Veckan från Gregorius Magnus

Mer än hälften av riksdagsledamöterna som slutade efter valet i höstas försörjs fortfarande av riksdagen. En granskning som Svt har gjort visar att 77 av 122 tidigare riksdagsledamöter fortfarande nu ...

Av: Gregor Flakierski | 12 juni, 2011
Veckans titt i hyllan

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | 03 november, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | 01 mars, 2015
Stefan Whilde

Tre tusendelar

Vi har lagt ytterligare ett OS till handlingarna, 2012 i London. Rätteligen ska också Wales och Skottland nämnas, de olika sporterna har varit utspridda över olika delar av Storbritannien. Eller ...

Av: Per-Inge Planefors | 14 augusti, 2012
Gästkrönikör

Du skall icke göra dig några bilder...



roundabouttva.jpg
Illustration: Ida Thunström

Du skall icke göra dig några bilder...

Islams bildförbud har diskuterats i media allt sedan de danska Muhammed-karikatyrerna. Tidningen Kulturens Simon Sorgenfrei visar hur man även inom judisk och kristen tro har haft ett ambivalent förhållande till bildframställning.

Islams bildförbud har blivit en vedertagen sanning och ett ämne som allt oftare diskuteras i media. Föreställningen om ett bildförbud har sin grund dels i en förekommande ovilja gentemot avbildning bland muslimer och dels i en generaliserande syn på islam. Det finns idag mer än 1,3 miljarder individer som på olika sätt menar sig vara muslimer. Dessa tolkar sin religion på olika sätt. Islam ser olika ut beroende på var, när och av vem den levs och uttolkas.

Man kan därför inte uttala sig om islam utan att ta hänsyn till tid, plats och tolkningstradition – lika lite som man kan göra generella uttalanden om judar, kristna eller ateister. Avbildning, inte minst av religiösa gestalter, är eller har varit kringgärdat av restriktioner i alla de abrahamitiska religionerna. Det andra av de tio bud Moses fick av Gud lyder:

Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud. (2 Mos 20:4-6)

Man jävlas inte med den som straffar, inte bara en själv, utan även barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnbarnsbarn och inom den judiska kulten har man hållit på bildförbudet. Troligtvis har detta bud fått en så framträdande plats eftersom religionen växte fram som en monoteism i en polyteistisk miljö där majoriteten dyrkade sina gudar i form av bildstoder eller andra föremål. Islam tog form i en liknande miljö. Judendomen och kristendomen fanns i och för sig representerade på arabiska halvön när profeten Muhammed trädde fram, men huvudsakligen hade han att slåss mot de månggudadyrkande arabstammarna. Det sägs att det fanns fler än 360 gudabilder i Kaba på Muhammeds tid.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Kristendomen växte fram ur en monoteistisk religion, men i en polyteistisk miljö. Så länge man var en förföljd minoritet höll man på bibelns bildförbud och markerade därmed avstånd till de ”hedniska” religionerna. Allt eftersom det yttre hotet avtog i och med att Konstantin erkänner kristendomen år 325 och i ännu högre grad efter att den blir statsreligionen i slutet av samma århundrade växer en kristen bildkonst fram. Man legitimerar avbildningen teologiskt genom att peka på Guds inkarnation i Jesus Kristus. Ikonerna blev fort mycket populära. Men det fanns alltid de som ville hålla fast vid det andra budordet och mellan åren 726–843 rasade den så kallade bildstriden inom kristendomen. Motståndarna till den religiösa konsten, ikonoklasterna, slog sönder så många ikoner de kom åt. Vissa har menat att dessa inspirerades av islams framväxt och strikta hållning gentemot bilder. Senare har bland andra calvinister och protestanter tagit avstånd från ikonografin.

När Muhammed erövrade Mecka år 630 berättas det att han förstörde gudabilderna i den heliga Kaba. Denna handling syftade till att rena Kaba från polyteism. Muslimer har, liksom judar, respekterat bildförbudet i kulten, och moskéerna har i stället dekorerats med kalligrafiska och geometriska mönster. Men även utanför kulten har det funnits en tveksamhet till avbildning. Huvudsakligen har detta rört bilder på människor, men i vissa fall bilder av alla levande varelser.

Koranen har inget generellt förbud mot avbildning. De restriktioner som finns bygger istället på Sunna – berättelserna om Muhammeds sed och uttalanden. Här kan man läsa att Muhammed inte ville stiga in i sin fru Aishas hus eftersom där fanns broderade bilder. Han ska även ha sagt att änglarna inte vill besöka ett rum utsmyckat med bilder. Vissa har velat tolka det som att islam förbjuder bilder, medan andra inte varit lika kategoriska. Berättelserna tyder ju på att det fanns bilder i Muhammeds absoluta närhet, varför man inte med säkerhet kan uttala sig om ett bildförbud under den tidiga, normerande, islamiska historien.

Ett avståndstagande kommer först under 800–900-talen då de islamiska lagarna uttolkas. Vissa jurister menade att bildframställan stred mot det första ledet i trosbekännelsen, ingen gud utom Gud. Gud är den enda skaparen, att skapa egna bilder är att förhäva sig. Den förhärskande åsikten blev att det var föbjudet att avbilda något som har en själ. Detta gällde dock endast inom sunnitisk islam. Inom shiismen har man haft ett mer avslappnat förhållande till avbildning, så länge man inte använt bilderna i kulten. Förbudet gäller snarare avgudadyrkan än avbildning. Bilder på profeten och hans familj är vanligt förekommande och ett viktigt inslag i folkfromheten. Detta känslostarka förhållande till bilden utnyttjades inte minst av Ayatollah Khomeini som ivrigt spred sin bild över Iran. Idag kan man köpa färgranna bilder på imamerna vilka används såväl som religiös utsmyckning eller i meditationsövningar.

Trots de rättslärdes misstänksamhet gentemot avbildning har islam utvecklat en unik figurativ bildkonst. Mest framstående var kanske miniatyrmåleriet som utvecklades i safavidernas persien (1501–1786), osmanernas rike (ca 1299–1924) och den indiska mughal-dynastin (1526–1707). Miniatyrmåleriet var huvudsakligen en hovkonst och målningarna har illustrerat den klassiska litteraturen. Här finner vi avbildningar inte bara av djur och människor, kungar och sagogestalter, utan även av profeter – Muhammed inräknad.

Om trycket från nitiska jurister och teologer blivit allt för stort har man ibland dragit ett tunt, tunt rött sträck över halsen på det avbildade som en symbolisk ”avrättning” – den avbildade är död och har ingen själ. Profeterna har vanligen avbildats med ansiktet vitt, omgivet av en gloria eller en eldsflamma. Ibland med en slöja för ansiktet. Ett av de mest berömda motiven visar Muhammeds himmelsfärd då han sitter på Buraq – en häst med människohuvud – omgiven av änglaväsen på väg upp genom himlarna för att hålla rådslag med Gud. Miniatyrkonsten var starkt stiliserad och omgärdad av estetiska regler. Det fanns länge en misstänksamhet mot den västerländska konsten som exakt avbildade verkligheten. Men också en lockelse. Denna konstart letade sig in i den muslimska världen via de osmanska sultanerna som sände efter venetianska mästare för att få sina porträtt målade. Orhan Pamuk har skrivit en spännande kriminalhistoria som utspelar sig bland dessa miniatyrmålare i brytningstiden mellan tradition och förnyelse i boken Mitt namn är Röd.

Även om många muslimer ännu idag är tveksamma till bilder kan man inte tala om ett bildförbud inom islam. Muslimer omger sig ständigt av bilder i form av reklam, fotografier och inte minst i TV. Inte ens de strängaste uttolkarna tycks vända sig mot detta. Vi har nyss sett ytterligare en skakig videoinspelningar av Usama Bin Laden (det enda de tycks vända sig emot är modern inspelningsteknik). Att säga att islam har ett bildförbud stämmer inte överens med hur muslimer världen över tolkar och lever sin religion. Detta bidrar, liksom att säga att islam är oförenligt med demokrati, eller att islam är kvinnoförtryckande, till att legitimera de krafter i religionen som vill förbjuda bilder eller som vill upprätthålla strikta könsroller. När muslimer reagerade på Muhammedhundar och -karikatyrer är det inte brottet mot bildförbudet som är i centrum, utan vad de upplevde som brist på respekt gentemot profeten Muhammed och mot islam generellt.

Simon Sorgenfrei, religionshistoriker och frilansskribent.

Ur arkivet

view_module reorder

Kulturmarxismen och staten

Kulturmarxism är ett ord som ständigt återkommer hos personer som intresserar sig för relationen mellan vänstern, den vänstervridna liberalismen och de senaste årtiondenas politiska utveckling. En utveckling som i allt ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2014

Rebellerna förstör Syriens kultur

Ända sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 11 januari, 2014

Jeremiah Karlsson

Akvariecaféet

En ny novell av författaren Jeremiah Karlsson

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 23 november, 2017

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Takfresk i Camera degli Sposi, detalj

Det är bara att lyssna i tystnad

Femhundratio år efter Andrea Mantegnas död - ett litet porträtt genom några av konstnärens verk. Den 13 september 1506 dog en av renässansen mest betydande konstnärer: Andrea Mantegna. Vem var ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 06 januari, 2016

Nätet. Foto: Sunna Nordgren

Papper eller skärm?

Ett fotografi från ett fullsatt persontåg på 1950-talet visar hur varenda passagerare läser dagstidningen. Bilden har nyligen spridits på så kallade sociala medier – under den ironiska titeln ”All den ...

Av: Tidningen Kulturen | Björn Gustavsson | 10 september, 2015

Elvis Graceland - i Danmark

Danmark har fått sitt eget Graceland. På en åker vid södra infarten till staden Randers på Jylland, knappt 15 mil söder om Fredrikshavn, har en kopia av Elvis Presleys legendariska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 19 Maj, 2011

Andalusien, i toleransens namn

Foto: Anne Edelstam Den mest befolkade av Spaniens regioner med Sevilla som huvudstad, vackert belägen i den södra delen av landet, är ett smycke i morisk arkitektur sedan dess arabiska ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 30 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.