Jenny Berggren Keljevic

Skillnaden mellan giraffer och krokodiler

Varje dag ser vi människor, lyssnar vi till människor, pratar vi med människor. Vi har våra relationer till olika människor, det kan vara arbetskamrater, familj, vänner eller partners.  I denna moderniserade ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 22 juli, 2016
Gästkrönikör

Roskildefestivalen 2008

Spridda noteringar om läderbögar, barnafödande, danska politiker och Nick Caves femtioårskris. Mattias from Örebro! Where are you? Remember last year at Rosklide? I never got your last name. THIS IS YOUR SON: (En bild på en ...

Av: Adam Vilgot Persson | 16 juli, 2008
Essäer om musik

En dikt av Stevenson i översättning av Erik Carlquist

 Till R.L.Stevensons korrespondenter under hans tid på Samoa hörde skotten S.R.Crockett (1859-1914), som övergivit prästbanan för att bli romanförfattare. Denna dikt, tillägnad Stevensons landsman, är skriven i "Villa Vailima", Stevensons hem ...

Av: Robert Louis Stevenson | 24 april, 2013
Kulturreportage

Carlo Bosco - med makt över modet

 Foto: Annika Malmsten Han är en av Sveriges främsta modefotografer och har jobbat världen över. Nu har han stannat upp några år och startat School of Fashion Photography Stockholm ...

Av: Annika Malmsten | 25 november, 2008
Konstens porträtt

Bonaden från Överhogdal

Från Asken Yggdrasils tupp "Gullinkambe" har egentligen menats Gulltopp (emblem för sol-ljus guden Heimdall/Ull)



I den nordiska mytologin rytande tuppen Gullinkambe (den med gyllene kam) på toppen av trädet Yggdrasil motsvarar Gulltopp (den guldluggade, den mytiska häst som är Heimdalls emblem), Heimdall som blåser i sin lur Gjallarhornet (det "högt ljudande hornet"). Heimdall har dessutom introducerats som Nordbornas stamfadergud




Tuppen  Gullinkambi

Tuppen Gullinkambi

 

En gåtfull gud med många olikartade funktioner, inte nämnd i fornnordiska kult, men välkänd i fornnordisk mytologi. Namnets etymologi (heim för ”värld”, dallr för ”blomstrande träd”) antyder att Heimdall varit en gudomlig representant för världsträdet, den bland nordliga folk vanliga föreställningen om ett centralt beläget träd som förbinder himlens, jordens och underjordens världar med varandra (se Yggdrasil). Denne världsträdets gud hos cirkumpolära folk, t ex samer, samojeder, tunguser och eskimåer, paralleller i himmelsgudar, sol-och stjärngudar som brukar förbindas med världsträdets topp.
Nordiska gudinnor med tupp

Nordiska gudinnor med tupp

Annons:

Från andra sidan visar Åke Ohlmarks i sin bok "asar, vaner och vidunder" att både Heimdalls namn ("han som bor i blomstrande världsträd" eller helt enkelt "världsglans") och Ulls namn (glänsande) sak samma och de har egentligen varit Nordens ena sol-ljus gud, även har de enats i själva arten av mytiska trädet Yggdrasil som ofta trotts vara idegran och Ydalir (dallrande idegran eller idegrandalar) har varit boning för solguden Ull.

Det låter att mytologiska från uttrycket "Heimdalls huvud heter svärd" egentligen har menats "Heimdalls huvud är brinnandesolen (sanskritiska svar-da, [slaviska svar-og])".

Enligt grekiska myter har Hyperboréas (Nordens) sol-ljus gud det vill säga Ull/Heimdall varit motsvarig med grekernas Apollon, som svan och tupp har varit hans emblem och Apollon flyger med sina svanar till Hyperboréa (Norden).

Heimdall enligt Åke Hultkrantz i ”Vem är vem i nordisk mytologi”:

En gåtfull gud med många olikartade funktioner, inte nämnd i fornnordiska kult, men välkänd i fornnordisk mytologi. Namnets etymologi (heim för ”värld”, dallr för ”blomstrande träd”) antyder att Heimdall varit en gudomlig representant för världsträdet, den bland nordliga folk vanliga föreställningen om ett centralt beläget träd som förbinder himlens, jordens och underjordens världar med varandra (se Yggdrasil). Denne världsträdets gud hos cirkumpolära folk, t ex samer, samojeder, tunguser och eskimåer, paralleller i himmelsgudar, sol-och stjärngudar som brukar förbindas med världsträdets topp.

Heimdall har påtaglig karaktär av himmelsgud. Han kallas ”den vite asen” av Snorre, han är heligt och mäktigt, han bor i Himinbjörg (”himmelsbergen”) invid Bifrost (regnbågsbron, möjligen vintergatan som hos andra folk uppfattas som identisk med världsträdet), han vakar ständigt över världen (det sägs att han söver mindre än en fågel), han ser dag och natt ett hundratal mil bort, och han hör gräset växa. Förknippningen med världsträdet-världspelaren framgår tydligt av binamnet Hallinskide (”framåtlutande stav”).

Det kan också nämnas att Heimdall utpekas som både gudarnas och människornas fader, han född som en son till Oden av nio mödrar som alla är systrar. Det synes utgöra de nio världensplan som världsträdet löper igenom. (Talet nio återkommer ofta som heligt tal i nordisk hedendom och sibirisk kosmologi).

Eftersom Heimdall är en mycket komplicerad gud har flera andra tolkningar också föreslagits, men den här anförda är den enda som fångar in hans väsentliga drag och som dessutom kan sättas in i ett vidare religionsetnografiskt sammanhang.

Enligt Snorre är Heimdall gudarnas väktare som särskilt vaktar Bifrost mot bergresarna. Han är utomordentlig skyddsvakt eftersom han är en så vidunderlig syn- och hörselförmåga (att han hör gräset växa på marken är ett motiv som åter kommer i folksagorna), och eftersom han är så vaken. När Ragnarök stundar blåser Heimdall i sin lur, Gjallarhornet, så att det hörs i alla världar. Vid den sluta slutstriden mellan gudar och kaosmakter, kämpar Heimdall mot Loke, och båda faller för varandra.

Heimdall är eljest mest känd från sången om Rig, en eddadikt med tydliga iriska inslag. Här kallas han för Rig, en irisk benämning på kungen. Det berättas hur guden i tidernas morgon vandrar omkring och besöker några hem. Han lägrar kvinnorna och avlar med dem söner om sedan blir stamfäder för tre samhällsklasserna och alla sentida släktled. ”Hören mig alla heliga släkten, Heimdalls söner” inleder sierskan dikten Voluspa. Heimdall står alltså för den sociala ordningen, som i sin tur är en återspegling av den kosmiska. ”Han är den mest kosmiska av alla asar”, heter det i en text.

Heimdall ståtar bl. a med binamnet Gullintanne, ”den guldtandade”, och hans häst är Gulltopp, ”den guldluggade”. Båda namnen anknyter till guden karaktär av himmels- och solgud. Baggen är hans heliga djur.

Källor
Völuspà (pe), Rigstula (pe), Flatöboken, Snorres Edda.

 

 

Javad Mofrad

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

London här

Jordgubbar, fetaostcrème och valnötter! Det är vad jag sitter och äter på just nu, efter en dag med reflekterande och erfarenheter från denna stad. Kanske inte den mest självklara kombinationen ...

Av: Liselotte Johansson | Gästkrönikör | 01 augusti, 2010

Analys av Kvasirmyten

1. Sammanfattning av innehållet i Kvasirmyten Enligt Snorres tolkning i Skaldskaparmál var mjöden en produkt av freden mellan asar och vaner. För att befästa freden spottade bägge parter i ett kar ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 25 mars, 2012

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | Utopiska geografier | 07 december, 2014

Platser i Norden som inspirerar ditt skrivande

Ett välkänt, och väl praktiserat, faktum är att få saker hjälper till att få din kreativitet att flöda likt ett riktigt ordentligt miljöombyte. De flesta vars hjärta slår för skapande ...

Av: Agnes Stenlund | Resereportage | 01 november, 2013

Konst och kraft

Intressena kolliderar, i Ödeshögs planarbete ses det sydöstra hörnet upp mot höglandet som en tyst zon. Å andra sidan norröver i kommunen jobbas för vindkraftverk. Ett antal verk finns redan ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 21 april, 2010

Ur omslaget av Vad hände när och var? : Historisk atlas

Vad hände när och var?

År 2000 höll jag ett seminarium på Bokmässan i Göteborg. Då mötte jag en tjugoettårig Kristoffer Lind, som var där med ett nystartat förlag, Lind & Co. Kristoffer och jag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 29 januari, 2016

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Jansoniterna - om en svensk utvandring Från Biskopskulla i Uppland till Bishop…

"Det är ett land likt himmelriket, det rymmer allt sant och gott och fritt, det är ett land för verksamhet, ett land där arbetaren får såväl vetebrödskaka som regenten" År 1846 ...

Av: Benny Holmberg | Resereportage | 06 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.