Glenn Ford - Hjälte både på film och i verkligheten

Glenn Ford - hjälte både på film och i verkligheten Som Tidningen Kulturen berättat i notisform tidigare, så avled skådespelaren Glenn Ford vid 90 års ålder den 30 augusti ...

Av: Niclas Samuelsson | 19 september, 2006
Filmens porträtt

På teatern talas meänkieli

För Tornedalsteatern är det viktigt att verka i närkulturen och ta fasta på den unika norrbottniska historien. Sarah Degerhammar har intervjuat Ulf Fembro, teaterchef för en av Norrlands främsta teatergrupper: ...

Av: Sarah Degerhammar | 04 december, 2007
Kulturreportage

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | 29 april, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Om operas rätt att klinga skönt – ett samtal med tonsättaren Mats Larsson…

I Umeå framskrider kulturhuvudstadsåret och på Norrlandsoperan närmar sig urpremiären av operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe. Hedvig Ljungar träffar honom för ett samtal om varför opera ...

Av: Hedvig Ljungar | 15 september, 2014
Musikens porträtt

De sökande galningarna



De flesta läsare känner till Buddha och buddhismen. Begrepp som yoga, karma och nirvana är i dag knappast främmande för svenska läsare. Här ska jag berätta om en rad märkliga yogier, som alla har det gemensamt att de sökte och uppnådde det tillstånd, där de enligt Buddhas teorier om varandet genomskådar tillvarons meningslöshet, transcenderar lidandet, ser Det Klara Ljuset och blir ett med alltings totalitet, helheten – det stadium som vi förknippar med ordet nirvana och som motsvarar hinduismens moksha.

De människor vi här ska ägna vårt intresse, kallas siddhor eller mahasiddhor, vilket helt enkelt betyder perfekta människor. De har också kallats "galna yogier". Det har att göra med att deras metoder för att uppnå det eftersträvade stadiet av klarsyn inte sällan kan te sig lite vanvettigt för omgivningen.

Det mest intressanta med dessa spjutspetsar i den andliga tillvaron är att de uppnår det eftersträvade tillståndet på olika sätt som är knutna till den egna, individuella situationen i livet.

Enligt traditionen var dessa sökare 84 stycken (ibland 85). Listorna över dessa människor varierar och alla listor upptar inte exakt samma namn. De flesta av dessa sökare var indiska män, som levde under perioden 600 - 1100 efter vår tideräknings början, men det finns också kvinnor på någon lista.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Låt oss ta exemplet med Tsaluka – en riktig latmask. Antingen låg han och slöade eller också låg han och sov. En indisk Kronblom. Folk föraktade honom och han hamnade utanför samhället. Han hade inget sofflock att slöa på utan lade sig på ett ställe där han var säker på att få vara i fred, nämligen i en grav. Hur kunde denne Tsaluka uppnå nirvana? Den sedelärande berättelsen avslöjar att en yogi kom till gravplatsen och gav Tsaluka följande råd:

"Föreställ dig att du drar till dig alla föremål i fenomenvärlden in i ditt andliga jag. Koncentrera din meditation på en ocean och tänk dig att ditt medvetande flyter på vattnet som en anka." Så gjorde Tsaluka och lyckades då – inte i trots av sin slöhet utan tack vare den – att uppnå det åtråvärda tillståndet. Metoden som yogin föreslog honom var helt anpassad för Tsaluka.

KalapaHan var emellertid inte den ende som uppnådde nirvana på en gravplats. Kalapa var en skön yngling, så vacker att hans arbetskamrater tyckte illa om honom av avundsjuka. Han blev så deprimerad att han drog sig undan världen och bodde med de döda. En yogi lärde honom att visualisera en gudinna och att sedan tvätta bort bilden av henne ur sitt medvetande. Det gjorde att han fick kontroll över konceptet subjekt-objekt och kunde uppnå nirvana.

En annan av de 84 siddhorna var Godhara, en fågelfängare. Att döda fåglar gjorde naturligtvis att Godhara samlade på sig en massa dåliga gärningar och fick ett uselt karma. Godhara avskydde sin arbetsuppgift, men han utövade den för att han inte såg något alternativ för att tjäna sitt levebröd. Även Godharas väg korsades av en yogi, som genast gav följande råd:

'"Bli buddhist och sluta döda levande väsen. Meditera varje dag på så sätt att du koncentrerar dig på fåglarnas sång och identifiera dig med dem." Godhara gjorde så under resten av sitt liv och lyckades på det sättet motverka sina "synder" och nå "frälsning" för att använda sig av ett kristet språkbruk.

Ett annat fall var Kodalipa. Han var en bonde i Sydindien. Kodalipa höll på med att bygga om sitt hus när gurun (en lärare eller handledare) Shantipa, som var på hemväg från ett besök i Sri Lanka, kom förbi och frågade vad Kodalipa höll på med.

Shantipa"Själviska kungar krigar och gör många människor hemlösa. Så jag måste bygga om mitt hus", sa Kodalipa.

"Det räcker inte att bygga om huset om du inte samtidigt bygger om din attityd", sa Shantipa. "Visa först respekt för din lärare. Inse att smärta och glädje kommer från ditt eget sinne och lär dig meditera över ditt primitiva sinnelag. Gräv sen med din jordhacka, som är din inspirerande rena visdom, fram självbedrägeriets rötter, som besudlar sinnet."

Kodalipa tog fasta på detta råd och därefter tog det honom tolv år att uppnå perfektion.

Tolv år tycks vara en vanlig tidslängd från första ansträngningen till önskat resultat hos de här tokiga yogamänniskorna, men för indiern Tilopa (988 - 1069) slog de första tolv årens försök att uppnå nirvana slint. Tilopa var och är en viktig yogi och guru. Verkningarna av hans tid på jorden märks än i dag eftersom han är ursprunget till den tibetanska Karmapa-sekten, vars inflytande i vår tid sträckt sig långt utanför Tibet. Karmapa-traditionen bygger ytterst på Tilopas erfarenheter. Tilopa levde vid en tidpunkt då vi i Sverige hade vikingatid. Han föddes när den trollkunnige isländske skalden och bärsärken Egil Skallagrimsson (900 - 992) hade fyra år kvar att leva. Tilopa var till att börja med en munk. Han satt tolv år i Somapuri i djup kontemplation. Men som sagt: inte uppnådde han nirvana för det.

Då gick han ut i världen och skaffade sig två halvtidsjobb. På nätterna var han hallick och på dagarna trampade han sesamfrön. Han uppnådde nirvana genom att meditera medan han trampade. Han brukar avbildas med en guldfisk i handen. Fisken symboliserar alla varelser som dväljs i återfödelsernas världsliga ocean. Att Tilopa håller fisken i handen symboliserar i sin tur hans förmåga att genom ledning och gott föredöme dra andra med sig in i nirvana.

Egil SkallagrimssonI likhet med Tilopa så uppnådde skomakaren Tsamaripa, som bodde i Vishnu Nagar i östra Indien, det upplysta stadiet medan han arbetade. Det var en tantriker som lärde honom att meditera medan han lagade och tillverkade skor. Och det sägs att Shree Vishvakarma, uppfinningarnas, arkitekternas och ingenjörernas gudsaspekt hos hinduerna, hjälpte honom i hans skomakeri.

Tilopa hade en lärjunge som hette Naropa (1016 - 1100) och Naropa var också en av de galna yogierna. Han fick en lärjunge som kom från Tibet och som hette Marpa och föddes 1012. Innan oroligheterna i vår tid blossade upp i Kashmir i norra Indien var det möjligt att ge sig ut från Srinagar och klättra upp för ett berg till en grotta där Naropa på sin tid tog emot Marpa. Grottan, som jag har besökt tillsammans med textilkonstnärinnan och solforskaren Tora Greve från Limhamn och medarbetaren på All India Radio i Srinagar, Triloki Nath Dhar, håller samma temperatur (några få plusgrader) året om oavsett om det är 25 grader kallt eller varmt utanför och är ett utmärkt exempel på de platser som eremiter i Himalaya väljer att dra sig tillbaka till för meditation.

Marpa Översättaren, som han kallas, lärde sig indiska språk och blev den som översatte mängder av andlig litteratur till tibetanska.

Naropa skickade hela tiden Marpa till andra lärare och galna yogier.

En av dessa ”tokstollar” bland heliga män var sydindiern Kukkuripa - också han en av de 84. Kukkuripa tog hand om en svältande tik och uppnådde genom denna medkänsla en sorts "halvt nirvana" om man så får popularisera; en något halvdan frigörelse med andra ord. Detta "partiella nirvana" förde honom till gudarnas värld, där han vantrivdes och längtade till sin tik. Han återvände till grottan, tiken förvandlades till en inspirerande varelse som instruerade honom så att han till sist uppnådde nirvana.

NaropaFör att komma fram till denne märklige herre fick Marpa korsa en förgiftad sjö. Han fann Kukuripa – uppenbarligen på en öde ö ute i sjön – sittande under ett träd. Marpa blev under en period dennes lärjunge innan han återvände till Naropa.

Hemma i Tibet fick Marpa själv en lärjunge, som verkligen låg illa till. Den hämndgirige trollkarlen Milarepa (1038 – 1122) hade dödat människor och förstört deras hus. Milarepas väg för att skaka av sig sitt onda karma blev lång. Marpa lät honom bygga hus, som han sedan fick riva ner igen och därefter bygga upp. Om och om igen. Ensam satt Milarepa i grottor och levde på nässelsoppa så att han själv blev alldeles grön. Men Milarepa gick segrande ur prövningarna och fick många lärjungar. Milarepa har kallats Tibets store yogi och är den populäraste av de människor i det förflutna som många buddhister både inom och utom Tibet ser som en förebild. Milarepas efterföljare återfinns i dag inom Karmapa-sekten.

En efterföljare till Milarepa var tibetanen Drukpa Kunley, som även om han själv inte tillhörde de ursprungliga 84 mahasiddhorna ändå anses vara en inkarnation av den indiska mahasiddhan Saraha. Drukpa Kunley var en tantriker och har kallats "den guddomlige galningen". Han hade många lärjungar och använde sig av åtrå, känslosamhet och sexualitet för att påskynda sina elevers uppvaknande.

Liksom Drukpa Kunley tillhör varken Marpa eller Milarepa de kanoniska 84 framgångsrika sökarna, men de representerar arvtagarna och utgör en omistliga länkar i den traditionskedja som utgör Karmapa-sekten. Deras biografier har med tiden kommit att betyda betydligt mer än berättelserna om de 84 siddhorna, möjligen med undantag för Naropas liv. Naropas levnad är ordentligt återberättad i den didaktiska stil, som är typisk för tibetanska biografier.

TsamaripaBerättelserna om de galna yogierna är nämligen didaktiska, det vill säga de handlar om en sorts läroböcker eller handledningar.

Det finns i tibetansk litteratur en rad biografier över gestalter som Naropa, Marpa, Milarepa och Drukpa Kunley. De kan läsas som spännande skrönor med övernaturliga inslag om märkliga gestalter, men avsikten med dessa biografier skiljer sig från vad vi är vana vid just därigenom att de framför allt är en form av läroböcker. De gestalter som biografierna beskriver framhålls som föredömen, värda att efterlikna. De övernaturliga inslagen kan både läsas som en sorts fantasy, men är i grunden symboliska. Betecknande är att denna litteratur i biografisk form förkunnar en metod för att skapa en insikt, en metod som i princip visserligen är universell men som är individuell till sin utformning i det enskilda fallet. Man kan säga att varje väg till nirvana skräddarsys utifrån en gemensam men ställbar provdocka.

Jag nämnde kvinnliga mahasiddhor. En sådan var Manibhadra, kallad en föredömlig hustru. Hon hängav sig åt meditation, men gifte sig trots detta till allas förvåning med den man som hon lovats bort till och hon födde en son och en dotter. Som hustru var hon i alla avseenden perfekt. Men efter tolv år snubblade hon över en trädrot och hon såg Det Klara Ljuset. Andra kvinnliga mahasiddhor är Mekhala och Kamakhala, kallade de huvudlösa systrarna och Laksminkara, den galna prinsessan.

Enligt buddhismen bär varje människa buddhanaturen inom sig. Biografierna visar hur olika föregångare har väckt upp denna slumrande möjlighet. Det har de gjort genom att meditera i den verklighet där de levt och verkat, i den arbetsuppgift de haft och utifrån sina egna förutsättningar. De galna yogierna kom till klarhet mitt i sin livsuppgift eller livssituation, oavsett om de som Tilopa trampade sesamfrön eller som Manibhadra genom att meditera medan hon skötte sina äktenskapliga förpliktelser, som förväntades av en gift kvinna för tusen år sedan i den del av Indien där hon levde.

ManibhadraBuddhister är som sagt ateister. En buddhist tror inte på en skapande Gud. Buddha hävdar att det är vi själva som skapar vår tillvaro. De gudinnor och gudar, inte sällan av hinduiskt ursprung, som det talas om i buddhismen är symboler. En buddhist tror på reinkarnation, men inte på själavandring. Det låter konstigt för ett västerländskt öra. Vi har nämligen en tendens att sätta likhetstecken mellan å ena sidan reinkarnation (åter i köttet) och själavandring. Hur förklarar man detta?

Svaret får bli att hinduerna, som tror på en odödlig själ, i allmänhet (det finns alltid undantag i hinduismen) tror på reinkarnation i form av själavandring. Buddhisten däremot anser att sinnet, själen, liksom kroppen dör. Alltså kan buddhistens reinkarnation inte vara detsamma som själavandring.

Vad är den då? Den kvinnliga laman Khandro Rinpoche uttryckte saken så här i samtal med Dagens Nyheters Anna-Britta Ståhl: "Översatt till ert sätt att tänka kan man säga att vårt medvetande ständigt övergår i nya livsformer tills det blir upplyst. Hur det avancerar och mognar beror på dina handlingar, om de är till nytta och gagnar andra."

Eller som det uttrycktes anonymt i Sökaren (4/2000): "Enligt buddhisterna är det inte så att själen återföds, utan det är vissa mentala tendenser hos en individ som återkommer hos en annan individ."

För buddhisten skulle det alltså snarare vara medvetandet och inte själen som inkarneras. Man kan också uttrycka det så att den samlade summan av våra gärningar – det som kallas karma – enligt buddhisten tar sig uttryck i en ny varelse. Biografin över Milarepa, som skrevs av Milarepas lärjunge Rechung, har faktiskt översatts två gånger till svenska och båda gångerna publicerats av Natur och Kultur.

 

Bertil Falk

 Artikelförfattaren Bertil Falk till vänster  tillsammans med Triloki Nath Dhar och dennes hustru Mohini inne i Naropas grotta i Kashmir. Bild Tora Greve

Litteratur

Dowman, Keith: Masters of Enchantment. The Lives of and Legends of the Mahasiddhas (Arkana 1989).

Guenther, Herbert V. (efter muntlig tradition), The Life and teachings of Naropa (Oxford University Press 1963).

Rechung: Tibets store yogi. Översatt av Daniel Andrae (Natur & Kultur 1954; 1974).

Rechung: Milarepas liv. Översatt av Elin Lagerkvist (Natur & Kultur, 1986; 1995).

Schmid, Toni, The Eighty-Five Siddhas (Statens Etnografiska Museum, 1958).

Singh, Madanjeet, Himalayan Art (MacMillan &UNESCO, 1968; 1971).

Tsang Nyön Heruka: The Life of Marpa the Translator (Shambhala, Boston & London 1986).

Ur arkivet

view_module reorder

Apropå en ny bok om Sven Stolpe

Lundaprofessorn Svante Nordin har skrivit en bok om Sven Stolpe, ser jag i reklamen för Atlantis höstböcker som just kommit i brevlådan. Det är den första heltäckande biografin, påstås det ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 07 juni, 2014

Talmud diskuteras av Carl Schleicher

Talmud som diskussionsform par excellence

Marcus Myrbäck om antologin Rum i Talmud (red: Bertil Adania, Artos 2002).

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 20 februari, 2017

Sofia Ahmad,, Dikter

Sofia Ahmad växte upp i Enköping och efter mina utlandsstudier valde jag att bosätta mig i ”Sundets pärla” Helsingborg. Ett enkelt val för havet betyder mycket för mig, jag älskar ...

Av: Sofia Ahmad | Utopiska geografier | 05 december, 2011

Turism som draglok

Det är lika bra att erkänna från början. Jag är ett turistiskt freak. Det innebär att jag sällan kan resa utan att turism som fenomen spökar i bakgrunden av mina ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 30 juli, 2012

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare

I samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 02 januari, 2011

Jag, kvinnomyran?

Vissa saker vill jag svära åt. Jag vill markera. Jag vill påpeka. Och jag borde göra detta. Men jag förstummas. Finner inga ord. Inom mig rasar den ena fula ordföljden ...

Av: Sandra Jönsson | Gästkrönikör | 08 mars, 2013

Söderköping. Foto: Björn Gustavsson

Om brunnsverksamheten i Söderköping

Artikelserie om svenska spa-inrättningar. (Text nr 1.)

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 23 oktober, 2015

Dagar med film i Cannes

En gång om året förvandlas den annars lugna staden vid franska rivieran till en mötesplats för filmentusiaster från hela världen. Till filmfestivalen i Cannes kommer alla som vill göra sig ...

Av: Lena Andersson | Kulturreportage | 14 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.