Men jag kan inte greppa det

Jag tänker på det som är ogripbart, egentligen omöjligt att tänka på eftersom det är omöjligt att förstå. Och jag tänker på kontrasten mellan det ofantligt hemska och den lugna ...

Av: Jessica Johansson | 17 augusti, 2011
Jessica Johansson

Fyra dikter: Bön och flerfaldigande, Robert Halvarsson

Gå, gå gå   Ord likt små små ljus som tänds och släcks och släcks och tänds Och om och om igen Förvirringen är lagen En grånad tjänsteman Säger gå, gå, gå ...

Av: Robert Halvarsson | 27 oktober, 2014
Utopiska geografier

Wolfgang Amadeus Mozart mellan hopp och förtvivlan

Det pågår en utställning bakom Stephansdomen i Wolfgang Amadeus Mozarts och Constanze Webers lägenhet i Wiener Mozarthaus, Domgasse 5. Lägenheten består av fyra rum och ger en intressant inramning till ...

Av: Lilian O. Montmar | 25 september, 2012
Kulturreportage

Mozart med rabatt

”När Mozart var så gammal som jag hade han varit död i många år” är en gammal kvickhet, om det nu var Tom Lehrer eller någon annan som kom på ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Kulturreportage

Erfarenhet av det omöjliga




 

Pseudo-Dionysios AreopagitenHär [i icke-vetandets mörker], när han avsäger sig allt det som medvetandet kan fatta, fullständigt omsvept av det ogripbara och osynliga, tillhör han helt och hållet den som är bortom allting. Här, när han varken är sig själv eller någon annan, är han allenarådande förenad med det fullständigt okända genom en inaktivitet hos all kunskap, och han vet bortom medvetandet genom att ingenting veta.I denna koncisa och djuplodade formulering hämtad från Pseudo-Dionysios Areopagitens skrift Om den mystiska teologin, daterad till 500-talet, finner vi kärnan i vad som kallas den apofatiska teologin. Författaren beskriver här vad det innebär för mystikern att genomgå ett slags kognitiv reningsprocess som låter honom träda in i ”icke-vetandets mörker” – en förutsättning för gudsförening. Den apofatiska teologin leds av föreställningen om Guds radikala transcendens. Guds oskapade väsen är oåtkomligt för den mänskliga tanken och språket, och låter sig därmed inte bli till ett vetande. Denna mystiskt orienterade gudssyn, som varit mindre närvarande inom den västligt latinska teologin, har alltid varit förhärskande i den östliga ortodoxa traditionen där apofatismen dessutom omfattat en frälsningstanke. Målet för människan är här att uppnå gudomliggörelse (theosis).

Apofatismen handlar alltså inte om kunskapen om Gud utan om den mystiska föreningen med Gud. Istället för att utgå från det spekulativa förnuftet – under medeltiden kallat lumen naturale, det naturliga ljuset –  utgår apofatismen från den existentiella erfarenhetens potentialitet, till vilken den mystika erfarenheten kan sägas utgöra en yttersta intensifiering. När mystikern erfar sin skapade natur i förening med Guds oskapade och oförgängliga natur förmedlas en erfarenhet av ”det omöjliga” – något som går utöver själva möjlighetsbetingelserna för vår konceptuella förståelse. Vladimir Lossky, en auktoritet inom studiet av ortodox teologi, säger så här om det motsägelsefulla i gudomliggörelseläran: ”Den verkliga föreningen med Gud, och den mystiska erfarenheten över huvud taget, ställer alltså den kristna teologin inför en motsägelse: den otillgängliga naturens tillgänglighet.” Erfarenheten av själens förening med det gudomliga innebär en utmaning för den rationella tankens verklighetsuppfattning.

Den ryska filosofen Semjon Frank (1877–1950) behandlar denna utmaning i sitt filosofiskt-antropologiska försvar av den kristna mystikens vision om gudamänniskan. Frank driver tesen att verkligheten, när den uppfattas i sin allomfattande enhet (Gud), undflyr den rationella tankens bestämmelser. Såsom ”all-enhet” låter sig Varat inte fixeras i form av ett tankeobjekt eftersom den logiska tanken förutsätter en splittring eller en differentierad mångfald för att kunna operera meningsfullt – och i en sådan operation glider detta Vara undan. Varat är något som föregår dualiteten subjekt – objekt, och på ett ursprungligt plan måste dessa kategorier förstås som oupplösligt förenade. Att tänka Varat innebär därför att tänka bortom denna distinkton, bortom särskiljandet av något i relation till något annat; vilket innebär att tänka på ett meta-logiskt plan. Frank betecknar således sin filosofi som ett ”rationellt överskridande av det rationella tänkandets begränsningar”.

Ett snarlikt tänkande finner vi hos Martin Heidegger (1889–1976) i dennes kritik av den onto-teologiska traditionen. Heidegger var starkt influerad av kristen mystik och i hans filosofi genljuder ett apofatiskt eko som förbinder honom med den mystika djupsinnigheten hos en Areopagiten. Han kritiserar den västerländska metafysiken för att låta den ontologiska frågan om Varat, samt gudsfrågan, fångas inom ramarna för det positiva eller, med hans egna begrepp, ontiska varandets meningssammanhang. Heidegger strävar efter att övervinna denna tradition i riktning mot ett ursprungligare Vara bortom det positiva varandets logik, och diagnostiserar här den västerländska filosofin som ett uttryck för ”vara-glömska”. En glömska som i förlängningen gett upphov till den västerländska filosofins teoretiserande förhållningssätt till verkligheten där subjektet tänks existera som en avskild substans – ett cogito – som först i ett sekundärt led förhåller sig till objektsvärlden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Om vi återgår till det inledande citatet av Areopagiten kan vi dra oss till minnes den bibliska skapelsemyten om tillvaron i paradiset där Guds enda påbud till människan var att hon inte skulle äta av kunskapens träd: ”Den dag du äter av det trädet skall du dö.” Just detta samband mellan syndafallet och mänsklig kunskap gör den rysk-judiska tänkaren Lev Sjestov (1886–1938) på ett orginellt sätt till sitt filosofiska tema. Han tolkar syndafallet som det existentiella moment där människan ersätter tron med förnuftet. I likhet med Heidegger går Sjestov till angrepp mot den västerländska metafysikens tendens att postulera rationalistiska principer eller kunskapsfundament. Denna form av rationalism är ett uttryck för ”andens död” som innebär en slags förtvining av vårt andligt-kreativa frihetsorgan. Friheten, menar Sjestov, bärs upp av och sammanfaller med tron, medan kunskap begränsas av det generella eller lagbundna: det som betingas av nödvändigheten.

Från Sjestovs perspektiv betraktat har nog det moment där friheten ersätts med rationalitet ännu inte uttömt sin fulla verkningshistoria, men med Fredrich Nietzsches (1844–1900) profetiska förkunnande av ”Guds död” registreras, paradoxalt nog, dess skymningstimme. Detta har inom postmodern teologi kommit att läsas som att ”filosofernas gud” dött, det vill säga den metafysiska gudsidolen har avslöjats som ännu en idol. Hos Nietzsche innebär detta samtidigt en kritik av det autonoma förnuftet. Den franske postmodernisten Jaques Derrida utvecklar kritiken och beskriver sin egen dekonstruktion, som uppvisar stora släkdrag med apofatismen, som en ”erfarenhet av det omöjliga”; vilket den amerikanska Derrida-kännaren John D. Caputo relaterar till den absoluta, oförutsägbara och okontrollerbara, framtiden. Caputo talar i detta sammanhang om tron som att vara ”havande med en absolut framtid”.

Kanske kan apofatismen uppmärksammas som en kulturkritisk röst. Vår kultur har försvagats i sin andliga medvetenhet och det krävs idag nya sätt att relatera till det gudomliga. I detta sammanhang kan måhända den moderna religionskritiken, som lett fram till ett kulturtillstånd där sekulariseringsideologin fungerar som den hegemoniska samhällsdiskursen, från den apofatiska betraktelsens perspektiv tolkas som ett led i en historisk reningsprocess. Lossky kommenterar Aeropagitens lära om den asketiska vägen till gudsföreningen: ”En reningsprocess […] är nödvändig: man måste överge allt orent och även allt rent; man måste nå till helighetens högsta höjder, man måste lämna bakom sig allt gudomligt ljus och alla himmelska toner och ord. Först då kan man inträda i det mörker där Den bor som är över och utanför allt.” Det gudlösa tänkandet fungerar kanske då som ett led i rörelsen mot erfarenheten av en gudomligare Gud. 

Simon Henriksson

Ur arkivet

view_module reorder
Peter Englund. Foto: Wikipedia

Litteraturkrönika i mars

Efter de mastodontiska dagboksvolymerna häromåret med djungeltäta textmassor återkommer Lars Norén med en hårt komprimerad lyrik à la 70-talets dagboksdikter; den nya volymen Fragment (Bonniers) påminner om vilken betydande poet ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 26 mars, 2015

Nazister paraderar. Foto: Wiki

Homosexualitet och nazism

Bo I Cavefors om de udda relationerna mellan nazism och homosexualitet.

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 14 augusti, 2015

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Tysk höst

Många är vi som har plågats i skolans historieundervisning med att älta årtal och diverse datum. För åtskilliga, kanske de flesta, har det medfört en livslång avsky för allt vad ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 09 november, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 19-2013

Det blev ledigt mitt i veckan tack vare förstamajfirandet. Arbetarrörelsens högtidsdag är en av de få sekulära helger som vi har. Den liberala ledarskribenten i min lokaltidning ondgjorde sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 04 Maj, 2013

Oedipusmyten och Japan

Bakgrund Syftet med denna artikel är att göra en analys av Sophokles, Kung Oedipus och den roll berättelsen kan ta i ett mer samtida material. En nutida referens till ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 23 Maj, 2011

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

Frankrike och dess kulturpolitik

  Tre ord kan enligt min mening beskriva den franska kulturpolitiken: - Excellence- Elegance- Echanges Enligt de officiella dokument som styr det franska kultur- och kommunikationsministeriet (Ministère de la Culture et de la ...

Av: Mikael Jönsson | Essäer | 16 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.