Å ha et globalt liv å leve, Del III

Innledning Del III av Å ha et globalt liv å leve er om sosial rettferdighet. Sosial rettferdighet er om relasjoner mellom mennesker, det vil si at det er om anstendige liv ...

Av: Thor Olav Olsen | 24 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Mats Waltre. Korta dikter

I´ll sing to the horizon     tiden är en gåtamänniskan är en gåtadu är näraoch vid horisonten finns en fäll Skimrande vävnad     svävande själ vilar i mitten fri från känslor, tankefri bär bud om mig själv när du ...

Av: Mats Waltre | 31 mars, 2014
Utopiska geografier

Vägar till världen

I tonåren cyklade jag runt Sverige och läste varje gång Nils Holgersson. I min fil.kand.-uppsats skrev jag därför om ”Landskapsskildringen i Nils Holgersson” och disputerade 1958 på Landskap och natur ...

Av: Erland Lagerroth | 12 december, 2014
Övriga porträtt

Du är så underbar Karin Lannby

Hjärtat slår några oregelbundna slag medan jag stirrar på bilden av en blond kvinna och läser recensionen av Anders Thunbergs bok Karin Lannby - Ingmar Bergmans Mata Hari. Karin Lannby ...

Av: Stoika Hristova | 04 december, 2009
Litteraturens porträtt

Stefan Hammaréns dekadenta rede. Del 1



Sylviehuset collageSylveringen, den okända cernuus, karteschpang, terrabävning, tunnblomsbrac, den mörkertid nu kommer med lut och fjädring stor. Nog här i huset fram finns anden Sylvi Lupin Lindbhlom, var karélska, ung åter, oförbehållen, den någonsin skickligaste begravningskransbinderskan av alla var hon, ingick äktenskap sig med trädgårdsmästern Lindbhammar Fogsvans, av honom alla döda rikas överleda i H;forsare ville köpa begravningskransar i början av 1930-svaret. Ingen vet om de två hade passion och vilt. Sägs hon bröt livet av honom, med uppsåt dödade honom karln, sätten varierar enligt folkmun, efter första försöket blev emellertid han stel allt nedan falska bäckenet och med kanyler, hon såg inte länge på det vraket och på hans vackra specialtillverkade Arabia bäckenfatspotta, medelst ingen bärstjälk annan än den som var målad på kärlet ifråga, sägs hon lyckades mycket snart med sitt tilltag. Den rika änkan levde en tid ett icke tidigare skådat lyxliv, ordnade ändlösa ständigt fester orgier sylveringar hetekalag med okända författare, bättre konstnärer, soldater och begravningsentreprenörer, blev snart vida känd föröver gästabuden.

Övre huset.Men när ingen mer band kransar snart där, och Sylvi tålde inte se unga karelskor i karlaskor binda lika bra hon gjort, och ingen lyckades heller sälja dem så bra som mäster Lindbhammar Fogsvans själv, trytade det snart. Efter en tid var hon barskrapad och tio år äldre, fick lämna sitt lyxtusculum, men återvände med anden rätt snart som det visade sig, tålde än mindre någon. Parets söner blev fruktade gangstrar i huvudstaden. Det vilar med henne en verksam och indrivande förbannelse över huset som sträcker sig ända ner till den döde violinbyggarens fäderneterra, efter det här har de flesta som vistats där eller här blivit allvarligt sjuka, alkoholister, blottare eller allmänt människovraker, och man kunde göra en liten egen läkarbok på dessa förstås, så pass många och av deras rika anamneser till, att detta är nästan ett oslagbart sig. Det något den okände författaren ock snyltar på. Nämnas något, den fina ingenjören som bodde här blev snart alkolistgalning, började springa omkring naken med bärstjälken på ända ut i byn, klockan mycket tidigt en morgon stod han på den okände författarens bakgård trappan, knackade på en dörr, var naken och patronen som öppnare fick höra ett vrål ”jag är FÖRFATTARE” fastän han inte var ens. Och ordkonstnärén Hammaréns mormoder rusade i blott linnet barfota ut mitt på natten ifrån madam Sylvihuset och det var smällkall vinternatt februari därtill, efter att Sylvi strök henne det om kind, efter incidenten hon mormodern &:så helt vägrat gå in i huset för alltid, hon mormodern insjuknade snart i över fem kapitel av läkarbokens sexempel. Här har råtextrådet, lyxpoeten tillbringat sina mest bekymmerfria barndomssomrar. Här har fröken Emma grammatika kontra Emma hispidusa opplevt för sin livskärlek, den tog Sylvi obarmhärtigt snart bort, kanské aldrig återger som vi misstänker, med fog. Emma förkyld i sig själv. Men det kunde också fungera på ett motverkande sätt, en mycket apatisk cvinna fick en otrolig livslust i och kärlek till huset, blev som född till världen plötsligt, så fort hon lämnade stället återtog hon sig efter blott några dagar till sin helt likgiltiga och livsfrånvända tillvaro, ej varit pigg eller engagerad på nästan tio år innan och aldrig efter heller så mycket som, t.&.med målade tunnor här med S:t Glosa.

Övre huset  IIDen kände och beryktade parapsykologen, författarén och sexperten på indiska påppakonster dr J. Fahlér bekräftar existens av anden Sylvi, kunde heller aldrig mer skriva och såg aldrig en nykter dag efter att tog sin bekantskap med och ett försök till kartläggning av Sylvi. Han är författare till bl.annat en beryktad bok om att intervjua Satan ”Saatanaa haastattelemassa” som delvis grundar sig på hans umgänge med Sylvi, jämte om läromedel i parapsykologi och med titlar om hypnoser. Lyxpoeten bäret Hammarén Bågsåg märker av anden i huset, i pro forma av vibrationsvågor som träffar honom, i huset får han även måleritalangerger och kan även göra copparstick med amoriserande motiv. Lyxpoeten har skrivit en dikt med Sylvi åt nämnd Emma i huset, publicerad i Tidningen Kulthören veckan efter att Emma hade sin syn om vidunder och enorma kreatur II, troligen en ändå om väderkvarnar handlar den istället för om vindhjulen snurr, runt livets tombola stann. Den finske nationalromantikern Oskari Paatela har afbildat madam Sylvihusets granhäck på bar backe häck och fyllig rumpa, annars känd även för motiv om gubbar med bärsastopet torp och bryter arm, surrealistmästern Seppo Arina har för sin del målat tavlan ”Horlas väg fem”, om sin föreställning av Sylvi. Villan ligger intill den okände författarens tusculum en stig bort. Hammarén tror han skall bjuda in den okände på en copp kaffe till madam Sylvihuset var annars.

 

Stefan Hammarén

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Appendix

 

Dekadenta oaser i appendixa, komplement detaljer blott vid den okände finske författarens tusculum och hans bredvid bakgård invid lika närhet omkring, där textrådet, lyxpoeten och kärleksvraket kvarleva honom eder St. Hammarén småstegspromenerar vid ett sig stycke livssyn omkring, drar de hundra suckarnas ett sakta dån. Detta inlägg föreligger helst endast av komplement till bildkollage/blogginlägg HT "Dekadenta oaser III - fjöl och tråd" bredvid, ut retrot, där som den egentliga texten återfinns närmare, mera, större, så endast, ytterst.

oasen1

 

 

 

 

Den okände finske författarens tusculum och hans stege lutar nära. Där inne skriver han merparten av de kärnfulla delarna av sin mammut Mannen. Anmärkning notera sic omålade trekanten under takåsen, symboliserar klart visst och endast en enkel sak tydas av. Efter, enligt den ledande lexikografen Bengt G. Dagrins ordbok vare "fitta; formlikhet". Trekanten här tillängnad förbluffande kärlekar, vill han deklarera.

 

 

 

 

 

 

 

 

oasen2Vid den okände finske författarens bakgård straxt, ett grå soldattorpet, rysstorpet med grått galler av silveralar. Ligger idylliskt, avskilt och någon ande verkar vila ropet över stället. Här tappar folk guldringar som aldrig återfinns. Endast krigare och poeter bott här och en gång också en ensam kvinna som ansågs häxa enär folk var rädda för hennes bannor, men besökte henne vid svår tandvärk, för hon kunde bota åkomman med någon maskin hon hade i sin besittning, i vars spak hon vevade med personens tandvärkshuvud inpressat i maskinens ena öppning. Det märkliga donet såldes sedermera på auktion efter hennes frånfälle, men var obrukbart hos följande ägare. Den siste här var rysk poet och stilist som endast blott nog skrev om ganska granna blommor och sina vaser. Huset är från sent 1700-talets slut. Det spökar ibland på Klobbägen nedanför torpet, enligt urbana legender är det någon köttätande gast hon kvinnan i tiden gett tänder åt.

                                                                                                                  Photo by Hammarén hand.

oasen3

 

 

Vid den okände finske författarens bakgård straxt, ett grå soldattorpet, rysstorpet med grått galler av silveralar. Ligger idylliskt, avskilt och någon ande verkar vila ropet över stället. Här tappar folk guldringar som aldrig återfinns. Endast krigare och poeter bott här och en gång också en ensam kvinna som ansågs häxa enär folk var rädda för hennes bannor, men besökte henne vid svår tandvärk, för hon kunde bota åkomman med någon maskin hon hade i sin besittning, i vars spak hon vevade med personens tandvärkshuvud inpressat i maskinens ena öppning. Det märkliga donet såldes sedermera på auktion efter hennes frånfälle, men var obrukbart hos följande ägare. Den siste här var rysk poet och stilist som endast blott nog skrev om ganska granna blommor och sina vaser. Huset är från sent 1700-talets slut. Det spökar ibland på Klobbägen nedanför torpet, enligt urbana legender är det någon köttätande gast hon kvinnan i tiden gett tänder åt.

 

 

oasen4Inne i "rysstorpet", kallas så enär den sista tillbringad här var rysse och poet, och han den ryska poetens sista rekvisista vita skjorta kvar alltjämt, upphängd varit sedan dess får man tro. Om en kaotisk kvarräcka.

 

 

 

 

 

 

 

 

                                                                      Inne i ryssropet är bakungnen max stor så. 

 

 

oasen5

 

Halv kort säng inne i rysstorpet, och en naivistisk väggplansch. Det märkliga att sängen ännu var komplett för något år sedan, vem jävel i helvete stjäl en halv säng, enär lyxpoeten hade tänkt bära hela komplett till sin snickebod och putsa göra upp den, sedan kunna sova i fastän. Jävla dårar överallt bara, skonar inte dekadensen för Hammarén.

 

 

 

 

 

 

                                                                                                 Rysstorpets fjöl, två spröt genom breda plankor.

oasen6

 

 

Rysstorpsdassrekvisita kvar som textrådet, lyxpoeten herr Hammarén petade fram med en för stunden promenadkäpp. Dekollage beses en tjaminiatyrplastkaffepanna från tidigt 1960-talet då alla små flickor behövde sådan att använda som flickfjöl till visa. Och med en damsko någon töjd nummer, ett brett handsmitt gångjärn jämte en handblåst flaska som inte ser gammal ut fastän än, nog någon fått en fylla från en tid torpet stod tomt innan ryska poeten kom, som skrev om blommor och ganska höga vaser blott som enbart.

 

 

oasen7

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsättningen följer

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tre som lämnade elfenbenstornet

Publish or perish, den hotfulla frasen stötte jag på första gången för nästan femtio år sedan. Jag läste på Dartmouth College i New Hampshire, ett Ivy League-universitet med stolta traditioner ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 05 augusti, 2012

Bitterhetskänslor

Ett återkommande begrepp i min och mina vänners vokabulär när vi var runt tjugo var bittra kärringar. Dessa personer, som kan vara av både manligt och kvinnligt kön, möter man ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 12 augusti, 2010

Roger Scruton som uppfostrare

Denna text anländer året sent och består i en mer essäistisk anmälan av den svenska översättningen av den konservative filosofen Roger Scrutons Culture Counts från 2007 (sv. Atlantis & Axess ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 15 november, 2010

Robert Schumann och musikens villkor

Från mars 1854 till sin död i juli 1856 var Robert Schumann på egen begäran intagen på ett privat mentalsjukhus i Endenich, strax utanför Bonn. Den omedelbara anledningen var att ...

Av: Carl-Göran Ekerwald | Essäer om musik | 09 juli, 2008

Aborter, omskärelse och ett undersexualiserat samhälle

Jag är ingen abortmotståndare, men jag är inte heller en entusiastisk förespråkare av aborter. Ju färre, desto bättre. Nu haglar det larmrapporter om att vi svenskar ligger i topp i den ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 27 juli, 2013

Lars Andersson. Foto: Kari Lovaas

Fräls oss ifrån ondo …

Lars Andersson ägnar inte sig åt deckargenren. Kanske för att den leder fel, att den är för grund eller för platt för att kunna tjäna hans syften ...

Av: Sven Smedberg | Essäer om litteratur & böcker | 13 januari, 2016

Katten är död och levande samtidigt

“What happens if you put a cat in the microwave?” Ja, vad händer om du gör det, tänker jag. Svar: Ingenting. Så länge du inte sätter på microvågsugnen. Men vad händer ...

Av: Helena Lie | Reportage om scenkonst | 06 maj, 2013

”Satan hade jubelfest när Luther skrev sina böcker!” Bishop Hill, svenskhet på prärien

  Taxin gungar mjukt över brofästets skarvar. Jag ser hur snöflingorna förintas när de faller ned i älvens hemlighetsfulla mörker och jag tänker på vilka frågor vi skall ställa när vi ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 08 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.