Sagan om det lilla hotellet

Det var en gång ett hotell. Det låg inte centralt men inte heller så långt bort från allting. Det var inte stort, men man kunde inte säga att det var ...

Av: Gregor Flakierski | 23 september, 2008
Utopiska geografier

Niklas Aurgrunn Ögonblick av skräckslagen nåd

Niklas Aurgrunn (tidigare Erixon), född 1962, debuterade i Grupp 84 (W&W) och har vid sidan av otaliga helt misslyckade projekt, en handfull romaner och barnböcker på eget förlag och nåt ...

Av: Niklas Aurgrunn | 10 juni, 2013
Utopiska geografier

Phang Dang Di skildrar världen i symboler och med en pojkes ögon

I likhet med det som hände i Japan från 1600-talet till andra hälften av 1800-talet, stängde Vietman, efter sina vinster i kriget mot USA och Kina, dörrarna mot omvärlden. För ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 12 december, 2010
Filmens porträtt

TILL IRAKS FOLK och till ADONIS

Illustration: Guido ZeccolaJag är Bara Den blinde Bashshars syster Eldens teolog Bashshar från Basra har en Grå och Gömd syster   Bara det är jag   Åh, Bashshar, min bror Jag har ...

Av: Elisabeth Korndahl | 14 november, 2008
Utopiska geografier

Bonaden från Överhogdal

Från Asken Yggdrasils tupp "Gullinkambe" har egentligen menats Gulltopp (emblem för sol-ljus guden Heimdall/Ull)



I den nordiska mytologin rytande tuppen Gullinkambe (den med gyllene kam) på toppen av trädet Yggdrasil motsvarar Gulltopp (den guldluggade, den mytiska häst som är Heimdalls emblem), Heimdall som blåser i sin lur Gjallarhornet (det "högt ljudande hornet"). Heimdall har dessutom introducerats som Nordbornas stamfadergud




Tuppen  Gullinkambi

Tuppen Gullinkambi

 

En gåtfull gud med många olikartade funktioner, inte nämnd i fornnordiska kult, men välkänd i fornnordisk mytologi. Namnets etymologi (heim för ”värld”, dallr för ”blomstrande träd”) antyder att Heimdall varit en gudomlig representant för världsträdet, den bland nordliga folk vanliga föreställningen om ett centralt beläget träd som förbinder himlens, jordens och underjordens världar med varandra (se Yggdrasil). Denne världsträdets gud hos cirkumpolära folk, t ex samer, samojeder, tunguser och eskimåer, paralleller i himmelsgudar, sol-och stjärngudar som brukar förbindas med världsträdets topp.
Nordiska gudinnor med tupp

Nordiska gudinnor med tupp

Annons:

Från andra sidan visar Åke Ohlmarks i sin bok "asar, vaner och vidunder" att både Heimdalls namn ("han som bor i blomstrande världsträd" eller helt enkelt "världsglans") och Ulls namn (glänsande) sak samma och de har egentligen varit Nordens ena sol-ljus gud, även har de enats i själva arten av mytiska trädet Yggdrasil som ofta trotts vara idegran och Ydalir (dallrande idegran eller idegrandalar) har varit boning för solguden Ull.

Det låter att mytologiska från uttrycket "Heimdalls huvud heter svärd" egentligen har menats "Heimdalls huvud är brinnandesolen (sanskritiska svar-da, [slaviska svar-og])".

Enligt grekiska myter har Hyperboréas (Nordens) sol-ljus gud det vill säga Ull/Heimdall varit motsvarig med grekernas Apollon, som svan och tupp har varit hans emblem och Apollon flyger med sina svanar till Hyperboréa (Norden).

Heimdall enligt Åke Hultkrantz i ”Vem är vem i nordisk mytologi”:

En gåtfull gud med många olikartade funktioner, inte nämnd i fornnordiska kult, men välkänd i fornnordisk mytologi. Namnets etymologi (heim för ”värld”, dallr för ”blomstrande träd”) antyder att Heimdall varit en gudomlig representant för världsträdet, den bland nordliga folk vanliga föreställningen om ett centralt beläget träd som förbinder himlens, jordens och underjordens världar med varandra (se Yggdrasil). Denne världsträdets gud hos cirkumpolära folk, t ex samer, samojeder, tunguser och eskimåer, paralleller i himmelsgudar, sol-och stjärngudar som brukar förbindas med världsträdets topp.

Heimdall har påtaglig karaktär av himmelsgud. Han kallas ”den vite asen” av Snorre, han är heligt och mäktigt, han bor i Himinbjörg (”himmelsbergen”) invid Bifrost (regnbågsbron, möjligen vintergatan som hos andra folk uppfattas som identisk med världsträdet), han vakar ständigt över världen (det sägs att han söver mindre än en fågel), han ser dag och natt ett hundratal mil bort, och han hör gräset växa. Förknippningen med världsträdet-världspelaren framgår tydligt av binamnet Hallinskide (”framåtlutande stav”).

Det kan också nämnas att Heimdall utpekas som både gudarnas och människornas fader, han född som en son till Oden av nio mödrar som alla är systrar. Det synes utgöra de nio världensplan som världsträdet löper igenom. (Talet nio återkommer ofta som heligt tal i nordisk hedendom och sibirisk kosmologi).

Eftersom Heimdall är en mycket komplicerad gud har flera andra tolkningar också föreslagits, men den här anförda är den enda som fångar in hans väsentliga drag och som dessutom kan sättas in i ett vidare religionsetnografiskt sammanhang.

Enligt Snorre är Heimdall gudarnas väktare som särskilt vaktar Bifrost mot bergresarna. Han är utomordentlig skyddsvakt eftersom han är en så vidunderlig syn- och hörselförmåga (att han hör gräset växa på marken är ett motiv som åter kommer i folksagorna), och eftersom han är så vaken. När Ragnarök stundar blåser Heimdall i sin lur, Gjallarhornet, så att det hörs i alla världar. Vid den sluta slutstriden mellan gudar och kaosmakter, kämpar Heimdall mot Loke, och båda faller för varandra.

Heimdall är eljest mest känd från sången om Rig, en eddadikt med tydliga iriska inslag. Här kallas han för Rig, en irisk benämning på kungen. Det berättas hur guden i tidernas morgon vandrar omkring och besöker några hem. Han lägrar kvinnorna och avlar med dem söner om sedan blir stamfäder för tre samhällsklasserna och alla sentida släktled. ”Hören mig alla heliga släkten, Heimdalls söner” inleder sierskan dikten Voluspa. Heimdall står alltså för den sociala ordningen, som i sin tur är en återspegling av den kosmiska. ”Han är den mest kosmiska av alla asar”, heter det i en text.

Heimdall ståtar bl. a med binamnet Gullintanne, ”den guldtandade”, och hans häst är Gulltopp, ”den guldluggade”. Båda namnen anknyter till guden karaktär av himmels- och solgud. Baggen är hans heliga djur.

Källor
Völuspà (pe), Rigstula (pe), Flatöboken, Snorres Edda.

 

 

Javad Mofrad

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Jag kommer!!!!! - kvinnlig orgasm och utlösning

Det skrivs och pratas en hel del om den kvinnliga orgasmen, dock mer sällan om kvinnlig utlösning. Jag har funderat på det där ett tag nu och ställer mig frågan ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 15 augusti, 2014

En jordisk pilgrim

Ordet pilgrim väcker tankar på ett sökande efter en annan värld, efter något hinsides. Så dock inte i fallet Satish Kumar. Han har skrivit en liten bok som heter Earth ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 21 augusti, 2012

Thomas Wiberg. (...och Guden är Jag!)

Jag: 36. (Wow!) Yrke: Livet. Döden. Och ganska mycket där emellan... Om vi kommer att ses? Tids nog.       (...och Guden är Jag!)   1. Länge var det svart. Känslan av fångenskap. Krävande slem och stank omgav, och ...

Av: Thomas Wiberg | Utopiska geografier | 31 oktober, 2011

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till

Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 27 april, 2016

Häxjakt, inkvisition och Camus - afrikanen

Förnuftsmässigt vet vi och via socialantropologin har vi lärt oss att trolldom förekommit, förekommer och kommer förekomma i alla samhällsformer, under varje religiös täckmantel. Redan Romarrikets kejsare Constantinus (337-336 f.Kr.) ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 16 december, 2013

Teater Sláva visar Inannas mod

Katabasis. Foto: Daniel Rudholm Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden. Inanna ...

Av: János Deák | Scenkonstens porträtt | 03 november, 2008

A truly peaceloving people?

Snart är det dags för Oscarsgala. Den iranska filmen ”Nader och Simin – en separation” har då chans att vinna två priser – bästa originalmanus och bästa utländska film. Både ...

Av: Maria Rasmussen | Gästkrönikör | 18 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.