Dr Krabba 5

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 04 november, 2011
Kulturen strippar

Broken City - there is always Someone watching

Film noir in America had its glory days in the 1930:ies and 40:ies - black and white movie classics with beautiful femme fatales, flawed heroes and villains to remember. Sometimes ...

Av: Belinda Graham | 16 oktober, 2013
Gästkrönikör

Ann-Helén Andersson

Ann-Helén Andersson . Till försvar för skenlevnaden

Ann-Helén, alias AHA och andra förnyelsebara alter'egon. Denna doktor i litteraturvetenskap befinner sig på skrivande fot i gränsländerna mellan fiktion och verklighet, hav och fastland, galghumor och gravallvar. "Till försvar ...

Av: Ann-Helén Andersson | 11 december, 2017
Utopiska geografier

Foto: Kristian Pella

Japans gömda kristna – Kakure Kirishitan

Gömda, med hot om avrättning. Under 1500- och 1600-talen satte Japan igång en formidabel förföljelse av kristna, i ett försök att stärka dess nya centralregering. Om Japans gömda kristna skriver ...

Av: Kristian Pella | 30 mars, 2017
Essäer om religionen

Midvinternatt – en muslimsk julbetraktelse



I midvinternattens hårda köld lyser stjärnorna desto klarare. Deras uråldriga ljus färdas mot oss genom de väldiga rymderna från den tid då inga människor fanns på vår jord. 

Då rådde den  eviga natten, innan det flammande blosset tändes av Guds hand, det allra första ljuset, som blev till genom ordet: ”Varde ljus!” Vilka budskap för de med sig till oss? Vilka hemligheter är det som ”endast stjärnorna vet”? Ruvar de på en visdom äldre än människan själv? Dessa och många fler likartade frågor har sysselsatt stjärntydare i tusentals år. Särskilt Österlandet förknippar vi med de gamla astrologiska vetenskaperna. Jag tänker på det gamla Sumer och Babylon med dess tempeltorn på vars tak prästerna stod och kikade upp mot det gnistrande himlavalvet.

Och en strålande stjärna, som glänser över sjö och strand, och lyser för tre astrologer från Österlandet, selar också en vikig roll i det skeende som är anledningen till att vi firar jul i Sverige: natten för Jesu födelse i stallet i Betlehem.

Den stilla natten, den heliga natten, då allt var frid, och stjärnan blid. Enligt Koranen talar Kristus till de församlade redan i krubban. Med en röst, full av den visshet som endast profeterna äger, talar han så till de förundrade; Josef och Maria, ”de vakande fromma två”, och till de tre vise männen.

berit_2.jpg
Illustration: Berit Gabrielsson
Stora ord talar han. ”Israels barn, jag är sänd av Gud till eder att bekräfta den Tora, som kommit före mig, och bebåda en apostel, som skall komma efter mig och vars namn är Ahmed.” Stjärnan spelar en viktig roll i julevangeliet, ändå en biroll. Detsamma kan sägas om Kristus Jesus: hans roll är viktig och till och med oundgänglig, ändå en biroll. Huvudrollen innehas i stället av den Ahmed – mera känd som Muhammad - som här förebådas av den nyfödde. Han är den Sanningens ande som ska uppfylla alla tidigare profetior och fullborda Tora och evangelium. Muhammad är Guds älskade och utan honom hade inte världen blivit till. Han är begynnelsens ljus, det flammande blosset och samtidigt profeternas insegel. Han är Alfa och Omega. Den nyfödde talar så inför de häpna. Och även åsnan torde ha hört honom, för så är det ju med helgon, profeter och apostlar, många av dem behärskar djurens och växternas språk.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det berättas till exempel om en kamel, som blivit illa slagen och klagade inför profeten Muhammad, och om ett träd som böjde sig ned inför honom i vördnad, och om ett annat som ryckte upp sina rötter och vandrade emot honom, för att vittna, att det ej finns någon gud förutom Gud. Kung Salomo talade fåglarnas språk, och en av hans budbärare är fågeln Hudhud, som skickas med brev till den mäktiga drottningen av Saba. Och många fler liknande historier berättas hos oss muslimer.

Efter den lille pojkens tillkännagivande av sin profetiska kallelse och sin bebådelse av Sanningen ande följer sedan de där undren som vi alla känner till; att hela spetälska och blinda, gå på vatten och uppväcka de döda. Koranen nämner dock något annat som Nya Testamentet (dock inte apokryferna) utelämnar, nämligen att den unge Jesus tillverkar fåglar av lera och blåser liv i dem. Man kan tänka sig att fåglarna flyger ut i rymden och tillbaks till stjärnorna med det glada budskapet om en födelse som fick Sions dotter att jubla. Stora stund, heliga stund. De tre vise männen – Kaspar, Melkior och Baltasar – sägs ha kommit vandrande från Österlandet, en av dem troligen från Arabien, den andre från Persien och den tredje från Etiopien. De finns de som menar att alla tre egentligen var s. k ”mager” från Persien, dvs. zoroastriska präster, eftersom man där sedan länge ansåg att uppstigna stjärnor bebådade märkliga födslar.

Stjärnorna hade hur som helst berättat för de tre att en mycket märklig människa snart skulle komma att födas. De gav sig iväg för att hylla det märkliga barnet, Kristusbarnet, och överräcka gåvor av guld, rökelse och myrra. Då de kom fram till stallet sade de: ”Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.”

Medan de talar ligger den lille ”kungen” i krubban och slumrar sött. Natt över Judaland, natt över Sion. Herdarna sover trött. ”Stjärnan från Betlehem leder ej bort men hem”, säger psalmisten. Och mycket riktigt, från den heliga natten och den heliga familjen som stod församlade kring det talande spädbarnet i den anspråkslösa krubban för mer än två tusen år sedan, återkommer jag till vår egen tid och mitt eget anspråkslösa hem i Uppsala. När jag funderar över Betlehems stjärna så här i juletider, kan jag inte låta bli att själv gå ut på min balkong och kika mot det gnistrande och glimmande himlavalvet. I de grå höghusen sover människorna. Snön lyser vit på taken. För att komma i rätt känslostämning föreställer jag mig att huset i själva verket är en sumerisk ziggurat, ett tempeltorn, och att jag själv är en sumerisk stjärntydare som söker efter tecken i skyn. Stjärnorna tycks så tändas en efter en, och jag tänker att för varje stjärna sker kanske ett under, en märklig människa föds, en som kommer att vara lycklig, lida och dö under sin korta jordevandring. Men inga vise män från vare sig öst eller väst kommer att färdas långväga för att hylla den lille med dyrbara gåvor. Han eller hon kommer inte att nämnas i något evangelium och ingen kommer att fira en högtid till hennes åminnelse. Liksom stjärnorna obevekligen förbleknar när gryningen kommer - mörkret flyr, dagen gryr – så kommer också dessa mycket märkliga människor att försvinna spårlöst, ja uppgå i det stora omgivande mörkret. Släkte följde på släkte, blomstrades, åldrades, gick – men vart? Midvinternattens köld är hård. Men mitt svar på denna underliga gåta är, att jag tror, tror att det finns någon där ute som ser dem, sörjer för dem, leder dem, och minns dem när de är borta. Någon med makt, visdom och skaparkraft. Det var om honom Jesus berättade, och efter honom Muhammad. Han är Herren, den Vise, den Höge, den Ende, som i tidernas begynnelse tände ett flammande bloss, till att upplysa sin skapelse och skingra den eviga natten. Det är ock han som fäst stjärnorna på himlen. Strålande stjärna. Du, som i Österland, tändes av Herran.
Mohamed Omar

Ur arkivet

view_module reorder

Psykotexten. Del 1. Man blir inte älskad när man är extrem

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge sedan ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 25 juli, 2013

Vladimir Oravskys fundering om svenska filmtitlar

I förra veckan visades den engelska filmen ”Blown apart” på TV11. ”Blown apart” är den ”svenska titeln. På originalspråket heter filmen ”Incendiary”. Hur ovanligt är det att man i Sverige översätter ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 19 december, 2012

Rösten från andra sidan – i minne av Syd Barrett

För exakt 40 år sedan lämnade musikern Syd Barrett Pink Floyd, den grupp han hade grundat. Magnus Ödmark porträtterar Barrett som var myt redan innan han blev legend. I konstnärsbiografin är mental ohälsa på ...

Av: Magnus Ödmark | Essäer om musik | 04 februari, 2008

Anne på Grönkulla - föräldralös, men aldrig fantasilös

Mark Twain hyllade Anne på Grönkulla som “det käraste och mest älskvärda barn inom skönlitteraturen ända sedan den klassiska Alice!”. Anne är “älskvärd” och lätt att tycka om. Dessutom är Anne ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 25 november, 2013

Att cykla i Palermo

Det finns byråer som säljer äventyrsresor. Du går in i djungeln eller i öknen, under de högsta vattenfallen i världen eller i de djupaste grottorna. Du gör forsränning i oframkomliga ...

Av: Nadia Scapoli | Resereportage | 01 november, 2013

Carl-Henning Wijkmark. Foto: Carl-Henning Wijkmark

”Allting har ett pris, bara människan har ett värde”

Min första kontakt med Carl-Henning Wijkmark blev läsningen av "Dressinen", där efter kom "Jägarna på Karinhall" följd av "Den svarta väggen", "Den moderna döden" som redan är en klassiker och ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 09 november, 2015

Bertel Gripenberg. Källa: Wikimedia Commons

Rytm och teman vävs skickligt samman

Gripenberg kan aldrig fråntas sin skicklighet som förfaren rimsmidare.

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2016

Att uppfinna det heliga på nytt

Att uppfinna det heliga på nytt - det låter som en orimlig tanke, i synnerhet i vår tid, när den moderna (natur)vetenskapen, sedan sekler behärskar tänkandet och anses sakrosankt (!). Och ...

Av: Erland Lagerroth | Litteraturens porträtt | 01 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.