Veckan från hyllan vecka Vecka 15 - 2012

Åter igen dags för årets kristna höjdpunkt –Påsken. Den firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse, och en försoningens tid. Men eftersom människan är blott människa, är den ...

Av: Gregor Flakierski | 07 april, 2012
Veckans titt i hyllan

VIPPARE tag plats!

En av sommaren begivenheter var en VIP-resa den 9 augusti sträckan Kalmar – Emmaboda tur och retur med två mellanliggande stopp Nybro och Örsjö. Regionen och kommunerna samt den starka ...

Av: Per-Inge Planefors | 12 augusti, 2014
Gästkrönikör

Emmakrönika XXXII, Spiraltrappan

Jag har om efter en mening få oppsöka dig, givna ordet så utstuderat och valt med att få det vara i ett myller av individer du fanns bland av ...

Av: Stefan Hammarén | 03 december, 2009
Stefan Hammarén

Ett enfaldigt leve för svampens dag

I dag, söndagen den 2 september, fyrar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Svampens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag fyrar vi ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 september, 2012
Gästkrönikör

Surya or the Sun God, Konark Foto Raveesh Vyas

Surya. En kvinna i solen och hennes skugga



Ett förlag i Bombay har givit ut indiska legender, sagor och mytologi i tunna häften med enkla bilder och lättillgänglig engelsk text. Jag fann denna berättelse bland annat, till hälften glömt, i mitt förråd.




Hon rättar sig efter mannen. Hon blir en skugga. Hon tänker men hon talar inte. Hon reagerar men i tysthet. Hon har behov, önskningar, drömmar, men visar dem inte. Hon visar inte sitt rätta jag, om hon ens förstår att hon har något.

Annons:

Sanjna är dotter till Vishwakarma, universums arkitekt. Hon leker varje dag i solen, utan att påverkas av dess hetta.

-Hon verkar älska Surya (solen)! Kommenterar fadern.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När flickan vuxit upp, frågar han henne, om hon vill gifta sig med Solen. Och, oh ja, det är ju precis det hon önskar.

På Vishwakarmas frieri för dotterns räkning svarar Surya ja, med förtjusning.

Bröllopet äger rum enligt hinduisk ceremoniel, varefter Surya för sin brud till det himmelska palatset. Sanjna älskade sitt nya hem, och kände sig helt tillfreds.

Snart föddes en son. Han fick namnet Manu. (kan översättas ”Människa.”)

Nu kom himmelens alla heliga för att välsigna barnet och spå hans framtid. Han skulle komma att bli den visaste bland alla visa.

Föräldrarna var stolta över sitt lysande barn.

Plötsligt en sommar förändrades allt

Solen lyste med förödande kraft. Sanjna bländades och skyggade när Surya bad henne komma närmare. Hur hon än försökte, kunde hon inte hålla upp ögonen i hans närvaro. Nu tappade Surya tålamodet och blev arg. Sanjna fortsatte att skygga och bad sin make att förlåta henne. Hon kunde bara inte se på honom.

Straffet lät inte vänta på sig. Eftersom hon stängde sina ögon för solen, allt livs upprätthållare, skulle den son hon nu väntade bli Yama, dödsguden.

Sanjna fortsätter att darra inför sin make, något som ytterligare förstärker hans vrede. Han förklarar för sin skräckslagna hustru, att hon också kommer att föda en dotter, Yamuna, som skall vara lika obalanserad som sin mor.

Förgäves ber Sanjna om nåd, men Surya lämnar henne, omsvept av mörker.

Barnen föds som förutspått. Deras mor fruktar sin son ”den förskräcklige” och tröstar sin hjälplösa dotter.

Medan hon planerar sin flykt undan maken och undrar över hur det skall gå för barnen, finner hon sin skugga, Chhaya. Skuggan stiger upp ur en damm.

Skuggan blir nu övertygad om att hon skall låtsas vara Sanjna och närma sig solen, som inte kan rå på henne.

Berättelsens symbolik är stark och tydlig

När kvinnan inte kan leva på mannens villkor sänder hon honom sin skugga (Chhaya). Hennes eget jag söker sig tillbaka, till kosmos arkitekt, det sanna ursprunget. Men där finns ingen räddning. Fadern/arkitekten talar om för henne att kvinnans plats är hos mannen. För att överleva delar hon sig, och tar löfte av skuggan att inte avslöja hemligheten.

Skuggan vill emellertid snart vara den verkliga hustrun. När hon föder en son, svalnar intresset för de barn hon skulle ta hand om, enligt överenskommelsen med Sanjna. I stället för kärlek ger hon dem spö och behandlar dem illa. Hon får ytterligare en dotter och en son. Hon behandlar dem med stor kärlek, medan hon fortsätter att förolämpa och misshandla Sanjnas barn. Detta avslöjar henne. Hon kan inte vara den riktiga modern, som aldrig skulle behandla sina barn på det viset.

Under tiden lämnar Sanjna föräldrahemmet och går ut i skogen

Eftersom hon inte kan se på Surya, itan att bländas, förvandlar hon sig till ett sto. På så vis kommer ingen att kunna hitta henne.

Surya anar inte oråd, och accepterar skuggan som sin hustru. Hon ber om förlåtelse och får till svar, att han redan förlåtit henne. ”Om jag bara vetat”, svarar hon.

Barnen avslöjar den falska modern. Den olyckliga dottern till Sanjna önskar att hon var moderlös, medan skuggans piska viner över henne.

Manu, Sanjnas lysande äldste son, skyddar sin syster, medan skuggan uttalar sina förbannelser över honom. Yama – dödens gud – avslöjar bedrägeriet.

Surya inser att barnen har rätt. Skuggan måste vara en bedragerska. Konfronterad av sin make kan hon inte annat än bekänna. Hon är Sanjnas skugga, och förklarar sammanhanget. Hon var sänd av Sanjna, som önskade att hennes barn skulle bli omhändertagna.

Sökande efter Sanjna beger sig Suryja till Vishwakarma, som förklarar att hon, för att undgå solens hetta, förvandlat sig till ett sto. Surya anhåller då Vishwakarma att han skall minska strålglansen. Bönen bifalles, och några av strålarna tas bort.

När de hör talas om ett pratande sto, förstår de, att detta måste vara Sanjna. De finner henne, och ber att hon skall bli sig själv igen.

Enligt sagan förenas snart Sanjna med sin Skugga, och de lever alla med sina barn i lycklig förening med Surya.

Ja, detta kan låta som en urgammal indisk version av bonusfamiljens vedermödor. Vi har ju haft det också i västvärlden, och kan t.ex. känna igen Askungens problem med styvmodern.

Det jag finner intressant här är att det är kvinnans egen skugga som låtsas vara den riktiga hustrun. Komplikationen blir både tydligare och snårigare.

Vem är, egentligen, kvinnan som lever med mannen?

Kvinnan tiger

Hon rättar sig efter mannen. Hon blir en skugga. Hon tänker men hon talar inte. Hon reagerar men i tysthet. Hon har behov, önskningar, drömmar, men visar dem inte. Hon visar inte sitt rätta jag, om hon ens förstår att hon har något.

Jag fann berättelsen om Surya i ett seriemagasin, som verkar skrivet för barn, men det var nog inte avsikten. Omslaget upplyser om att historien är hämtad ur Markandeya Purana, som anses vara en av Vedaskrifternas äldsta texter.

Det lilla häftet för tankarna till indisk folkbildning. Visserligen på engelska, men jag gissar att avsikten är att göra indier bekanta med den egna kulturens sagor och myter, efter århundraden av kolonialt inflytande, där Sheakespeare och Bibeln ofta kom före Vedas och andra texter på sanskrit. Framställningen är enkel, med pratbubblor och ganska grova teckningar i färg, utan vidare finess.

Historien berättar om kvinnors komplicerade tillvaro

Vår värld har ställts i ordning av män för män. Sagan är onekligen indisk, och för många tankar till indiska kvinnors situation. Samtidigt är dess allmängiltighet häpnadsväckande. Dess psykologi kan utan vidare tillämpas på förhållanden i Europa under senare århundraden, inte minst i Sverige. Den lojala hustrun utan egna krav var länge idealet. Hon försörjdes av mannen, hade sällan yrkesutbildning, försvarade hans tilltag och skrattade åt hans mer eller mindre roliga skämt. För att överleva skapade många kvinnor en levande skugga, med hemliga dagböcker, outtalade tankar, poesi i byrålådan.

Berättelsen utgår från mannen/solen, tillvarons centrum. Han skapar rädsla eller trygghet. Han delar ut straff och belöning.

I berättelsen om Surya och Sanjna försonas personerna. Han går med på att inte briljera fullt lika mycket, kvinnan lever i harmoni med sin skugga och barnen mår bra.

Till detta förhåller jag mig tveeggat

Liksom till Trollflöjten, som avslutas med att Pamina gifter sig, försonas med sin far och uppfattar modern som ond och manipulativ.

”Äktenskapets apoteos”, som en kvinna uttryckte det med entusiasm. Trots att hennes man bedrog henne och hon, sedermera, begärde skilsmässa ur en omöjlig situation.

Det är svårt att genomskåda den värld där vi lever och de villkor som skapas. Mycket mer finns att säga om politik, kungamakt, tvegifte, månggifte, brudköp, harem, prostitution, kyskhetsbälte och allt möjligt som använts, utvecklats för manlig kontroll och kvinnors undergivenhet.

Mycket – det mesta? har redan sagts och kommer säkerligen att sägas igen.

Ibland undrar jag hur det kan ligga till i dessa ämnen på andra planeter. Det lär ju finnas sådana med eventuella förutsättningar för mänskligt liv. Men det lär vara långt borta. Mycket långt borta. I andra solsystem. Med deras solgudar?

 

 

 

 

 

 

 

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Epistemologi för ”herrar” och ”slavar”: Nietzsche som politisk filosof

 Den samtida filosofiska situationen kan tyckas en smula paradoxal. Friedrich Nietzsche – som av den danske kritikern Georg Brandes utnämndes till aristokratisk radikal och som enligt egen utsago inte var ...

Av: David Brolin | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2011

Supernovae as Empirical Evidence for a Curved, Static and Spatially Closed Cosmos

Spirit of Truth, Enlighten and Guide our ResearchO Mary Conceived without Sin, Pray for us who have Recourse to Thee An alternative to the Big Bang paradigm was presented at the International YouResAstro ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 03 november, 2012

Tarja Salmi-Jacobson

En dikt av Tarja Salmi-Jacobson

Kom alla sagoberättare och visa mig era ljuva konster strö flor över mina ögon som ständigt vänds mot marterpålen

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Utopiska geografier | 20 augusti, 2016

Den ljusa linjen av en dröm: Monticelli och van Gogh

. Det fanns en konstnär som Vincent van Gogh beundrade mer än andra: den idag nästan okände Adolphe Monticelli.   Under Vincent van Gogh levnad publicerades bara en enda artikel om hans ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 03 mars, 2012

Det Finlandssvenska dilemmat

I relationen mellan Finland och Sverige har en uttunning skett till följd av skeenden som idag är både okända och förnekade av båda parter. I medvetande dröjer en känsla av ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 24 september, 2013

Den tionde inkarnationen av Vishnu

Eurasiska gudar

Intresset för jämförande mytologi var stor under andra hälften av artonhundratalet. Satya Datta diskuterar i denna essä studiet av indoeuropéernas mytologi.

Av: Satya Datta | Essäer om religionen | 22 december, 2017

Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.