Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

Victimae Paschali laudes

Ett tecken som väcker strid – Långfredagstankar



I den judiska Talmud-litteraturen kallas han Ieshoua ben-Miriam, ”Jesus, Marias son”. Liksom Sokrates, Gotama Buddha och, för den delen, även Mohammed, efterlämnade han inte en enda skriven rad. Andra tecknade ner allt det som bevarats muntligt av vad han sagt, velat, tänkt och gjort. I de fyra evangelierna – av en bibelexeget träffande beskrivna som ”Jesus sedd genom fyra temperament” – förmedlas i koncentrat och sammanfattning det som var hans testamente: hans vittnesbörd om en högre verklighet och en sann livsväg för människan. 

Jesus Kristus, den Smorde.


Kristus-mosaik, Hagia Sofia, Istanbul. Foto:Thomas Notini

Kristus-mosaik, Hagia Sofia, Istanbul. Foto:Thomas Notini

En dag som denna kan det finnas anledning att inte bara gå förbi alla bilder utan också att, åtminstone för ett ögonblick, ställa den tvåtusenåriga historien åt sidan.
Kristen sarkofag i Rom c:a 359. Jesus flankerad av Petrus och Paulus i översta mittfältet

Kristen sarkofag i Rom c:a 359. Jesus flankerad av Petrus och Paulus i översta mittfältet

Annons:

Ivern att göra sig en föreställning om hur han sett ut satte tidigt människors fantasi i rörelse, och flera av de äldsta bevarade avbildningarna kan förvåna oss som vant oss vid Thorvaldsens resliga och ömt välsignande Jesus-gestalt och de bysantinska ikonernas framställning av Kristus Allhärskaren: fullvuxen, skäggprydd och med en inträngande blick som möter betraktaren oavsett var i rummet han eller hon befinner sig. Kanske chockas vi när vi t.ex. i baptisteriet i Ravenna får se de tidiga, kätteridömda arianska kristnas avbildning – från 400-talet – av hur Jesus döps i Jordan. Där möter vi en ung skägglös gosse, helt utan skylande klädsel och nedstigen i Jordans genomskinliga vatten, i färd med att döpas av en påtagligt äldre Johannes Förelöparen. En Jesus som snarare leder tankarna till Profeten Jesajas ord:

"Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem"

än till den Jesus som välte ikull månglarnas bord i templet.

Bilderna har kommit och gått, och i vår egen tid, som i allt högre grad vänder det gudomliga ryggen, är det ovisst om bilderna för oss närmare honom själv, Jesus, nasarén. Lukasevangliet berättar om den gamle Symeons möte med den späde Jesus i templet efter hans omskärelse. "Ett tecken som väcker strid" - så beskriver Symeon i sin profetiska syn den uppgift som väntar Jesus, den roll han kommer att ikläda sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ett tecken som väcker strid. Profetian som gått i uppfyllelse nog och över nog; både mitt bland dem som räknat sig som hans efterföljare och bland dem som, aktivt eller passivt, tagit avstånd från honom.

En dag som denna kan det finnas anledning att inte bara gå förbi alla bilder utan också att, åtminstone för ett ögonblick, ställa den tvåtusenåriga historien åt sidan.

Kierkegaard, den enslige tänkaren som definierade tron som ett språng ut på 70.000 famnars djup, ställer retoriskt frågan: Vad är en professor i Nya Testamentet? Och han svarar: Han är professor i att en annan blev korsfäst.

Vi lever förvisso i en tid som vänder det gudomliga ryggen, men det är inte en tid som saknar religion. Religionen ifråga heter framgång, lycka, självförverkligande, hälsa, välbefinnande, och återigen: framgång, lycka etc.

Korset provocerar, därför att det för många ser ut som symbolen för ett totalt nederlag. Korsets och korsfästelsens tecken är svårt att ta till sig för framgångs- och lyckoreligionen, men det har också missbrukats som kännemärke för en tro som varit föga mer än ett redskap i skrupelfria makthavares händer.

Korsets paradox kan sökas i den hemlighet som finns inbäddad i lidandet självt: att där finns en nyckel till klarhet, insikt, helande och försoning.

Inte ett lättvindigt segertecken, men däremot tecknet på ett hopp som kommer att bestå så länge det finns liv.

Thomas Notini

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 03 december, 2013

Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | Utopiska geografier | 05 juli, 2014

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Fladdrande vattenskuggor

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 17 juni, 2017

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.