Tolv aforismer om lögnen

I. Illusionen att du kan klara dig med en lögn är falsk.  II. Inget annat väsen förökar sig med sådan snabbhet och effektivitet. Lögnen förökar sig exponentiellt.  III. Lögnen är maktens ivrigaste ...

Av: Oliver Parland | 21 augusti, 2011
Essäer

Andra sidor av Alphonse Daudet

Det Malmöbaserade förlaget Alastor press gladde läsare med intresse för fransk litteratur, och då i synnerhet fransk 1800-talslitteratur. Efter att tidigare ha gett ut bl.a. den första fullständiga versionen på ...

Av: Hans Färnlöf | 01 mars, 2013
Essäer om litteratur & böcker

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | 23 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | 28 oktober, 2016
Essäer om musik

Frikyrkligheten inifrån



Montage: Guido ZeccolaDet är i år femtiofem år sedan kyrkomötet fattade beslut om kvinnors prästvigning i Svenska kyrkan. Samma år beslutades på annat håll att kvinnor kunde bli poliser. I Norge togs avgörandet om kvinnor som präster 1938 och i Danmark 1948. 1958 fick Svenska baptistsamfundet sin första kvinna som pastor. Hon heter Ulla Bardh och har just blivit doktor på en avhandling i kyrkovetenskap.

Inom framför allt Helgelseförbundet, Örebromissionen och senare Pingströrelsen finns en lång tradition av kvinnliga ledare. Sedan 1800-talet hade kvinnor sänts ut - ofta två och två - som förkunnare och församlingsledare. De kallades evangelister. Även om kvinnor inte blev evangelister kunde de tack vare frikyrkornas organisation som demokratiska folkrörelser få betydande inflytande. Ulla Bardh talar om den kritiska lojalitet som fortfarande präglar många av dessa frikyrklighetens sammanhållande länkar.

Ulla Bardh bor i Uppsala och är en välkänd profil i staden. Hennes doktorsavhandling heter Församlingen som sakrament. På omslaget är en underbar bild från Alnö gamla kyrka i Härnösands stift. Det är en leende Kristus vars kropp är sammanflätad med omgivningen. Kristusbilden är huggen i trä på den dopfunt där människor döpts i snart tusen år.

Bardhs material är 30 djupintervjuer med frikyrkligt engagerade individer födda mellan 1911 och 1965. Intervjuerna är gjorda 1993-1994. Analyserade genom Ulla Bardhs långa erfarenhet och grundliga bildning utgör de värdefulla tidsdokument. De berättar om en frikyrklighet som genomgår förändringar. Från ganska slutna föreningar, som kunde ge plattform och fostra samhällsengagemang hos samhällsklasser utanför styrelserummen, blev de på 60-talet engagerade för solidaritets- och rättvisefrågor. Ingen av de 30 intervjuade har vuxit upp helt utanför frikyrkan och det säger mycket om rekryteringen idag. Samtidigt har omvärlden har förändrats. Till exempel är Svenska kyrkan numera det samfund som vuxendöper flest.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

De som har intervjuats hör hemma i de tre gamla frikyrkorna i Sverige: Svenska Missionsförbundet (som numera heter Svenska Missionskyrkan), Metodistkyrkan och Svenska baptistsamfundet. Svenska Alliansmissionen, Fribaptistsamfundet och Helgelseförbundet finns också med i undersökningen. Det är dessa tre som har gått samman till det som nu heter Evangeliska Frikyrkan.

Vad Bardh framför allt visar är själva församlingens betydelse för dem hon intervjuat. Trots teologiska åsiktsskillnader i kärnfrågor som relationen mellan barndop och vuxendop kan frikyrkans människor gå samman i församlingar över åsiktsgränserna. Det blir alltmer vanligt  med ekumenik på lokalsplanet trots att samfundsledningarna påvisar meningsskiljaktligheter. Förklaringen anger Ulla Bardh redan i titeln: Församlingen är ett sakrament för hennes informanter, även om de aldrig skulle uttrycka sig så. För den som väljer att fördjupa sin relation till Kristus genom att engagera sig i en frikyrkoförsamling, erbjuds gemenskapen som själva evangeliet. Barn- och ungdomsverksamheten, musiken, det gemensamma ansvaret för lokaler och ekonomi, gestaltandet av gudstjänsterna blir uttryck för Guds handlande med församlingen.

Sakramenten är de redskap som används i kommunikationen mellan det mänskliga och det gudomliga. Det var därför den tyska teologen Karl Rahner kallade Kristus för ursakramentet. Det som har uppfattats som en del äldre minns som hårdnackat  moraliserande från frikyrkorna var ofta ett värnande om församlingens helighet. Man ville göra församlingen vad man uppfattade som syndfri och "ren". Ulla visar att bland dem som hon har intervjuat tror ingen sig om att tillhöra "den rena församlingen". De vet att de lever i livets alla gråzoner. Teologiskt uttryckt är medvetenheten hög om att de tillhör Corpus permixtum, den blandade  församlingen.

Att man lokalt går samman och samarbetar alldeles utmärkt, trots att kyrkoledningarna skiljer sig åt, är inte bara typiskt för frikyrkligheten De många samarbetskyrkorna i Tyskland vittnar om samma starka betoning på gemenskapen. Fast där är det ofta lutheraner och katoliker som samlas i samma kyrkobyggnad till gemensamma gudstjänster. Avhandlingen skulle ha fördjupats av en internationell utblick. Den tyska erfarenheten visar att församlingen tycks uppfattas som sakrament även utanför traditionell frikyrklighet. Det hade gärna Bardh fått utveckla.

I ett samhälle som blir alltmer pluralistiskt bär de gamla frikyrkorna på viktiga kvaliteter. Deras medlemmar tränade tidigt på att bryta av mot den kult av likhetens principer som ofta präglade industrisamhället. Frikyrkofolket stack ut hemma i småstaden, bondbyn och bruksorten. Deras samlingar i bönhusen trotsade tidigt jantelagen. Att kvinnor tog plats som ledare är bara ett exempel på hur frikyrkofolket vågade göra skillnad. Träningen att avvika har annars få av svennarna. Modet att stå för kontraster krävs i regnbågsnationen Sverige där ingen längre kan vara "som folk är mest".Ulla Bardhs viktiga forskning visar att det modet finns bland medlemmar i Frikyrkosverige.  Måtte framtiden ta dem i anspråk!

Mikael Mogren

Ur arkivet

view_module reorder

Tillhör inte psyket de humanistiska disciplinerna?

Vad är adekvat? Hjärna eller omgivning? Troligtvis en kombination av bådadera! För drygt tjugo år sedan började jag förstå att hjärnan var upphovet till allt vi kände och tänkte och att ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 11 november, 2014

Moderna Museets utställning 2010

Moderna Museets utställning möter mig med uppmaningen: "AKTA DIG FÖR ATT INTA ÅSKÅDARENS OFRUKTBARA HÅLLNING, TY LIVET ÄR INGET SKÅDESPEL, ETT HAV AV ELÄNDE ÄR INGET TITTSKÅP, EN SKRIKANDE MÄNNISKA ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 18 november, 2010

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 26 april, 2015

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 01 oktober, 2008

Ullmans filmatisering följer Strindbergs historia, synliggör kön och klass och blottar Julies överkl

Non-virgin suicides på Göteborgs filmfestival

Daniel Barnz Cake (också visad på Göteborgs filmfestival) kan sägas starta där Miss Julie slutar, följa samma tema – och ändå vara alldeles annorlunda. Det är en sorts misslyckad (vit) ...

Av: Anna Nygren | Essäer om film | 03 februari, 2015

Théophile-Alexandre Steinlen – Radikal medkänsla efter Pariskommunen

Om Théophile-Alexandre Steinlens namn fortfarande väcker associationer är det förmodligen främst på grund av de gestaltningar av katter som den schweiziskfödde konstnären excellerade i. I oljemålningar, litografier, reklamaffischer och statyer ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 29 augusti, 2012

Stefan Whilde

Psykiatrin – ett brott mot människofriden?

Som diagnos- och behandlingsmetod är psykiatrin med stor sannolikhet långt sjukare än sina patienter. Den delar frikostigt ut diagnoser och ordinerar substanser på ett sätt som gör psykiatrikern till en ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 september, 2016

Tankar runt viktiga filosofiska steg under det senaste århundradet del I

Allmänt De här tankarna är avsedda att försöka skapa ett brett filosofiskt grepp om det senaste århundradets viktigare tankesteg. Valet av steg har däremot varit något personligt. För övrigt avser jag att ...

Av: Carsten Schale | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.