Varför firar vi jul?

Ty ett barn har fötts, en son är oss givenVäldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. (Jes. 9:6). På något sätt är ...

Av: .Lars-Erik Gardell | 24 december, 2009
Övriga porträtt

Det nya Magritte museet i Bryssel

Mitt i hjärtat av Bryssel ligger det nya René Magritte museet som invigde den 2 juni 2009. Man undrar vad Magritte själv skulle säga om placeringen vid Place Royal, det ...

Av: Mathias Jansson | 18 juni, 2009
Kulturreportage

Som en spark i arslet på varenda kotte!

  Vad är det som får folk att betala hundratals kronor, ibland mer, för en bit plast från band som knappt kan spela, än mindre sjunga, och som i låtskrivandet praktiskt ...

Av: Peter Sjöblom | 17 april, 2013
Essäer om musik

Elisabeth Hesselblad. Foto: Okänd fotograf, Skaraborgs Läns Tidning, Sept 25, 2014.

Elisabeth Hesselblad och Barmhärtighetens jubelår

Vi lever i en apokalyptisk tid. Mellanöstern slits av konflikter och mördande utan gräns. IS och andra islamistiska grupper utövar terror jorden runt. Kristna och människor av främmande religioner förföljs ...

Av: Lena Månsson | 04 januari, 2016
Essäer om religionen

Eleonora Danco . Foto: Lena Andersson

Fokus på Italien under Göteborgs filmfestival



Den 39:e upplagan av Göteborgs filmfestival hade fokus på Italien. Ungefär 20 filmer visades. Däribland Eleonora Dancos långfilmsdebut N-Capace och Pietro Marcellos Lost and Beautiful, som vann årets Ingmar Bergman-pris för bästa debut. 
– Det har varit ett fantastiskt italienskt filmår, både för de stora, etablerade filmarna och för debutanterna. Människor älskar italienska filmer eller den förutbestämda bilden av dem, men det är roligt att i år kunna visa ett mer varierat program som ger en bredare bild av italiensk film, säger Jonas Holmberg, konstnärlig ledare på festivalen.
Luca Guadagnino besökte Göteborgs filmfestival med The bigger splash. Foto: Lena Andersson

Luca Guadagnino besökte Göteborgs filmfestival med The bigger splash. Foto: Lena Andersson

Annons:

– Det har varit ett fantastiskt italienskt filmår, både för de stora, etablerade filmarna och för debutanterna. Människor älskar italienska filmer eller den förutbestämda bilden av dem, men det är roligt att i år kunna visa ett mer varierat program som ger en bredare bild av italiensk film, säger Jonas Holmberg, konstnärlig ledare på festivalen.

Någon av dessa filmer som du speciellt vill lyfta fram?

– Debutanterna Pietro Marcellos Lost and Beautiful och Carlo Lavagnas Arianna, som är en stark och vacker skildring av en ung kvinna som kommer tillbaks till platsen där hon växte upp och hennes sökande efter identitet, säger Jonas Holmberg.

Under lördagens Dragon Awards vann Lost and Beautiful av Pietro Marcello årets Ingmar Bergman-pris för bästa debut med motiveringen: "Utmärkelsen går till denna film för dess imponerande vision och spiritualitet, hur den får oss att tro på mänskligheten under mörka tider och för dess meningsfulla förnyelse av filmen."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är en film där skillnaden mellan verklighet och saga är väldigt tunn. Commedia dell'arte-figuren Pulcinella försöker uppfylla fåraherden Tommasos sista önskan att rädda en tjurkalv från döden. Filmen bjuder på många vackra scener från Italien och många sekvenser på bufflar.

Lugnt på ett rörande sätt

En annan italiensk pärla som visas under festivaldagarna är Greenery will bloom again av den 84-årige mästaren Ermanno Olmi (som vann guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes 1978 för Träskoträdet.) Det är en skildring av första världskriget, men det är ingen vanlig krigsfilm i den meningen att den porträtterar våld och krig, utan händelseförloppet är lugnare på ett nästintill rörande sätt. Döden är ständigt närvarande och påminner om hur bräckligt livet är.

Tidningen Kulturen träffade en av filmens skådespelare, Claudio Santamaria, när han besökte filmfestivalen. Det är första gången han medverkar i en av Ermanno Olmis filmer.

– Det har varit fantastiskt att få jobba med honom. Jag hade sagt ja till vilken film han än erbjudit för han är en fantastisk regissör, men Greenery will bloom again blev en otroligt välgjord film som skildrar lidandet som skapas av kriget och vilken betydelse det får för alla inblandade.

Vad var den största utmaningen vid inspelningen av filmen?

– Kylan och snön var den största utmaningen. Vi spelade in filmen under två månader i norra Italien och under den tiden föll det en hel del snö som från början inte var menat att vara en del av filmen, men som sedan kom på ett naturligt sätt in i handlingen.

Under filmfestivalen var journalisten Ann-Louice Dahlgren moderator under seminariet Focus Italy: Lost in La Dolce Vita, där regissören och manusförfattaren Roberto Minervini, regissören och producenten Carlo Lavagna samt filmkritikern på II Messaggero, Gloria Satta medverkade.

Ställer universella frågor

Eftersom Ann-Louice Dahlgren bott många år i Italien och kan flytande italienska fungerade hon även som tolk inför Tidningen Kulturens möte med Eleonora Danco. Danco är regissör, manusförfattare, skådespelare, författare och performance artist.

I hennes långfilmsdebut N-Capace, är hon ständigt närvarande. Hon ställer frågor och väcker tankar i dessa sorters självbiografiska dokumentärer som lyckas beröra på alla plan. N-Capace är min personliga festivalfavorit med musik och teater som synnerliga viktiga inslag.

Under ett besök i sin hemstad Terracina på väg till i Rom möts en kvinna av minnen, frågor och svar. Hon belyser även smärtan efter moderns död. I möten med människor, gamla och unga, ställer hon frågor som många gånger är väldigt personliga. Det kan röra sig om religion, sex, kärlek och död.

 

Bild Eleonora

 

– Jag valde att ställa dessa frågor eftersom det är universella frågor som alla kan förhålla sig till; de är fundamentala och alla människor vet vad de innebär och kan ta ställning till dem, säger Eleonora Danco.

I N-Capace möter vi olika sorters personligheter, alltifrån Dancos egen pappa till tonårsflickan som bara läst en bok och inte minns vad den handlade om.

– Min pappa ville först inte vara med i filmen, men han blev väldigt nöjd med resultatet och nu vill han fortsätta att spela in film. Han är även med på omslaget till films soundtrack, säger Eleonora Danco.

Musik är väldigt viktigt för Eleonora Danco och en inspiration i hennes arbete. Bland annat lyssnar hon på jazz, soul och elektronisk musik.

Eleonora Danco har tidigare gjort teateruppsättningar och filmroller. Varför valde hon att göra film?

– Eftersom jag är van vid teatern var det en helt ny upplevelse att spela in film. Den största skillnaden mot teatervärlden är att man inte har tid till att experimentera, utan måste ta tillvara på tiden och se till att allt fungerar exakt som man planerat vid inspelningstillfället.

– Men jag har tagit med mig mycket från teaterns värld in i filmen. Varje sekvens är minutiös planerad. Om man tittar noga kan man se att varje del av filmen är har en detaljrikedom och är upplagd som om den vore på en teaterscen.

Somewhere amazing

En annan film som stack ut i festivalutbudet var Giorgia Ceceres andra långfilm Somewhere amazing. Den skildrar Lucia (Isabella Ragonese) som lever ett stillsamt liv tillsammans med sin man och son.

När hon får veta att mannen bedragit henne inträffar en rad händelser, ibland av etisk karaktär, som så småningom leder till hennes frigörelse. En gatuförsäljare från Nordafrika spelar även en viktig roll i dramat och gör att den pågående flyktingkatastrofen gör sig påmind.

Det är även ett ämne som kortfattat berörs i The bigger splash av Luca Guadagnino.
Guadagnino har varit i Sverige flera gånger, men i år besökte han för första gången Göteborg och Göteborgs filmfestival. Sedan tidigare mest känd för Kärlek på italienska, gör han nu en remake på Jacques Derays film Bassängen från 1969.

Den utspelar sig på en italienska ön Pantelleria dit ett kärlekspar (Tilda Swinton och Matthias Schoenaerts) planerar att spendera ett par dagar på tu man hand, men får besök av kvinnans förre älskare (Ralph Fiennes) och hans dotter med allt vad det medför.

Utmaning och nöje

– Det roligaste med att göra film är att möta skådespelarna och filmteamet. Mitt jobb är både en stor utmaning i kombination med nöje, säger Guadagnino.

Att Guadagnino skulle arbeta med film har alltid varit en självklarhet, något som han vetat ända sedan barnsben. Hitchcock, Rossellini och Fassbinder är några av de regissörer som inspirerar hans skapande.

Lena Andersson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Hannah Wilke. Intra Venus

Hannah Wilke dör i cancer 1993. Ett liv tillika livslångt konstprojekt når sin ände. Det identitetspolitiska i hennes konst dröjer kvar än idag. Detta politiska stoff som omgärdar subjektet kan ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 10 Maj, 2013

I världsmedborgarskapets döda vinkel

Alla instanser som på ett eller annat sätt förvaltar ett pedagogiskt uppdrag måste bidra till att fostra världsmedborgaren, menar Martha Nussbaum. Att vara världsmedborgare innebär kort sagt att ha en ...

Av: Andreas Åberg | Övriga porträtt | 12 december, 2013

Lotta Olsson, Jojje Wadenius, foto Ulrika Zwenger

Lotta Olsson, Charlotte Ramel, Jojje Wadenius 

En recension-intervju av Belinda Graham!

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 09 november, 2016

Marionetter. Foto: Belinda Graham

Don Giovanni - Mozart regisserar själv sin största triumf i Prag

I Prag är Don Giovanni helt enkelt den största blockbustern! Punkt slut. Aldrig har Mozarts mästerverk gjorts så charmigt och humoristiskt, och ändå helt seriöst, som av den klassiska National ...

Av: Belinda Graham | Resereportage | 08 Maj, 2015

Leonard Baskin, Cave birds

Birdman - fågelmänniskor i New England och på Nya Zeeland

Är det inte något elementärt existentiellt med fågeln som symbol? Ivo Holmqvist knyter samman sina möten med den unge Leonard Baskin och den något äldre Mary McIntyre, två konstnärer som ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 23 februari, 2015

Ny Tid

Skörden av dagens postutdelning bestod av ett God Jul-vykort, som kom lite för tidigt om den ska glädja mig julen 2017, eftersom 2016-års julutgåva är inte bara passerad utan även ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 03 februari, 2017

Målning av Melker Garay (detalj)

Hur mycket kan man begära av en människa?

Melker Garay och svårigheten att vara människa.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 30 januari, 2016

Sartre ska vi inte heller glömma

Röken är tät. Sorlet stiger och sjunker som sjudande vågor på ett vindpinat hav. Glasen töms i rask takt. Vissa repliker i de disparata och vilda samtalen skär som slipade ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 01 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.