Emmakrönika XVI, disfavör

Varför kan du inte tycka att jag är en fantastisk människall, när jag tycker att du är? Skulle du tycka det om mig och dig själv, vore du inte kunna ...

Av: Stefan Hammarén | 02 maj, 2009
Stefan Hammarén

Det finns utvägar (bara man inte ställer sig i mitten)

Jag gjorde ett besök eller rättare sagt skulle man kunna säga en inläggning på en psykiatrisk klinik nu i julhelgen. Jag mådde inte vidare bra, då jag inte längre kände ...

Av: Jonas Lindman | 30 december, 2014
Gästkrönikör

Malin Vulcano – Ingens tussilago

Foto:  Carl Abrahamsson Malin Vulcano – Ingens tussilago Malin Vulcano gör musik, tavlor och är skådespelerska i grunden. Hon har också gjort en film, Tänk!, och skrivit och framfört tre performance-monologer. Hennes ...

Av: Carl Abrahamsson | 27 november, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Vanitas och andra existentiella dataspel

Döden är alltid närvarande i dataspel. En energimätare som hastigt faller, en symbol som blinkar till i övre hörnet och försvinner. Du kan bli skjuten, knivhuggen, bränd, sprängd eller överkörd ...

Av: Mathias Jansson | 25 september, 2010
Essäer

Bernadette och miraklet i Lourdes



Bernadette Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på grund av sina personliga, andliga kvalifikationer. De har kunnat uppfattas som hjälpare också efter sin död och deras gravar har blivit mål för vallfärder. Inom kristendomen var det de tidigaste århundradernas martyrer som först blev föremål för kult. När förföljelsen upphörde och inga martyrer tillkom var det i stället framstående asketer, eremiter, munkar och nunnor som framför allt fick helgonrykte. Bibeln talar egentligen inte om helgon, ändå har helgonen sedan urkyrkans dagar spelat en avgörande roll. Kring helgonen utformades en varierande litteratur. En särskild ställning bland helgonen intar Jungfru Maria i hennes egenskap av Guds moder. Flertalet gudsupplevelser och visioner kan dateras till medeltiden men under 1800- och 1900-talet tycks en lång rad mariauppenbarelser ha förekommit i olika länder. De fick stor uppmärksamhet även utanför den katolska kyrkan, inte minst genom de pilgrimsfärder som följde. Ofta ledde de till en djup andlig förnyelse för många människor. En av de mest kända mariavisionerna inträffade 1857 i Lourdes i Frankrike.

I den franska staden Nevers kan man beskåda en nunna som ligger död i en glaskista, hon ser ut som om hon endast sover. Hennes kropp är mirakulöst bevarad, utan balsamering, alltsedan hon dog 1879. Nunnan är för eftervärlden känd som Bernadette av Lourdes, hennes födelsestad är numera kristenhetens vallfartsort efter Jerusalem och Rom. Vad var det som hände? Vem är denna Bernadette? Den episka romanen Sången om Bernadette, skriven av Franz Werfel 1942, ger en levande bild över vad som hände i Lourdes även om den inte är helt tillförlitlig. Författaren menar att syftet med boken var att förhärliga mystiken och det gudomliga hos människan.

Bernadette Soubirous föddes den 7 januari 1844 i Lourdes, en liten anonym stad i Pyrenéerna nära den spanska gränsen. Fadern var mjölnare och familjen fattig, men föräldrarna var omvittnat lyckliga tillsammans även under svårigheter som senare drabbade dem. Ingen kunde erinra sig det minsta förebrående ord makarna emellan, men fadern ansågs vara aningen bekymmerslös och hade en tendens att glömma t ex. leveransdagar och modern var generös nästan på gränsen till slösaktighet, inte minst i förhållande till kvarnens kunder. Detta i förening med makens dåliga planering och ibland något buttra sätt har, av allt att döma, haft en viss betydelse för den misär som skulle bli deras. Men under såväl goda som dåliga år behöll de sin ömsesidiga kärlek och den enkla och jordnära tro som förmedlade en gudomlig verklighet till Bernadette och hennes syskon. Endast tre av syskonen nådde vuxen ålder, av de övriga fanns tre bröder som dog redan under första levnadsåren och en bror, Justin, som dog när han var tio år gammal.

Bernadette föddes härI november 1844 antändes moderns kläder av ett ljus och hon brände svårt båda brösten och tvingades lämna Bernadette åt en amma. Marie Lagues som bodde i närheten var villig att mot ersättning ta hand om Bernadette som på så sätt kom att vistas från hemmet fram till april 1846 då hon var över två år gammal. Under denna tid hade Bernadette fått en bror, som emellertid dog efter mindre än två månader. Modern var på nytt havande och på hösten samma år föddes den syster som skulle göra Bernadette sällskap vid den första Maria-upplevelsen. Modern får ytterligare tre barn, av vilka det första dör samma år som det andra föds. Fadern förlorar synen på ena ögat vid en olyckshändelse i kvarnen. Bernadette börjar visa de första tecknen till den astma som skulle prägla hennes framtida liv. Det är denna sjukdom som psykologerna ibland betecknar som ” the cry for mother”. Hon missade mycket av skolan då hon i stället fick passa sina mindre syskon och ansågs obegåvad för att hon inte lärt sig läsa och skriva.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Familjen fick så småningom allt svårare med sin försörjning genom att de så lättsinnigt lämnade kredit åt sina kunder. När Bernadette var tio år började det snabbt gå utför och familjen förlorade i stort sett allt utom sin naturliga värdighet. De tvingades lämna kvarnen och hyra ett fuktigt källarrum. Fadern blev ett slags diversearbetare och modern arbetade från och till på de omkringliggande fälten. För att minska antalet munnar att mätta skickades Bernadette till sin forna amma, Marie Lagues där hon fick arbeta som vallflicka och barnvakt. Meningen med vistelsen där var även att Marie skulle lära Bernadette katekesen, men det blev sällan någon tid över. Då och då drabbades gamla amman av dåligt samvete och läste på kvällarna högt ur en fransk katekes, men Bernadette som bara kunde traktens dialekt förstod inte ett dugg och blev djupt besviken.

Bernadette sänder ett budskap via en Lourdes-bo till sina föräldrar: ”Säg mina föräldrar att jag är olycklig. Jag vill komma tillbaka till Lourdes, så att jag kan gå i skolan och få ta min första kommunion. Be dem komma och hämta mig”. Bernadette återvänder alltså hem. Hon är nu fjorton år och kan varken läsa eller skriva. Inte heller kan hon förstå och tala landets språk, franska. Dessa brister delar hon med andra fattiga barn, men det tycks som om Bernadettes familj nu är den socialt allra lägst stående familjen i Lourdes. Deras anseende hade dessutom försämrats sedan fadern, oskyldigt anklagad för stöld av två mjölsäckar, hade hamnat i fängelse en vecka. De flesta ansåg att familjens misär var självförvållad.

visionHur Bernadette reagerade på familjens prekära situation vet man inte. Hon var fattig och okunnig och plågades svårt av astma. Kanske är det mest talande från denna tid, hennes tystnad. En anmärkning som Bernadette gjort flertaliga gånger vid senare samtal med sin förtrogna, kusinen Jeanne Védèrere, kan hjälpa oss att ana det liv som lever i hennes tystnad: ”När den gode Guden tillåter det så klagar man inte. Vad Gud tillåter kan vara bra för människan”. Psykologer kan idag hävda att kriserna i människans liv är en utmaning att gå vidare, att växa och utvecklas. En sådan insikt är naturligt nog en styrka, särskilt om den är förenad med en stark förtröstan på att målet för varje människa är delaktighet i kärlekens gudomliga gemenskap. Allt tyder på att Bernadette från sina tidigaste år ägde denna själsliga styrka.

Torsdagen före askonsdag den 11 februari var Bernadette tillsammans med sin syster och en vän ute i skogen för att samla ved. De gick till några grottor en bit hemifrån. Det var en obehaglig plats som stadsborna använde som soptipp men där fanns mycket ved att hämta. Plötsligt såg Bernadette en liten kvinna klädd i vitt med ett blått skärp och ett radband med pärlor samt en guldros på varje fot. Som i trance föll Bernadette på knä och tog fram radbandet för att be. Kvinnan tog också sitt radband och lät pärlorna glida mellan fingrarna som i bön, därefter bugade hon sig med ett leende varefter hon drog sig tillbaka till grottans inre. Det var Bernadettes första uppenbarelse. Det var denna händelse som var inledningen till det som skulle förändra livet inte bara för Bernadette utan också för invånarna i Lourdes och för många människor runt om i världen. Varken hennes syster eller hennes vän hade sett den lilla kvinnan, men Bernadette ville få vetskap om vem kvinnan var och gick tillbaka till grottorna nästa dag. Återigen såg hon den vackra damen i den vita slöjan. Och den här gången talade hon. Kvinnan bad Bernadette komma tillbaka en gång om dagen de närmaste femton dagarna. ”Vill Ni visa mig vänligheten…” hade Damen inlett sin höviska fråga till den fattiga flickan.

När Bernadette berättade om sina upplevelser förbjöd hennes mamma först henne att återvända till grottan, men Bernadette lyckades övertala henne att få gå dit igen. Ryktet om vad Bernadette varit med om spred sig snart i den lilla staden. En del trodde att hon var galen och borde spärras in på mentalsjukhus. Andra var övertygade om att det var något övernaturligt som hände i deras stad. Någon började prata om att kvinnan med den vita slöjan inte kunde vara någon annan än Jungfru Maria. Från den 18 februari och fram till den 4 mars begav sig Bernadette tidigt varje morgon till grottan och samma procedur upprepades, Bernadette tände ett ljus, började be rosenkransen, föll i trance, vaknade upp och går raka vägen hem genom folket som iakttagit henne. Allt fler hade blivit nyfikna och följde henne till grottan, men själv var hon helt ointresserad av folket som snart räknas i tusental.

Bernadette SoubirousOrdet mirakel kommer av det latinska mirari, att förundras – att förundra sig över händelser som har en oförklarlig, ofta gudomlig orsak. Ett mirakel utöser stor uppmärksamhet hos dem som är vittne till det – det har stor psykologisk effekt. Bernadette hånades av många för sina syner. De menade att om Jungfru Maria skulle ta kontakt med någon människa i Lourdes så skulle det väl vara någon av kyrkans företrädare och inte med en fattig och obildad mjölnardotter. Men att Gud väljer barn har även skett vid andra tillfällen för att vi ska förstå att det är sant. Ändå möts detta med ett ifrågasättande. Ett tecken på att det inte var fråga om inbillning från Bernadettes sida hade stadsborna fått. En dag hade Bernadette i trance börjat gå fram och tillbaka och till synes förvirrad plötsligt krafsat i den leriga jorden inne i grottan. Hon försökte svälja sörjan, spydde och försökte igen. Många gick därifrån förvissade om att flickan var mentalsjuk och behövde hjälp, men på kvällen samma dag upptäckte man hur en källa med renaste vatten porlade fram på just denna plats. Många blev nu helt övertygade om att det var den heliga Jungfrun som Bernadette talade med. Själv kallade hon henne för ”Damen” eller ”den vackra damen” och kommenterade deras spekulationer och hån med att hon aldrig bett någon tro på något annat än vad hon själv berättat och sett. Oavsett vad de trodde var det för henne verkligare än något annat, en inställning hon förblev trogen livet ut.

Både civila myndigheter med polisen i spetsen och kyrkans företrädare var uttalat skeptiska och försökte på alla sätt få slut på uppståndelsen kring Bernadette. Hon läkarundersöktes och hon förhördes. Prästerna med abbé Peyramale i spetsen drev med henne när hon framförde budskap från den vackra damen. Det var inga små krav som Bernadette fick framföra. ”Damen” önskade nämligen att man skulle bygga ett kapell vid grottan och gå i processioner dit. Peyramale snäste henne med orden: ”Hälsa damen som har sänt dig att kyrkoherden i Lourdes inte brukar umgås med okända! Säg att han först kräver att få veta hennes namn, och dessutom få bevis på att det verkligen är hennes namn. Om den här ”Damen” har rätt till ett kapell kommer hon förstå vad jag menar, om hon inte förstår det kan du göra klart för henne att hon inte behöver sända fler budskap till mig”.

Torsdagen den 25 mars, dagen för Marie Bebådelses fest, gick Bernadette jublande glad till grottan tidigt på morgonen. Hon hade under natten känt på sig att hon skulle träffa ”Damen” och att något speciellt skulle hända. När hon kom fram fanns en grupp trosvissa redan där, övertygade om att den Heliga Jungfrun måste visa sig den dagen som firades till hennes ära. Ritualen blev för Bernadettes del den vanliga, men vid slutet av uppenbarelsen kallades hon av ”Damen” fram till en nisch i grottan där hon visade sig i all sin skönhet. Som en följd av denna förtrolighet vågade Bernadette framföra kyrkoherdens hälsning. Först log bara ”Damen” mot henne men sen blev hon allvarlig och svarar på traktens dialekt: ”Jag är den obefläckade avelsen”.

Lourdes grottaNär Bernadette återhämtat sig från trancen gick stegen direkt ner till kyrkoherden hela tiden upprepande orden så hon inte skulle glömma den exakta lydelsen. Nu kunde hon äntligen berätta om ”Damens” svar, även om hon inte förstod vad orden egentligen betydde. Gång på gång upprepar hon de märkliga orden, för att inte glömma dem, och när hon så småningom möter kyrkoherden möter hon honom med de ord hon skulle framföra. Abbé Peyramale blir chockad och viftar bort henne för att dölja sin egen rörelse. Han förstod till fullo budskapet. Fyra år tidigare (1854) hade påven högtidligt förklarat som dogm, dvs. som bindande för katolsk tro, att Maria hade fötts utan arvskuldens fläck. Hon, som skulle bli Herrens moder, hade i förväg fått del av den försoning som Kristus skulle utverka för hela mänskligheten. Och nu hade denna flicka ett meddelande där Maria bekräftade påvens dekret. Abbén som vid det här laget kände Bernadette väl visste att hon gav honom ett budskap som hon själv inte förstod innebörden av trots att det förmedlats på traktens dialekt, vilket naturligtvis var en förutsättning eftersom Bernadette vid denna tidpunkt inte förstod vare sig franska eller latin. I en handvändning förändrades hans inställning till henne totalt.

En observation som gjordes av traktens läkare dr Dozous kom också att påverka bemötandet av Bernadette. Den 7 april såg han att Bernadette under sin trance kom att hålla ena handen i lågan från sitt ljus utan att reagera mot smärtan. Vid en undersökning efteråt brände man henne med samma ljus på samma sätt för att kontrollera hur detta var möjligt och då skrek hon och uppvisade normala skador. Ett mirakel har alltid setts som ett ord från Gud som säger något genom miraklet, saknas den dimensionen och är det bara fråga om en oförklarlig händelse är det inte ett verkligt under det handlar om.

Även kyrkan började göra undersökningar. I april 1858 ombads en professor från universitetet i Toulouse att analysera vattenprover från källan, vars kraft hade åstadkommit flera mirakulösa tillfrisknanden. Till allas förvåning visade analysresultatet att dess sammansättning var helt normalt även för vanligt dricksvatten. Ändå har det varje år rapporterats om hur pilgrimer som druckit och badat i källans vatten undergått mirakulösa tillfrisknanden som inte kunnat förklaras i medicinska termer. I Lourdes finns medicinsk byrå där expertis ständigt är på plats för att noga utreda varje anmält underverk för att säkerställa vad som är ögonblicklig och bestående bot och vad som faller under andra premisser. Som synliga bevis på att det finns fler ögonblickliga tillfrisknanden än underverk vittnar de högar av kryckor som lyckliga och botade besökare lämnat efter sig i grottan. De önskningar som Bernadette framförde börjades realiseras. Det byggdes ett kapell vid grottan. Sjuka och förtvivlade hade fått nytt hopp. Maria hade själv välsignat en plats här på jorden och inbjudit hela mänskligheten att komma i processioner för att göra bot och be. Som ett tecken på detta rinner ständigt livgivande vatten som hon själv hade manat fram och som emellanåt lett till häpnadsväckande helbrägdagörelser.

en sekvens från filmen om Bernadette Soubirous”Jag lovar dig ingen lycka i denna världen men i nästa”. Så löd Jungfru Marias besked till Bernadette under en av hennes uppenbarelser, vilket även besannades. Hon sattes i klosterskola hos Nevers- systrarna i Lourdes och fick där under 6 år lära sig läsa och skriva och få den undervisning som erbjöds. Trots att det var en klosterskola mobbades hon av många elever och vissa av systrarna. Hon var fortfarande mycket sjuklig och led svårt av sin astma. För att skona Bernadette från en situation som hotade att bli ohållbar både för henne och kyrkan beslutades att hon skulle gå i kloster.

Den 7 juli togs hon emot i klostret i Nevers och fick inför alla närvarande berätta vad hon sett och hört i Lourdes. Sedan skulle det, enligt abbedissan moder Thérése Vauzou, för all framtid vara slutpratat om Bernadettes uppenbarelser. Detta beslut fick man göra avkall på åtskilliga gånger när kardinaler och biskopar kom till klostret enbart för att få se och träffa Bernadette. Den 29 juli 18 upptogs hon i ordensgemenskapen och redan den 25 oktober, efter att för andra gången mottagit de sjukas sakrament, avlägger hon sina löften ”in articulo mortis”. Man trodde med andra ord att hon skulle dö. Hennes liv i klostret blev fyllt av sjukdom förutom astman också en besvärlig svulst i det ena knäet. Från 1876 bara 32 år gammal kunde hon knappast gå, utan fick bäras i en stol. Hon sade om sig själv: ”Mitt arbete är att vara sjuk”. En kort period fungerade hon dock som mer eller mindre ansvarig för sjukstugan, och hon var omtyckt av såväl personalen som av de sjuka. Den 28 mars 1879 mottar Bernadette de sjukas sakrament för fjärde gången. Nu är det verkligen den sista smörjelsen. Den 16 april dör hon på eftermiddagen endast 35 år gammal.

I kanoniseringsbullan vid Bernadettes helgonförklaring (1933) godkände kyrkan officiellt och på ett ovanligt sätt visionernas autenticitet. Enligt kyrkan gör inte kanoniseringen någon till helgon, den bara bekräftar vad Gud redan har gjort. Det är den enda mariauppenbarelse från nyare tid som firas i den liturgiska kalendern den 11 februari i hela den latinska kyrkan under namnet ” Vår fru av Lourdes”. En särskild ställning bland helgonen intar Jungfru Maria i hennes egenskap av Guds moder. Hon står för Guds barmhärtighet. När kyrkan kanoniserar ett helgon betyder det väsentligen att hon om denna människas själ försäkrar vad hon hoppas om alla själar: att den lever hos Gud. I andra hand utsäger helgonförklaringen att den människa som sålunda uppställes som exempel verkligen är efterföljansvärd. De kanoniserade helgonen är alltså ledstjärnor för de kristna. Bernadette blev helgonförklarad slutligen den 8 december 1933 på Marie obefläckade avelsens dag och hennes kropp vilar nu i en kista av guld och glas i Nevers-systrarnas kapell iklädd i sin vackra dräkt och mellan fingrarna har hon en rosenkrans.

Dürer. Hander i bön Det fanns länge en tendens att inom naturvetenskapen anse mirakler som något omöjligt. Men i och med de stora vetenskapliga revolutionerna som framför allt Albert Einstein och Niels Bohr bidrog med, har man alltmer börjat inse att universum bjuder på mycket mer än det som kan förklaras av Newtons lagar, att det finns mer mellan himmel och jord som vi människor inte kan förstå. Helgonlegenderna är väl knappast någon storsäljare i vår tid- kanske ser vi ondskan som mer realistisk än godheten men trots allt finns människor vars mod och andliga övertygelse gör dem till förebilder och ljusbärare.

Händelsen i Lourdes sker i en brytningstid då en ny syn utvecklas om människans ursprung, Darwins evolutionslära sprids. Kyrkan är hårt trängd, tilldragelserna i Lourdes sker därför i en viktig tid som förvarnar eller påverkar 1900-talets utveckling. Modernismen leder till en humanistisk strävan att söka efter det nya och eliminera Gud från det sociala livet. Nationalismen ökar och skapar en splittring mellan nationerna. Påve Franciskus har gång på gång påpekat att vår tid måste vara en barmhärtighetens tid. Han hävdar betydelsen av kyrkans enhet, betydelsen av att vara förenade i hjärtat. Evangeliets värderingar behöver genomsyra världens politik så att det kan leda till en harmonisk värld, där inbördes hjälp och solidaritet är viktiga världen för mänskligheten. Så länge olika intressen står mot varandra är det svårt att sluta fred mellan nationer och individer. Vi måste alla gå bortom våra egna intressen och arbeta för det gemensammas bästa.

Kanske behövs helgonen i vår turbulenta tid mer än någonsin. Förutom en stark Gudsövertygelse utmärks helgonen av mod och kärlek. De är upplysta, genomlysta och karismatiska och kan genom sitt radikala sätt att leva inspirera oss andra. Tydligt är att helgonkulten motsvarar ett djupt liggande folkligt behov. Traditionen att vända sig till helgonen för att få beskydd är vanligt förekommande. Men att bedja till helgonen betyder inte att tillbedja dem utan att be om deras förböner. Mirakler vittnar om en Gud som varken är maktlös eller likgiltig, utan som har makten och förmågan att ge sig till känna, och som i sin kärlek inte kan annat än ständigt gripa in i historiens gång. Livet är en gåva och ett mirakel!

Lena Månsson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Rymdfartens ”farfar” 400 år före sin tid

Rymdfartens ”farfar” 400 år före sin tid Conrad Haas var en renässansman på 1500-talet, som utförde märkliga raketexperiment. Han uppfann både flerstegsraketer och "flygande hus" utanför staden Sibiu (Hermannnstadt) i Rumänien ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 18 februari, 2010

Om du ska tro mig om en sak, tro på mig om detta

“Elegy, n. composition in verse, in which,without employing any of the methods ofhumor, the writer aims to produce in thereader´s mind the dampest kind of dejection.The Most famous English example ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | Övriga porträtt | 23 juni, 2012

Regler og regelstyring

Innledning Eksempler på aktiviteter som er regelstyrt, er sjakk og fotball: I det tjuende århundre dukket det opp filosofer som hevdet at språk er regelstyrt (Austin; Searle).Ut fra en oppfatning om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 juni, 2013

Christina Hansen, några verk

Christina Hansen, 27, bosatt i Malmö. Magister i freds- och konfliktvetenskap. Läser skrivarlinjen på Skurups folkhögskola. Jobbar deltid som forskningsassistent/antropolog för Det Nationale Forskningscenter for Velfærd i Köpenhamn. Forskningsprojektet undersöker ...

Av: Christina Hansen | Utopiska geografier | 29 augusti, 2011

På spaning efter den oskuld som flytt

I vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 28 november, 2010

Den långa dödsdansen. En essä om Deadheads

Subkulturer inom musik brukar ofta vara förknippade med en specifik genre. Tänk punk, rockabilly eller black metal. Men det händer också att en subkultur odlas kring ett enda band. Ett ...

Av: Henrik Dahl | Essäer om musik | 05 november, 2011

Dina låneböcker - Inköp, nedköp och den privilegierade debatten

Svenskarna har en lång historia av att duktigt parafera vikten av bildning. Det är ingen tvekan om att utbildning ställs i direkt relation till demokrati och dess värde anses oftast ...

Av: Linda Bönström | Essäer om samhället | 24 november, 2010

Magnus Göransson

Hästbilder

Idioten vaknar mitt i en väpnad konflikt med sin väckarklocka. Klockan hade tydligen kastat första stenen men när idioten kom till sans var kriget redan över. Ingen vinner krig och ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 16 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.