Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | 30 mars, 2013
Litteraturens porträtt

Den svarte snapsdrickande Jesus. Hemingway i Österrike

När Ernest Hemingway och Ingrid Bergman för första gången träffades 1942 i San Fransisco hade den svenska filmstjärnan just varit på skidsemester i Sun Valley med sin dåvarande man, Petter ...

Av: Kurt Bäckström | 29 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

På tal om Herakleitos

  Under en längre period denna höst 2012 har jag haft anledning att i lugn och ro ägna mig åt Herakleitos, vilket allteftersom gett upphov till följande i den gamle upphovsmannens ...

Av: Bertil Falk | 22 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Jag njuter av ljudet ner en el-maskin dividerar (beaktat, men återbruka?

Knappt kunnat sova den här veckan. Varit så orolig. Sett hemska bilder framför mig och även nattmara där mina skrivmaskinsvalser slungas ut i trafikkaoset och strittat rakt in som kilar ...

Av: Stefan Hammarèn | 22 april, 2013
Stefan Hammarén

Shri Mahavira. Ett diamantformat emblem srivatsa på bröstet av Tirthankara symboliserar  kunskap

Jainismen



Jainismen är en ganska okänd religion i väst. Det beror kanske på att den aldrig spreds utanför Indien såsom buddhismen som spreds i hela Asien. Jainismen har sina rötter i Indusdalens brahmanism som anses vara världens äldsta religion med dess indoariska skriftsamling, vedaböckerna, hinduismens heliga urkund från 1500-talet före vår tideräkning. Jainismen frigjorde sig från brahmanismen på 500-talet f.v.t. och tog helt avstånd från det rådande stränga och korrupta kastsystemet, som ännu idag råder i Indien trots att det 1950 officiellt avskrevs från den indiska grundlagen. 

Del 2.


En schematisk framställning av jainismens universum. Svastikan är jainismens heligaste symbol.

En schematisk framställning av jainismens universum. Svastikan är jainismens heligaste symbol.

Att det ändå finns statyer kvar med demolerade ansikten beror på att islamska auktoriteter ansåg det vara tillräckligt med en avhuggen näsa för att en staty inte längre ska avbilda en människa eller ett djur ...
Nyfödd Vardhamana Mahavira i sin mors, Trisalas armar. Ur Kalpa Sutra.

Nyfödd Vardhamana Mahavira i sin mors, Trisalas armar. Ur Kalpa Sutra.

Annons:

Detta är del 2 av 2 i Tarja Salmi-Jacobsons artikel. Läs första delen här: Ögon silver, ögon blå  

Jainismen

Jainismens grundare Shri Mahavira (stor hjälte) bar hederstiteln jina (andlig segrare) för att han vann segern över jagets illusioner. Han uppnådde den högsta kunskapen och det högsta medvetandet om livet och dess mening. Mahavira föddes i en kunglig familj i Bihar, dagens Indien, och tillhörde krigarkasten. Vid 30-årsåldern gav han sig ut för att hitta andlig frälsning. Han avsade sig sin börd och vandrade naken för att inte äga något, inte ens kläder, och underkastade sig hård askes, fasta och meditation under ett kringvandrande liv i tolv år varefter han nådde den högsta upplysningen moksha. Under tiden hade han fått tusentals anhängare som han undervisade i sin befrielsefilosofi till sin död vid 72-årsåldern.

Mahavira såg sig själv som den siste i raden av 24 legendariska Tirthakaras (vägröjare). De hade segrat över alla världsliga begär och ägnade sig åt att undervisa om den andliga vägen från okunskap till att bli en allvetande själ genom att fullständigt avverka den karmaskuld som binder själen till återfödelsens hjul. Mahavira och hans föregångare Shri Parsvanatha (800-talet f.v.t.) erkänns som historiska personer, de tidigare Tirthakaras anses snarare utgöra myter. Jainismen är i själva verket en mycket äldre religion än vad officiellt anges. Mahavira var samtida med Buddha och deras möte har antecknats i buddhistiska skrifter.

Jainismen hade sin största utbredning i nordvästra Indien. När islam erövrade Centralasien och Indien (700- till 1700-talet) var muslimerna från början toleranta mot de främmande religionerna och gav medborgarna en "dhimmi-status" som innebar att de som vägrade konvertera till islam fick betala särskilt skatt jizya. Däremot gav de sig snart på att meja ner och plundra de "otrognas" tempel och förstöra "avgudabilderna" och det gällde såväl hinduiska, buddhistiska som jainistiska tempel. På tempelruinerna restes moskéer och tempelresterna användes som byggmaterial, t.ex. byggdes Quwwat al-Islam moskén i Delhi av material från 27 hinduiska och jainistiska tempel, ett tillvägagångssätt som tillämpades redan under Muhammeds tid. Det uppskattas att ett till två tusen moskéer är byggda på gamla hinduiska, jainistiska och buddhistiska tempelplatser.

Att det ändå finns statyer kvar med demolerade ansikten beror på att islamska auktoriteter ansåg det vara tillräckligt med en avhuggen näsa för att en staty inte längre ska avbilda en människa eller ett djur, vilket är förbjudet inom islam och har därför använts som motiv av muslimska härskare för att vandalisera andra kulturers historiska monument och konstföremål. (Se jainhuvudet i del 1: Ögon silver, ögon blå)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

svast2

Symbol för jainismens kosmos med tre stadier lokas.

Jainismen skiljer sig från andra religioners syn på gudsbegreppet. Det finns ingen övergripande högsta gudom vare sig som en skapare eller förstörare, frälsare eller domare som måste blidkas, ej heller en kärleksfull fadersgestalt som man kan samtala med och be om ingripanden i ens liv som de abrahamitiska religionerna har. Universum har varken början eller slut, men är i en ständig cyklisk rörelse och styrs av egna lagar, och följaktligen finns det inget behov av en skapare. Materiens och själarnas antal är konstanta i all evighet som varken gudar eller människor kan påverka, samtidigt som själarnas antal är oändligt, ungefär som att det inte kan finnas ett minsta partikel utan att det finns ett ännu mindre och tvärtom. Det som finns kan inte bli ingenting och ingenting kan inte bli någonting. I den jainistiska skriftsamlingen Sutra resoneras: "Hur kan en immateriell Gud skapa det som är materia?" En filosofi som är både logisk och ologisk såtillvida att vårt tankesystem nånstans kräver en första orsak.

Universums ständiga rörelse utgörs av entiteterna jiva (själ) och ajiva (icke-levande). Det sist nämnda består av materia, rymd, rörelse, vila och tid. Det levande är bundet till en av dessa världar: människa, gudomliga varelser, djur eller helvete. Allt i den existerande världen är besjälat – jiva är fångad i människokroppen, djur, växter och stenar, till och med i luften vi andas och i vattnet vi dricker. Jiva kan också enkelt uppdelas i två kategorier: den själ/ar som uppnått moksha och alla de andra som är knutna till världen genom karma och kallas sansari (levande varelse).

Varje levande själ är potentiellt gudomlig, och när människosjälen frigjort sig från födelse och död, uppnår den gudsmedvetande (sidhhdhatma).

Jainier

Eftersom själarnas antal är oändligt, så är också gudaskaran som växer alltefter själarna uppnår moksha oändligt. Då ser och förstår man allt enligt Kalpa Sutra-texter: alla världars villkor och beskaffenhet, gudar, människor och demoner varifrån de kommer, vart de går, oavsett om man föds till en människa eller till ett djur eller blir gudar eller helvetes varelser. Man förstår alla tings samband, vad idéer, tankar och sinnen, mat, önskningar, människans öppna och hemliga gärningar mm är till för.

Jainier ser sin kropp som ett fängelse och människans högsta mål är att befria sig från sina bojor, dvs. karma, som binder själen till att ständigt återfödas i en ny kropp och materia. Alltings högsta mål är att uppnå renhet och allvetande som genererar salighet i all evighet. Dit kommer man med egna ansträngningar och självkontroll. Det finns inga genvägar som offerhandlingar, tron på Gud eller profeter, förmedling genom jungfru Maria eller martyrskap i jihad. Det mest centrala begreppet inom jainismen är icke-våldsprincipen ahimsa. Den genomsyrar en jainis förhållningssätt till allt levande och hennes miljö.

En jaini avstår från allt fysiskt våld (även från självförsvar) och negativt motstånd  samt att varken skada levande varelser med handling, ord (verbal våld) eller tankar. Målet är sinnets fullständiga renhet och respekt för allt liv ända till mikrobernas nivå. Alla livsformer är heliga och inbördes beroende av varandra i det ekologiska kretsloppet. Därför är jainier vegetarianer och mycket kretsar kring diet. T.ex. äter inte jainier rotfrukter eftersom de växer i jorden som är full av bakterier och små djur som tar skada av att knölarna odlas och skördas. Man ser hängivna jainier gå ute barfota med munskydd för att inte råka svälja insekter, de silar dricksvattnet av samma skäl, stampar inte i marken och många borstar stigen framför sig för att undvika att trampa på en insekt. Många yrken är därför omöjliga för hängivna jainier som bland annat inom jordbruk och trädgårdsarbete, animalisk livsmedelshantering, vapenhandel, silktillverkning, fiske och djurhantering, inom transport mm. Jainistiska lekmän arbetar mest inom hantverk, ekonomi och särskilt inom bankväsen. Många har utmärkt sig inom diamanthandel, akademiska yrken och inom kulturlivet. Därför är många jainier rika och avsätter medel till sjukhus, bibliotek och skolverksamhet.

Jainismen splittrades i två huvudgrenar år 79 e.v.t. Digambara (de himmelsklädda, nakna) och svetambara (de vitklädda, inte nakna). Ännu idag kan man känna igen jainiers olika trostillhörighet. De nakna jainierna tolkar sin lära extremt ortodoxt men de vitklädda har anammat en mer liberal hållning i synen på kvinnor till skillnad från digambaragrenen som menar att kvinnan måste återfödas till man och ge nakenhetslöftet innan hen kan uppnå moksha, så anser svetambaragrenen att kvinnor kan nå moksha, kevalin, den högsta formen av absolut vetande och insikt om livets mening, något som liknar buddhisternas nirvana och hinduernas förening och uppgående i världsanden Brahman.

Jainister indelar i likhet med buddhister medborgarna i fyra kategorier

Jainismens kanon Agama är från 300-talet f.v.t. och innehåller 46 texter sutras. Dessa är nedtecknade från muntlig tradition och är rikligt illustrerade. Ännu äldre textsamlingar purvas lär ha försvunnit under en långvarig hungersnöd. Man uppskattar att det idag finns över 4 miljoner jainier i dagens Indien och ett mindre antal samfund i övriga världen. Av Indiens dryga miljard invånare är 80 % hinduer, 13 % muslimer, 2,5 % kristna, 2 % sikher, 1 % buddhister och 0,5 % jainister.

Ahimsa är jainismens bidrag till världen, som blev allmänt känt genom Mahatma Gandhis tillämpning av organiserat passivt motstånd, grundat på ahimsabudet, i kampen för Indiens befrielse från det brittiska kolonialväldet.

Jainister indelar i likhet med buddhister medborgarna i fyra kategorier: munkar, nunnor, kvinnliga och manliga lekmän. Med denna indelning förkastade jainismen samhällets kastsystem som delar människor efter födsel i olika socialt värderade skick. Både munkar och nunnor avger fem klosterlöften: Att avstå från att skada allt levande (ahimsabudet), falskt tal, stöld, sexuella handlingar och att dricka/äta i mörkret. Lekmännens löften är desamma, med anpassningen att avstå från otrohet och att inte förbinda sig till ägodelar så att man kan avvara bidrag till hjälpverksamhet och klosterväsendet. Klosterlivet är hierarkiskt med en lärd textuttolkare och en andlig mästare. Munkarna följer ett sextiotal regler och nunnorna är religiöst underställda munkarna. Munkarna och nunnorna ägnar mesta tiden åt asketiska övningar, även självspäkning, regelbunden fasta och meditation.

Klosterväsendet sangha försörjs helt av lekmännen. Eftersom alla måste äta och dricka är munkarna helt beroende av lekmännen som har accepterat att öka sin karma genom att sköta jordbruk och matlagning som munkarna får del av genom tiggerivandel. Men alla jainier är noga med att minimera den skada man gör på sin omgivning eftersom människans moraliska överlägsenhet kräver att man ska sluta upprätthålla sitt eget liv på bekostnad av andra livsformer. Olyckor med fysisk skada räknas inte som våld eftersom det inte funnits en intention att skada. Men om man däremot saknar medlidande eller omtanke kan det tänkas vara nog så avsiktligt ont.

Att avlägga icke-våldlöftet ahimsa, är den främsta andliga vägen en jaini kan välja som kan fullföljas genom att i ålderdomen ta ett beslut att dö i frivillig fasta och meditation, santhara (svältdöd), såsom Mahavira avslutade sitt eget liv. Det är ett ämne som länge diskuterats i Indien av människorättsaktivister vilket i slutändan resulterade i att delstaten Rajasthans högsta domstol den 10 augusti 2015 förbjöd santhara. De som hjälper till i den frivilliga svältriten med dödlig utgång skulle beläggas med fleråriga fängelsestraff. I domframställan hade det lagts fram att santharariten inte var en essentiell del av jainiers religion och därför inte skulle behöva skyddas av lagen om religionsfrihet. Domstolen fastställde att santhara måste likställas med självmord vilket är förbjudet i hela Indien.

Det hävdades också att santhara kan vara ett sätt för familjer att slippa ekonomiska bördor att ta hand om sina gamlingar. Vissa röster har jämfört santhara med den förbjudna hinduiska och medeltida seden sati där kvinnor tvingades offra sig på makens begravningsbål. Statistiskt sett utförs santhara av fler kvinnor än män vilket skulle tala för att änkor och äldre släktingar skulle övertalas, eller mer eller mindre tvingas, att ta sitt liv.

 

StandingTirthankara

Fridfull tirthakara med skyddsgudar. Tirthakaror framställs stående eller sittande, de två positioner som de hade vid övergången till det högsta varat moksha.

Domsbeslutet satte chockvågor i rörelse genom hela Indien. Tusentals jainier marscherade i Rajasthans huvudstad Jaipur den 15 augusti och i andra städer runt om i landet. Domen är en attack på religionens viktigaste grundpelare, ahimsa, dvs. icke-våld, ansåg jainier. Santhara kan inte likställas med självmord som också jainierna fördömer. Självmord görs i yttersta affekt och desperation eller hat för att skada sig själv, och det orsakar stort lidande för de efterlevande, medan däremot en gammal eller dödssjuk människa som väljer santhara gör det i ett lugnt sinnelag när hon kommit till sitt livs ände för att ta ett kärleksfullt avsked.

Det är i allra högsta grad en rofylld process som ger trygghet för alla inblandade. Syftet med santhara är att rena själen från negativ karma och få en sista tid att gå igenom sitt liv med sina käraste omkring sig.

Jainier lämnade in ett överklagande till Indiens högsta domstol i New Delhi och den 24 augusti ordnades stora fredliga demonstrationer i flera av landets delstater. Bara efter någon dag upphävde Indiens högsta domstol förbudet och gav till Rajasthans delstatsregering tid att inom fyra veckor svara på varför deras domslut förbjudit jainier att praktisera santhara. Indiens högsta domslut delgav att santhara är en del av ahimsa, icke-våld.

I Indien råder religionernas mångfald. Det är oundvikligt att det även i framtiden kommer att resas juridiska krav på förändringar som påskyndar olika trossamfund att reformera sitt trosutövande för att lättare anpassas till ett föränderligt och modernt samhälle. Olika meningar råder också om huruvida grundskolorna ska undervisa i ämnet religion eller inbaka det i historieundervisningen. Man kan bara föreställa sig hur varierande olika mänskliga rättigheter utformas utifrån vem eller vilka som kräver det.

 

JainTempelAntwerpen

Jainisttempel i Antwerpen.

När man reser i Indien och vill besöka en jainisttempel måste man i förväg veta var de finns eller fråga sig fram. Det är nämligen inte lätt att skilja jainistiska och hinduiska templen åt. Som kännetecken för ett jainisttempel är att det längst in i helgedomen finns en staty av en stående eller i lotusställning sittande tirthakara, oftast föreställande Mahavira, alltid naken enligt hans asketiska levnadssätt. Där kan finnas figurer av yakshas och yakshinis, övernaturliga skyddsgudar. Lotus och svastika symboliserar fred och välbefinnande. Och om det finns en hjulsymbol så har den 24 ekrar, jainismens 24 tirthakaras, till skillnad från det buddhistiska hjulet med 8 ekrar som symboliserar buddhalärans åttafaldiga väg till frälsning. Däremot finns det inga bilder eller statyer föreställande gudar som vördnadsobjekt.

Av det stora antal yoginitemplen i Khajuraho med erotiska motiv känner man igen jainisttemplen för deras utmejslade figurers enklare kärleksakt till skillnad från hindutemplens akrobatiska och passionerat älskande par, många med assisterande deltagare. Janisttemplets insida är sirligt och rikligt ornamenterade. De vanligaste figurerna är olika stora och smäckra tirthakaras, ibland med gulddekor, rödmålade läppar och ovala silverögon.

Läs även del 1: Ögon silver, ögon blå

Tarja Salmi-Jacobson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Alexander Roslin. Familjen Jenning

”Och köparen blir nöjd”

Ivo Holmqvist om två äventyrliga 1700-talsporträttmålare och en samtida: Alexander Roslin, Jean-Etienne Liotard och Nelson Shanks.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om konst | 21 september, 2015

Vill ni verkligen ha min röst? Internationella kvinnodagen 2011

"Ett jävla dravel" var egentligen min ursprungliga rubrik för detta lilla stycke som jag först inte tänkt skriva. Hela veckan har obenägenheten oroat mig, hur kan ett ämne, ett samhällsfenomen ...

Av: Linda Bönström | Allmänna reportage | 08 mars, 2011

Veckan från hyllan. Vecka 6 2012

Veckans krönika skulle som vanligt handla om något aktuellt. Jag funderade på antingen den absurda ”Storebror-ser-dig-lagen” ACTA eller den inte mindre absurda svenska anslutningen till europakten. Då kom budet om ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 04 februari, 2012

Hans-Evert Renérius Foto Curt Dahlin

Hans-Evert Renérius. En dikt

En dikt om bordtennis av Hans-Evert Renérius.

Av: Hans-Evert Renérius | Utopiska geografier | 22 februari, 2016

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Rörelsens scenkonstfestival

Rörelsens scenkonstfestival (tidigare under namnet Chicken Soup) har hållits en gång varje år sedan 2006 i Malmö. Därmed är den inne på sitt sjätte år, men det kan även vara ...

Av: Malin Horney | Reportage om scenkonst | 06 december, 2011

Stig Sæterbakken

Det nya testamentet, jakten på Hitler och det onda ögat bakom spegeln

Stig Sæterbakken sökte efter ondskan i litteraturen, inte som moralist, men som utforskare av hur människan förhåller sig till ondskan som begrepp i sin självförståelse och beskrivning av det andra ...

Av: Alexander Viken | Litteraturens porträtt | 04 augusti, 2017

Bruno Franzon

Kalla mig Ahmaril!

Stadens puls bultar hårt och snabbt, trafiken larmar och sorl överallt, en ständigt föränderlig ström av olika ljud, röster. Och ansikten! Alla dessa ansikten som tillsammans bildar Barcelonas undflyende, mångskiftande ...

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 31 maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts