Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Arena könskrig

 llustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | 06 november, 2007
Essäer om samhället

Stillbild ur filmen Russian Ark (2001) av Alexander Sokurov.

Tystnad, en tagning



Johannes Brahms symfoni nummer 2 fick mig att börja fundera kring utmaningen i att göra en film i en enda tagning. I mitten av december sände nämligen SVT2 en konsert med The Deutsche Symphonie Orchester Berlin under ledning av dirigenten Tugan Sokhiev. Konserten som spelades in i slutet av juni i en nedlagd fabrikslokal i östra Berlin hade filmats i enda tagning med hjälp av bara en enda kamera. 
I filmens barndom var det också vanligt att man filmade i en enda tagning, men då berodde det på tekniska begränsningar som svårigheten att flytta kameran och att klippa filmen som gjorde att man fick nöja sig med en enda tagning.
Stillbild ur musikvideon Unfinished Sympathy (1991) av Massive Attack..

Stillbild ur musikvideon Unfinished Sympathy (1991) av Massive Attack..

Annons:

I vanliga fall brukar man när man sänder den här typen av evenemang använda sig av flera olika kameror så att man kan klippa mellan olika vinklar och scener. Men här använde man sig istället av en 13 meter lång kamerakran som kunde "flyga" över och in i orkestern och fånga upp de enskilda musikerna och se orkestern från nya vinklar. Det som fascinerande mig var tanken att man i förhand måste ha gjort ett detaljerat schema över hur kameran skulle förflytta sig under den fyrtio minuter långa konserten och att det minsta misstag skulle gör att tagningen måste göras om.

Det fick mig att tänka på andra exempel på filmer gjorda i en enda tagning. Långt bak i minnet hörde jag ett annat musikstycke och kom ihåg musikvideon till Massive Attacks låt Unfinished Sympathy (1991). Den drygt fem minuter långa videon är gjord i en enda tagning och visar hur sångerskan Shara Nelson vandrar längs gatorna i Los Angeles förorter. Videon börjar med att man får se två stålkulor som rullar runt i en hand sedan lyfter sig kameran till ett fågelperspektiv och man ser några gängmedlemmar med en kamphund innan kameran springer i fatt Nelson och följer hennes vandring längs gatan tills sången är slut.

Ett mer nyligt exempel, med samma tema, är den kanadensiska sångerskans Kieszas video till låten Hideaway (2014). Den är också gjord i en enda tagning och visar hur sångerskan hoppar ur en gul taxi och börjar sjunga och dansar längs Brooklyns bakgator. Längs vägen träffar hon på människor som också börjar dans i en väl koreograferad video tills låten slutar och hon hoppar in i taxin igen.

I sammanhanget är A street with a view (2008) ett lite udda filmprojekt som också utspelar sig på en gata. Ben Kinsley och Robin Hewlett fick nämligen veta att Google skulle komma och filma i Pittsburgh för att skapa gatuvyer till sina kartor och beslöt sig därför för att iscensätta en del intressanta saker längs Sampsonia Way som sträcker sig längs åtta kvarter. När Googlebilen åkte längs gatan och filmade passerade den en parad, ett laboratorium, en svärdsduell och andra märkliga objekt och händelser som placerats ut längs färdvägen. På ett sätt blev det också en form av film gjord i en enda tagning. Projektet finns kvar på nätet som en kortdokumentär medan den befolkade gatumiljön i Google Street View idag har ersatts av en normal trist gatuvy.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En musikvideo är ju förstås bara ett par minuter lång och betydligt enklare att filma i en enda tagning än en långfilm. Det finns en del exempel på regissörer som har gett sig i kast med detta konststycke och som lyckats. Nu pratar vi inte om de filmer som artificiellt har klippts ihop i efterhand för efterlikna en enda oavbruten tagning som Alfred Hitchcocks Repet (1948) eller Alejandro G. Iñárritus Birdman (2014) utan där man verkligen har sagt: "Tystnad, en tagning".
Alexander Sokurovs 96 minuter långa Russian Ark (2001) är ett av de mer spännande projekten. Filmen är gjord i en enda tagning och utspelar sig i Vinterpalatset i S.t Petersburg.

Den tog fyra år att förberedda och utspelar sig i 33 olika rum som fylls med över 2000 skådespelare och tre orkestrar. Trots den långa förberedelsen var tiden knapp för att lyckas med projektet eftersom Vinterpalatset bara kunde hålla stängt under en enda dag för filminspelningen och man var beroende av dagsljuset. Efter tre misslyckade försök såg det ut som om man skulle misslyckas trots alla förberedelser. Ljuset började försvinna utanför fönstren och batterierna till kameran var nästan slut, men skam den som ger sig, för på fjärde försöket lyckades Sokurov slutligen med bedriften att göra en spelfilm på drygt en och halv timme i enda tagning.

I Russian Ark får vi följa en okänd berättare, ett spöke, som rör sig genom tid och rum i Vinterpalatset. Under vår vandring möter vi olika personer, verkliga och fiktiva, som levt i S:t Petersburg under stadens 300-åriga historia. Filmen är också ovanlig på ett annat sätt. Den är nämligen filmad i första person. Inom dataspel är det idag väldigt vanligt med första persons perspektiv.

I många actionspel (First Person Shooter) spelar du hjälten och ser spelvärlden i första person ofta med någon form av vapen som du håller i din hand. Inom filmens värld har detta perspektiv aldrig fått något riktig fäste. Eftersom berättaren i Russian Ark är ett spöke passar första person perspektivet naturligt in i handlingen. Det är rimligt att vi inte kan se personen utan att vi istället får uppleva historien utifrån hans perspektiv. Det blir kameralinsen som blir berättarens ögon.

I filmens barndom var det också vanligt att man filmade i en enda tagning, men då berodde det på tekniska begränsningar som svårigheten att flytta kameran och att klippa filmen som gjorde att man fick nöja sig med en enda tagning.

I de första filmerna placerade man helt enkelt kameran på ett ställe och filmade ett tåg som passerade, arbetarna som lämnade en fabrik eller en scen man byggt upp inomhus. En förutsättning för att skapa en film som Russian Ark är utvecklingen av steady-cam. Steady-cam, som börjades användas under 1970-talet, är en kamera som monteras i en sele på kroppen med ett stabiliseringssystem som gör att kameramannen fritt kan röra sig i omgivningen och på ett naturligt sätt följa med karaktärerna utan att det blir några skakningar i filmen.

Det senaste tillskottet av långfilmer som är gjorda i en enda tagning är den tyska filmen Victoria (2015) regisserad av Sebastian Schipper. Den 140 minuter långa filmen handlar om Victoria, en spanjorska bosatt i Berlin som lämnar en nattklubb i Berlin runt klockan fyra på morgonen. Utanför klubben träffar hon fyra unga män som hon slår följe med dem. Männen planerar under morgon att utföra ett bankrån för att betala en skuld och Victoria blir indragen i rånet. Att regissören valt att handlingen ska utspela sig tidigt på morgonen i Berlin beror förmodligen på att det inte är så mycket människor i omlopp på gatorna som skulle kunna störa inspelningen.

Hur personerna skulle röra sig i staden vara noga planlagt medan dialogen improviserades fram av skådespelarna. Naturligtvis lyckades man inte heller i det här projektet vid det första försöket, men på tredje försöket fungerade allt och man kunde spela in hela filmen i en enda tagning.

Det finns egentligen ingen praktisk anledning att göra en spelfilm i en enda tagning eftersom man lika väl skulle kunna göra flera tagningar och i efterhand klippa ihop dem så att det ser ut som en enda tagning. Det är väl mer som en sport för regissören att ro hem ett sådant projekt och ett försök att skapa en autenticitet i berättandet, ett intryck av att allting sker här och nu framför kameran precis som på en teaterscen.

Oavsett så blir man imponerade av den planering som ligger bakom dessa filmer. Det finns även en dokumentär som handlar om när man spelade in Russian Ark med titeln In One Breath. Dokumentären visar den noggranna planeringen bakom filmen, allt som skulle kunna gå fel och den hårda pressen på alla medverkande för att slutföra projektet och slutligen den glädje och stolthet man kände när allt äntligen var klart.

Mathias Jansson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

Mauritz Tistelö. Foto Giovanni Solaris

Mauritz Tistelös okända trilogi

Skräckpolska, Skrattgropar och Fantasifoster: Tre små volymer med poesi av Göteborgsbaserade poeten Mauritz Tistelö. Tillsammans utgör de Den okända trilogin. När jag läste den sista delen som utkom i slutet ...

Av: Ida Andersen | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2017

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.