J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Rum för konst

Runt om i Sverige står en mängd lokaler tomma av olika anledningar. En konststudent såg möjligheten och skapade Tomma rum, en grupp och ett projekt som under sommarmånaderna bistår ...

Av: Irina Lazarescu | 28 september, 2010
Konstens porträtt

Dansmusikens marknadsekonomi

Roland TB-303 (TB av transistor bass) är ett instrument som numera är legendariskt bland elektroniska musiker. TB-303 var tänkt att skapa basslingor till gitarrister som saknade basist. Det floppade och ...

Av: Robert Halvarsson | 16 januari, 2012
Essäer

Om flyktingar och alkoholism. Intervju med Jarek Szoda

Under den polska filmfestivalen har jag haft det stora nöjet att möta den polske regissören Jarek Szoda som tillsammans med Boleslaw Pawica har gjort ”Handlarz cudów”, på svenska ”Mirakelhandlaren”, som ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 08 november, 2011
Filmens porträtt

Moulana Rumi 1207-2007



Moulana Rumi 1207-2007

UNESCO har utropat 2007 till Rumi-året och överallt hyllas han som en symbol för religiös tolerans. 800 år efter sin död är Rumi lika aktuell som någonsin. Simon Sorgenfrei porträtterar den extatiskt virvlande dervishen, gudsälskaren, poeten Rumi.

Vid ett besök i Konya i det turkiska Anatolien satt jag en kväll och drack te med en matthandlare. Det var höst, lite kallt och få turister. Vi talade om Rumi, den muslimske mystikern och poeten vars türbesi, mausoleum, med sin karaktäristiska gröna kupol låg några hundra meter upp längs gatan. Vi pratade om hans poesi och berättelser, om hans religiösa allvar och kärleksfulla tolerans, om förhållandet med Shams. Jag frågade matthandlaren vilken betydelse allt det här har för honom idag. Spelar Rumi någon roll i hans vardagsliv? Han flinade mot mig: "Jag älskar Rumi!" sa han, "Utan honom skulle jag inte sälja några mattor." Vi skrattar. Man får skoja om Rumi. Liksom han blivit känd för sitt andliga djup uppskattar man också hans frisinnade humor och religiösa tolerans. Konyas entreprenörer gör sig goda affärer på alla de pilgrimer och turister som kommer hit varje år.

I år är det 800 år sedan Rumi föddes som Muhammed Jalal al-din Balkhi i dagens Tadzjikistan. Då som nu var detta en mycket orolig plats. De kristna korstågen pågick ännu och österifrån utgjorde mongolerna ett hot. Då som nu fanns även inomislamiska motsättningar. Rumis far Baha al-din hade fallit i onåd bland mäktigare teologer på grund av religiösa spörsmål och familjen lämnade staden redan när Jalal al-din var ett barn. Under många år befann de sig på resande fot. De besökte och levde tidvis i bland annat Samarkand, Damaskus, Aleppo, Nishapour, Bagdad, Mecka och Medina tills man slutligen slog sig ner i Konya där den seljukiske härskaren gav Baha al-din en madrasa - en religiös skola. Anatolien hade länge hört till det östromerska riket, Konya hette Ikonium på latin och hade besökts av såväl Alexander den store som aposteln Paulus. Muslimerna kallade det för Rum. Det är därför vi kallar honom Rumi. Persisktalande säger hellre Balkhi. Men vanligast är att han kallas Mevlana på turkiska eller Moulana på persiska - "Vår Mästare".

Fadern Baha al-din var lärd inom de islamiska vetenskaperna och väl bevandrad inom den muslimska andligheten och mystiken - sufismen. När han dog 1231 fick en av hans lärjungar ta över ansvaret för Rumis utbildning. Han sändes till de bästa skolorna i Aleppo och Damaskus och kom liksom sin far att bli en auktoritet inom den islamiska rätten. Han ägde genomgripande kunskaper i såväl Koranen, sunna och de klassiska islamiska vetenskaperna liksom i den arabiska och persiska poesin. Den sufiska livsåskådningen hade han med sig sedan barndomen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tillbaka i Konya tog Rumi över faderns tjänster och kom att verka som religiös domare. Han blev även en mycket uppskattad predikant. Sju av hans predikningar finns bevarade än idag. Men år 1244 sker ett omvälvande möte. Det är nu den kringvandrande dervishen Shams al-Din från Tabriz kommer in i hans liv. Rumi var ca 40 år, en ålder då man når andlig mognad enligt muslimsk tradition och då det är vanligt att fördjupa sitt andliga sökande. Det var i denna ålder Profeten Muhammed började motta Koranuppenbarelserna. Rumi lämnade nu sina plikter och kom att umgås uteslutande med Shams. Dag och natt samtalade de om de gudomliga mysterierna utan behov av omvärlden. Svartsjukan och grämelsen spred sig bland hans tidigare lärjungar. Shams kände sig hotad och en dag år 1246 var han borta. Enligt legenden blev han mördad, men kanske var hans försvinnande del i undervisningen av Rumi, som hädanefter helt skulle viga sitt liv åt sufismen och islams djupdimensioner.

Rumi sökte överallt efter sin vän. I sin ensamhet och förtvivlan började han skriva dikter om Shams och de andliga mysterier de ägnat sin tid. Han sjöng fram dessa extatiska kärleksdikter medan han dansade virvlande fram på Konyas basargator. Slutligen gav han upp tanken på att finna Shams i denna världen, och fann honom då i sitt eget hjärta. Islam lär att Sanningen är En, att Gud är En - i sitt sökande efter den gudomliga sanningen hade de båda kommit så långt att de nu var en och den samma - deras fysiska åtskillnad var oväsentlig. I Guds direkta närhet är all åtskillnad intet och de olika religionernas åthävor tomma gester. Rumi skrev ofta sina dikter i Shams namn och hans stora samling lyriska dikter har därför givits titeln Divan-e Shams-e Tabrizi - "Shams från Tabriz samlade dikter". Det är nu, menar legenderna, som den Rumi vilken fått sådan betydelse för eftervärlden föds. Den extatiskt virvlande dervishen, gudsälskaren, poeten. Intresset förskjuts från de tidigare sysslorna med sharia - det yttre regelverket, till tariqa - den inre vägen. Det är också nu Rumis roll som vishetslärare tar sin början och år 1262 ber en av hans elever honom att nedtecka sina läror i ett diktverk. Rumi deklamerar då genast den berömda inledningen till sitt didaktiska mästerverk Masnavi-ye ma'navi - "Andliga verser.
Lyssna till vassflöjtens mollstämda ton
hör den beklaga sin separation:
"Alltsen jag skars ut ur vassen en gång
gråter nu kvinnor och män till min sång.
Jag önskar ett bröst som är slitet itu
att lyssna till sången om ensamhet nu.
Alla som dröjer långt bort från sin grund
önskar till ursprunget vända all stund.
Folk av var slag har jag klagat inför
höga som låga på flöjtvisan hör.
Alla i tron kommer till mig som vän
men ingen har sökt i mig hemligheten.
Långt ifrån sorgen kan gåtan ej föras
men ej kan den ses och ej kan den höras.
Själen med slöja ej skiljs från sin kropp
men aldrig att själen för ögat låts opp.
Skriet i flöjten är eld, ej av vind
liv utan eld är att famla runt blind.
Kärlekens eld hörs i vassflöjten ljuda
kärlekens kraft ses i vinglaset sjuda.
Flöjten med den utan vän går i lag
den river slöjan för Herrens behag.
Flöjten har gift liksom motgiftet sett
älskaren och den han älskar så hett.
Om vägen av blod talar vassflöjtens ton
hör den berätta om Majnuns passion.
Vanvettet endast det sanna förstår
tungan hos örat som enda kund går.
Sorgen gör tidlös och grå våran dag
dagen med smärtan har gett sig i lag.
Om dagarna går, säg dem modigt då - gå!
Stanna, du renaste, som skall bestå.
Fiskarna blott blir ej trötta på vatten
den som går hungrig har lång väg till natten
Aldrig en rå kan förstå en kokts själ
så jag ska fatta mig kort - tack, farväl!"
Övers. Simon Sorgenfrei
Rumi fortsatte att skriva på Masnavi fram till sin död år 1273. Den sjätte boken slutar abrupt med raden: "Det finns fönster mellan människors hjärtan." Totalt uppgår den i mer är 26 000 dubbelverser. Man har menat att hela hans lära, om människans separation från Gud och hennes strävan tillbaka genom det egna jagets utplånande och slutliga uppgående i det Gudomliga ryms i de ovan citerade 18 raderna för den som är initierad i hans tankesystem.

Allt sedan dess har Rumis betydelse bara ökat. Även i västvärlden. Den brittiske orientalisten Raymond Nicholson har kallat honom för världens främste mystika poet. Hans dikter har påverkat såväl Goethe som Emerson och Hegel. Inte minst har han kommit att förknippas med den dans, sama, vilken har ritualiserats av Mevlevi-orden som grundades kring hans läror efter hans död. Deras vackra virvlande har givit dem namnet "de dansande dervisherna" i väst. Under det sena 1990-talet var Rumi den bäst säljande poeten i Amerika. I Sverige översattes Masnavi redan på 1930-talet av Eric Hermelin. Såväl Ekelöf som Kyrklund har senare försökt sig på att tolka honom. År 2001 gav iranisten Ashk Dahlén ut boken Vassflöjtens sång med ett urval översättningar från hans diktning. I år firas hans minne över hela världen. I Stockholm kommer jubileet uppmärksammas genom en tvådagarsfestival på Södra teatern den 29-30 september. UNESCO har utropat 2007 till Rumi-året och överallt hyllas han som en symbol för religiös tolerans. 800 år efter sin död är Rumi lika aktuell som någonsin, vare sig man är mattförsäljare, poesiälskare eller andlig sökare.

Simon Sorgenfrei

Ur arkivet

view_module reorder
L'amour fou av Hebriana Alainentalo

Den konstnärliga identiteten

Konsten är ett mångfacetterat forum av uttryck där konstnärer exponerar sina identiteter dels genom att överföra sina projiceringar och intentioner i konstverket till exempel i bilden, skulpturen eller installationen, dels ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 12 maj, 2015

Benjamin 22

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 14 januari, 2012

Funderingar kring teodicéproblemet

Teodicéproblemet, det vill säga frågan om hur förekomsten av en allsmäktig och god Gud kan vara förenlig med ondskan i världen har i alla tider plågat troende, som har svårt ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 27 november, 2012

Färdigbokad och sommarfin Where the action is, Göteborg, 28 juni 2011

Sitter och lyssnar på den avancerade funktionen Where the action is-lista på Spotify. Tankarna flyger iväg till en tid när jag stod vid en liten bänk i skivaffären i min ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 08 juli, 2011

Erotiskkrönika 03 Tantra

heller icke är en mer den lövknekts som vissnat annat för annat, eller sprungit dolt bort i ovädret ej blekt om, kvar tillför dina kinders hindrade kyss, väderhärdad med tiden ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 augusti, 2010

Anne Edelstam när hon inte är sjuk

En släng av influensa

Resan började precis som önskat. Jag hade tio dagar på mig att enbart rå om mig själv, göra det jobb jag utsett att hinna med, träffa familj och vänner på ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 02 mars, 2015

Är du konstnär så har du inget val. Om Klas Östergren

Var ska man börja? Klas Östergrens författarskap är stort och vittförgrenat från debuten som tjugoåring med "Attila" till den mörka mytberättelsen "Orkanpartyt" om en faders gränslösa kärlek till sin mördade ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 21 september, 2010

Seamus Heaney 1939-2013

Irländarna är ett läsande folk som vet att uppskatta sina författare. Man kan möta fyra av dem på konstverk i mer än dubbel storlek i en bokhandel i centrala Dublin ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 31 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.