Att tämja gudarna

Likt Usain Bolt sprintar Ian Buruma i sin senaste bok igenom tre essäer på 125 sidor blankt. Den första handlar om skiljandet mellan stat och kyrka i USA respektive Europa ...

Av: Niklas Anderberg | 14 februari, 2012
Essäer om religionen

Leka sköldpadda tillsammans Baserat på ett sant rykte

Jag kallar den allvarsamma, pedagogiska men även lagom underhållande leken ”Leka sköldpadda tillsammans”, mest på grund av att den heter så. ”Leka sköldpadda tillsammans” lämpar sig lika mycket för de anställda ...

Av: Vladimir Oravsky | 05 oktober, 2013
Gästkrönikör

Julian Aguilera Marías om Herakleitos

Iillustration: Joakim Ceder Julian Aguilera Marías om Herakleitos I filosofihistorien är det vanligt att betrakta filosofen Herakleitos (540-480 f.Kr.) som motsats till filosofen Parmenides (540-470, ev. 515-445 f. Kr.), vilkas tankevärldar ...

Av: Thor Olav Olsen | 16 oktober, 2007
Agora - filosofiska essäer

Adonis. Foto: Mariusz Kubik

En diktare bortom alla gränser

Poeten och konstnären Adonis, som blivit ett världsnamn inom poesin, föddes i en alawitisk by i Syrien 1930, och drogs som filosofistudent i Damaskus in i ett  politiskt nytänkande som ...

Av: Percival | 08 oktober, 2015
Litteraturens porträtt

Surya or the Sun God, Konark Foto Raveesh Vyas

Surya. En kvinna i solen och hennes skugga



Ett förlag i Bombay har givit ut indiska legender, sagor och mytologi i tunna häften med enkla bilder och lättillgänglig engelsk text. Jag fann denna berättelse bland annat, till hälften glömt, i mitt förråd.




Hon rättar sig efter mannen. Hon blir en skugga. Hon tänker men hon talar inte. Hon reagerar men i tysthet. Hon har behov, önskningar, drömmar, men visar dem inte. Hon visar inte sitt rätta jag, om hon ens förstår att hon har något.

Annons:

Sanjna är dotter till Vishwakarma, universums arkitekt. Hon leker varje dag i solen, utan att påverkas av dess hetta.

-Hon verkar älska Surya (solen)! Kommenterar fadern.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När flickan vuxit upp, frågar han henne, om hon vill gifta sig med Solen. Och, oh ja, det är ju precis det hon önskar.

På Vishwakarmas frieri för dotterns räkning svarar Surya ja, med förtjusning.

Bröllopet äger rum enligt hinduisk ceremoniel, varefter Surya för sin brud till det himmelska palatset. Sanjna älskade sitt nya hem, och kände sig helt tillfreds.

Snart föddes en son. Han fick namnet Manu. (kan översättas ”Människa.”)

Nu kom himmelens alla heliga för att välsigna barnet och spå hans framtid. Han skulle komma att bli den visaste bland alla visa.

Föräldrarna var stolta över sitt lysande barn.

Plötsligt en sommar förändrades allt

Solen lyste med förödande kraft. Sanjna bländades och skyggade när Surya bad henne komma närmare. Hur hon än försökte, kunde hon inte hålla upp ögonen i hans närvaro. Nu tappade Surya tålamodet och blev arg. Sanjna fortsatte att skygga och bad sin make att förlåta henne. Hon kunde bara inte se på honom.

Straffet lät inte vänta på sig. Eftersom hon stängde sina ögon för solen, allt livs upprätthållare, skulle den son hon nu väntade bli Yama, dödsguden.

Sanjna fortsätter att darra inför sin make, något som ytterligare förstärker hans vrede. Han förklarar för sin skräckslagna hustru, att hon också kommer att föda en dotter, Yamuna, som skall vara lika obalanserad som sin mor.

Förgäves ber Sanjna om nåd, men Surya lämnar henne, omsvept av mörker.

Barnen föds som förutspått. Deras mor fruktar sin son ”den förskräcklige” och tröstar sin hjälplösa dotter.

Medan hon planerar sin flykt undan maken och undrar över hur det skall gå för barnen, finner hon sin skugga, Chhaya. Skuggan stiger upp ur en damm.

Skuggan blir nu övertygad om att hon skall låtsas vara Sanjna och närma sig solen, som inte kan rå på henne.

Berättelsens symbolik är stark och tydlig

När kvinnan inte kan leva på mannens villkor sänder hon honom sin skugga (Chhaya). Hennes eget jag söker sig tillbaka, till kosmos arkitekt, det sanna ursprunget. Men där finns ingen räddning. Fadern/arkitekten talar om för henne att kvinnans plats är hos mannen. För att överleva delar hon sig, och tar löfte av skuggan att inte avslöja hemligheten.

Skuggan vill emellertid snart vara den verkliga hustrun. När hon föder en son, svalnar intresset för de barn hon skulle ta hand om, enligt överenskommelsen med Sanjna. I stället för kärlek ger hon dem spö och behandlar dem illa. Hon får ytterligare en dotter och en son. Hon behandlar dem med stor kärlek, medan hon fortsätter att förolämpa och misshandla Sanjnas barn. Detta avslöjar henne. Hon kan inte vara den riktiga modern, som aldrig skulle behandla sina barn på det viset.

Under tiden lämnar Sanjna föräldrahemmet och går ut i skogen

Eftersom hon inte kan se på Surya, itan att bländas, förvandlar hon sig till ett sto. På så vis kommer ingen att kunna hitta henne.

Surya anar inte oråd, och accepterar skuggan som sin hustru. Hon ber om förlåtelse och får till svar, att han redan förlåtit henne. ”Om jag bara vetat”, svarar hon.

Barnen avslöjar den falska modern. Den olyckliga dottern till Sanjna önskar att hon var moderlös, medan skuggans piska viner över henne.

Manu, Sanjnas lysande äldste son, skyddar sin syster, medan skuggan uttalar sina förbannelser över honom. Yama – dödens gud – avslöjar bedrägeriet.

Surya inser att barnen har rätt. Skuggan måste vara en bedragerska. Konfronterad av sin make kan hon inte annat än bekänna. Hon är Sanjnas skugga, och förklarar sammanhanget. Hon var sänd av Sanjna, som önskade att hennes barn skulle bli omhändertagna.

Sökande efter Sanjna beger sig Suryja till Vishwakarma, som förklarar att hon, för att undgå solens hetta, förvandlat sig till ett sto. Surya anhåller då Vishwakarma att han skall minska strålglansen. Bönen bifalles, och några av strålarna tas bort.

När de hör talas om ett pratande sto, förstår de, att detta måste vara Sanjna. De finner henne, och ber att hon skall bli sig själv igen.

Enligt sagan förenas snart Sanjna med sin Skugga, och de lever alla med sina barn i lycklig förening med Surya.

Ja, detta kan låta som en urgammal indisk version av bonusfamiljens vedermödor. Vi har ju haft det också i västvärlden, och kan t.ex. känna igen Askungens problem med styvmodern.

Det jag finner intressant här är att det är kvinnans egen skugga som låtsas vara den riktiga hustrun. Komplikationen blir både tydligare och snårigare.

Vem är, egentligen, kvinnan som lever med mannen?

Kvinnan tiger

Hon rättar sig efter mannen. Hon blir en skugga. Hon tänker men hon talar inte. Hon reagerar men i tysthet. Hon har behov, önskningar, drömmar, men visar dem inte. Hon visar inte sitt rätta jag, om hon ens förstår att hon har något.

Jag fann berättelsen om Surya i ett seriemagasin, som verkar skrivet för barn, men det var nog inte avsikten. Omslaget upplyser om att historien är hämtad ur Markandeya Purana, som anses vara en av Vedaskrifternas äldsta texter.

Det lilla häftet för tankarna till indisk folkbildning. Visserligen på engelska, men jag gissar att avsikten är att göra indier bekanta med den egna kulturens sagor och myter, efter århundraden av kolonialt inflytande, där Sheakespeare och Bibeln ofta kom före Vedas och andra texter på sanskrit. Framställningen är enkel, med pratbubblor och ganska grova teckningar i färg, utan vidare finess.

Historien berättar om kvinnors komplicerade tillvaro

Vår värld har ställts i ordning av män för män. Sagan är onekligen indisk, och för många tankar till indiska kvinnors situation. Samtidigt är dess allmängiltighet häpnadsväckande. Dess psykologi kan utan vidare tillämpas på förhållanden i Europa under senare århundraden, inte minst i Sverige. Den lojala hustrun utan egna krav var länge idealet. Hon försörjdes av mannen, hade sällan yrkesutbildning, försvarade hans tilltag och skrattade åt hans mer eller mindre roliga skämt. För att överleva skapade många kvinnor en levande skugga, med hemliga dagböcker, outtalade tankar, poesi i byrålådan.

Berättelsen utgår från mannen/solen, tillvarons centrum. Han skapar rädsla eller trygghet. Han delar ut straff och belöning.

I berättelsen om Surya och Sanjna försonas personerna. Han går med på att inte briljera fullt lika mycket, kvinnan lever i harmoni med sin skugga och barnen mår bra.

Till detta förhåller jag mig tveeggat

Liksom till Trollflöjten, som avslutas med att Pamina gifter sig, försonas med sin far och uppfattar modern som ond och manipulativ.

”Äktenskapets apoteos”, som en kvinna uttryckte det med entusiasm. Trots att hennes man bedrog henne och hon, sedermera, begärde skilsmässa ur en omöjlig situation.

Det är svårt att genomskåda den värld där vi lever och de villkor som skapas. Mycket mer finns att säga om politik, kungamakt, tvegifte, månggifte, brudköp, harem, prostitution, kyskhetsbälte och allt möjligt som använts, utvecklats för manlig kontroll och kvinnors undergivenhet.

Mycket – det mesta? har redan sagts och kommer säkerligen att sägas igen.

Ibland undrar jag hur det kan ligga till i dessa ämnen på andra planeter. Det lär ju finnas sådana med eventuella förutsättningar för mänskligt liv. Men det lär vara långt borta. Mycket långt borta. I andra solsystem. Med deras solgudar?

 

 

 

 

 

 

 

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Tala med Johan Hammarström!

Med en dig hållen beskrivning av ett "revbensskåpet" (när de behövdes vid introduktioner,) sin ledsagare, åt vilken dikts pluggades in i hållbart formrymsbotten för den tunne, gjort efter den som ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 16 september, 2013

Schopenhauer, 1852

Balthazar Gracian, Arthur Schopenhauer och livsviljan

1988 firades i Tyskland 200 år sedan Arthur Schopenhauer föddes. I en tid då många människor praktiserar Schopenhauers åsikt att man kan befria sig ur världens elände genom att förneka ...

Av: Bo I Cavefors | Agora - filosofiska essäer | 05 september, 2016

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om samhället | 01 november, 2010

Från Gustav Vasa till Leonardo da Vinci i Loiredalen, En resa i tid…

Frankrike är ett omfattande land i flera avseenden inte minst genom de multipla upptäcktsfärder man kan göra. Loiredalen är ett av de kulturellt sett rikaste områden. Det påminner om Sörmlands ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 13 november, 2009

Granen. Foto Ivar Leidus

Gran

Granen (Picea abies) är Sveriges vanligaste träd. Själva bilden av skogen för många svenskar. Bara tänk er en Bauertavla utan granen. Det går inte. Ändå är det så de svenska ...

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 20 februari, 2017

Den ekonomiska imperialismens kontradiktioner

En portugisisk karackPierre Gilly skisserar en liten historia över den ekonomiska imperialismen från karacken till John Perkin. Imperialism. Ordet luktar sjuttiotal. För många är det ett passerat stadium. Imperialismen tog ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 23 september, 2008

Foto Ivo Holmqvist

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk…

Begreppet stigmatsering används ofta i samhällsdebatten. Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau.

Av: Gunilla Dored | Essäer om samhället | 22 juni, 2017

Ola Hansson och Laura Marholm

I hela sitt liv längtade Ola Hansson hem. När han år 1881 som tjugoettåring lämnade den lilla byn Hönsinge för universitetsstudier i Lund - där han på ett enda år ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 04 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts