Esko Männikkö lägger stor vikt vid hängningen av sina verk. Foto: Emil Fagander

”I do it my way”.

En av Finlands mest omtalade och framgångsrika samtida bildkonstnärer visas just nu i en stor utställning i Stockholm. Esko Männikkös måleriska bilder sätter sig fast i betraktarens medvetande, direkt eller ...

Av: Nancy Westman | 23 oktober, 2017
Konstens porträtt

Edgar Alla Poe och det sublima Antarktis

År 2009 fyller den amerikanske författaren Edgar Allan Poe tvåhundra år. Det uppmärksammas stort i USA och mindre i Sverige. Den store skräck- och deckarmästaren skrev bara en roman, Artur ...

Av: Bertil Häggman | 18 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jonas Wessel. Jag är en annan

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | 20 augusti, 2012
Utopiska geografier

Jesus and Yahweh

Litteraturvetaren Harold Bloom är kanske mest känd för Den västerländska kanon, och då kanske i synnerhet för dess lista på västerlandets 26 främsta författare. Stora delar av sin karriär har ...

Av: Tobias Harding | 11 augusti, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Cate Blanchett Foto: Popperipopp, Wikimedia commons. CC BY SA 3.0

Inför Oscarsgalan. Del 2: Carol



Ivo Holmqvists andra delen av essän inför Oscarsgalan 2016.

 


Cate Blanchett gestaltar Carol med en inlevelse som gränsar till identifikation. Den prestationen ger henne kanske snart en Oscar, det vore rättvist. Det är väl lite mera tveksamt om Rooney Mara i den andra huvudrollen är lika förtjänt av ett pris även om hon är fenomenal på att se ut som Audrey Hepburn.
Todd Haynes. Foto: David Shankbone, Wikimedia commons. CC BY 3.0

Todd Haynes. Foto: David Shankbone, Wikimedia commons. CC BY 3.0

Annons:

Detta är andra delen av Ivo Holmqvists essä inför Oscarsgalan 2016. Första delen finner du här: Inför Oscarsgalan del 1: The Danish Girl

Regissören Todd Haynes är bra på att återskapa femtiotalet. Så är han också ung nog att inte själv ha upplevt detta inte sällan ganska förskräckliga årtionde, han är född 1961. För några år sedan kom Far from Heaven, hans film med Julianne Moore i huvudrollen som en allt olyckligare förortshustru vars man överger henne, inte för en annan kvinna utan för en man. Hon söker tröst hos den sympatiske färgade trädgårdsmästaren vilket väcker förargelse bland de fördomsfulla i de bigotta villakvarteren i Connecticut där allt kontroversiellt hålls dolt under vardagsslentrianens välpolerade yta. Hemmafruarna framlever en enahanda tillvaro i hus fyllda av arbetsbesparande köksmaskiner medan deras män tågpendlar in till kontoren på Manhattan.

Todd Haynes

Man behöver inte leta länge för att hitta de litterära förlagorna, bland annat noveller och romaner av John Cheever, John Updike och Richard Yates (Sam Mendes film på hans Revolutionary Road berättar en sorgesam historia om stäckta ambitioner som också den utspelar sig i en villaförort). Ett skickligt tidsvittne var också Patricia Highsmith som 1952 gav ut romanen The Price of Salt, för säkerhets skull under pseudonym eftersom det är en lesbisk historia, i senare upplagor omdöpt till Carol. Så heter huvudpersonen, en av dessa uttråkade välbärgade förortsfruar som less ihjäl i sina ståtliga villor tills något oväntat händer. Patricia Highsmith har berättat om en händelse fyra år tidigare som gav henne uppslaget. Hon var som tjugosjuåring tillfällig expedit på ett varuhus när hon fick syn på en välklädd kvinna:

Perhaps I noticed her because she was alone, or because a mink coat was a rarity, and because she was blondish and seemed to give off light. With the same thoughtful air, she purchased a doll, one of two or three I had shown her, and I wrote her name and address on the receipt, because the doll was to be delivered to an adjacent state. It was a routine transaction, the woman paid and departed. But I felt odd and swimmy in the head, near to fainting, yet at the same time uplifted, as if I had seen a vision. As usual, I went home after work to my apartment, where I lived alone. That evening I wrote out an idea, a plot, a story about the blondish and elegant woman in the fur coat. I wrote some eight pages in longhand in my then-current notebook or cahier

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det ligger nära en berömd dikt av Sapfo. Och så ångade historien på, med den mörkhåriga expeditens och den blonda lyxhustruns fortsatta möten och kärlekshistoria – romanen blev snabbt en lesbisk klassiker. Den boken har Todd Haynes nu tagit hand om, på förtjänstfullt sätt.

Cate Blanchett gestaltar Carol med en inlevelse som gränsar till identifikation. Den prestationen ger henne kanske snart en Oscar, det vore rättvist. Det är väl lite mera tveksamt om Rooney Mara i den andra huvudrollen är lika förtjänt av ett pris även om hon är fenomenal på att se ut som Audrey Hepburn. Den rollen ligger långt från hennes tidigare som Lisbeth Salander i den amerikanska versionen av Stig Larssons roman (Naomi Rapace i de svenska är bra mycket bättre).

Av tidens politik märks nästan inget i Haynes film. Där kan man istället se den utmärkta Good Night, and Good Luck, en film regisserad av George Clooney 2005 som ligger nära det amerikanska femtiotalets kommunisthet, i porträttet av den legendariske reportern Ed Murrow och hans till slut framgångsrika kamp mot Wisconsin-senatorn Joseph McCarthys allt mera hysteriska och paranoida framfart mot alla vänstersympatisörer (filmtiteln är Murrows avslutningsfras efter tv-programmen).

Filmen vimlar av tidsmarkörer, alla röker som borstbindare, alla män bär hatt, och bilar med mycket plåt och krom glider fram på Manhattan. Sådan rekvisita har också Haynes haft nytta av även om hans film är inspelad i Cincinnatti i mellanvästerns Ohio, långt från förorterna runt New York. I de sekvenser där filmen blir en roadmovie har rekvisitörerna haft en enklare uppgift. Många motell och sluk längs landsvägen ser fortfarande ut som de gjorde för sextio-sjuttio år sedan.

En hel del deckare och thrillers av Patricia Highsmith har efter hand filmats, bland dem den långa serien om den samvetslöse skurken och mördaren Tom Ripley som ibland gestaltats av Matt Damon (där var också Cate Blanchett med), oftare av den riktigt obehaglige John Malkovich. Om henne själv finns en intressant biografi från 2010 vars titel anspelar på Ripley-böckerna: The Talented Miss Highsmith, skriven av Joan Schenker.

Hon har gjort bra ifrån sig när hon dykt ner i det Highsmith-arkiv som finns i Schweiz, och läst sig fram genom den åttatusen sidor långa dagboken som den komplicerade, alkoholistiska och depressiva Patricia Highsmith förde och där hennes många affärer med olika kvinnor är noga förtecknade. Att hon inte var någon lycklig människa ses redan i hennes mörka böcker.

Till de allra bästa hör Främlingar på tåg som kom 1950, två år före The Price of Salt. Alfred Hitchcock var snabbt klar med sin version. Den kom 1951 och är en av hans mest lyckade filmer. Kanske fick Patricia Highsmith uppslaget från Thedore Dreisers omfångsrika roman En amerikansk tragedi, skriver strax efter förra sekelskiftet, om en ambitiös yngling som mördar sin flickvän. Hon står i vägen för hans sociala klättring när han träffat en societetsflicka vars familj kan öppna alla dörrar i samhället. Den är en bra bok. Dreiser borde ha fått Nobelpriset i stället för Sinclair Lewis, det tyckte både han själv och andra. Den blev till George Stevens sevärda En plats i solen som kom samma år som Hitchcocks och med Elizabeth Taylor och Montgomery Cliff i centrum och Shelley Winters i periferin, också det en klassiker som hållit sig.

Cate Blanchett

För ett par år sedan upplevde vi något som fick mig att tänka på en sekvens hos Hitchcock. Så här var det: i filmen som avviker en hel del från Patricia Highsmiths roman är hjälten en stilig tennischampion. I en berömd scen på slutet spelar han en viktig match som han vill vinna så fort som möjligt, för att sätta stopp för psykopaten som han tidigare mött på ett tåg och som föreslagit att de ska byta mord. I det ögonblicket låter Hitchcock kameran svepa över tennispubliken. Allas ögon följer bollen, allas huvuden vänder sig fram och tillbaka, fram och tillbaka, i takt med att bollen spelas över nätet och returneras. Allas ögon följer spelet, allas huvuden rör sig i takt, utom en enda person som håller huvudet still och stirrar stint på hjälten på plan. Det är något lurt med avvikaren – han är förstås den psykopatiske mördaren.

En onsdagseftermiddag gick vi runt i salarna på Louisianas konstmuseum norr om Köpenhamn, och hade just avverkat Richard Avedons fantastiska porträtt och de intressanta intervjuerna med honom. Och så kom vi in på specialutställningen med Lucien Freud, med köttiga ansikten, anatomiska nakenstudier, vacker tät grönska. I ett rum hade en grupp samlats framför en av målningarna. Vi kände igen en god vän i utkanten av församlingen och hejade glatt men möttes av vänligt förebrående blickar och ett finger på läpparna hos en oberstlieutenant i full galauniform, eller kanske var han rent av generalmajor. Vi tystnade väluppfostrat och lyssnade på konstvetaren som lade ut texten om Lucien Freuds porträtt av modern, vitklädd och utsträckt på en säng, rofylld, kanske döende.

Allas blickar riktades mot målningen, både konstvetarens, de två stiliga damernas i centrum, och de välfriserade kvinnornas som omgav dem, idel skotskrutigt och lammullströjor. Avvikaren den gången var en lång man i mörk kostym. Hans blick rörde sig pilsnabbt över rummet, han registrerade allas rörelser men visade inget intresse för målningarna. Först då såg vi vem som fanns mitt i gruppen, och vem mannen var satt att bevaka: den långa ståtliga danska drottningen och hennes lika ståtliga och ännu längre syster Benedikte, omgivna av hovdamer. Överstelöjtnanten var hennes adjutant, den mörkklädde en diskret livvakt. När gruppen drog vidare till nästa rum enades vi med konstmuséets egen vakt att så här ska en monarki fungera.

Gick Stalin någonsin på konstutställning (Hitler gjorde det, med katastrofalt resultat för avvikande konstnärer) och gör Barack Obama eller Putin det? I så fall bakom avspärrningar, med fladdrande helikoptrar över huvudet, och omgivna av en arsenal skjutvapen... Så går det gudskelov inte till i Hamlets hemland.

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | Musikens porträtt | 28 februari, 2011

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

The fundamental torus geometry of the universe Psychic Spirit in You 2016

Improvement of the Flows of Matter and Energy in the Known Universe

LundaHydro AB, Vårlöksvägen 4, SE-387 92 Borgholm, Sweden

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 19 september, 2016

Le Chat Noir Gaudeamus

Bortglömd radikal från konstnärernas Montmartre

En ny bild av det tidiga nittonhundratalets Montmartre framträder när den politiskt medvetne målaren Théophile-Alexandre Steinlen får ta plats på Musée de Montmartre i Paris. Tidens strömningar och politiska dramatik ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 27 februari, 2015

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Den mångsidige Robert Walser

"Everyone who reads Walser falls in love with him" påstår Nicholas Lezard i The Guardian. The New Tork Review of Books har i sin utmärkta serie inhemska och utländska böcker ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 31 augusti, 2013

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Hamnen i Hamburg med nya konserthuset i bakgrunden. Foto: Björn Gustavsson

Hansaförbundet

Det tyska Hansaförbundet, som var i kraft från 1100-talet till 1600-talet, betydde oerhört mycket för utvecklingen av den nordeuropeiska handeln och utvecklandet av ett slags kulturell samhörighet länderna emellan. Ytterst ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 20 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts