Skagens sista dotter – om Helga Ancher

Aldrig hade någon fötts med gynnsammare förutsättningar att bli konstnär än Helga Ancher. Född 1883 mitt in i Skagenmålarnas guldålder, en tid av fester, arbete och konstdiskussioner. Man sade att ...

Av: Kerstin Svea Dahlén | 02 mars, 2014
Konstens porträtt

Julefrid – gudomligt mörker och den mångkulturella människan

Farmor hade en julgran. I vårt köpcentrum står en julgran. Jag har ingen julgran. I år är julen mörk och varm. Ingen snö, men regn och en massa plusgrader. Bra, säger ...

Av: Annakarin Svedberg | 24 december, 2013
Kulturreportage

Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | 13 januari, 2009
Stefan Hammarén

Gruppering av verdier

  Det fins ulike måter en kan gruppere verdier, og en av disse er med utgangspunkt i arven fra naturvitenskapelig basert verdiprofil (empirisk, eksperimentell, vitenskap og vitenskapsfilosofi) versus humane og religiøse ...

Av: Thor Olav Olsen | 18 januari, 2011
Agora - filosofiska essäer

Eleonora Danco . Foto: Lena Andersson

Fokus på Italien under Göteborgs filmfestival



Den 39:e upplagan av Göteborgs filmfestival hade fokus på Italien. Ungefär 20 filmer visades. Däribland Eleonora Dancos långfilmsdebut N-Capace och Pietro Marcellos Lost and Beautiful, som vann årets Ingmar Bergman-pris för bästa debut. 
– Det har varit ett fantastiskt italienskt filmår, både för de stora, etablerade filmarna och för debutanterna. Människor älskar italienska filmer eller den förutbestämda bilden av dem, men det är roligt att i år kunna visa ett mer varierat program som ger en bredare bild av italiensk film, säger Jonas Holmberg, konstnärlig ledare på festivalen.
Luca Guadagnino besökte Göteborgs filmfestival med The bigger splash. Foto: Lena Andersson

Luca Guadagnino besökte Göteborgs filmfestival med The bigger splash. Foto: Lena Andersson

Annons:

– Det har varit ett fantastiskt italienskt filmår, både för de stora, etablerade filmarna och för debutanterna. Människor älskar italienska filmer eller den förutbestämda bilden av dem, men det är roligt att i år kunna visa ett mer varierat program som ger en bredare bild av italiensk film, säger Jonas Holmberg, konstnärlig ledare på festivalen.

Någon av dessa filmer som du speciellt vill lyfta fram?

– Debutanterna Pietro Marcellos Lost and Beautiful och Carlo Lavagnas Arianna, som är en stark och vacker skildring av en ung kvinna som kommer tillbaks till platsen där hon växte upp och hennes sökande efter identitet, säger Jonas Holmberg.

Under lördagens Dragon Awards vann Lost and Beautiful av Pietro Marcello årets Ingmar Bergman-pris för bästa debut med motiveringen: "Utmärkelsen går till denna film för dess imponerande vision och spiritualitet, hur den får oss att tro på mänskligheten under mörka tider och för dess meningsfulla förnyelse av filmen."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det är en film där skillnaden mellan verklighet och saga är väldigt tunn. Commedia dell'arte-figuren Pulcinella försöker uppfylla fåraherden Tommasos sista önskan att rädda en tjurkalv från döden. Filmen bjuder på många vackra scener från Italien och många sekvenser på bufflar.

Lugnt på ett rörande sätt

En annan italiensk pärla som visas under festivaldagarna är Greenery will bloom again av den 84-årige mästaren Ermanno Olmi (som vann guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes 1978 för Träskoträdet.) Det är en skildring av första världskriget, men det är ingen vanlig krigsfilm i den meningen att den porträtterar våld och krig, utan händelseförloppet är lugnare på ett nästintill rörande sätt. Döden är ständigt närvarande och påminner om hur bräckligt livet är.

Tidningen Kulturen träffade en av filmens skådespelare, Claudio Santamaria, när han besökte filmfestivalen. Det är första gången han medverkar i en av Ermanno Olmis filmer.

– Det har varit fantastiskt att få jobba med honom. Jag hade sagt ja till vilken film han än erbjudit för han är en fantastisk regissör, men Greenery will bloom again blev en otroligt välgjord film som skildrar lidandet som skapas av kriget och vilken betydelse det får för alla inblandade.

Vad var den största utmaningen vid inspelningen av filmen?

– Kylan och snön var den största utmaningen. Vi spelade in filmen under två månader i norra Italien och under den tiden föll det en hel del snö som från början inte var menat att vara en del av filmen, men som sedan kom på ett naturligt sätt in i handlingen.

Under filmfestivalen var journalisten Ann-Louice Dahlgren moderator under seminariet Focus Italy: Lost in La Dolce Vita, där regissören och manusförfattaren Roberto Minervini, regissören och producenten Carlo Lavagna samt filmkritikern på II Messaggero, Gloria Satta medverkade.

Ställer universella frågor

Eftersom Ann-Louice Dahlgren bott många år i Italien och kan flytande italienska fungerade hon även som tolk inför Tidningen Kulturens möte med Eleonora Danco. Danco är regissör, manusförfattare, skådespelare, författare och performance artist.

I hennes långfilmsdebut N-Capace, är hon ständigt närvarande. Hon ställer frågor och väcker tankar i dessa sorters självbiografiska dokumentärer som lyckas beröra på alla plan. N-Capace är min personliga festivalfavorit med musik och teater som synnerliga viktiga inslag.

Under ett besök i sin hemstad Terracina på väg till i Rom möts en kvinna av minnen, frågor och svar. Hon belyser även smärtan efter moderns död. I möten med människor, gamla och unga, ställer hon frågor som många gånger är väldigt personliga. Det kan röra sig om religion, sex, kärlek och död.

 

Bild Eleonora

 

– Jag valde att ställa dessa frågor eftersom det är universella frågor som alla kan förhålla sig till; de är fundamentala och alla människor vet vad de innebär och kan ta ställning till dem, säger Eleonora Danco.

I N-Capace möter vi olika sorters personligheter, alltifrån Dancos egen pappa till tonårsflickan som bara läst en bok och inte minns vad den handlade om.

– Min pappa ville först inte vara med i filmen, men han blev väldigt nöjd med resultatet och nu vill han fortsätta att spela in film. Han är även med på omslaget till films soundtrack, säger Eleonora Danco.

Musik är väldigt viktigt för Eleonora Danco och en inspiration i hennes arbete. Bland annat lyssnar hon på jazz, soul och elektronisk musik.

Eleonora Danco har tidigare gjort teateruppsättningar och filmroller. Varför valde hon att göra film?

– Eftersom jag är van vid teatern var det en helt ny upplevelse att spela in film. Den största skillnaden mot teatervärlden är att man inte har tid till att experimentera, utan måste ta tillvara på tiden och se till att allt fungerar exakt som man planerat vid inspelningstillfället.

– Men jag har tagit med mig mycket från teaterns värld in i filmen. Varje sekvens är minutiös planerad. Om man tittar noga kan man se att varje del av filmen är har en detaljrikedom och är upplagd som om den vore på en teaterscen.

Somewhere amazing

En annan film som stack ut i festivalutbudet var Giorgia Ceceres andra långfilm Somewhere amazing. Den skildrar Lucia (Isabella Ragonese) som lever ett stillsamt liv tillsammans med sin man och son.

När hon får veta att mannen bedragit henne inträffar en rad händelser, ibland av etisk karaktär, som så småningom leder till hennes frigörelse. En gatuförsäljare från Nordafrika spelar även en viktig roll i dramat och gör att den pågående flyktingkatastrofen gör sig påmind.

Det är även ett ämne som kortfattat berörs i The bigger splash av Luca Guadagnino.
Guadagnino har varit i Sverige flera gånger, men i år besökte han för första gången Göteborg och Göteborgs filmfestival. Sedan tidigare mest känd för Kärlek på italienska, gör han nu en remake på Jacques Derays film Bassängen från 1969.

Den utspelar sig på en italienska ön Pantelleria dit ett kärlekspar (Tilda Swinton och Matthias Schoenaerts) planerar att spendera ett par dagar på tu man hand, men får besök av kvinnans förre älskare (Ralph Fiennes) och hans dotter med allt vad det medför.

Utmaning och nöje

– Det roligaste med att göra film är att möta skådespelarna och filmteamet. Mitt jobb är både en stor utmaning i kombination med nöje, säger Guadagnino.

Att Guadagnino skulle arbeta med film har alltid varit en självklarhet, något som han vetat ända sedan barnsben. Hitchcock, Rossellini och Fassbinder är några av de regissörer som inspirerar hans skapande.

Lena Andersson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Ett landställt skepp där Aralsjön tidigare bredde ut sig

Moder Jord är i kris

Jorden är förutsättning för våra liv. Den är ett gemensamt villkor för allt levande. Jorden har fostrat oss människor, den är vårt arv och vårt ansvar. Det är globalt känt ...

Av: Lena Månsson | Essäer om samhället | 11 februari, 2016

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Kungliga böcker samlade i Stockholm

Kungliga böcker samlade i Stockholm Ett reportage om det kungliga biblioteket Det var en gång för länge sedan en kung. Han tyckte om böcker så mycket att han lade grunden ...

Av: Tidningen Kulturen | Allmänna reportage | 07 september, 2006

Eyvind Johnson : Att läsa, att resa, att skriva

I Personligt dokument skildrar Eyvind Johnson hur han som 19-åring bröt upp från hembygden i Norrbotten: "Och så reste jag på hösten ner till Stockholm. Det liknade flykt och var ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 02 oktober, 2010

”Klockan två kommer jag att må riktigt illa” – George Bernard Shaw möter…

Det är inte särskilt svårt att vara den perfekta värdinnan och den omtyckte värden. Bara två ord behövs: ”Äntligen!” när gästerna kommer, och ”redan?” när de går (fast man måste ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 18 juli, 2012

En politisk ontologi? Om Giorgio Agambens Homo sacer

Vad skulle det innebära att tänka oss politikens ontologi? Som ett politikens ursprung? Före värdeomdömen och olika politiska ideologier och partier. Frågorna ställs av översättaren Sven-Olof Wallenstein i efterskriften till ...

Av: Marie Hållander | Essäer om religionen | 15 januari, 2011

Ioana Nicolaie. Foto Mircea Cărtărescu

Den kvinnliga kroppens erfarenhet träder in i litteraturen – intervju med den rumänska…

Jag är tung, genomskinlig, med geometriska parker som växer under arkader. Jag trycker stenar mot bröstet, jag tycker jag är en damm av sprucken marmor. I nionde månaden är jag ...

Av: Maria Monciu | Litteraturens porträtt | 15 december, 2014

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.