Varför störtade Dag Hammarskjölds flygplan?

En rapport som Förenta Nationernas nyutnämnde generalsekreterare António Guterres just fått i sin hand kommer kanske att leda till en förnyad undersökning av de oklara omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död ...

Av: Ivo Holmqvist | 07 augusti, 2017
Reportage om politik & samhälle

Josef! Vem bryr sig?

Julgranar. Julkrubbor. Julklappar. Bjällerklang. Jesu födelse och den Heliga Jungfru Maria. Men den Helige Josef! Vem bryt sig om honom? Vem ägnar mer än en förströdd tanke åt snickaren från ...

Av: Bo I. Cavefors | 19 december, 2008
Övriga porträtt

Det var en gång 1967

  Det var en gång 1967 Sommaren 1967 fyllde jag tretton år. Ett av mina största musikaliska minnen från den varma sommaren är den tunga orgeln (en blandning av kyrk- och hammond) ...

Av: Mats Myrstener | 13 november, 2007
Kulturreportage

Madicken på Junibacken av Astrid Lindgren

Madicken på Junibacken - En verklig och verkligt kavat tjej, som var Astrid…

Madicken heter Margareta Engström i böckernas värld. I verkligheten hette hon Anne-Marie Ingeström. Böckerna utspelar sig i en svensk småstad under första världskriget, vilket ofta nämns som "kriget", men allt ...

Av: Belinda Graham | 21 december, 2017
Kulturreportage

Erfarenhet av det omöjliga




 

Pseudo-Dionysios AreopagitenHär [i icke-vetandets mörker], när han avsäger sig allt det som medvetandet kan fatta, fullständigt omsvept av det ogripbara och osynliga, tillhör han helt och hållet den som är bortom allting. Här, när han varken är sig själv eller någon annan, är han allenarådande förenad med det fullständigt okända genom en inaktivitet hos all kunskap, och han vet bortom medvetandet genom att ingenting veta.I denna koncisa och djuplodade formulering hämtad från Pseudo-Dionysios Areopagitens skrift Om den mystiska teologin, daterad till 500-talet, finner vi kärnan i vad som kallas den apofatiska teologin. Författaren beskriver här vad det innebär för mystikern att genomgå ett slags kognitiv reningsprocess som låter honom träda in i ”icke-vetandets mörker” – en förutsättning för gudsförening. Den apofatiska teologin leds av föreställningen om Guds radikala transcendens. Guds oskapade väsen är oåtkomligt för den mänskliga tanken och språket, och låter sig därmed inte bli till ett vetande. Denna mystiskt orienterade gudssyn, som varit mindre närvarande inom den västligt latinska teologin, har alltid varit förhärskande i den östliga ortodoxa traditionen där apofatismen dessutom omfattat en frälsningstanke. Målet för människan är här att uppnå gudomliggörelse (theosis).

Apofatismen handlar alltså inte om kunskapen om Gud utan om den mystiska föreningen med Gud. Istället för att utgå från det spekulativa förnuftet – under medeltiden kallat lumen naturale, det naturliga ljuset –  utgår apofatismen från den existentiella erfarenhetens potentialitet, till vilken den mystika erfarenheten kan sägas utgöra en yttersta intensifiering. När mystikern erfar sin skapade natur i förening med Guds oskapade och oförgängliga natur förmedlas en erfarenhet av ”det omöjliga” – något som går utöver själva möjlighetsbetingelserna för vår konceptuella förståelse. Vladimir Lossky, en auktoritet inom studiet av ortodox teologi, säger så här om det motsägelsefulla i gudomliggörelseläran: ”Den verkliga föreningen med Gud, och den mystiska erfarenheten över huvud taget, ställer alltså den kristna teologin inför en motsägelse: den otillgängliga naturens tillgänglighet.” Erfarenheten av själens förening med det gudomliga innebär en utmaning för den rationella tankens verklighetsuppfattning.

Den ryska filosofen Semjon Frank (1877–1950) behandlar denna utmaning i sitt filosofiskt-antropologiska försvar av den kristna mystikens vision om gudamänniskan. Frank driver tesen att verkligheten, när den uppfattas i sin allomfattande enhet (Gud), undflyr den rationella tankens bestämmelser. Såsom ”all-enhet” låter sig Varat inte fixeras i form av ett tankeobjekt eftersom den logiska tanken förutsätter en splittring eller en differentierad mångfald för att kunna operera meningsfullt – och i en sådan operation glider detta Vara undan. Varat är något som föregår dualiteten subjekt – objekt, och på ett ursprungligt plan måste dessa kategorier förstås som oupplösligt förenade. Att tänka Varat innebär därför att tänka bortom denna distinkton, bortom särskiljandet av något i relation till något annat; vilket innebär att tänka på ett meta-logiskt plan. Frank betecknar således sin filosofi som ett ”rationellt överskridande av det rationella tänkandets begränsningar”.

Ett snarlikt tänkande finner vi hos Martin Heidegger (1889–1976) i dennes kritik av den onto-teologiska traditionen. Heidegger var starkt influerad av kristen mystik och i hans filosofi genljuder ett apofatiskt eko som förbinder honom med den mystika djupsinnigheten hos en Areopagiten. Han kritiserar den västerländska metafysiken för att låta den ontologiska frågan om Varat, samt gudsfrågan, fångas inom ramarna för det positiva eller, med hans egna begrepp, ontiska varandets meningssammanhang. Heidegger strävar efter att övervinna denna tradition i riktning mot ett ursprungligare Vara bortom det positiva varandets logik, och diagnostiserar här den västerländska filosofin som ett uttryck för ”vara-glömska”. En glömska som i förlängningen gett upphov till den västerländska filosofins teoretiserande förhållningssätt till verkligheten där subjektet tänks existera som en avskild substans – ett cogito – som först i ett sekundärt led förhåller sig till objektsvärlden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Om vi återgår till det inledande citatet av Areopagiten kan vi dra oss till minnes den bibliska skapelsemyten om tillvaron i paradiset där Guds enda påbud till människan var att hon inte skulle äta av kunskapens träd: ”Den dag du äter av det trädet skall du dö.” Just detta samband mellan syndafallet och mänsklig kunskap gör den rysk-judiska tänkaren Lev Sjestov (1886–1938) på ett orginellt sätt till sitt filosofiska tema. Han tolkar syndafallet som det existentiella moment där människan ersätter tron med förnuftet. I likhet med Heidegger går Sjestov till angrepp mot den västerländska metafysikens tendens att postulera rationalistiska principer eller kunskapsfundament. Denna form av rationalism är ett uttryck för ”andens död” som innebär en slags förtvining av vårt andligt-kreativa frihetsorgan. Friheten, menar Sjestov, bärs upp av och sammanfaller med tron, medan kunskap begränsas av det generella eller lagbundna: det som betingas av nödvändigheten.

Från Sjestovs perspektiv betraktat har nog det moment där friheten ersätts med rationalitet ännu inte uttömt sin fulla verkningshistoria, men med Fredrich Nietzsches (1844–1900) profetiska förkunnande av ”Guds död” registreras, paradoxalt nog, dess skymningstimme. Detta har inom postmodern teologi kommit att läsas som att ”filosofernas gud” dött, det vill säga den metafysiska gudsidolen har avslöjats som ännu en idol. Hos Nietzsche innebär detta samtidigt en kritik av det autonoma förnuftet. Den franske postmodernisten Jaques Derrida utvecklar kritiken och beskriver sin egen dekonstruktion, som uppvisar stora släkdrag med apofatismen, som en ”erfarenhet av det omöjliga”; vilket den amerikanska Derrida-kännaren John D. Caputo relaterar till den absoluta, oförutsägbara och okontrollerbara, framtiden. Caputo talar i detta sammanhang om tron som att vara ”havande med en absolut framtid”.

Kanske kan apofatismen uppmärksammas som en kulturkritisk röst. Vår kultur har försvagats i sin andliga medvetenhet och det krävs idag nya sätt att relatera till det gudomliga. I detta sammanhang kan måhända den moderna religionskritiken, som lett fram till ett kulturtillstånd där sekulariseringsideologin fungerar som den hegemoniska samhällsdiskursen, från den apofatiska betraktelsens perspektiv tolkas som ett led i en historisk reningsprocess. Lossky kommenterar Aeropagitens lära om den asketiska vägen till gudsföreningen: ”En reningsprocess […] är nödvändig: man måste överge allt orent och även allt rent; man måste nå till helighetens högsta höjder, man måste lämna bakom sig allt gudomligt ljus och alla himmelska toner och ord. Först då kan man inträda i det mörker där Den bor som är över och utanför allt.” Det gudlösa tänkandet fungerar kanske då som ett led i rörelsen mot erfarenheten av en gudomligare Gud. 

Simon Henriksson

Ur arkivet

view_module reorder

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Foto: Karin Lindroos & Come to Finland Publishing

Reseaffischer med glamour och humor

 På Nationalmuseet i Helsingfors pågår just nu en utställning över findlänska reseaffischer. Det är startskottet för museet att fira att det självständiga Finland fyller 100 år.

Av: Lena Andersson | Kulturreportage | 22 maj, 2017

Livet på 60 grader 5

     

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 08 mars, 2012

“Do you have the shine?” Stanley Kubricks “The Shining” som dataspel och konst

Heltäckningsmattan i korridoren består av ett labyrintmönster i rött, brunt och orange som skapar en orolig, nästan obehaglig känsla. Väggarna däremot är vita, nästan avskalade. Det enda man hör är ...

Av: Mathias Jansson | Media, porträtt | 14 september, 2011

Kärlekens koreografi

”Genom att vända hela sin kropp mot dig visar han att du har hans fulla uppmärksamhet. Är ni inomhus är chansen stor att han även placerar sig mellan dig och ...

Av: Klara Meijer | Essäer om litteratur & böcker | 17 april, 2012

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 16 maj, 2010

Ett tvättfat i Kristitårs color

Hörde i örat till hjärnan, hjältinna, en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt utställt eller framme som flöt iland hos henne vid ett klippors ytterskär ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 01 november, 2011

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.