Damaskus

DEN ÅTTONDE PORTEN   Det fanns sju portar det fanns sju portar till Damaskus   så har man sagt mig så står det   Men Damaskus viskar det finns åtta portar   Den åttonde porten är för främlingen som öppnar sitt hjärta för ...

Av: Elisabeth Korndahl | 07 juni, 2010
Utopiska geografier

Interiör från Egon Schieles sommarbostad i Cesky Krumlov. Foto: Mathias Jansson

Egon Schiele bortjagad från sitt sommarhus

Egon Schiele betraktas som en av konstens "bad boy". Han hade en förkärlek för att måla av unga flickor i erotiska positioner och när det kom ut att han anlitade ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2015
Essäer om konst

Dobbeltbevegelsen

  Fenomenet dobbeltbevegelse gis i alt menneskeliv, der retningen for bevegelsen er fra oss selv og utover oss selv, og tilbake til oss selv igjen: eksisterende entiteter(singulære mennesker) er i verden ...

Av: Thor Olav Olsen | 10 april, 2010
Agora - filosofiska essäer

Emmakrönika XVIII, Kaikkein

"Mitä kirjailijat... yrittävät tehdä? Se kaikkein tuntematon yrittää jopa luoda universumin varsinainen nainen dokumentissa, josta tai missä hän on elänyt, mistä (joskus mihin) muut haluaisivat elää." / vet inte mer ...

Av: Stefan Hammarén | 28 Maj, 2009
Stefan Hammarén

Carlos Castanedas avsked av sina läsare



castaneda ser det som är viktigt att se

Den ensamma fågeln har fem förutsättningar:
Den första är att den flyger till den högsta punkten;
den andra är att den inte längtar efter sällskap,
inte ens utav sin egen art;
den tredje är att den riktar näbben mot skyn;
den fjärde är att den saknar en bestämd färg;
den femte är att den sjunger mycket lågt.

San Juan de la Cruz (Johannes av Korset): Dichos de Luz y Amor
I Carlos Castaneda Tales of power(1974)

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nyschamanen, författaren och antropologen Carlos Castaneda har i sin sista bok The Active Side of Infinity (1998) samlat sitt livs mest betydelsefulla och minnesvärda händelser ”som ett tillförlitligt sätt att mobilisera energiförråd”. Han ville få intellektuell kunskap av den indianska schamanen don Juan Matus om hur indianerna använder medicinska växter men fick i stället i tretton års tid bege sig på en oändligt lång inre resa. Boken är en utmärkt sammanfattning av don Juans läror och är den mest begripliga och klaraste redogörelsen av dem i jämförelse med Castanedas tio andra böcker som är relativt svåra att förstå.

Castanedas böcker handlar om högre medvetandetillstånd. Det uppstår lätt missförstånd då man talar om dessa upplevelser emedan det saknas exakta begrepp på västerländska språk. Många fenomen kan inte heller beskrivas verbalt. Detta är troligen en väsentlig orsak till att Castaneda blivit så missförstådd, omdiskuterad och kritiserad - man förstår helt enkelt inte vad han vill säga!

Temat i boken, som utkom samma år som Castaneda dog, är hur han i sin inre utvecklingsprocess tangerar evigheten. I en betraktelse i början av boken beskriver Cataneda hur vårt språk på olika sätt bekräftar det lineära tankesättet att universum har en början och ett slut. På don Juans annorlunda språk har världsalltet och människans liv ingen början och inget slut utan genomlöper ett oändligt antal förändringar i intensiteten.

Det egentliga målet för denna livskunskap är att förbereda sig för den sista vandringen som varje människa mot slutet av sitt liv måste genomföra, att möta oändligheten. I alla Castanedas böcker är döden ett centralt tema, nämligen att inse att vi inte har oändligt tid och att det som är viktigt att göras skall göras nu och inte ”sedan någon gång”.

Castaneda på timemagazineDå Castaneda mötte don Juan var han en strävsam antropologistudent som hade som mål att komma så långt som möjligt genom att publicera en mängd böcker. Han hade beslutat att börja sin karriär med att skriva om medicinska växter som indianerna använde i sydvästra USA. Hans professorer var skeptiska. En av dem sade att det knappast finns någon traditionell kunskap som inte redan är utforskad och att om det finns någon som är outforskad skulle indianerna hemlighålla den. Castaneda gav inte upp och beslöt att följa med en forskare av indianer i urban miljö till Arizona.

På denna resa mötte han yaqui-indianen don Juan som hade ryktet att tidigare ha varit en farlig schaman och nu levde som en sällsam enstöring, än här, än där. Yaqui-indianerna beskrivs som fientligt inställda till andra folk men don Juan tittade Castaneda djupt i ögonen och sade att varje detalj är en del av en upptecknad plan. Det ligger i det oändligas väsen att lägga fram en plan för oss då vi först har överskridit en bestämd tröskel. Castaneda har sökt och funnit honom och på detta sätt har han överskridit tröskeln. ”Det oändligas vilja” har gett don Juan i uppgift att spana efter en person som Castaneda. ”Jag har hittat dig och därmed själv överskridit tröskeln. Många osäkra faktorer har fört dig till mig, vilka var och en för sig inte hade kunnat bestå”. Castaneda begrep nu att mötet med den gamla schamanen kulminerade i en punkt som egentligen inte hade att göra med hans antropologiska ambitioner utan var något därutöver.

Till don Juans undervisning hörde att aldrig förråda vem han var och var han bodde. Eftersom Castaneda inte anger exakta källor ifrågasätter mången honom som vetenskapsman. Hans bok Journey to Ixtlan (1975) blev trots det erkänd som doktorsavhandling i antropologi.

Castaneda fick lära sig att inte begränsa sig till att identifiera sig med sin personliga historia. ”Vi tror att vi får en bild av en människa om vi vet svaret på några nyckelfrågor, men hon är något utöver summan av dessa fakta. Med fem sex frågor om en persons förgångna placerar vi in denna i en av oss själva skapad kategori”.

Till de uppgifter som den gamle schamanistiska läraren don Juan gav till sin lärjunge Carlos Castaneda hörde också att anlägga en samling av tänkvärdiga händelser i sitt liv. Castanedas bok Das Wirken der Unendlichkeit (Sv. Oändlighetens påverkande), resultatet av denna övning, är en personlig bok som gör läsaren närmare bekant med människan Castaneda.Castaneda respekterade don Juans önskan och förrådde inte personliga informationer om honom, om han överhuvudtaget kände till dem. Däremot utvalde don Juan Castaneda tillsammans med ett par andra att föra hans tradition vidare och ”att skriva ett album som är fyllt med bilder av minnen av speciell betydelse”. Dessa minnesbilder skulle inte vara vilka som helst minnen utan sådana som väsentligt förändrat Castanedas levnadsväg.

Don Juan var inte alltid en tillmötesgående lärare utan han angrep ofta Castaneda, ibland genom att gapskratta. Då Castaneda försökte försvara sig och kom med förklaringar sade don Juan att i varje förklaring döljs en begäran om förlåtelse för svagheten och ett hopp om att bli förstådd.

Att vara schaman betyder enligt don Juan inte att syssla med häxeri eller att stå under inflytelse av demoner utan innebär att uppnå medvetandetillstånd som är tillgängligt för det oförställbara. Schamanen begränsar sig till det abstrakta, det opersonliga, vilket överhuvudtaget inte har att göra med genomsnittsmänniskans mål i livet. Schamanen bemödar sig om att uppnå oändligheten och att bli medveten om denna. Då Castaneda hörde detta förstod han med enastående klarhet don Juans ord. Han visste med ett slag att han i hela sitt liv haft absolut klarhet och ”att han endast spelat dum för att inte förstöra leken för andra”.

don Juan förklarade för Castaneda att en människa är schaman om hon har förmågan att varsebliden energi som strömmar i universum. Då en trollkarl varseblir en människa på detta sätt serhan framför sig en lysande kula eller en strålande äggformig gestalt. don Juan påstod att trollkarlen faktiskt ser energin som strömmar i universum!

Don Juan talade om två slags medvetande och att var och en av oss står inför en transcendental konflikt mellan dessa. Endast shamanen är fullt medveten om denna konflikt. Det ena medvetandet är det sannaoch är resultatet av alla våra livserfarenheter. Den andra formen av medvetande som vi dagligen använder är som en främmande kropp. Dagens stressade människa gör hela tiden någonting utan att vara medveten om vad hon egentligen vill, vet sedan inte vart tiden gått och känner sig tom inombords. Castaneda skriver att han upplevde sig som en människa utan verkliga känslor och endast med intellektuella avsikter. Det var som om han levt som en död som kan gå och tala utan att förnimma något. Hans sinnesstämning förändrade sig positivt varje gång som han besökte don Juan som blev den viktigaste personen i hans liv.

Margaret Runyan Castaneda”Allt som omger oss är oändlighet”, sade don Juan och bredde ut armarna. ”Oändligheten härskar över vårt liv.” På detta sätt hade oändligheten styrt sammanträffandet mellan de två. Den synbara slumpen var i verkligheten bestämd av oändlighetens påverkan. Detta kallade don Juan viljaoch sade att oändlighetens vilja sammanfört dem. Trollkarlen förenar sig med denna vilja. Castaneda visste att han själv hade erfarenheter av detta fenomen, men samtidigt hade han en känsla av att få ett psykiskt sammanbrott och att han helt hade förlorat sitt sinne för objektivitet.

”Du håller inte på att bli tokig utan du känner ett milt slag av oändligheten”, sade don Juan och lade handen på hans skuldra. Castaneda skrev i sina anteckningar: ”don Juan var en krigare (enligt indianerna en man med power och inte en soldat) och vandrare som hade tillräckligt erfarenheter för att inte betrakta något som självklart och som inte under- eller överskattar någonting. Han var en stillsam, disciplinerad kämpare av så fullkomlig skönhet att ingen kunde se sömmarna mellan de många nivåerna i hans väsen”.

Under sin lärotid lade Castaneda märke till förändringar i relationerna till människorna i sin omvärld, vilket gjorde honom osäker. Då han nu upplevde allt mera medvetet ansåg han att han blivit småaktig och börjat fördöma andra. Det som för de andra var stora problem och katastrofer betraktade han som banaliteter. Castaneda berättade för don Juan om de skuldkänslor fördömandet av sina vänner förorsakat honom. Denna konfronterade sin lärjunge med den sanning som var oerhört upprörande för honom: ”Du vet att ett avsnitt av ditt liv är avslutat, men en era är verkligen slut först när kungen är död. Du är kungen och du är precis som dina vänner. Du kan återigen upprepa för dig själv att du är annorlunda, men det kommer ett ögonblick då du inser att du själv är absolut likadan”.

För att sätta igång denna process är en kris nödvändig, sade don Juan till Castaneda. Den gamla schamanen sade att det inte är fråga om nervösa sammanbrott, eftersom schamaner inte är som vanligt folk som odlar sina svagheter. Castanedas kris skulle innebära att ge upp det liv som han kände till, nämligen att ge upp sina vänner. Att gå krigarens väg är omöjligt om han skulle släpa med sig sin personliga historia. Skulle Castaneda inte ändra sitt sätt att leva på skulle don Juan inte mera kunna undervisa honom. Castaneda protesterade vilt och sade att han inte kan göra det då hans vänner är hans familj och anknytningspunkt. Ja just därför måste du avstå ifrån dem, sade don Juan. En trollkarls relation är - oändligheten!

don Juan sade att människor då de har ett problem vill ha piller, och helst bittra piller, men att de inte är beredda att ändra sig. Nu gjorde don Juans enorma krav Castaneda rasande - och det var inte ännu allt! don Juan ville därutöver att han skulle ta ett sjabbigt rum på ett billigt hotell och tillbringa sin tid där tills han dör, vilket innebar att dö som den person som behöver sina vänner som skyddssköldar. Castaneda sade att han inte kan uppfylla dessa fordringar och därmed var förbindelsen till don Juan avslutad, snabbt och elegant såsom denna brukade handla. Castaneda for lättad därifrån - tvärtemot vad han hade antagit. Han kände innerligt sig fri som en fågel.

Vision of NagualCastanedas avsked av schamandomens*) värld var emellertid som don Juan uttryckte det ren teori och han visste att hans läromästare skulle återvända. Castaneda fortsatte sitt vanliga och normala liv med antropologistudier och vänner men märkte att han förändrat sig. Han kunde fastställa att han var just precis som vännerna var och att det nu var möjligt att helt och fullt leva sig in i deras situation då han inte mera konkurrerade med dem. Castaneda bodde på sitt nedgångna hotell tills han dog som person så som don Juan hade förklarat saken. Det var nu likgiltigt för honom om han var ensam eller tillsammans med andra. Gällande sin framtid var han emellertid utan orientering, något som oroade honom till den grad att han började tänka på självmord. Habn frågade sig - skulle han bli akademiker eller företagare?

I denna hopplösa situation sökte don Juan intuitivt upp Castaneda till hans enorma förvåning för att komma till hjälp. Samma dag drömde han att don Juan sade till honom att han hade klarat av att utlösa en kris och lyckats med det utgående ifrån ”den inre stillheten”. don Juan definierade inre stillhet som ett tillstånd där tankeprocessen upphör så att den dialog som vi ständigt för i vårt inre är avbruten. Ifrån denna inre stillhet börjar allting i schamandomen. Man agerar då inte i det alldagliga medvetandet, något som de gamla schamanerna i Mexiko kallade att ”stanna världen”(stop the world). Detta är det ögonblick då allt omkring oss upphör att vara det som det alltid varit vilket innebär att schamanen återvänder till sitt sanna väsen. I det medvetandetillståndet är det inte möjligt att tolka intryck med hjälp av sinnena och förmågan att bedöma sätts ur kraft. Castaneda fick nu till uppgift att inom en timme upplösa det företag han hade grundat vilket han gjorde och kände sig lyckligare än aldrig någonsin tidigare i sitt liv.

Att Castanedas varseblivning nu förändrats kallade don Juan slutet av en tidsperiod. Castaneda lyssnade till professor Lorcas föreläsningar om kunskapsteori som gjorde starkt intryck på honom. ”Beundra ingen från distans utan lär känna honom personligen och ställ honom på prov”, sade don Juan. ”Bygger han sin övertygelse på att han är ett levande väsen som kommer att dö kommer allt vad han gör att vara väl överlagt och slutgiltigt”.

Castanedas sista bokEnligt don Juan är schamanerna övertygade om att den enda möjligheten att förstå vår värld består i att helt och fullt acceptera att vi är väsen som kommer att dö. ”Endast så kan vi klara av vårt liv, våra göromål och vår värld. Vi förhåller oss som om vi aldrig kommer att dö. Ännu fördärvligare är att vi tror att vi kan begripa detta oförställbara universum med vårt förnuft”, sade don Juan.

Mötet med Lorca utlöste sann eufori hos Castaneda som inledde samtalet med att presentera sig som antropologistudent som arbetar med en riktig schaman från Mexiko. Han beskrev sitt fältarbete och betonade att han lär sig saker som inte har något att göra med vad som kan läsas om schamandomen i antropologisk litteratur. Lorca sade att Castanedas problem är att varseblivningssystemet i vår alldagliga värld inte är det samma som i schamanernas värld.

Lorca sade att han gärna skulle vilja göra språkvetenskapliga analyser av schamanernas varseblivningsförmåga. don Juan sade att det inte är ett lingvistiskt problem och tog som exempel att schamanerna ser hur energin flödar i universum och att de reagerar på denna. Då Castaneda inte själv ännu hade erfarenheter av dessa fenomen kunde han inte tala adekvat om dem med Lorca. Han insåg att han inte kunde förbinda Lorcas och don Juans två helt olikartade världar.

Castaneda talade med don Juan om problemet gällande dessa olika synsätt, som återkom till sitt viktigaste tema, vilket Castaneda nu inte beaktat vid mötet med Lorca: ”Människans största svaghet är att hon inte är medveten om att hon är ett väsen som kommer att dö. Denna svaghet är hennes undergång som individ och kommer en dag att vara mänsklighetens undergång”. don Juan sade att han en dag kommer att berätta om de krafter som leder till att människan förhåller sig som en dumbom och tillade: ”Lorca är en odödlig vetenskapsman. Han har säkert köpt en grav och ordnat det finansiella, men därefter tänker han inte mera över döden utan hans tankar kretsar kring arbetet. Vetenskapliga framsteg kommer inte att hjälpa någon vid mötet med oändligheten. Döden är vår bästa rådgivare, den enda som inte ljuger”!

I sitt synnerligen dramatiska energetiska avsked av sina läsare på bokens sista sidor förmedlar Carlos Castaneda att han införlivat don Juans läror i sitt eget liv. Samtidigt innebar det ett avsked av don Juan som helt enkelt sade ”ciao” och gick sin väg utan att ens kasta en blick bakom sig . Castaneda har uppnått avgrunderna och samtidigt höjdpunkterna i sitt sökande efter kosmiska äventyr. Han konstaterar att man på sin sista resa är ensam men inte känner sig ensam i sin kontakt till jorden som man återvänder till. ”En sann vän är den som ser bakom den mask man bär emot omvärlden och som vet varifrån man verkligen härstammar.”

För mig är det oväsentligt om Castaneda har uppfunnit don Juans läror eller har lärt känna dem från olika källor. Jag har profiterat av dem för mitt liv och mitt arbete sedan jag på 1970-talet lärt känna honom genom min läromästare i transpersonell psykologi, dr Léo Matos som liksom Castaneda har sina rötter i Sydamerika.-i Brasilien, och använder sig av hans läror i sitt arbete som psykolog. I den transpersonella psykologin ägnar man sig åt olika transcendenta (översinnliga) medvetandetillstånd som tyngdpunkt.

 

Nina Michael

 

*) Begrepp införd av professor emeritus Juha Pentikäinen (jämförande religionsvetenskap) som är Finlands främsta schamanforskare

 

Ur arkivet

view_module reorder

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Magritte

Från Tabu till Psykporr

Utanför Pressbyrån hänger redan dagens sömniga löpsedlar. De lockar inte. Tonläget är uppskruvat och har sedan långt tid tillbaka trubbat av sinnena och därmed placerat de vrålande orden i kategorin: ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 21 oktober, 2016

En friare filmstruktur Intervju med Sergei Loznitsa

  Filmen "The Joy" är en av de mest kompromisslösa filmer som vi har skådat under 2000-talet. Den ryske regissören Sergei Loznitsa har med hjälp av fotograf och klippare lyckats skapa ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 17 februari, 2011

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | Essäer | 28 december, 2010

Emanuel Swedenborg ”den nordlige Daidalos”

Men vi ser de där händelserna från fel håll:ett stenröse istället för sfinxens ansikte. / T. Tranströmer Ibland, eller ganska ofta, får jag känslan att allt är tomhet, att jag måste ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om religionen | 29 juni, 2014

Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer | 12 augusti, 2014

Akseli Gallen-Kallelas Badstuga (1889), detalj

Bastun i konsten – en värmande historia

Från Kalevala fram till idag har bastun varit en viktig symbol för olika livsskeden. Dess associationer till relationer och diskussioner används i allt från existentiella frågor om livets olika skeden ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 07 februari, 2015

Herman Melville. Foto: Wikipedia

Herman Melville. Ball's Bluff : en drömbild (oktober 1861)

Erik Carlquist och Herman Melville.

Av: Herman Melville | Utopiska geografier | 03 juni, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.