Fotograf: Eva Green

Hur många har varit på La Palma? Handen upp!

Nja... Troligen skulle det synas ganska få uppsträckta händer... Kanarieöarna är för många svenskar fortfarande synonymt med Gran Canaria och Teneriffa. Visserligen har Lanzarote och Fuerteventura börjat locka alltfler – ...

Av: Björn Gustavsson | 13 december, 2016
Resereportage

Werner Bergengruen - den siste reaktionären.

För drygt femtio år sedan inbjöds Werner Bergengruen att föreläsa för studenterna i Lund, Stockholm, Uppsala och Göteborg (den gången var tyska ännu det andra främmande språk de flesta lärde ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 oktober, 2016
Litteraturens porträtt

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | 03 maj, 2012
Stefan Whilde

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Funderingar kring teodicéproblemet



Ahura Mazda, ZarathustraTeodicéproblemet, det vill säga frågan om hur förekomsten av en allsmäktig och god Gud kan vara förenlig med ondskan i världen har i alla tider plågat troende, som har svårt att svälja denna motsättning, liksom icke troende, som inte sällan blivit otrogna just på grund av denna motsättning.

De gamla hebréerna brottades med lidandets problem i Jobs bok, men den chockerande berättelsen, där Gud låter Satan pina Job med förfärliga lidanden är inte särdeles uppbyggande eftersom Satan till exempel tillåts av Gud att ta livet av Jobs barn. Att Job sedan kompenseras för denna förlust med nya barn känns närmast osmakligt. Någon som helst hänsyn till de barn som Gud lät Satan offra för att testa Jobs gudfruktighet förekommer inte i berättelsen. (Abraham slapp åtminstone att offra Isak när det kom till kritan.)

Som förklaring till lidandets förenlighet med en god allsmäktig Gud, om det nu var meningen, vilket kan diskuteras, får nog Jobs bok betraktas som ett kapitalt misslyckande. Där hittar vi ingen lösning på teodicéproblemet. Inte heller kristna förklaringsmodeller, typ människans valfrihet känns speciellt trovärdiga.

Om vi i stället vänder oss till en av världens äldsta alltjämt existerande gudstroende, men också en av dess minsta religioner, så möter vi en föreställning som inte ger utrymme för något teodicéproblem.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Parserna eller mazdaisterna, som anhängarna till Zarathustras religion kallas, har en Gud och Skapare, Ahura Mazda, som inte är allsmäktig. Nu tillhör inte Zend-Avesta de religiösa urkunder som i likhet med Bhagavad-Gita, Bibeln och Koranen studeras varje dag bland en stor del av Jordens befolkning. Hos oss är det vanligare att Eddans gudasånger studeras än Zend-Avesta, som inte ens finns på svenska, men som översatts till engelska, tyska och franska.

Delar av dessa texter har bevarats till vår tid av Zarathustras anhängare trots att Alexander den store lät bränna upp mazdaisternas urkunder, så att bara en bråkdel kunde räddas undan förstörelse och trots att muslimerna fortsatte där Alexander slutat.

Babylonisk cylinderI mazdaisternas religion uppträder vid sidan av Skaparen en motskapare. Så här låter inledningen till Fargard 1 i Zend-Avesta:

1. Ahura Mazda talade till den mest välgörande Zarathustra, sägandes: Jag har gjort varje land älskat av dess inbyggare, trots att det inte har någon som helst skönhet i sig: hade jag inte gjort varje land älskat av dess inbyggare, trots att det inte har någon som helst skönhet i sig, då skulle hela den levande världen ha invaderat Airyana Vaêgô.

  1. Det första av de goda länder och riken som jag, Ahura Mazda, skapat, var Airyana Vaêgô vid den goda floden Dâtiya.

Därefter kom Angra Mainyu, som är alltigenom döden, och han motskapade med sin trollkraft ormen i floden och vintern, en gärning av Daevas.

  1. Där råder tio vintermånader, två sommarmånader; och dessa är kalla för vattnen, kalla för jorden, kalla för träden. Vintern infaller där med de värsta av sina hemsökelser.

  2. Det andra av de goda länder och riken som jag, Ahura Mazda, skapat, var slätterna i Sughdha.

Därefter kom Angra Mainyu, som är alltigenom döden, och han motskapade med sin trollkraft flugan Skaitya, som bringar död åt boskapen.

Och så vidare.

För allt gott som Ahura Mazda skapar motskapar Angra Mainyu något ont. Ahura Mazda har inte skapat Angra Mainyu och har inte kraft att förgöra denna motkraft förrän i den yttersta av mazdaismens tider, då det goda, liksom i kristendomen, ska segra.

I en kommentar till den mazdaistiska dualismen skriver L. H. Mills, som översatte en del av Zend-Avesta till engelska 1886 att "om det existerade en allenarådande Gud vars makt kunde omintetgöra livets lagar, skulle ingen ondska ha känts till; men doktrinen förnekar att det finns en sådan gestalt. Det goda och det onda i tillvaron begränsar varandra. Det kan inte finnas någon lycka som inte definieras av sorg, och ingen dygd som inte står mot en synd. Följaktligen erkänns den onda principen som så nödvändig att den representeras av en ond Gud."

Angra MainyuDet är andra bullar det. Den mazdaistiska läran har på detta sätt redan från början desarmerat teodicéproblemet. (Det kan vara intressant att Mills också menade att Hegels dualism, med sina rötter hos Herakleitos, som sedermera kom att påverka bl a Marx, liksom Lenin, och i än högre grad Mao, har sin rötter i denna dualism som finns i Zarathustras filosofi och att den nått Hegel via gnostikerna och Jacob Böhme.) Mills iakttagelse är också förnuftig. Man kan knappast veta vad lycka är om man inte upplevt olycka och sorg.

Den som tror på en skapande Gud kan inte bevisa sin tes rationellt. Den som inte tror på en skapande Gud kan inte heller bevisa sin tes rationellt. Ett faktum som frambringat många agnostiker. Vetenskapen kan lägga fram teorier om Big Bang och alternativet Big Clap, men kommer aldrig ifrån den envisa frågan: vad var det som utlöste Big Bang eller vad var det som åstadkom Big Clap?

Franciskus besvarade frågan om vad som hände innan Gud skapade världen med att frågan är meningslös att ställa, för innan Gud skapade världen fanns varken Tid eller Rum. (Detsamma antas gälla Big Bang.)

Nå, men Gud fanns ju. Varifrån kom han? Ett svar är att Gud alltid har funnits. Men påståendet att någonting alltid har funnits och varken har början eller slut är något som vi har synnerligen svårt att acceptera.

ZarathustraMen om det nu finns en Skapare, så kan denne naturligtvis vara en allsmäktig gestalt som skapade världen, utlöste Big Bang, men som sedan vände ryggen åt det han/hon/den/det satt i gång; en rentav amoralisk entitet som inte gör någon skillnad på ont och gott eller struntar i vilket. Men det stämmer inte med föreställningen att Gud är god och bryr sig om varje enskild människa.

Zarathustras filosofi utesluter ett teodicéproblem därför att Ahura Mazda, som visserligen är god, ändå inte är allsmäktig. En teori så god som någon, eller rentav godare, men som knappast rosar marknaden i dagens värld. Parserna själva är inbegripna i en intensiv debatt som handlar om helt andra saker än trosfrågor. Där står fundamentalister, som vill att ritualer ska utföras exakt som det en gång fastställts och som motsätter sig blandäktenskap. Unga parser ser saker och ting på ett helt annat sätt och gifter sig över gränserna med andra än parser.

Vilket inte hindrar att vi kan intressera oss för de svar på trosfrågorna som finns i de gamla skrifterna. Trots sin dualism, så betraktas mazdaismen som en monoteistisk religion, möjligen den första i världen, före både farao Akhnaton och Moses. För även om Skaparen Ahura Mazda inte är allsmäktig, så är han trots allt mäktigare än motskaparen Angra Mainu och ska till sluta vinna striden mellan gott och ont.

 

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 16 april, 2012

Titta det snöar i Mumindalen!

Muminfamiljen är varken människor eller djur. Dock sover de vintersömn. I berättelsen "Granen" blir de emellertid störda av en hemul som krafsar bort snön från taket på deras hus. (Kan ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 28 december, 2009

Madame Bovarys cyberfascination

Frankrike skapar webbplatser som visar att slikt svenskt Internetutnyttjande ännu så länge är redigt på efterkälken, såväl i forsknings- och undervisningssammanhang som i samverkan med det omgivande samhället. Ett exempel ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2008

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion

Skådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 27 december, 2009

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 maj, 2014

I shot the sheriff

Sen fredagskväll. Mycket sen. Ska vi verkligen ta tunnelbanan? Okej, rädslan ska inte få bestämma.

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 18 september, 2008

Jakten på den sista cigaretten - om Italo Svevo

Vädret är som våren brukar vara - lynnigt och fullkomligt opålitligt. Solen som lyst och värmt den nerkylda staden under flera dagar har försvunnit och himlen har liksom havet mörknat ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 29 mars, 2010

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.