Eros och Gud i Shams al-din Mohammed Hafiz

I motsats till den politiska islam, som betonar samhällsförändring poängterar, sufismen det andliga livet. Där sharia, lagen, företräder den yttre eller exoteriska dimensionen av religionen brukar sufismen definieras som ...

Av: Lena Månsson | 12 juli, 2010
Essäer om religionen

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans. Foto: Christian Hagward Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med ...

Av: Agneta Tröjer | 18 september, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Margaret  Mazzantini . Foto: Gian-Luca Rossetti

Kärlekens kvintessens är en virvel

Margaret  Mazzantini är en italiensk författare som den svenska publiken borde känna väl till. Hon har inom loppet av tio år givit ut fyra böcker på svenska, och i dagarna ...

Av: Guido Zeccola | 11 maj, 2017
Litteraturens porträtt

Sven Delblanc eller vad gör vi egentligen med vår frihet

Ännu en gång har jag grävt ner mig i Sven Delblancs böcker. Texter så fulla av liv, kraft och en klarsyn som skrämmer. Självfallet går det lättvindigt att ...

Av: Crister Enander | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Frikyrkligheten inifrån



Montage: Guido ZeccolaDet är i år femtiofem år sedan kyrkomötet fattade beslut om kvinnors prästvigning i Svenska kyrkan. Samma år beslutades på annat håll att kvinnor kunde bli poliser. I Norge togs avgörandet om kvinnor som präster 1938 och i Danmark 1948. 1958 fick Svenska baptistsamfundet sin första kvinna som pastor. Hon heter Ulla Bardh och har just blivit doktor på en avhandling i kyrkovetenskap.

Inom framför allt Helgelseförbundet, Örebromissionen och senare Pingströrelsen finns en lång tradition av kvinnliga ledare. Sedan 1800-talet hade kvinnor sänts ut - ofta två och två - som förkunnare och församlingsledare. De kallades evangelister. Även om kvinnor inte blev evangelister kunde de tack vare frikyrkornas organisation som demokratiska folkrörelser få betydande inflytande. Ulla Bardh talar om den kritiska lojalitet som fortfarande präglar många av dessa frikyrklighetens sammanhållande länkar.

Ulla Bardh bor i Uppsala och är en välkänd profil i staden. Hennes doktorsavhandling heter Församlingen som sakrament. På omslaget är en underbar bild från Alnö gamla kyrka i Härnösands stift. Det är en leende Kristus vars kropp är sammanflätad med omgivningen. Kristusbilden är huggen i trä på den dopfunt där människor döpts i snart tusen år.

Bardhs material är 30 djupintervjuer med frikyrkligt engagerade individer födda mellan 1911 och 1965. Intervjuerna är gjorda 1993-1994. Analyserade genom Ulla Bardhs långa erfarenhet och grundliga bildning utgör de värdefulla tidsdokument. De berättar om en frikyrklighet som genomgår förändringar. Från ganska slutna föreningar, som kunde ge plattform och fostra samhällsengagemang hos samhällsklasser utanför styrelserummen, blev de på 60-talet engagerade för solidaritets- och rättvisefrågor. Ingen av de 30 intervjuade har vuxit upp helt utanför frikyrkan och det säger mycket om rekryteringen idag. Samtidigt har omvärlden har förändrats. Till exempel är Svenska kyrkan numera det samfund som vuxendöper flest.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De som har intervjuats hör hemma i de tre gamla frikyrkorna i Sverige: Svenska Missionsförbundet (som numera heter Svenska Missionskyrkan), Metodistkyrkan och Svenska baptistsamfundet. Svenska Alliansmissionen, Fribaptistsamfundet och Helgelseförbundet finns också med i undersökningen. Det är dessa tre som har gått samman till det som nu heter Evangeliska Frikyrkan.

Vad Bardh framför allt visar är själva församlingens betydelse för dem hon intervjuat. Trots teologiska åsiktsskillnader i kärnfrågor som relationen mellan barndop och vuxendop kan frikyrkans människor gå samman i församlingar över åsiktsgränserna. Det blir alltmer vanligt  med ekumenik på lokalsplanet trots att samfundsledningarna påvisar meningsskiljaktligheter. Förklaringen anger Ulla Bardh redan i titeln: Församlingen är ett sakrament för hennes informanter, även om de aldrig skulle uttrycka sig så. För den som väljer att fördjupa sin relation till Kristus genom att engagera sig i en frikyrkoförsamling, erbjuds gemenskapen som själva evangeliet. Barn- och ungdomsverksamheten, musiken, det gemensamma ansvaret för lokaler och ekonomi, gestaltandet av gudstjänsterna blir uttryck för Guds handlande med församlingen.

Sakramenten är de redskap som används i kommunikationen mellan det mänskliga och det gudomliga. Det var därför den tyska teologen Karl Rahner kallade Kristus för ursakramentet. Det som har uppfattats som en del äldre minns som hårdnackat  moraliserande från frikyrkorna var ofta ett värnande om församlingens helighet. Man ville göra församlingen vad man uppfattade som syndfri och "ren". Ulla visar att bland dem som hon har intervjuat tror ingen sig om att tillhöra "den rena församlingen". De vet att de lever i livets alla gråzoner. Teologiskt uttryckt är medvetenheten hög om att de tillhör Corpus permixtum, den blandade  församlingen.

Att man lokalt går samman och samarbetar alldeles utmärkt, trots att kyrkoledningarna skiljer sig åt, är inte bara typiskt för frikyrkligheten De många samarbetskyrkorna i Tyskland vittnar om samma starka betoning på gemenskapen. Fast där är det ofta lutheraner och katoliker som samlas i samma kyrkobyggnad till gemensamma gudstjänster. Avhandlingen skulle ha fördjupats av en internationell utblick. Den tyska erfarenheten visar att församlingen tycks uppfattas som sakrament även utanför traditionell frikyrklighet. Det hade gärna Bardh fått utveckla.

I ett samhälle som blir alltmer pluralistiskt bär de gamla frikyrkorna på viktiga kvaliteter. Deras medlemmar tränade tidigt på att bryta av mot den kult av likhetens principer som ofta präglade industrisamhället. Frikyrkofolket stack ut hemma i småstaden, bondbyn och bruksorten. Deras samlingar i bönhusen trotsade tidigt jantelagen. Att kvinnor tog plats som ledare är bara ett exempel på hur frikyrkofolket vågade göra skillnad. Träningen att avvika har annars få av svennarna. Modet att stå för kontraster krävs i regnbågsnationen Sverige där ingen längre kan vara "som folk är mest".Ulla Bardhs viktiga forskning visar att det modet finns bland medlemmar i Frikyrkosverige.  Måtte framtiden ta dem i anspråk!

Mikael Mogren

Ur arkivet

view_module reorder

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace &…

Redan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Tien an Mien, Le Pen och den historiska nödvändigheten Om Jan Myrdals politiska…

Den politiske nestorn inom den svenska vänstern Jan Myrdal har alltid redovisat ett djuplodande intresse för historiska skeenden och de stora politiska utvecklingslinjerna och ansett detta sitt synsätt överordnat all ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 04 juni, 2014

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Rune Depp 2

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 20 januari, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 35 -2012

Den här veckan är jag på resande fot. Det är trevligt att resa, upptäcka nya platser, träffa nya människor. Trevligt också att komma hem, jag börjar redan se fram emot ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 25 augusti, 2012

Mats Waltre. Nya dikter

Förtär stenar       ”må det ske med mig som du har sagt” jag lägger upp min kropp på ett altare jag sjunger tillförsiktens och överlåtelsens lov dess namn är förtröstan jag lägger upp min själs kaos ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 08 september, 2014

Internationales literaturfestival Berlin

Den femte oktober avslutades den åttonde internationella litteraturfestivalen i Berlin. Under ungefär två veckor pågick festivalen och samlade en mängd författare, översättare, skådespelare, poeter från hela världen. Årets tema ...

Av: Daniel Pedersen | Kulturreportage | 24 oktober, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.