Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | 03 december, 2013
Reportage om scenkonst

”Att göra goda verk, det vare vårt begär…”. Om de italienska valdenserna igår…

Italien – påvedömets land och en pålitlig, urgammal bastion för den katolska tron. Så framstår förmodligen Italien för de flesta människor i frågor som rör kyrka och kristendom. Kanske ligger ...

Av: Thomas Notini | 25 augusti, 2013
Essäer om religionen

Burma, Isolationism eller "engagerad" turism?

Burma - utav militärerna kallat Myanmar - ligger strategiskt inflikt mellan Kina, Indien, Thailand och Laos. Det är ett land rikt på naturtillgångar och hade kunnat vara ett av världens ...

Av: Anne Edelstam | 01 april, 2010
Kulturreportage

Paret Myrdal på resa.

Rasbiologin och de goda svinslagen

Vad är en perfekt människa? Något om 20:e seklets syn på människa, växter och djur.

Av: Annakarin Svedberg | 05 februari, 2015
Porträtt om politik & samhälle

Erfarenhet av det omöjliga




 

Pseudo-Dionysios AreopagitenHär [i icke-vetandets mörker], när han avsäger sig allt det som medvetandet kan fatta, fullständigt omsvept av det ogripbara och osynliga, tillhör han helt och hållet den som är bortom allting. Här, när han varken är sig själv eller någon annan, är han allenarådande förenad med det fullständigt okända genom en inaktivitet hos all kunskap, och han vet bortom medvetandet genom att ingenting veta.I denna koncisa och djuplodade formulering hämtad från Pseudo-Dionysios Areopagitens skrift Om den mystiska teologin, daterad till 500-talet, finner vi kärnan i vad som kallas den apofatiska teologin. Författaren beskriver här vad det innebär för mystikern att genomgå ett slags kognitiv reningsprocess som låter honom träda in i ”icke-vetandets mörker” – en förutsättning för gudsförening. Den apofatiska teologin leds av föreställningen om Guds radikala transcendens. Guds oskapade väsen är oåtkomligt för den mänskliga tanken och språket, och låter sig därmed inte bli till ett vetande. Denna mystiskt orienterade gudssyn, som varit mindre närvarande inom den västligt latinska teologin, har alltid varit förhärskande i den östliga ortodoxa traditionen där apofatismen dessutom omfattat en frälsningstanke. Målet för människan är här att uppnå gudomliggörelse (theosis).

Apofatismen handlar alltså inte om kunskapen om Gud utan om den mystiska föreningen med Gud. Istället för att utgå från det spekulativa förnuftet – under medeltiden kallat lumen naturale, det naturliga ljuset –  utgår apofatismen från den existentiella erfarenhetens potentialitet, till vilken den mystika erfarenheten kan sägas utgöra en yttersta intensifiering. När mystikern erfar sin skapade natur i förening med Guds oskapade och oförgängliga natur förmedlas en erfarenhet av ”det omöjliga” – något som går utöver själva möjlighetsbetingelserna för vår konceptuella förståelse. Vladimir Lossky, en auktoritet inom studiet av ortodox teologi, säger så här om det motsägelsefulla i gudomliggörelseläran: ”Den verkliga föreningen med Gud, och den mystiska erfarenheten över huvud taget, ställer alltså den kristna teologin inför en motsägelse: den otillgängliga naturens tillgänglighet.” Erfarenheten av själens förening med det gudomliga innebär en utmaning för den rationella tankens verklighetsuppfattning.

Den ryska filosofen Semjon Frank (1877–1950) behandlar denna utmaning i sitt filosofiskt-antropologiska försvar av den kristna mystikens vision om gudamänniskan. Frank driver tesen att verkligheten, när den uppfattas i sin allomfattande enhet (Gud), undflyr den rationella tankens bestämmelser. Såsom ”all-enhet” låter sig Varat inte fixeras i form av ett tankeobjekt eftersom den logiska tanken förutsätter en splittring eller en differentierad mångfald för att kunna operera meningsfullt – och i en sådan operation glider detta Vara undan. Varat är något som föregår dualiteten subjekt – objekt, och på ett ursprungligt plan måste dessa kategorier förstås som oupplösligt förenade. Att tänka Varat innebär därför att tänka bortom denna distinkton, bortom särskiljandet av något i relation till något annat; vilket innebär att tänka på ett meta-logiskt plan. Frank betecknar således sin filosofi som ett ”rationellt överskridande av det rationella tänkandets begränsningar”.

Ett snarlikt tänkande finner vi hos Martin Heidegger (1889–1976) i dennes kritik av den onto-teologiska traditionen. Heidegger var starkt influerad av kristen mystik och i hans filosofi genljuder ett apofatiskt eko som förbinder honom med den mystika djupsinnigheten hos en Areopagiten. Han kritiserar den västerländska metafysiken för att låta den ontologiska frågan om Varat, samt gudsfrågan, fångas inom ramarna för det positiva eller, med hans egna begrepp, ontiska varandets meningssammanhang. Heidegger strävar efter att övervinna denna tradition i riktning mot ett ursprungligare Vara bortom det positiva varandets logik, och diagnostiserar här den västerländska filosofin som ett uttryck för ”vara-glömska”. En glömska som i förlängningen gett upphov till den västerländska filosofins teoretiserande förhållningssätt till verkligheten där subjektet tänks existera som en avskild substans – ett cogito – som först i ett sekundärt led förhåller sig till objektsvärlden.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Om vi återgår till det inledande citatet av Areopagiten kan vi dra oss till minnes den bibliska skapelsemyten om tillvaron i paradiset där Guds enda påbud till människan var att hon inte skulle äta av kunskapens träd: ”Den dag du äter av det trädet skall du dö.” Just detta samband mellan syndafallet och mänsklig kunskap gör den rysk-judiska tänkaren Lev Sjestov (1886–1938) på ett orginellt sätt till sitt filosofiska tema. Han tolkar syndafallet som det existentiella moment där människan ersätter tron med förnuftet. I likhet med Heidegger går Sjestov till angrepp mot den västerländska metafysikens tendens att postulera rationalistiska principer eller kunskapsfundament. Denna form av rationalism är ett uttryck för ”andens död” som innebär en slags förtvining av vårt andligt-kreativa frihetsorgan. Friheten, menar Sjestov, bärs upp av och sammanfaller med tron, medan kunskap begränsas av det generella eller lagbundna: det som betingas av nödvändigheten.

Från Sjestovs perspektiv betraktat har nog det moment där friheten ersätts med rationalitet ännu inte uttömt sin fulla verkningshistoria, men med Fredrich Nietzsches (1844–1900) profetiska förkunnande av ”Guds död” registreras, paradoxalt nog, dess skymningstimme. Detta har inom postmodern teologi kommit att läsas som att ”filosofernas gud” dött, det vill säga den metafysiska gudsidolen har avslöjats som ännu en idol. Hos Nietzsche innebär detta samtidigt en kritik av det autonoma förnuftet. Den franske postmodernisten Jaques Derrida utvecklar kritiken och beskriver sin egen dekonstruktion, som uppvisar stora släkdrag med apofatismen, som en ”erfarenhet av det omöjliga”; vilket den amerikanska Derrida-kännaren John D. Caputo relaterar till den absoluta, oförutsägbara och okontrollerbara, framtiden. Caputo talar i detta sammanhang om tron som att vara ”havande med en absolut framtid”.

Kanske kan apofatismen uppmärksammas som en kulturkritisk röst. Vår kultur har försvagats i sin andliga medvetenhet och det krävs idag nya sätt att relatera till det gudomliga. I detta sammanhang kan måhända den moderna religionskritiken, som lett fram till ett kulturtillstånd där sekulariseringsideologin fungerar som den hegemoniska samhällsdiskursen, från den apofatiska betraktelsens perspektiv tolkas som ett led i en historisk reningsprocess. Lossky kommenterar Aeropagitens lära om den asketiska vägen till gudsföreningen: ”En reningsprocess […] är nödvändig: man måste överge allt orent och även allt rent; man måste nå till helighetens högsta höjder, man måste lämna bakom sig allt gudomligt ljus och alla himmelska toner och ord. Först då kan man inträda i det mörker där Den bor som är över och utanför allt.” Det gudlösa tänkandet fungerar kanske då som ett led i rörelsen mot erfarenheten av en gudomligare Gud. 

Simon Henriksson

Ur arkivet

view_module reorder

Sonic Boom: "Jag har verkligen ett bra jobb"

Pete "Sonic Boom" Kember är ett fenomen och en engelsk nationalklenod. Från begynnelsen i legendariska psych-drone-rockbandet Spacemen 3 i mitten av 80-talet och framöver via egna bandet Spectrum och sidoprojekt ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 28 oktober, 2010

51. Underifrån

Om man kommer under Lund med livet öppnar sig en hel värld av möjligheter. En undre värld. Drippetidropp. Ett lösenord lika välfungerande som något annat. För de med tänder – ...

Av: Underifrån | Lund har allt utom vatten | 14 december, 2012

Evolution och längtan. Om Abraham Maslows behovstrappa

Vad har en längtan efter något mer för betydelse i ett vårt moderna svenska samhälle där vi allting har men ändå känner att något substantiellt saknas? Det den här artikeln syftar ...

Av: Henrik Friman | Essäer om samhället | 05 augusti, 2010

Stig Dagerman

Frånvaron, saknaden och det outtalade. Nära Stig Dagerman

Platsen är bredvid den ensamme. Den av samvetet ofredade. Den odefinierat skuldtyngde. Den som i sin själs djupaste vatten benämndes som den oönskade. Denna människa som till slut trädde ut ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 oktober, 2014

Tre tusendelar

Vi har lagt ytterligare ett OS till handlingarna, 2012 i London. Rätteligen ska också Wales och Skottland nämnas, de olika sporterna har varit utspridda över olika delar av Storbritannien. Eller ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 14 augusti, 2012

Temperament och verklighet: angående psykoser och utveckling

Hos en konstnär med drivkraften att verkligen nå igenom bilden, att spränga något, spelar motivet mindre roll. Det blir endast som en ram inom vilken man väljer att uttrycka sig ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 04 mars, 2012

Tevekoma med Zentropa

 ”Skavlan har blivit en perfekt avslutning på arbetsveckan med sin proffsiga mix av underhållning och aktualitet”, utlovar ett pressmeddelande om det som kallas Nordens största talkshow. Lagom slätstruken, den mixen? ...

Av: kristian carlsson | Gästkrönikör | 19 september, 2013

benjamin 33

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 31 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.