Sjukdomen i litteraturen. Del 1av 5. Smittan

Vad är geniet om inte den vita pärlan i ostronen, vad om inte enbart en strålande sjukdom?(Heinrich Heine)Jag hade en vän, en kvinna, som blev kär i en man. Mannen ...

Av: Gilda Melodia | 27 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Pierre-Auguste Renoir, som föreställer modern Gabrielle och Jean Renoir.Public Domain Wikipedia

En lunch i det gröna av Jean Renoir - en kärleksförklaring

En rubrik som kanske sätter myror i huvudet, det är i så fall meningen. Frukost i det gröna, Eduard Manets berömda målning från 1863, känner många till, men Jean Renoirs ...

Av: Ulf Stenberg | 10 februari, 2016
Essäer om film

Picasso: den aristokratiske kommunisten

TEMA KONST Konsten och kommunismen har levt i ett ambivalent förhållande som kännetecknats av stark lidelse, ömsom hat, ömsom kärlek. Pablo Picasso förkroppsligar på många sätt denna känsliga relation. Han var ...

Av: Hans Öhrn | 03 mars, 2008
Essäer om konst

Med barnet som förebild

Anneli Sandberg är pastor och församlingsföreståndare i Tingvallakyrkan, en frikyrka belägen mitt i Karlstad. Barnets roll i den världsvida kyrkan, barnvälsignelsen och dopet är frågor som engagerar henne. Anneli jobbar ...

Av: Robert Halvarsson | 14 juni, 2014
Kulturreportage

Inte bara Jesus och Maria



den helige JosefJulgranar. Julkrubbor. Julklappar. Bjällerklang. Jesu födelse och den Heliga Jungfru Maria.

Men den Helige Josef! Vem bryr sig om honom? Vem ägnar mer än en förströdd tanke åt snickaren från Galiléen? Visserligen välbekant från Midnattsmässan. Men knappast så mycket mer.

Uppslagsböckerna talar om Josef som Jesus styvfar. Teologerna ger honom ett förstrött intresse. Inga under. Inga visioner. Ingen mystifikation. Inga kontroverser ens i teologisk mening. I kristen tradition menar man att Maria gifte sig med Josef när han börjat bli gammal. På så sätt suddar man ut frågetecknen kring ett eventuellt äktenskapligt sexualliv dem emellan. I Bibeln står heller ingenting om detta. Varken det ena eller det andra.

Den Helige Josef är en av Katolska Kyrkans skyddspatroner. Men man känner praktiskt taget inte till någonting om hur han levde, av vad han levde och än mindre någonting om hur han själv såg på sitt liv. Var Josef lycklig?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det antydes att Josef dog medan Jesus var pojke. På målningar, altartavlor och andra konstverk har man i allmänhet placerat Josef litet vid sidan av, något bortom, något bakom Jesus och Maria. Josef ser frånvarande ut. Som om han tänkte: hör jag hit?

Naturligtvis finns det en omfattande litteratur om Josef, men texterna är oinspirerade och fyllda av klichéer.

Jesuiten Friedrich Spee (1591-1635) är en av de få som reagerat på att Josef alltid skyfflas ut i periferin. I en av Spees dikter står det:

Mit dir nun muss ich kosen, / Mitt dir, o Joseph mein, / Das Futter misch mit Rosen / Dem Ochs, und Eselein. / Mach deinen frommen Thieren / So lieblichs mischgemüss, / Bald, bald, ohne zeit verlieren, / Mach ich dem Athe, süss.

Cripta di Epifanio Maria med Josef efter forlossningenVar Josef kanske en tvivlare? Josef tvivlaren! En del menar så och ger honom därför en biroll i hela det fantastiska dramat - utom i en enda scen: som garant för legendbildningen om den Heliga Familjen i idyllen med krubba, kor, får och hundar. Just där, men också endast där, är det omöjligt och orimligt att tänka bort Josef. Gemensamt fröjdas familjen över födelsen.

Evangelisten Lukas bekräftar att Josef var fattig. När andra offrade ett lamm i templet hade han endast råd med två unga duvor. Det är som en femtioöring mot en hundralapp i kollektbössan. Också annat tyder på att snickarefamiljen levde knapert.Jesus kände de fattigas villkor från sin egen uppväxt.

I Bibeln återges inte ett enda ord Josef yttrat. Var han stum? Eller bara tyst, blyg och tillbakadragen? Vad tänkte han? Hur var hans inre religiösa liv? Stark Gudstro? Eller konventionellTempelbesökare? Egentligen är alla dessa frågor ointressanta.I handling visade Josef sin storhet vid det stora avgörandet, då allt förvandlades, då mörker blev ljus, och då och där blir Josefs liv på alla sätt och på alla plan gemensamt med Jesu liv: vid den obefläckade avlelsen.

Tron kräver inga bevis eftersom den förutsätter det otroliga. Men människorna i Nya Testamentet är av kött och blod. När Maria berättar att hon är havande ställes Josef inför ett moraliskt avgörande som för oss är värt en stunds meditation.

Snabbt måste Josef fatta beslut om att tro eller inte tro, om att prisge Maria eller inte. Beslutet han fattar räddade Maria och hennes barn från döden. Enligt judisk lag skulle de ha stenats, men Josef trotsade lagen och präster och traditioner och grannarnas åsikter och följde istället kärlekens bud. Han skyddade och beskyddade Maria och hennes ofödde son och sa sig kanske tro mer än han faktiskt trodde. Varför? Han älskade dem.

Josef var en man med ett stort och gott hjärta. Han älskade den stackars flickan. Han kunde inte svika henne. Tiden läker alla sår. Och även Josef får faktiskt en uppenbarelse, inte via någon brinnande buske eller att Himlen öppnar sig, med blixt och dunder, utan i en dröm där Någon säger honom att Marias son är avlad av den Helige Ande.

Josefs drömVilken dröm! Vad betyder det? Josef som vet vad kärlek är ser barnet som en Guds gåva. Det är ett förkristet och förkristologiskt synsätt. Josef älskar Maria, vilket barn hon än föder honom. Han förblir henne trogen. Han flyr inte. Han tar sitt ansvar. Han tvivlar inte på att han älskar. Frid härskar. Änglarna lovsjunger. Förtroendet mellan Josef, Maria och barnet är totalt.

Genom denna dröm förvandlas Josef till en av kristendomens centralgestalter. Inte endast under Midnattsmässan utan i hela den kristna teologi som förklarar kärlekens religion. Ingen vet om Jesus någon gång frågade Maria om Josef var hans pappa. Och vi vet inte vad Maria skulle svarat om Jesus frågat. Men om Jesus frågat och om Maria svarat - Matteus antyder att det kan ha skett - så kan Marias svar ha varit så här: "Jo, ser du Jesus. Min Josef han älskade mig över allt annat".

Josef förblir trots denna enorma förmåga till kärlek, en man i det dolda, oåtkomlig. Hans hemlighet förblir hemlighet. Men han kan inte beskyllas för att ha varit en tvivlare. Tvivlare är istället de som ställer hans handlande i tvivelsmål, som inte älskar det Josef älskade. Den store tigaren Josef tog hemligheten med sig i graven. Helt logiskt: även graven okänd. Josef var ett under i sig: en fredens och hederns man, saktmodig, tystlåten, klok, mänsklig. Han inordnade sin fria vilja under Guds vilja.

Man hör de jämna yxslagen från verkstaden, man känner doften av sågspån och lim, man ser spånorna från getfot och skölp. Spindelväv, vinkelhake, obearbetade trästockar. Sneda solstrålar. Damm. En katt. Och mitt i denna saliga röra den tyste och tyst arbetande Josef. Och barnet Jesus, som ser och lär. En ganska fantastisk syn.

 

Bo I. Cavefors

Vi tackar Eva Nylander, bibliotekarie och kulturarvschef på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet, 
där Bo I Cavefors arkiv och rättigheter finns

Ur arkivet

view_module reorder

Natur och kultur mer samhöriga än vi tror . Byggmästaren som bygger våra…

  Speculum veritatis Titeln på Brian Goodwins bok från 2007, Nature's Due. Healing Our Fragmented Culture, är inte helt lätt att översätta. "Nu är det naturens tur!" (Nature is due) är ett ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2009

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Det skandalösa korset

"Tror ni han kommer?" Jerusalem kokar av förväntningar. Tiotusentals pilgrimer fyller staden. Rykten går om en märklig profet. En kraftfull predikant, en mirakelman och undergörare, vän till de små och svaga ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 07 april, 2012

De jämtska -vin-namnen. En betydelsefull ortnamnstyp och dess öden och äventyr i tradition…

Hägra, Härke, Höla, Knytta, Knöva, Kövra, Rista, Skickja, Ösa, Rätan, Grytan, Rödön, Silje och Välje är namn på orter i gamla betydande jämtbygder. Vad de på urnordisk tid betydde är ...

Av: Håkan Roos | Essäer om samhället | 02 december, 2014

Hugo Claus: Bitar av en belgisk verklighet

   Belgien är en ung statsbildning tvärs över språkliga, religiösa och etniska gränser och därmed ett land fyllt av motsättningar och ytterligheter. Flamländaren Hugo Claus, född 1929 i Brygge men uppvuxen ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 21 september, 2012

Tidsperspektiv

Ju äldre jag blir ju mer fascinerad blir jag över de konstruktioner och dekonstruktioner – och mycket annat – som är ett resultat av att tänka i och ”genom” olika ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 10 juni, 2017

Konsthallen En kort betraktelse

Under tidigare århundraden var den kyrkliga miljön helig, inte bara uppfattad som religiös plats för tillbedjan och begrundan, utan även som en vördad plats bortom det smutsiga och karga vardagslivet ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Essäer om konst | 06 september, 2011

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.