Elegi över farsan

Det vilar en svart regnbåge över Bredasten. Det är uppbrott i luften. Där, i det vita timmerhuset utmed nässelhavet och den vilda, stormbitna tallskogen, dog farsan. Han blev sjuttioett år ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2012
Stefan Whilde

Om att inkludera och att exkludera genom mat. Smilla på bokmässan

Rent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill ...

Av: Belinda Graham | 06 oktober, 2013
Kulturreportage

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | 19 augusti, 2013
Essäer om religionen

5 – Erik

När dörren slöt sig bakom honom sjönk han ner med ryggen mot den. Han kunde se rakt igenom den praktiska ettan med sovalkov och ut genom fönstret i vardagsrummet. Han ...

Av: Erik | 13 januari, 2012
Lund har allt utom vatten

Turkiets tredje väg: om modernitet och islam



TEMA ÖST-VÄST Image

Många menar att islam skulle vara oförenlig med demokrati. Idéhistorikern Klas Grinell visar, genom den muslimska demokratirörelsen i Turkiet, att så inte är fallet

Den fjortonde mars 2008 lämnade chefsåklagaren vid högsta turkiska appellationsdomstolen, Abdurrahman Yalçınkaya, en 169-sidig begäran till Turkiets författningsdomstol om att regeringspartiet AKP ska förbjudas i fem års tid på grund av antisekulär verksamhet. Enligt Yalçınkaya utgör partiet, som fick 46.6 procent av rösterna i förra årets parlamentsval, ett hot mot statsordningen. Bakom Yalçınkayas begäran ligger regeringens upphävande i februari av slöjförbudet på universiteten.

Den turkiska termen för sekulär är laiklik som är en import av franskan laïcite. Laicismen är en annan form av sekularism än till exempel Sveriges. Laicismen påbjuder ett religiöst vakuum i statsapparaten, till exempel har inga religiösa symboler varit tillåtna i offentliga sammanhang. AKP vill göra turkisk sekularism mer lik till exempel den svenska, och därmed bryta med laicismen.

Processen mot AKP kommer med all sannolikhet bli utdragen och utgången är öppen. Händelsen visar att en sekulär position i Turkiet inte på något självklart sätt inbegriper en respekt för demokrati.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den turkiska laicistiska kemalismen har alltid handlat om statsbyråkratins ideal och deras arbete för att sprida dessa i samhället. Denna samhällsgrupps position är nu hotad av de senaste årens politiska utveckling. Det innebär inte att demokratin automatiskt är hotad. Men det innebär inte heller att alla de krafter som står emot den laicistiska eliten är demokratiska. Många minns säkert hur militanta islamister i november 2003 genomförde bombningar av två synagogor, det brittiska konsulatet och en brittisk bank. Militanta islamister finns helt tydligt även i Turkiet. 

Turkiet verkar vara en djupt splittrad stat. Statens säkerhet uppfattas av chefsåklagaren som hotad av att presidentens och premiärministerns fruar bär slöja offentligt. Hur djup är splittringen?

Jag har en turkisk vän som heter Çağdaş i förnamn. En annan bekant bär förnamnet Muslim. Çağdaş betyder modern på turkiska, Muslim betyder naturligtvis samma sak som på svenska. Çağdaş föräldrar tillhörde statsbyråkratin tills de pensionerades. För dem är det viktigt att vara moderna och europeiska. För att visa att de lämnat Turkiets muslimska arv bakom sig gav de sin förstfödde son namnet Modern. Muslims och Çağdaş namn är tecken på den spänning som finns i Turkiet kring landets identitet.

Turkiet har under hela sin 85-åriga historia identifierat sig som en modern europeisk stat. Den officiella identifikationen har varit starkt sekulär. Många av de reformer som Atatürk och hans parlament genomförde under 1920-talet var ämnade att begränsa de islamiska inslagen i de offentliga miljöerna. Mest framträdande är kanske avskaffandet av islams kalifat 1924, som kan liknas vid om italienska nationalister avskaffat påvedömet (även om kalifens överhet var mer symbolisk än praktisk). 1926 förbjöds muslimska skolor och all utbildning ställdes under statlig kontroll. Året innan förbjöds männen bära fez eller turban. Slöjan förbjöds inte, även om kvinnor tidvis attackerades för att de klädde sig bakåtsträvande. Det förbud mot att bära slöja i offentliga lokaler som nu håller på att avskaffas genomfördes av de militära kuppmakarna 1980.

Den tidigare symboliska kopplingen mellan nation och religion bröts också genom införandet av västerländsk kalender och latinsk skrift. Den nionde augusti 1928, enligt den nya kalendern, tillkännagavs att den nya turkiska skriften med latinska bokstäver skulle ersätta den gamla osmanska som bestod av en blandning av arabiska och persiska bokstäver. Från och med den första januari 1929 skulle all offentlig skrift vara i det nya alfabetet. Allt detta var led i en omorientering från en symbolisk gemenskap med det islamiska samväldet till en gemenskap med den europeiska moderniteten.

Men trots allt arbete att göra Turkiet modernt, europeiskt och religionsfritt har majoriteten av Turkiets befolkning fortsatt att identifiera sig som muslimer och givit sina barn muslimska namn som Muslim, Ali, Fatima och Ayşe. Man föds på så sätt in i en syn på landets tillhörighet och får bland annat lära sig att hälsa endera på religiöst manér, selam aleiküm, eller, om man heter Çağdaş Korkmaz, Mebrure eller Deniz, på sekulärt, iyie günler.

Språkreformerna var en viktig del av moderniseringssträvandena. Ganska snart tog emellertid de allra mest puristiska språkideologerna över reformarbetet. Under 1930-talet dominerade ultranationalistiska idéer som ville rensa fram det rena turkiska språket. Det ledde till att alla gamla religiösa artighetsfraser, arabiska och persiska ord fick äktturkiska alternativ som förespråkades av eliten. Men det är inte lätt att bestämma hur folk ska tala. Det har lett till att turkarnas språk idag är en identitetsmarkör där talaren ganska snart visar sin identifikation som muslim eller modern turk.

Men är det då verkligen så antingen-eller? Kan man inte vara modern europeisk muslimsk turk?

Visst kan man det. En tredje väg växer sig allt starkare. Inte minst har det blivit tydligt av det regerande AK-partiets exempel, som står på muslimsk grund i sin strävan att ansluta Turkiet till EU och implementera mänskliga rättigheter. AKP har ett djupt engagemang för demokratisering, samtidigt finns det ett drag av moralisk konservatism hos partiets företrädare.

Andra viktiga företrädare för idéerna om en harmonisk förening av islam och modernitet är den så kallade Nurculuk-rörelsens olika grupperingar. Det är en mycket löst sammansatt rörelse som hålls samman av sitt intresse för den kurdiske islamiske läromästaren Bediüzzaman Said Nursis idéer. Said Nursi som dog 1960 menade att sammanställningen av europeisk modern vetenskap och traditionell islam kommer att ge upphov till en fördjupad och förbättrad civilisation.

Nurculuk hämtar sina argument från västerländska filosofer och vetenskapsmän likväl som från Koranen och islams filosofer och teologer. För att kunna verka för en global och tolerant framtid där islam och vetenskap ger människor lycka måste människor vara flerspråkiga, menar man. Därför driver man hundratals skolor runt om i Turkiet där engelska och naturvetenskap står högst på prioritetslistan. Många av rörelsens anhängare är djupt kunniga i såväl engelska som arabiska, samtidigt som de står säkert rotade i sin turkiska identitet och sitt turkiska språk. Den ledande representanten Fethullah Gülen säger att kemistudier och Koranläsning är lika viktiga.

De menar sig bära vidare allt det positiva i Europa och göra det hållbart för framtiden genom att återinföra andligheten och respekten för skaparen. De använder en religiöst färgad turkiska och många av kvinnorna bär slöja. Bland de små och medelstora entreprenörer som i mycket ligger bakom Turkiets starka ekonomiska tillväxt har de sin bas och mer och mer träder de fram som en medelklass som utmanar den statsbyråkratiska eliten. Många är moraliskt konservativa, men samtidigt mer hängivna demokrati än de som med alla tillgängliga medel försvarar sekularismen.

Det återstår att se vad en starkare islamisk identitet för Turkiet kommer att betyda. Jag tror det är ditåt den demokratiska processen går, om inte den gamla elitens representanter, som chefsåklagare Yalçınkaya, sätter stopp. Och det är inte demokratin han försvarar. Snarare bär han idén om en modern upplyst despoti. Däremot står en folklig, delvis konservativ och moralistisk, muslimsk demokratirörelse som röstat fram AKP till makten. Vilken av dessa maktsfärer som kommer att vinna den rådande maktkampen är svårt att sia om.

Den tredje väg jag försökt beskriva har starka band även till europeiska muslimer i många länder. Nurculukrörelsen är stark i de flesta turkiska diasporagrupper där de driver initiativ för dialog och tolerans i sina lokalsamhällen. Vi ska inte förledas att tro att de stora motsättningarna i samhället står mellan muslimer och moderna demokrater, varken i Turkiet, Holland, Danmark eller Sverige. 

Klas Grinell
Doktor i idéhistoria vid Göteborgs universitet

 

Ur arkivet

view_module reorder

Virkeligheten

Innledning Logikk var ikke Georg Wilhelm Friedrich Hegels (1770 – 1831) sterkeste side. Ut fra hans idéer om erkjennelsen av verden så er den basert på at en trekker opp skillet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 22 september, 2014

Cecilia Persson. Foto: Øyvind Sviland

Den ironiska distansen

Cecilia Persson är poet, historiker och skrivpedagog. Hon har arbetat och forskat vid Lunds universitet i ämnet historia och med inriktning: förintelsen, flykting- och migrationshistoria. Cecilia har varit verksam som ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 13 juli, 2016

Bild Privat ägo

Rent spel med Sven Frödin

En essä av Ulf Stenberg om konkretisten Sven Frödin.

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 11 Maj, 2016

Gåramålaren Carl Ljungberg från Hammenhög

Kringvandrande målare var en vanlig syn på landsbygden för hundra år sen, särskilt i Skåne. De knackade på hos bönderna och erbjöd sig att måla av gården för mat och ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 18 september, 2017

Radikal realism

Varje konströrelse är i sig banbrytare när det gäller både tekniken och det så kallade samhällsperspektivet. En efter en bryter rörelserna successivt och progressivt mot konservatismen inom konst och ger ...

Av: Giuseppe Di Lecce | Essäer om konst | 26 november, 2011

Erotiskkrönika 03

an saminbandet drogs mig mera bestånd i emedan ut jag poet har trädnovellet trä som stod dåtid tillbaka befann mig ock vid ett styloinkwood av träden jag (2) mig bönfalldess ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 22 juli, 2010

Kan man förstå ett land genom dess litteratur?

Den 9 mars är det 200 år sedan den ukrainske författaren Taras Sjevtjenko föddes. Han anses vara den moderna ukrainska litteraturens och det litterära ukrainska språkets grundare, och han intar ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 09 mars, 2014

Dobbeltbevegelsen

  Fenomenet dobbeltbevegelse gis i alt menneskeliv, der retningen for bevegelsen er fra oss selv og utover oss selv, og tilbake til oss selv igjen: eksisterende entiteter(singulære mennesker) er i verden ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.