Den osynliga stammens medlemmar

"Avliva dem. Upphöj dem till konstnärer. Åsikterna korsas som klingor." När jag ser den korta dokumentärfilmen Bildberättelse från Bronx från 1974 blir jag både förvånad och bestört av se att ...

Av: Anna Nyman | 11 maj, 2009
Essäer om samhället

Avskildhetens musik – George Harrison under 1970-talet

George Harrison blev snabbt känd som ”den tyste” i Beatles, men han skulle lika gärna kunna kallas ”den tystade” i bandet. Även om John Lennon och Paul McCartney inledningsvis i ...

Av: Peter Sjöblom | 03 februari, 2014
Essäer om musik

Regissör Elisabet Ljungar, Gabriel Souvanen (Jean-Martin Charcot) och Charlotta Larsson (Blanche Wittman) Foto: Göran Jarmar

En annalkande urpremiär: intervju med operaregissören Elisabet Ljungar

Norrlandsoperans uruppförande av den nyskrivna operan ”Blanche och Marie”, tonsatt av Mats Larsson Gothe och regisserad av Elisabet Ljungar, närmar sig. Amanda Lodding ringde upp Elisabet för en pratstund om ...

Av: Amanda Lodding | 24 september, 2014
Musikens porträtt

Ny Tid

Skörden av dagens postutdelning bestod av ett God Jul-vykort, som kom lite för tidigt om den ska glädja mig julen 2017, eftersom 2016-års julutgåva är inte bara passerad utan även ...

Av: Vladimir Oravsky | 03 februari, 2017
Gästkrönikör

Joseph Schumpeter

Innovation, ett svårfångat begrepp



Låt blicken vandra över tidningssidorna, tv-reklamen, storföretagets årsredovisning och kommunens verksamhetsplan. Chansen är stor att ordet innovation dyker upp. I politiken framhålls vikten av svensk innovationsförmåga, innovation blir näst intill en nödvändighet för att behålla och helst öka konkurrensförmåga och välstånd. 

Det finns exempel på organisationer som vågat ta detta helhetsgrepp. Ett sådant är Eskilstuna kommun, som kommit en bit på väg därför att man insett att innovation, lärande, kommunikation, ledarskap, medarbetarskap, makt osv hänger ihop. Kommunen har målmedvetet valt att arbeta med de olika beståndsdelarna i sin plan för förnyelse.

Annons:

Innovation är dock inget nytt. Den förste som i nutida mening beskrev innovation var Joseph Schumpeter (1911, första utgåvan), österrikisk ekonom. För honom handlade det i första hand om entreprenörskap och nya affärsmöjligheter, när man till exempel använde nya material eller nya tekniker. Schumpeter menade att den offentliga sektorn saknade incitament för att bli innovativ. Ett av de stora namnen inom innovationsforskningen, Everett M Rogers, hade en betydligt mer positiv uppfattning om innovation inom offentlig sektor. I sin flitigt citerade bok Diffusion of Innovation är många exempel hämtade från den offentliga sektorn. Det handlar då i första hand om statliga åtgärder och aktiviteter, till exempel för att göra det amerikanska jordbruket mer effektivt. Här var också sociologer inblandade, så synsättet blev inte bara Schumpeters ekonomiska. Faktum är också att flera stora innovationer har uppkommit inom den offentliga sektorn, till exempel internet, eller med stöd av det offentliga.

Begreppet innovation

De olika tolkningarna och användningsområdena för oss in på själva begreppet innovation. Innovation kommer av det latinska innovare, att göra nytt. Ordet i sig fångar essensen, att göra någonting nytt eller att göra någonting på ett nytt sätt. Men i praktiken och även i forskningen finns oenighet att vad begreppet står för och dess användning har förändrats över tiden. Det som kanske bara beskrevs som en förändring tidigare skulle vi med dagens språkbruk se som en innovation. För att tränga djupare in på innovationsfältet behöver vi därför se på innovation ur två aspekter, dels utifrån den faktiska definitionen, dels vad användandet av begreppet faktiskt står för.

Att definiera innovation

Även om innovationsbegreppet är starkt präglat av teknik och industri har det börjat användas allt vidare. Men det gör också det problematiska i begreppet mer uppenbart. Användningen av begreppet inom den offentliga sektorn är en sådan situation. Langergaard (2011) menar att inom offentlig sektor är det viktigt att anpassa definitionen av innovation till verksamheten man sysslar med, då så många av de mer vanliga definitionerna och synsätten har sitt ursprung i näringslivet. Det kan noteras att även i den vetenskapliga litteraturen saknas ibland en tydlig definition, något som motiveras med att innovation är ett självklart och vida använt begrepp, och dessutom av naturen positivt. Men eftersom även forskningen definierar innovation så skiftande är detta kanske inte så självklart ändå. Förhållandet skapar enligt min mening problem.

Den en organisation som vill skapa en innovationsinriktad organisationskultur men inte definierar hur begreppet används och vad det står för, skapar oklarhet i kommunikationen inom organisationerna (Wihlman, Nählinder).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det kan alltså vara nödvändigt att definiera innovation. Ska vi göra detta kan vi tala om två utgångspunkter. Det ena handlar om vilken typ av innovationer man syftar på, till exempel om produkter, tjänster eller processer berörs. Den andra är vad som kännetecknar en innovation, måste den till exempel vara helt ny och hur omfattande är dess konsekvenser. En definition som har blivit inflytelserik är hämtad från OECDs s.k. Oslomanual:

An innovation is the implementation of a new or significantly improved product (good or service), or process, a new marketing method, or a new organisational method in business practices, workplace organisation or external relations.

Oslomanualen innehåller både riktlinjer för insamling och tolkning av innovationsdata och definierar begreppet innovation. Den senaste versionen (OECD, 2005) har utvidgat definitionen till att omfatta processer, organisatoriska förändringar, marknadsföring och service men inte till att omfatta offentlig verksamhet. I Sverige återfinner vi OECD-definitionen till exempel i den nationella innovationsstrategin (NIS) som regeringen offentliggjorde 2012 och i den statliga innovationsmyndigheten Vinnovas skrifter.

I forskningen används många olika definitioner, där man ibland, som Langergaard beskrev, anpassat sig efter det specifika sammanhanget. Här ingår försök att definiera den offentliga sektorns innovationsbegrepp. En sådan definition är formulerad av West och Farr (1990):

The intentional introduction and application (within a group or organization) of ideas, processes, products or procedures, new to the relevant unit of adoption, designed to significantly benefit the individual, the group, organization or wider society.

West och Farr

West och Farr syftar här bland annat på organisatoriska innovationer, men med mitt synsätt är den generellt användbar som en definition av den offentliga sektorns innovation och även i andra sammanhang. Detta till skillnad från OECD, som också är tydliga med att deras definition inte gäller offentlig sektor. West och Farr tar upp fyra typer av innovation, nämligen idéer, processer, produkter och procedurer. Den lyfter inte fram specifika offentlig sektor-frågor, som till exempel innovationer som berör demokrati och människors deltagande, men man kan tolka inkluderandet av såväl idéer, som processer och procedurer som att sådana frågor inkluderas. Den markerar tydligt att det inte bara handlar om produkter.

Till skillnad mot OECDs pekar West och Farr på målet, att innovationen kan gynna såväl individen, gruppen, organisationen som samhället i stort. Även andra värden än ekonomisk vinst är alltså relevanta. West och Farr pekar dessutom på ytterligare två viktiga faktorer. Innovationer måste ha signifikans, det vill säga vara av en viss storleksgrad. De behöver inte vara vara helt nya, men nya för sammanhanget som de tillämpas i. Vi kan till exempel tänka oss att det blir en innovation när en tillämpning förs över till en ny kontext, till exempel från en budfirma till hemtjänsten eller vice versa. Perry (2010) menar att det inte finns någon universell definition av innovation medan Halvorsen et al., (2008) pekar på problemet att definiera innovation inom den offentliga sektorn som en anledning till att det sällan görs: "Konceptet innovation återfinns i litteratur som fokuserar på olika aspekter inom den offentliga sektorn, men trots denna mångfald diskuterar mycket få vad begreppet faktiskt täcker".

I princip är forskarna överens om att innovation måste skiljas från idén eller uppfinningen, dvs vi kan inte tala om innovation om inte något förverkligats. Men hur stor måste förverkligandet vara? På detta finns det inget enkelt svar. Ofta sker en indelning i radikala och inkrementella innovationer. Den radikala kan benämnas som "genombrottsinnovation" eller en "omstörtande" innovation, i linje med vad Schumpeter tänkte sig. Det handlar här om innovationer som helt bryter mot det gängse, något som inte funnits förut. Den inkrementella innovationen kan innebära att vi gör någonting vi gjort förut, men på ett nytt sätt eller i ett nytt sammanhang.

Utifrån perspektivet offentlig sektors innovationer så förefaller den inkrementella innovationen vanligare. En orsak kan vara att den offentliga sektorns uppdrag har sin grund i långsiktiga värderingar och samhällsåtaganden, även om inte radikala förändringar kan uteslutas. Exempel på innovationer inom offentlig sektor kan vara att man inför nya metoder i vården av dementa. Att bara justera något i en rutin är dock knappast innovation. Däremot kan det, med ovan beskrivna synsätt som grund, vara så att om vi inför en helt ny rutin men med samma syfte som tidigare, så kan vi beteckna den som en inkrementell innovation.

När jag intervjuat och diskuterat med medarbetare och chefer inom offentlig sektor har jag ofta fått höra att innovation är något stort, även om man inte har en klar eller entydig definition av begreppet. Men så stort behöver det alltså inte vara. Notera gärna också att flera inkrementella innovationer i efterhand kan leda till en radikal innovation, det som de danska forskarna Fuglsang och Pedersen kallar bricolage.

Hur nödvändigt är det då att definiera begreppet innovation eller i alla fall att försöka klargöra hur man ser på det? Viktigare än vi kanske tror. I min avhandling "Innovation in Municipal Welfare Services", som bygger på studier inom välfärdssektorn i fyra svenska kommuner, visas att konkreta problem kan uppstå i skapandet av innovationer och en innovativ kultur när den högsta ledningen, enhetschefer och medarbetare tolkar innovationsbegreppet olika. Det som för medarbetarna framstår som innovationer de gjort, erkänns inte eller uppfattas inte av den högsta ledningen.

Per-Erik Ellström

Man kan också anlägga ett annat perspektiv, nämligen innovation i förhållande till andra aktiviteter. Det finns en syn på innovation som bygger på att man drar igång innovationsaktiviteter, skapar processer och tillsätter ansvariga. En sån syn, även om den naturligtvis kan innebära att idéer växer fram och förverkligas, innebär dock inte att de grundläggande förutsättningarna för att skapa innovation förändras om man samtidigt inte tar med andra faktorer.

Några sådana saker kan vara värda att nämna: ett lärande som stödjer utveckling, vilket bland annat den svenske forskaren Per-Erik Ellström (2010) framhållit. Vidare kvalitetstänkande, kundtänkande i bemärkelsen vara tydlig över vem man faktiskt är till för, maktfrågor (som att inse att det ofta är medarbetarna och inte ledningen som sitter på de idéer som kan bli innovationer) samt prioriteringar så att resurser finns till utveckling och utvecklingsprojekt. Vi kan också uttrycka det som att målet är att göra det man ska göra på ett bättre sätt och då är innovation inte huvudsaken utan ett medel. Med andra ord: det handlar om ett helhetsgrepp, som påverkar både ledare, medarbetare och andra intressenter. Quick-fix är uteslutet.

Det finns exempel på organisationer som vågat ta detta helhetsgrepp. Ett sådant är Eskilstuna kommun, som kommit en bit på väg därför att man insett att innovation, lärande, kommunikation, ledarskap, medarbetarskap, makt osv hänger ihop. Kommunen har målmedvetet valt att arbeta med de olika beståndsdelarna i sin plan för förnyelse.

För många stannar det dock vid att innovation snarast blir en modefluga eller ett försäljningsargument. Man hakar på därför att det är trendigt, utan att skaffa sig kunskap och även utan att definiera hur man ser på innovation i den egna organisationen och vad den är till för. Det innovativa skönhetsmedlet alltså, i dubbel bemärkelse.

Användningen av begreppet

Vi ska nu gå från definitionen och teorin till användandet av innovationsbegreppet i olika sammanhang. Här har jag valt att utgå från Faircloughs kritiska diskursanalys i en analys av fyra dokument, kompletterat med material från intervjuer med medarbetare, mellanchefer och högre chefer i fyra olika kommuner. Av utrymmesskäl redovisar jag inte metod eller praktiskt genomförande närmare. Båda analyserna berör offentlig sektor eftersom det är där som begreppet tycks vara otydligast och mest problematiskt, samtidigt som det introducerats och fått större tyngd på senare år. Innovationen kan här också ses som något kontroversiellt eftersom offentlig sektor förväntas stå för likhet inför lagen, förutsägbarhet och kontinuitet, något som kan komma i konflikt med innovationer.

Varför har då innovation blivit så aktuellt inom den offentliga sektorn? Bommert (2010) menar att de flesta förespråkarna för att det behövs en ny form av innovation inom den offentliga sektorn hävdar att sektorn inte har kunnat svara på storskaliga sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar. Nödvändigheten och speciella förutsättningar för innovation inom den offentliga sektorn diskuteras dock i liten utsträckning. Det finns undantag, såsom Shleifer (1998), som menar att den offentliga sektorn i vissa fall har lägre incitament till investeringar och innovation. En uttalad kritisk syn på innovation och hur begreppet hanteras inom sektorn finns också hos Nählinder (2013) och Langergaard (2011).

Den kritiska diskursanalysen som använts här bygger på den engelske forskaren Norman Faircloughs teorier. Fairchlough själv har inspirerats av Foucault, Marx och lingvisten Hallyday. I grund och botten kan man säga att diskursen påverkar individen och individens påverkar diskursen. Det finns åtta grundläggande principer för den diskursanalys som erbjuds av Fairclough och dennes kollega Wodak (Fairclough och Wodak, 1997). Här används två av dem: "1. Diskurs gör ideologiskt arbete: det representerar och bygger samhället genom att återge ojämlika maktrelationer och 2. Diskurs är historisk och relaterad till tidigare, samtida och senare diskurser".

Huvudkomponenterna i Faircloughs tillvägagångssätt kan beskrivas som delar i en större låda. Vi har själva texten, beskrivningen. Vi har den diskursiva praktiken, där vi gör en tolkning av texten och slutligen har vi förklaringen, den sociala praktiken. Denna sociala praxis kan, enligt Fairclough och Chiapello (2002), leda fram till begrepp som kunskapsbaserad ekonomi (KBE) eller ny kapitalism (eller cité). Detta kan också beskrivas som att ha hegemoni (Fairclough, 2001) eller vara vid nodpunkten (Fairclough, 2001; Laclaus och Mouffe, 2001; Nilsson, 2008).

Den dialektiska förhållandet hos Fairclough liknar Staceys strategi (2003). Den senare menar i sin teori om komplexa responsiva processer att individerna formas av organisationskulturen, men att individerna också, särskilt nyrekryterade anställda, påverkar organisationen. Jag stödjer mig på Stacey när det gäller att skapa förutsättningar för innovation och på dennes lärjunge Fonseca (2004) som ser flödet av kommunikationen inom dessa komplexa responsiva processer som grunden för innovativa idéer. Således är innovation en kollektiv företeelse och inte en enskild persons kreativa insats.

Innovationsbegreppet i intervjuer

I samband med en forskningsstudie intervjuade jag ett antal medarbetare, mellanchefer och högre chefer. Medarbetarna försökte i stor utsträckning positionera sig som människor som hade kunskap om begreppet innovation, men var inte särskilt konkret i vad de menade. Mellancheferna var tydligare än medarbetarna men hade olika åsikter sinsemellan. Två av dem nämnde problemlösning, vilket tyder på att innovation för dem var relaterad till denna aspekt av ledningsarbete. De positionerade sig också tydligt i sin roll som chefer. Den högsta ledningen hade en blandad inställning till innovation men var tydligare beträffande begreppet som sådant. Vidare placerade ledningen sig i viss utsträckning som reflekterande och kritisk mot innovationsbegreppet. Detta skedde oberoende av det faktum att deras organisationer tydligt, i strategiska dokument och visioner, uttalat en positiv inställning till innovation. I det följande går jag in på analysen av sådana dokument.

Innovation i strategiska dokument, en kritisk diskursanalys

Ett annat sätt att diskutera innovationsbegreppet är genom en text tolka i vilket syfte det används. Här görs detta genom kritisk diskursanalys av texter från regeringen, dess myndigheter och från en kommun.

innovazione

Regeringstexten som används kommer från en central passage i regeringens innovationsstrategi 2012. Strategin presenteras i form av en färgbroschyr, illustrerad med fotografier och teckningar. I detta 60-sidiga dokument ägnas fem sidor åt innovation inom den offentliga sektorn. Vad regeringen försöker göra är att med hjälp av information övertyga andra aktörer att agera i strategins anda och inriktning. Skriften tycks rikta sig till fackföreningar, näringsliv, handel och forskare med avsikten att nå en bredare publik än vad ett vanligt regeringsdokument eller en proposition skulle göra. Orsaken till detta kan vara att modern styrning bygger på nätverk och allianser. Denna maktrelation kan i det kritiska diskursanalys-sammanhanget ses som en svag maktutövning, i linje med Lindvall och Rothstein (2006) "Sweden: the fall of the strong state".

Texten från VINNOVA är kortare men mycket lik regeringens. Den är en pamflett med illustrationer och bilder. Det kan också ses som marknadsföring av VINNOVA, eftersom den beskriver VINNOVAs roll för att stödja forsknings- och innovationsverksamhet. Detta leder till slutsatsen att texten i första hand är avsedd för forskare och för chefer inom den offentliga sektorn som ansvarar för innovationsverksamhet.

Texten från kommittén Innovationsrådet (som ej ska förväxlas med det av regeringen Löfvén tillsatta innovationsrådet) är en del av rådets slutrapport. Språket är mer byråkratiskt och sammanfattar rådets rekommendationer till regeringen. Det är fullt möjligt att texten avser att nå även andra politiker och inflytelserika personer, för att rådet ska få gehör för sina förslag.

Texten från Eskilstuna kommun är visionär, försöker sälja in konceptet "en vacker och växande stad". Dokumentet har beslutats av kommunfullmäktige, och pekar mot en ljus framtid och förespråkar ledarskap och kommunikation som leder till denna önskvärda vision.

Det är värt att studera dessa dokument utifrån begreppen genrer och stilar (Fairclough, 2003). Även om definitionerna av Fairclough inte är kristallklara är min tolkning att genren i samtliga texter här är en "PR-genre". Man försöker främja nyttan av innovation genom en genre eller genrekedjor som kan kopplas till en social praktik, dvs här ett visst sätt att agera och kommunicera och utifrån vissa värderingar. När det gäller stilar finns variationer. Regeringens text är mer uppfordrande. Texten från kommunen och Innovationsrådet söker skapa en interpersonell relation, med hänvisning till människors medfödda möjligheter. VINNOVAs text söker skapa en position för VINNOVA gentemot strategiska personer och organisationer, samtidigt som den marknadsför regeringsstrategin.

Inverkan av NPM, social praktik och hegemoni

Den kritiska diskursanalysen ser som nämnts diskurser historiskt och som anslutna till tidigare, samtida och senare diskurser. I policydokumenten fanns ett tydligt inflytande från NPM, New Public Management. Hood (1991) beskriver att NPM kan ses som en samling av idéer, med inspiration från näringslivet som som överförs till nytt sammanhang. Hit hör försök att bromsa eller vända regeringsstyrningens tillväxt (genom överförandet av makt till individen och den professionella organisationen), privatisering och konkurrensutsättning, effektivisering, i synnerhet inom IT, målbaserad styrning och en mer internationell agenda.

Oavsett det faktum att NPM härrör från 80-talet så verkar NPM fortfarande i stor utsträckning ha påverkat de nutida dokumenten från regeringen, liksom från myndigheterna. Därför kan NPM ses som både en tidigare och samtida diskurs, men också något som regeringen vill ska råda för de kommande åren, i linje med Faircloughs syn på historisk betydelse och framtid. Det bör noteras att analysen bygger på dokument från alliansregeringens tid, motsvarande underlag och dokument har inte tagits fram från s-mp-regeringens sida.

Några exempel där NPM-anknytningen framgår:

"Utveckla processer för omreglering och målstyrning, samt system för valfrihet och konkurrensneutralitet"

"För att driva förnyelse och kvalitetsutveckling via innovation, är det viktigt att utveckla kompetens inom upphandling samt metoder för identifiera och mäta både kvalitet och uppnådda resultat"

Här syns viktiga komponenter i regeringens innovationsstrategi. Den offentliga sektorn bör bidra till utvecklingen av den privata sektorn genom upphandling av tjänster och produkter eller genom valfrihet (privata leverantörer) men också bör lämpliga styrmedel för kontroll användas (det talas betydligt mindre om innovation inom offentliga sektorn, demokratiaspekter samt idéer från medarbetare och allmänhet).

Detta synsätt återkom hos VINNOVA

"Som köpare och kund, kan den offentliga sektorn också stödja innovation och tillväxt genom att öppna nya marknader och möjliggöra nya affärsidéer. Detta skapar nya marknader för företag, innovatörer och entreprenörer"

future

 

Samma typ av argument påträffades hos Innovationsrådet:

"Innovationsprocesser i den offentliga sektorn bör syfta till att skapa värde för människor, företag och samhället i stort"

Rådet hade dock ett större individuellt fokus än regeringen och Vinnova:

"Innovation i offentliga sektorn är främst en fråga om tjänsteutveckling för den enskilde"

Det framgår inte om denna utveckling bör ske genom valfrihet av leverantörer eller på annat sätt. Men rådet var också kritisk till vad som hittills hade uppnåtts:

"Innovation inom den offentliga sektorn är en fråga runt om i världen och kan ses som ett uttryck över frustration med politik och sociala institutioner som inte tillräckligt kan leverera vad som eftertraktas, men det finns också en tro på människans inneboende förmåga att se nya lösningar och genomföra dem"

Detta kan förstås ses som misslyckandet med NPM-dagordningen, som Sverige och andra länder levt med sedan slutet av 80-talet. Paradoxalt nog ska innovation nu bidra till en bättre leverans, men fortfarande efter NPM-dagordningen. Rådets analys att privatisering, innovation och nya former av ledningarna inte har lett till önskat resultat är i linje med Hartmans (2011) resultat. Det verkar inte finnas några större skillnader mellan offentliga eller privata vårdgivare när det gäller innovation och innovativa idéer, till exempel för att utveckla vårdtjänster (Hartman, 2011) trots att man trott att privata innovationer skulle driva på med innovationer.

Att regeringen och dess myndigheter håller fast vid NPM kan ses som utövandet av en social praktik (Fairclough, 1992). Fasthållandet är något förvånande eftersom diskussionen, åtminstone inom forskningen, nu ofta, till följd av den omfattande kritiken mot NPM-idéerna, handlar om vad som kommer efter NPM (Hasselbladh et al, 2008). Man bör för övrigt komma ihåg att de NPM-inspirerade förändringarna i den svenska offentliga sektorn gjordes mot en bakgrund av problem som köer inom sjukvården och brist på erkännande av individuella behov (Lindgren, 2009).

I sin analys av NPM drar även Berg Jansson (2010) slutsatsen att reformerna av NPM har en ideologisk-politisk dimension:

"...de bygger på en ekonomisk logik och begrepp av internationellt starka aktörer, som OECD och WTO vill införa det i offentliga och politiska-administrativa system. Eftersom dessa system kännetecknas också av andra logiker och värden, såsom demokrati och rättsstatsprincipen, skapar detta ett slags underliggande motsägelse"

Utifrån Berg Jansson kan man komma fram till att OECD och WTO lyckats påverka agendan. NIS nämner demokrati bara en gång, men mer än 20 gånger begreppet ekonomi. Ett sådant resultat ligger även i linje med det som Røvik (2008) i sin forskning om NPM beskriver som reformistiskt. Den reformistiska lägret argumenterar med hjälp av finansiella inspirerade teorier för nytta och nödvändigheten av NPM-reformer.

Begreppet innovation kan också ses i ljuset av hegemoni (Gramsci et al., 1971), där de flesta människor delar samma åsikter, värderingar och övertygelser i vissa frågor. Laclau och Mouffe (2001) ser en hegemonisk kamp av speciella synsätt vilka påstås ha en universell status. Exempel på detta är globalisering och liberalisering av ekonomin. I de här analyserade dokumenten finns exempel från båda.

En intressant del av regeringens nationella innovationsstrategi är där regeringen talar i allmänna ordalag, inte enbart om innovation:

"Ett önskvärt tillstånd är därför att verksamheten bedrivs såväl enligt målen, i betydelsen att rätt saker görs, som att resurserna används på bästa sätt, givet dessa mål och utifrån de förutsättningar som finns"

Detta skulle kunna tolkas som motsatsen till ett innovativt sammanhang, var inte alltför nyskapande, håll dig inom din box. Men i den kommunala texten är signalen annorlunda "människor uppmuntras att utmana, påverka och bidra". Således ses medborgarna där som aktiva medborgare som bidrar till välfärden och utvecklingen av staden "...en spännande, vacker och grön stad i en växande region". Här finns visionära inslag kopplat till demokrati, något som nästan helt saknas i dokumenten på nationell nivå. Men texterna har också aspekter av hegemoni som till exempel när den talar om konsensus; "Effektiv kommunikation ger klarhet och enighet". Sammantaget avviker dock denna text från de övrigas NPM-fokus.

Slutsatser

Analysen av både intervjuer och av dokumenten visar hur komplext innovationsbegreppet är. Olika tolkningar ger som nämnts problem när man försöker arbeta med innovation. Vi ser vidare en tydlig påverkan från NPM i begreppsanvändning och därför blir inte heller, som Langergaard och Hansen (2013) efterfrågar, definitionen av innovation för inom offentliga sektorn anpassad till sektorns behov och förutsättningar. I stället blir det en mer näringslivsinriktad agenda som lyfts fram, även om sådant som sociala innovationer nämndes av alliansregeringen i dess innovationsstrategi.

Offentliga sektor är dessutom mycket varierande, som att vara både myndighet och tjänsteleverantör. Därför bör användning och definition av begreppet diskuteras ytterligare och definieras beroende på omständigheterna, som Langergaard och Hansen (2013) beskriver det. Å andra sidan, kan ökande skillnader i användningen av innovationsbegreppet leda till att begreppet blir mer oprecist eller missbrukas. Inte heller bör det uteslutas att innovation, som begrepp är olämpligt att använda den offentliga sektorn. Därför behövs ytterligare forskning, både teoretiskt och empiriskt, för att förstå anammandet av innovationsbegreppet i den offentliga sektorn.

Sammantaget visar ovanstående analyser att den sociala praxisen NPM var synlig på regeringsnivå. Definitioner som används, såsom OECD: s definition av innovation, baserades på traditioner från handel och industri.

På nationell nivå användes retorik från 80-talet för framtidens utmaningar, trots att forskning visar att NPM inte har lett till ökad innovation. NPM-retoriken var mindre märkbar på kommunal nivå. Kanske är det därför så att kommuntexten här står för ett modernare synsätt eller om man så vill av en modernare tolkning och användning av begreppet innovation.

Vi har således sett att innovation kan förstås, tolkas och användas mycket varierande. Den kan användas som en term för att främja förändring och effektivitet i en konkurrensutsatt samhälle, men kan också ses i termer av hegemoni vissa värderingar och övertygelser i samhället. När vi tolkar, studerar och diskuterar studerar innovation bör vi vara medvetna om dessa skilda användningsområden.

Referenser

Analyserade texter

Eskilstuna kommun (2013), Strategisk årsplan 2013, Eskilstuna.
Government Offices of Sweden. (2012). The Swedish Innovation Strategy, Government Offices of Sweden, Stockholm
Innovationsrådet, Att tänka nytt för att göra nytta: om perspektivskiften i offentlig verksamhet : slutbetänkande, Fritze, Stockholm, 2013, http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2013/06/sou-201340/
VINNOVA. (2012). Stimulating Innovation Capacity in the Public Sector, VINNOVA, Stockholm.
Vetenskaplig litteratur m.m.
Berg Jansson, A. (2010). I mötet mellan modern management och professionell praktik (In the encounter between modern management and professional practice), PhD thesis, Luleå Tekniska Universitet, Luleå.
Bommert, B. (2010). Collaborative Innovation in the Public Sector. International Public Management Review, 11(1) 15-33.
Chiapello, E., and Fairclough, N. (2002). Discourse and Society from critical discourse analysis and new sociology of capitalism, Discourse and Society, 13(2), 185-208.
Chouliaraki, L., and Fairclough, N. (1999). Discourse in late modernity: Rethinking critical discourse analysis: Edinburgh University Press.
Ellström, Per-Erik. "Practice-Based Innovation: A Learning Perspective." Journal of Workplace Learning 22, no. 1/2 (2010): 27–40. doi:10.1108/13665621011012834.
Fairclough, N. (2003). Analyzing discourse, Routledge, London.
Fairclough, N., and Wodak, R. (1997). Critical discourse analysis. In T. van Dijk (Ed.). Discourse as social interaction, SAGE Publications, London.
Fonseca, J. (2004). Complexity and innovation in organizations. Routledge, London
Fuglsang, Lars. "Balancen Mellem Bricolage Og Innovation." Ledelsesdilemmaer I Bæredygtig Offentlig Innovation, no. december (2008): 1–22.
Gramsci, A., Nowell-Smith, G., and Hoare, Q. (1971), Selections from the Prison Notebooks of Antonio Gramsci: Ed. and Transl. by Quintin Hoare and Geoffrey Nowell Smith, International Publishers, New York.
Gruening, G. (2001). Origin and theoretical basis of new public management, International Public Management Journal, 4(1), 1-25.
Halvorsen, T., Hauknes, J., Miles, I., and Röste, R. (2008), On the differences between public and private sector innovation, NIFU Step, Oslo.
Hartman, L. (Ed.). (2011). Konkurrensens konsekvenser: Vad händer med svensk välfärd), SNS förlag Stockholm.
Hasselbladh, H., Bejerot, E., and Gustafsson, R. Å. (2008). Bortom New Public Management: Institutionell transformation i svensk sjukvård, Academia adacta, Lund.
Hood, C. (1991). A Public Management for All Seasons? Public Administration, 69(1), 3-19.
Laclau, E., and Mouffe, C. (2001). Hegemony and socialist strategy: Towards a radical democratic politics, Verso, London.
Langergaard, L. L. (2011), Innovating the publicness of the public sector: A critical, philosophical discussion of public sector innovation: Institute for Communication, Business and Information Technologies, Roskilde University. Roskilde.
Langergaard, L. L., and Hansen, A. V. (2013). Innovation – a one size fits all concept? Paper presented at the The XXIV ISPIM Conference, Helsinki.
Lindgren, A.-M. (2009). Ta tillbaka demokratin! Arbetarrörelsens Tankesmedja, Stockholm.
Lindvall, J., and Rothstein, B. (2006). Sweden: The Fall of the Strong State. Scandinavian Political Studies, 29(1), 47-63.
Nilsson, M. (2008). Våra äldre: om konstruktioner av äldre i offentligheten (Our elderly: on constructions of elderly people in public), PhD thesis, Linköpings Universitet, Linköping.
Nählinder, J. (2013). Understanding innovation in a municipal context: a conceptual discussion. Innovation: Management, policy and practice, 15(4), 315-325.
OECD (2005). Oslo Manual, 3rd edition, OECD Publishing, Paris.
Perry, K. A. (2010). Innovation in the Public Secton, ICE-Project Working Paper, 2010:01, Department of Communication, Business and Information Technologies, Roskilde.
Rogers, E. M. (2003). Diffusion of Innovation, 5th ed, Free Press, New York.
Røvik, Kjell Arne. "From Fashion to Virus: An Alternative Theory of Organizations' Handling of Management Ideas." Organization Studies 32, no. 5 (2011): 631–53.
Schumpeter, J. A. (1934). The Theory of Economic Development. An Inquiry into Profits, Capital, Credit, Interest, and the Business Cycle, Transaction Publishers, London.
Shleifer, A. (1998). State Versus Private Ownership. The Journal of Economic Perspectives, 12(4), 133-150.
Stacey, R. D. (2003). Strategic management and organizational dynamics: The challenge of complexity. New York: Financial Times.
West, M A, and J L Farr. Innovation and Creativity at Work: Psychological and Organizational Strategies. Hoboken: John Wiley & Sons, 1990
Wihlman, T. Innovation in Municipal Welfare Services [Elektronisk Resurs]. Västerås: Mälardalen University, 2014. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mdh:diva-25883

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Rymden och litteraturen

Vad är att läsa? Att läsa är att genomgå ett blivande, att lösas upp i molekyler, för en stund förlora sig jag, och bli ett annat/något annat. Att få texten att ...

Av: Mats O. Svensson | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2013

Uppsala stadsteaters festival TUPP leder till reflektion

För en tid sedan satt jag i främre bänkrad på en föreläsning med rubriken ”Kan teater vara politisk?” Det var naturligtvis en retorisk fråga. I två timmar talades det om ...

Av: Robin Bernhardtz | Reportage om scenkonst | 28 april, 2012

Emmakrönika XXI, Helsinki in my mind

Hej Skriver ensam härifrån republikens hufvudstad, på ett övernattningsställe här sent å småtimmarna, behöver kanské ändå inte vara rädd för zombierna, höghuset är grannhuset till ett astronomiskt kyrktorn bredvid ett kyrkoherdecentralämbete ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 13 juli, 2009

Foto: Johan Werkmäster

Hamburg – en stad i förvandling

De flesta svenskar på bilsemester i Europa passerar Hamburg i rasande fart under sin färd längs Autobahn mot sydligare nejder. Men denna Tysklands största hamn- och industristad – tillika landets ...

Av: Johan Werkmäster | Resereportage | 31 maj, 2016

Med Oliver Parland i huvudroll

Men snart på utfärd och picknick med min psykiater från Trädstockholm som gjorde hembesök, där borta trevligt råkade vi ut för de tvenne enda dårar som fanns kvar på det ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 29 april, 2012

Thomas Mann och Albert Einstein i Princeton, 1938. Public Domain Wikipedia

Lekande tankar om läsning

I stilla vecka, efter dåden i Bryssel – innan människooffrets golgatavandring, död och uppståndelse – så fortsätter tidens obegripliga gång, i våra kroppars celler, i ruinernas sten, i mörkret och ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 29 mars, 2016

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | Kulturreportage | 25 september, 2007

Hans Evert René. Stänk från Donsö

Stänk från Donsö   1.   de långsamt växande magnoliorna drar in över morgonen för att väcka dem som sover   ändå: snabba mopeder bötfälls ovillkorligen vid Yngves livs   det är någon som styr i västanvinden: den lägger an mot kustens ...

Av: Hans Evert René | Utopiska geografier | 26 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.