religiösa värde och följder för individ och grupp. James framhöll i stället i pragmatisk anda att det är frukterna som avgör den religiösas upplevelsens halt. Och visst menar även jag att det är fel att missbruka psykologin genom att reducera allt som händer i en människas själ till psykiska processer och därmed stämpla det som är ovanligt eller inte direkt förståeligt som sjukt.

altReligionspsykologer framhåller att mystika erfarenheter i de flesta fall föregås av någon form av kris och beträffande Teresa drabbades hon av ett flertal förluster och lidande som säkert kunde var bidragande till kris och därmed till upplevelserna eller visionerna. Hon förlorade sin mor när hon var tonåring, vilket naturligtvis innebar ett stort trauma, bröderna flyttade till Latinamerika vilket var ytterligare en förlust. Dessutom blev hon svårt sjuk när hon var 23 år och genomlevde en svår sjukdomsperiod. Därtill kan läggas alla svårigheter hon råkade ut för under sitt arbete med klostren och det envisa motståndet hon mötte från män som inte kunde tåla kvinnligt ledarskap. Fruktan eller rädsla för inkvisitionen kan även ha varit en bidragande orsak till upplevelsen. Teresa skrev "Den inre borgen" som vägledning till andra som sökte en medveten relation till Gud.

Teresa ville visa att det gudomliga är en universell förenande kraft både kosmisk och personlig som går långt bortom de kristna föreställningarna och kan ge stöd åt alla religioner. Andliga lärare och mystiker från alla traditioner uppmuntrar oss att utveckla dessa egenskaper för att nå fram till den mystika föreningen med det gudomliga. Det finns många heliga skrifter som beskriver själens struktur och hur människan kan komma i kontakt med dess inre kraft. Teresa framhåller att vi genom att använda dygder som ödmjukhet, värdighet och integritet kan nå denna djupa källa. Dessa egenskaper beskrivs även i "Livets träd" från den kabbalistiska traditionen inom judendomen. Eftersom Teresa av Avilas farfar var en konverterad jude från Toledo är det med stor säkerhet troligt att hon läst och inspirerats av den andliga, judiska texten Zohar, där "Livets Träd" omnämns och skrevs av en mystiker som haft en vision av sju palats eller nivåer av himmelriket och sju av helvetet. Intressant nog talar även de österländska traditionerna om sju chakran eller nivåer av kroppen.

För Teresa var det livslånga sökandet och den djupaste självkännedomen grunden i tron. Många gånger tror man att de mest inåtvända och världsfrånvända människorna är de som har den djupaste kontakten med Gud. Men det stämmer inte alltid, åtminstone inte i Teresas fall. Hon växlade mellan sina visioner av den andliga sanningen och arbete i världen där hon via sina visioner kunde upplysa andra. Det var inte för inte att hon redan under sin livstid kallades för" la madre", modern. Liksom varje moder känner hon intuitivt vad hennes medsystrar behöver och önskar. I sina böcker uppmuntrar, övertygar och delar hon med sig av sitt innersta väsen. Hon ger det bästa av sig själv. Teresas instruktioner handlar om hur vi ska återvända till det vardagliga livet. Hennes liv visar hur den stora mystiken leder över till handlingar i omvärlden.

Kraften från den nära kontakten med den inre verkligheten vänds även till verksamhet i yttre angelägenheter. Hon skriver i sin självbiografi: "En mystiker gömmer sig inte i bön och kontemplation utan går tillbaka ut i världen och tjänar Gud genom att hjälpa andra. Det är själens största uppgift på jorden". De kanoniserade helgonen är exempel och ledstjärnor för de kristna. Teresa helgonförklarades 1614, under sin livstid hade hon upprepade gånger ställts inför inkvisitionens domstol och bara sjutton år före helgonförklaringen hade teologer rekommenderat att alla hennes skrifter skulle brännas. Det kan tyckas mycket märkligt att någon som varit så tvivelaktig upphöjs till nationalhelgon. Men det sägs att Teresa redan under sin livstid lyckades vända opinionen hos inkvisitionens stränga domare till sin fördel. Troligtvis var det hennes anspråkslösa och ödmjuka sätt att skriva som blidkade dessa kyrkans höga män.

Enligt Teresa kunde hon användas av Gud just därför att hon var ett tomt kärl som kunde fyllas med visdom. Kanske ansågs hennes verbala förmåga att övertyga vara så onormal för en kvinna att denna därför måste komma direkt från Gud. Men man behöver inte förneka den individuella religiösa upplevelsen för att se att visioner och upplevelser var enda möjliga vägen för kvinnor att föra fram samhälleliga budskap. Inte heller behöver man betvivla kvinnornas religiösa övertygelse för att se att deras självförnekelse var nödvändig i en tid då kvinnan inte fick tala på annat sätt än i Guds namn. De flesta ville på ett eller annat sätt reformera kyrkan och Paulus ord gällde för dem alla, de fick varken predika eller undervisa och knappt ens skriva ner sina funderingar. Men kvinnor som tog plats i den medeltida kyrkliga offentligheten tog stora risker.

Lika lätt som de kunde bli helgonförklarade lika lätt kunde de bli dömda som kätterskor och brända på bål som häxor. Därför var det med största säkerhet övertygelsen om sanningen i de erfarna upplevelserna som styrde deras liv och verksamhet. I den katolska kyrkan har helgonen en given plats. Om och om igen kan vi låta oss träffas av deras budskap och inspireras av deras liv. Den katolska kyrkan utdelar sina hederstitlar tämligen sparsamt. Därför var det inte utan betydelse när 1970 två kvinnor utnämndes till doctor ecclesia, kyrkolärare, en befattning som tidigare endast kommit män till del. Den ena var Katarina av Sienna död 1381 och den andra Teresa av Avila som avled 1587. Jag vill avsluta med några tänkvärda ord som Teresa skrev i ett brev till sin bror Lorenzo Cepeda 17 januari 1570."Vi beter oss värre än vilddjur, eftersom vi inte inser vilken stor värdighet vår själ har, och till på köpet gör vi den ännu ringare genom att binda den vid de ringa ting som hör jorden till. Gud giv oss ljus"!

Lena Månsson

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Metaltown 2012 – moshpit, Slayer-vin och Marilyn Manson

Metaltown 2012, Göteborg 15-16 juni De gjorde det! Metaltowns arrangörer lyckades vända föregående års missnöje gällande bussar, scenområde och festivalens ocentrala placering till något väldigt trevligt. Bussfärderna till och från Göteborgs ...

Av: Linda Olsson och Karin Sundqvist | Musikens porträtt | 23 juni, 2012

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Det stora varuhuset

En nostalgisk bildkavalkad i The Telegraph Expat häromdagen om nu nedlagda eller uppbrunna varuhus på de brittiska öarna fick mig att fundera över några sådana runtom i världen. Mina formbara ...

Av: Ivo Holmqvist | Reportage om politik & samhälle | 16 oktober, 2012

Stefan Whilde

Konsten att resa inkognito

Jag hade ätit Paila marina, en skaldjursgryta med för mycket mussla i, och avnjutit ett högst mediokert bordsvatten i samma trista lokal som två svettiga tanter och en krokryggad ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 02 april, 2016

Hebriana Alainentalo. Tre dikter

Världen ropar efter dig Du är dess mötesplats intill jordens gråt.   Gruvorna, dessa öppna sår, vi förblöder   Jordens barn ser storögda på   maskinerna som kommit   för att frälsa oss?   Trumman ljuder   rytmerna är urgamla,    De fyller mig, och dig?   med kraft

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 14 september, 2014

Andrew Roberts Napoleon

Napoleon - nationalhjälte och tyrann

Jonas F Ludvigsson om den franske legendariske kulturministern Lionel Jospins bok om Napoleon.

Av: Jonas F Ludvigsson | Övriga porträtt | 14 juli, 2017

Flykten från Estland 1944

Baserat på Leida och Jaan Saviojas samt Hille Ustavs minnen. Nedtecknat av Talvi Eellend 1997 och redigerat av Hille och Leida 2003-2006. (vid datorn; Enel Melberg) Efter de stora bombningarna av Tallinn ...

Av: Talvi Eellend | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Om verdienes opprinnelse, opprettholdelse, spredning og utvikling

Innledning I denne artikkelen tar jeg opp følgende anliggender: (a)Hvor kommer menneskene verdier og verdiforestillinger fra, det vil si hva er deres kilde, opphav eller opprinnelse? (b) Hvordan opprettholdes verdier og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 31 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts