Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Arena könskrig

 llustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | 06 november, 2007
Essäer om samhället

Frikyrkligheten inifrån



Montage: Guido ZeccolaDet är i år femtiofem år sedan kyrkomötet fattade beslut om kvinnors prästvigning i Svenska kyrkan. Samma år beslutades på annat håll att kvinnor kunde bli poliser. I Norge togs avgörandet om kvinnor som präster 1938 och i Danmark 1948. 1958 fick Svenska baptistsamfundet sin första kvinna som pastor. Hon heter Ulla Bardh och har just blivit doktor på en avhandling i kyrkovetenskap.

Inom framför allt Helgelseförbundet, Örebromissionen och senare Pingströrelsen finns en lång tradition av kvinnliga ledare. Sedan 1800-talet hade kvinnor sänts ut - ofta två och två - som förkunnare och församlingsledare. De kallades evangelister. Även om kvinnor inte blev evangelister kunde de tack vare frikyrkornas organisation som demokratiska folkrörelser få betydande inflytande. Ulla Bardh talar om den kritiska lojalitet som fortfarande präglar många av dessa frikyrklighetens sammanhållande länkar.

Ulla Bardh bor i Uppsala och är en välkänd profil i staden. Hennes doktorsavhandling heter Församlingen som sakrament. På omslaget är en underbar bild från Alnö gamla kyrka i Härnösands stift. Det är en leende Kristus vars kropp är sammanflätad med omgivningen. Kristusbilden är huggen i trä på den dopfunt där människor döpts i snart tusen år.

Bardhs material är 30 djupintervjuer med frikyrkligt engagerade individer födda mellan 1911 och 1965. Intervjuerna är gjorda 1993-1994. Analyserade genom Ulla Bardhs långa erfarenhet och grundliga bildning utgör de värdefulla tidsdokument. De berättar om en frikyrklighet som genomgår förändringar. Från ganska slutna föreningar, som kunde ge plattform och fostra samhällsengagemang hos samhällsklasser utanför styrelserummen, blev de på 60-talet engagerade för solidaritets- och rättvisefrågor. Ingen av de 30 intervjuade har vuxit upp helt utanför frikyrkan och det säger mycket om rekryteringen idag. Samtidigt har omvärlden har förändrats. Till exempel är Svenska kyrkan numera det samfund som vuxendöper flest.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De som har intervjuats hör hemma i de tre gamla frikyrkorna i Sverige: Svenska Missionsförbundet (som numera heter Svenska Missionskyrkan), Metodistkyrkan och Svenska baptistsamfundet. Svenska Alliansmissionen, Fribaptistsamfundet och Helgelseförbundet finns också med i undersökningen. Det är dessa tre som har gått samman till det som nu heter Evangeliska Frikyrkan.

Vad Bardh framför allt visar är själva församlingens betydelse för dem hon intervjuat. Trots teologiska åsiktsskillnader i kärnfrågor som relationen mellan barndop och vuxendop kan frikyrkans människor gå samman i församlingar över åsiktsgränserna. Det blir alltmer vanligt  med ekumenik på lokalsplanet trots att samfundsledningarna påvisar meningsskiljaktligheter. Förklaringen anger Ulla Bardh redan i titeln: Församlingen är ett sakrament för hennes informanter, även om de aldrig skulle uttrycka sig så. För den som väljer att fördjupa sin relation till Kristus genom att engagera sig i en frikyrkoförsamling, erbjuds gemenskapen som själva evangeliet. Barn- och ungdomsverksamheten, musiken, det gemensamma ansvaret för lokaler och ekonomi, gestaltandet av gudstjänsterna blir uttryck för Guds handlande med församlingen.

Sakramenten är de redskap som används i kommunikationen mellan det mänskliga och det gudomliga. Det var därför den tyska teologen Karl Rahner kallade Kristus för ursakramentet. Det som har uppfattats som en del äldre minns som hårdnackat  moraliserande från frikyrkorna var ofta ett värnande om församlingens helighet. Man ville göra församlingen vad man uppfattade som syndfri och "ren". Ulla visar att bland dem som hon har intervjuat tror ingen sig om att tillhöra "den rena församlingen". De vet att de lever i livets alla gråzoner. Teologiskt uttryckt är medvetenheten hög om att de tillhör Corpus permixtum, den blandade  församlingen.

Att man lokalt går samman och samarbetar alldeles utmärkt, trots att kyrkoledningarna skiljer sig åt, är inte bara typiskt för frikyrkligheten De många samarbetskyrkorna i Tyskland vittnar om samma starka betoning på gemenskapen. Fast där är det ofta lutheraner och katoliker som samlas i samma kyrkobyggnad till gemensamma gudstjänster. Avhandlingen skulle ha fördjupats av en internationell utblick. Den tyska erfarenheten visar att församlingen tycks uppfattas som sakrament även utanför traditionell frikyrklighet. Det hade gärna Bardh fått utveckla.

I ett samhälle som blir alltmer pluralistiskt bär de gamla frikyrkorna på viktiga kvaliteter. Deras medlemmar tränade tidigt på att bryta av mot den kult av likhetens principer som ofta präglade industrisamhället. Frikyrkofolket stack ut hemma i småstaden, bondbyn och bruksorten. Deras samlingar i bönhusen trotsade tidigt jantelagen. Att kvinnor tog plats som ledare är bara ett exempel på hur frikyrkofolket vågade göra skillnad. Träningen att avvika har annars få av svennarna. Modet att stå för kontraster krävs i regnbågsnationen Sverige där ingen längre kan vara "som folk är mest".Ulla Bardhs viktiga forskning visar att det modet finns bland medlemmar i Frikyrkosverige.  Måtte framtiden ta dem i anspråk!

Mikael Mogren

Ur arkivet

view_module reorder

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

Mauritz Tistelö. Foto Giovanni Solaris

Mauritz Tistelös okända trilogi

Skräckpolska, Skrattgropar och Fantasifoster: Tre små volymer med poesi av Göteborgsbaserade poeten Mauritz Tistelö. Tillsammans utgör de Den okända trilogin. När jag läste den sista delen som utkom i slutet ...

Av: Ida Andersen | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2017

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.