Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

Först på engelska var Novellmästarna

I en artikel i Washington Post (8 augusti) berättas om en antologi med noveller av svenska deckarförfattare som ska publiceras i USA. Redaktör för antologin, som innehåller en novell av ...

Av: Bertil Falk | 14 augusti, 2013
Gästkrönikör

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Högt på sångens vingar

Montserrat Cabballé – hur gärna hade jag inte stalkat henne. Det tycks dock inte fysiskt möjligt enligt mina bemödanden på nätet. Trots kommentarsfält vid you-tube-filmerna med hennes insjugningar, ingen hemsida ...

Av: Annakarin Svedberg | 03 september, 2017
Essäer om musik

Killers from Space (1954)

Lavalantula och jättespindlarnas återkomst



Jättestora spindlar var en skrämmande ingrediens i 1950-talets skräckfilmer. I Tarantula (1955) experimenterar man med radioaktiva isotoper som ska skapa jättedjur som ska lösa livsmedelsförsörjningen i framtiden. Försöken visar sig vara mindre lyckade med en tarantella svarar bra på behandlingen och växer till skrämmande mått och lyckas naturligtvis rymma och sprida panik bland befolkningen.


En annan skillnad mellan 1950-talets spindelskräckfilmer och Lavalantula är att filmerna på 1950-talet tog sig själva på stort allvar. Även om de med dagens ögon på många sätt blir komiska med de dåliga specialeffekterna så framförde man ett viktigt budskap om hotet från kärnvapen. Lavalantula hör istället till den kategori av filmer som är gjorda med glimten med ögat. Det är en klassisk B-film med taskiga specialeffekter och avdankade skådisar men som klarar sig ganska bra ändå genom sin humoristiska ton och med sina referenser och lek med genrens klichéer.
Tarantula (1955) och Lavalantula (2015)

Tarantula (1955) och Lavalantula (2015)

Annons:

I filmen Killers from Space (1954) blandar man friskt rymdvarelser med kärnvapenprov. Det visar sig att en utomjordisk civilisation tänker utplåna människorna genom att använda strålningen från våra egna atombombstester för att mutera spindlar och andra insekter så de blir jättestora och farliga.

Filmen Them! från 1954 räknas som den första skräckfilmen från 1950-talet inom genren muterade radioaktiva jätteinsekter. I det här fallet handlar det om myror som lever i New Mexikos öken och som förmodligen blivit stora på grund av radioaktivitet. Filmerna spelades in under kalla kriget, i skuggan av andra världskriget där mänskligheten fick uppleva den fruktansvärda kraften av atombomben i de japanska städerna i Hiroshima och Nagasaki. Det var en tid då världen kapprustade och provsprängde atombomber till höger och vänster.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det fanns en arsenal av atombomber hos världens supermakter som skulle kunna spränga jorden flera gånger om. Radioaktivt och atombomber var det man var fruktade mest vilket speglade sig i tidens skräckfilmer där strålningen bland annat skapade muterade jättespindlar.

I filmen Lavalantula (2015) är det fortfarande jättespindlar som står i fokus men istället för radioaktivitet är det naturkatastrofer som skapar monstren. Man kan också se att själva spelplatsen i filmen har förflyttas från periferin till centrum.

I 1950-talets skräckfilmer uppstår ofta de muterade spindlarna i ödsliga ökenområden, som Nevada och New Mexiko, nära platser där man testsprängde atombomber och det är främst småstäder som drabbas av de muterade monstren. I dag är det istället de stora städerna som drabbas. I Lavalantula (2015) drabbas Los Angeles både av jordbävningar och av vulkanutbrott som gör att jättestora lavasprutande tarantlar kryper fram ur underjorden.

Vi har under det sista decenniet sett vilka katastrofer som naturen kan ställa till med som jordbävningen på Haiti, i Japan och den stora tsunamin i Thailand. I USA går man och väntar på det stora skalvet som enligt forskarna kan inträffa när som helst (eller om hundra år) i San Andreasförkastningen där bland annat Los Angeles ligger.

En annan skillnad mellan 1950-talets spindelskräckfilmer och Lavalantula är att filmerna på 1950-talet tog sig själva på stort allvar. Även om de med dagens ögon på många sätt blir komiska med de dåliga specialeffekterna så framförde man ett viktigt budskap om hotet från kärnvapen. Lavalantula hör istället till den kategori av filmer som är gjorda med glimten med ögat. Det är en klassisk B-film med taskiga specialeffekter och avdankade skådisar men som klarar sig ganska bra ändå genom sin humoristiska ton och med sina referenser och lek med genrens klichéer.

Sharknado (2013) är också en skräckkomedi där en naturkatastrof i form av en tornado i havet utanför Los Angeles suger upp ett stim dödliga hajar och dumpar dem över Los Angelesborna. Ian Zering (som spelade i serien Beverly Hills på 1990-talet) fick i filmen ett nytt genombrott som B-skådis och han dyker även upp i en kort scen i filmen Lavalantula och skapar en intern referens genom att säga att han gärna skulle hjälpa till med att slåss mot spindlarna men för tillfället har han egna hajproblem att ta hand om. Den här typen av skämt eller andra referenser är ganska typiska för vår tids B-skräckisar som har en hängiven publik som uppskattar de interna skämten och metafilm anspelningarna.

I Lavalantula är till exempel huvudpersonen Colton West (spelad av Steve Guttenberg) en avdankad B-actionskådespelare som nu får möjlighet att inte bara vara hjälte på filmduken utan även i verkligheten och på så sätt återupprätta sitt dalande rykte.

Guttenberg vars karriär stod i topp under 1980-talet med Polisskolan-filmerna och Tre män och en baby har sett sin stjärna dala på Hollywoods stjärnhimmel de senaste decennier, så rollen passar på så sätt honom väl. I filmen dyker det också upp tre andra skådespelare från Polisskolan-filmerna bland annat Michael Winslow som i filmerna imponerade med sina många ljudeffekter, vilket han också gör i den här filmen. Det finns i Lavalantula anspelningar på film som gör att det delvis är en metafilm. Bara det att den utspelar sig i Hollywood med filmteam, fans och look-alike skådisar gör att det blir en film om en film på flera plan.

Det finns många spindelfilmer där spindlarna blir stora och farliga på grund av olika orsaker som: radioaktivitet, dumpat giftavfall, genetiska experiment av militären, utomjordisk påverkan eller naturkatastrofer. Som alla andra skräckfilmer är filmerna ett tidsdokument över vad vi just då var mest rädd för. För det är egentligen inte spindlarna vi är rädda för utan det som förändrar dem.

Mathias Jansson

Ur arkivet

view_module reorder

Ett litet axplock bland 100-åriga faktasier

”Du kanske tror att framtiden står skriven bland alla kreativa tankar på internet? Så är det inte. Framtiden finns bland de dammiga böckerna på bibliotekens hyllor. De verkligt kreativa hjärnorna ...

Av: Bertil Falk | Kulturreportage | 23 juni, 2012

Kockpitten

Nio timmars flygning utan mellanlandning. Men hon måste. Måste iväg. Få det där stödet att kasta loss från sista förtöjningen – kapa livlinan. Men vad i helvete hade vi i kosmos ...

Av: Else-britt Kjellqvist | Kulturreportage | 11 september, 2011

Veckans eutanasi (ευθανασία )

En mycket märklig rättegång pågår just nu i Solna tingsrätt. Ett för tidigt fött barn med svåra hjärnskador bedöms inte ha några chanser att överleva. Efter samråd med föräldrarna kopplas ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 september, 2011

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | Utopiska geografier | 16 juni, 2014

Sri Aurobindo

Indisk renässans jagar undan såväl skallmätare i Lappland som sociala ingenjörer

Allt som lever har sitt eget existensberättigande, sin egen rättmätiga livskamp.

Av: Anna-Karin Svedberg | Kulturreportage | 28 december, 2015

Strindbergs äktenskap och Titanic – om dålig hållbarhet och haverier

August Strindberg blev mycket skakad när han hörde om Titanics undergång den 15 april 1912. Han hade då en månad kvar att leva. Livsverket var fullbordat, några få av de ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om litteratur & böcker | 15 april, 2012

I världsmedborgarskapets döda vinkel

Alla instanser som på ett eller annat sätt förvaltar ett pedagogiskt uppdrag måste bidra till att fostra världsmedborgaren, menar Martha Nussbaum. Att vara världsmedborgare innebär kort sagt att ha en ...

Av: Andreas Åberg | Övriga porträtt | 12 december, 2013

Skriket

Skriket Skriket fanns i mänsklighetens begynnelse. Skrikande gick människan genom förtvivlan och fasa vare sig hon förde krig, älskade, föddes eller dog. Även djuren skriker. För den förhistoriska människan skrek också ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 19 september, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.